"Now you're just like the dandelions"


abbey lee in vogue

söndag 8 augusti 2010 - "Now you're just like the dandelions" I said, but I was fucking wrong

Jävla Facebooks fel alltihop. Det är alltid Facebooks fel.
Jag vet varför jag inte får se honom igen. Jag kommer få ett återfall. Om jag känner igen honom om han nu skulle dyka upp är dock osäkert. Men om jag såg honom igen skulle jag falla tillbaka. Jag vet att jag skulle. Om ett par bilder orsakade ett smärre återfall, lär verkligheten verkligen riskera ett.

Jag hatar. Det gör jag. Jag är tom. Det är jag. Nu. Rödgråtna ögon får inte finnas mer. Åh, det är äckligt. Jag mår illa. Jag måste spy upp alla tankar som är fel. Just nu vill jag inte finnas. Sen sa jag:
"Han är ändå den snyggaste killen som någonsin kommer finnas"
Varför sa jag så? Det värsta är att jag menade det.


När bilderna dök upp på skärmen var jag bara tvungen att ta en närmare titt. Han klär sig bättre nu. Han har flickvän nu. Just det. En medellång, blåögd blondin. Inga konstigheter. Bara helt vanligt. Precis som han egentligen är. En helt vanlig, svensk kille alltså. Men tydligen inte för mig.
För mig är han tydligen den snyggaste som existerar. Han är fin. Han var fin på bilderna. Och jag vet att verkligheten faktiskt är ännu bättre. Återfall.
Om jag inte väntat på att Malin skulle komma förbi hade jag brytit ihop. Jag hade med säkerhet låtit tårarna falla. Jag hade låtit alla känslor förvandlas till ord i samma stund de dök upp i mitt huvud. Jag är glad att det inte hände. Jag är glad att jag väntade tills det var över.

Det fanns en bild där de två kysstes. Då var det liksom bekräftat. Och... Det kändes. Inte först, men sedan. Litegrann. Han betydde faktiskt något. Jag vet att jag var kär i honom en gång. Jag vet också att jag var tvungen att låta det gå över. Han kommer nog alltid att betyda något för mig. Ändå. Emil. Ja, det var han. Hela tiden.

Jag stod och såg ut genom mitt fönster
Allt det gröna blev grått
och vägen ett rött band
som rann från min panna


Det fula är att detta får mig att vilja ha Robin igen. Jag hade ju gett upp honom. Bestämt att han bara är ett span. Eyecandy.

School is not the same without a gun



torsdag 3 juni 2010
- Dagens ledord: Bazooka. Jag hittade ett fett papprör. Ett stort, långt. Det är väl en självklarhet att tankarna spatserar i väg till bazookas, am I right? Så var det bestämt. Vi bygger en bazooka. Z och jag Googlade och skrev ut några bilder, sedan joinade Link och vi drog ner på stan på jakt efter lite skrot. Vi hittade en blå öppen container nere vid hamnen. Link och jag klättrade ner i den och hittade massa najs stuff. Bildelar från Mercedes, status. Och jag fick äntligen tillfälle att använda meningen "Man vet aldrig när man kan behöva ett schysst järnrör".
Vi bar upp skrotet till skolan. Vi hittade grymmaste grejen som handtag. Förstår ni hur awesome det här är? En Bazooka! Visserligen kommer man inte kunna skjuta med den men den kommer bli grymt cool ändå.

Hemma. Somnade på soffan i en och en halv timme, åt fiskpinnar direkt från stekpannan och kollade på The Vampire Diaries. Jeremy vet att Anna är vampyr! AHH! Undra om han får veta om Damon och Stefan, och att Elena också vet! OMG.

EN GRYM GREJ!
Jag har inte sett Emil på ett år nu! Och jag kunde inte må bättre när det kommer till det. Saknar honom inte ens lite. Känns knappt konstigt, spelar ingen roll om han skulle dyka upp eller inte. Jag har i alla fall inget behov av att se honom. Vet inte vem han är, och det är asweird. Jag kommer inte ens ihåg hur han ser ut alls. På bilder ja, men inte i verkligheten. Måste nog tacka Robin. Om jag inte insett att han är en hottie hade jag kanske fortfarande ältat över Emil (fan vad drygt). Är glad att det blev just Robin också. Musikesteten med näspiercing, rockig, metal dude som spelar trummor, har mörk röst och tatuering på benet. Som har långt, mörkbrunt hår och snygg stil. Av det lilla jag vet om Emil så är Robin hans motsats.

Soon it will be long since last




fredag 16 april
2010 - Idag var jag Emil. Kläderna var Emil. Bara för att Robin inte ens var ett alternativ en dag som denna.

Rip off today

fredag 2 april 2010 - Never gonna happen. I don't mind. I don't even want you anymore. Emil
But then there's you. Never gonna happen. But I want you.
Don't even dare to dream it. Please. I'm in a mess. Don't screw it up! Robin

I can hardly walk

fredag 26 februari 2010 - I can hardly walk. Legs in pain. Stupid ballet.

Scrolla ner till mitt förra inlägg. Haha. Rätt patetiskt, eller hur? Det handlar bara om Robin. Bara bara bara. Inte bra. Det osar Emil-emotions-förra-våren. Hoppas inte.
Jag är i alla fall vän med honom på Facebook nu. Frågade Link, Z och H innan.
"Borde man vänförfråga på Facebook före man säger hej till någon eller borde man säga hej före?"
Vi kom fram till att vänförfråga skulle man göra först. Så jag gjorde det och han accepterade.

Spåkulan på Facebook
"Låt inte ett tidigare misslyckande hindra dig från att satsa igen. Det ser lyckosamt ut på kärleksfronten"

Är jag kär i någon? svar - Fortsätt mot målet.
Är Robin mitt mål? svar - Det finns ett budskap i det här.
Borde jag ge upp allt med Robin? svar - Nonchalera inte det främmande och ovanliga.

Jag tar det som att jag ska satsa. För Robin är inte som någon jag varit nere i förut. En musikestet, en rockig metaldude, någon som jag inte faller för och stirrar på för att han är en perfekt supersnygging. Han bara har det.

Emil? svar - Vad spelar det för roll?
Är jag kär i Emil? svar - Ja.
Varför då? svar - Ditt drag.
Kommer jag våga säga hej till Robin? svar - Fortsätt mot målet.
Tror du han kommer börja gilla mig? svar - Passa på när du har ett bra tillfälle.

Det får inte bli som med Emil den här gången. Alltså ahh! Jag vill verkligen. Han kanske inte är så bra, men nu, nu gillar jag honom och jag vill lära känna honom och börja gilla honom på riktigt och INTE FÅ ALLT FÖRSTÖRT SOM MED FUCKING EMIL! Jag vill ha en pojke! Som jag kan hänga med, vara kär i, skratta med, hålla handen med, kyssa, hångla med och typ ligga med. Okej. Eh. Jah.

POEMS ON A FRIDAY

Part 1: Lonely.
Ibland känner jag mig
ensammast i världen
Undrar varför det är så
Varför jag inte finns för
någon annan
Jag försöker synas hela tiden
men ingen ser mig ändå


Part 2: Emotional.
Ibland vill jag döda
mitt hjärta
Ta bort det, så jag
slipper känna
Ibland vill jag skära
i min hud
Bara för att jämföra
smärtan med den
bakom mina revben
och se vad som
gör mest ont
Men det gör jag inte
Jag vet redan svaret

Numera föredrar jag
blått framför rött

But the truth is...



onsdag 17 februari 2010
- Jag försökte säga till H och E att jag är över Emil, men de trodde mig inte. Eh, okej. Tack. Fast jag vet inte ens om jag tror på det. Sanningen är att jag kanske inte är helt över honom än. Jag kan inte sluta tänka på honom och jag tycker fortfarande att han snygg.
Men så finns det en annan sanning. Jag vill verkligen vara över honom nu. Jag är trött på honom och jag kan inte låta mig själv bli sårad och ledsen på grund av honom en enda gång till. Jag vill inte se honom heller (samtidigt som jag vill det) för jag är rädd för hur min reaktion kommer att bli, jag är rädd att jag kommer att falla tillbaka.
Jag är riktigt osäker. Och det är absolut ingen förnekelse. För jag vet att jag delvis är över honom, men samtidigt vet jag att jag har känslor kvar för honom. FUCK THIS.

Don't tell me to be cute and girly



måndag 15 februari 2010
- Jag känner doften av vår. Nej, än är det vinter, för doften jag känner är gammal. Den kommer från den senast skedda maj. Det känns bra att inte känna något för Emil längre.
"Where are you cutiepie? :S" undrar han på msn.
Han undrar till alla. Hoppas han hittar sitt söto snart. Han kan få vem som helst, jag vill inte ha honom längre. Allt med honom känns så jobbigt. Vem var han egentligen?

Sorry, I miss you

Dimman svindlar mig
yr i mitt sinne
mil ifrån mig
Vilsenheten immar igen
mitt synfält
virrar i mitt minne
Friheten försvinner tillslut


En dikt jag skrev för några veckor sedan på Kreativt skrivande.
Man skulle bara använda ord som innehöll i och y, och den skulle handla om saknad.

I'm screamin on top of the world



tisdag 2 februari 2010
- I've analized everything, anything that you do.
I am physically, mentally overobsessed with you.

I'm screamin' on top of the world, but I don't think I can be heard by you.
Could it be you never will?
Could it be I have to kill this dream that makes me ill.

-
Screamin' - Tokio Hotel

OMG, I'm dead


alina rock by jamie nelson

måndag 1 februari 2010 - Kreativt skrivande. En lektion jag kommit att älska sen den första lektionen. Läraren läste barnböcker, ända tills lektionen var slut. Det är en introduktion till vad vi ska få göra sen. På lunchen lämnade jag in sju dikter, fast man egentligen bara skulle skriva fem. Men sju är mitt favorittal. Kanske publicerar dem här sen.

MEN AAAAHHRGG!!!
Jag vet att AS & AN och andra i samma klass såg mig när jag och H gick ner till biblioteket. De tittade och skrattade. Speciellt Krullis. Kanske är det så att AN vet mer än vad jag tror, han kanske vet att det var jag som skrev till honom på msn härom dagen. Han kanske faktiskt vet vem jag är. De kanske vet.
Men jäkla töntar! Yttre matsalen var nästan tom och så satt de där, bakom anslagstavlan som om de lekte kurragömma. Töntar. Väx upp.
Så här är det. Jag brukar kolla på dem för att de stirrar på mig. Först reagerade jag bara när jag såg dem, eftersom jag visste att de gick i Emils klass. Sedan antar jag att de lade märke till mig, att jag kollade. Och nu är det som en tvångstanke, att jag måste titta efter om de stirrar. Men om jag nu råkar titta åt ert håll, varför bry er? Vanligt folk skulle bara gå vidare och inte bry sig. Om det är störande säg till för fan! Tror ni jag slutar med vad jag än gör om ni håller på sådär? Jag fattar verkligen inte varför de bryr sig. Jag börjar nästan bli rädda för dem. Och än en gång, om det inte varit för Emil hade det aldrig hänt. Believe me.

Link får typ en crush på alla killar hon ser. Helt seriöst! Det är så kul. Eller rättare sagt, alla killar hon har någon aning om vem det är får hon en crush på. Och random snyggingar på stan. Scheisse. Hon är värre än mig.

Jag bad mamma berätta om hennes biologiska föräldrar ikväll, det var intressant. Hon är adopterad, så min mormor och mina kusiner på Lidingö är jag inte biologiskt släkt med. Mamma har en äldre halvsyster. De har samma mamma men inte samma pappa. Mammas biologiska pappa var typ en player, han var gift sex gånger och dog 1998 (född 1907). Han har i alla fall en dotter (född 1959) med någon, och två andra barn från sitt sista äktenskap (födda 1960 och 1963). Jag kan alltså ha massa halvkusiner, som kanske bara är lite äldre än mig, coolt. Vill veta mer om det, kanske träffa dem.

"Han är inte Emil"


dennis

fredag 16 januari 2010 - Snygga killar. Alltid. Men det är ju just det, att de bara är snygga. Fast jag vet ju inte, jag känner dem ju inte. Kanske är det för att i alla fall försöka komma över han den där Conversekillen som heter Emil.
Men ni ska veta att varje gång jag ser en snygg kille, pratar om en snygging eller skriver om en - känd som okänd - så tänker jag alltid "Men han är inte Emil".

Det vet ingen, men så är det.

Han var nog mer medveten än jag trodde



fredag 15 januari 2010
- Den 14 maj stod Emil med ett par kompisar vid kiosken nära Estetkorridoren. Det är den enda gången jag har sett samhällare bara stå där. I alla fall de. De skulle bara står där om det skulle vara så att de snackade med en estet. Men det gjorde de inte. Så varför stod de där? Jag har aldrig, varken förr eller senare sett Emil stå där. För att jag brukar vara där?

Nu när jag skriver min novell läser jag min gamla dagbok och inser saker som jag inte såg förut. Ibland låter de mer relevant än vid andra tillfällen. Som nu, jag känner att det inte alls behöver vara som jag tror, men det är fullt möjligt och jag hoppas att jag har rätt.
Kanske var Emil mer medveten om mig än vad jag trodde. Det förklarar vad som hände i biblioteket senare samma ovannämnda dag. Vem skulle annars reagera så efter att jag en gång tittat lite på honom i matsalen? Den 13 maj. Han lade ju faktiskt märke till mig direkt då jag satte mig. Han såg på mig. Det var den dagen då jag verkligen märkte att han visste att jag fanns.

I alla fall, den 14 maj. Jag gick förbi bakom honom när han stod vid kiosken, vilket var mycket sällsynt att han gjorde. För sen när vi kom tillbaka till ljushallen satt han vid ett bord med andra i hans klass (fler än bara de han stod med först). Tänk om det var så att han visste, eller skulle kolla om det var så, att jag brukar vara i Estetkorridoren. Och att de sedan gick därifrån när de fått det bekräftat. Det är lockande att tro på.

I cry, but nobody sees it. How come?


alexandra richards

tisdag 12 januari 2010 - TAKE ME AWAY OR COME BACK

I have to know why I had to lose you. Now you'd just become like everything I never find again, at the borrom of the ocean.
In a dream you appear, for a while you were here. So I keep sleeping, just to keep you with me ♥
Bottom Of The Ocean - Miley Cyrus

She's a freak



fredag 8 januari 2010
- Jag satt vid datorn när jag kom hem. Jag hittade en print-screen-bild i en mapp. Det var Emils händelser på msn (han är en konstig person). Där fanns en av hans gamla visningsbilder med, och jag fick lova att kolla upp vad det var. Ett skivomslag, Avantasia. Tydligen något metalband, eller projekt med bara en person. Typ powermetal tror jag. "I've been facing heaven" var Emils personliga meddelande en gång. Det visade sig vara en textrad ur en låt med det bandet. Inte bra. Låten alltså.
Okej, han lyssnar alltså på metal. Kul. Jag gillar inte metal, inte på något sätt. Det närmaste är Linkin Park och de är inte ens metal.

Nästa år: When it ends



fredag 1 januari 2010
- Nästa år. Förlåt för denna dystra inledning, men det är en sak jag måste berätta innan vi går över till det nya året helt. Det är viktigt.

Det var i onsdags. Klockan var efter sex och jag gick omkring på stan och tänkte på en kille jag ofta brukar tänka på. Jag tänkte på dig, Emil. Sedan kände jag efter, men det var tomt.
Det kan hända att kanske kanske kanske, äntligen... Jag vet inte riktigt helt säkert än, men jag kanske inte är kär i dig längre. Och nu känner jag lättnad.

Och med lättnaden kommer tårar.
"Varför gråter du?"
Jag är inte säker men jag tror att det är för att det verkligen är sant.
"Det där"

Nu är jag redo. Hej då 2009.

I knew it


big sky by misha taylor

söndag 13 december 2009 - Tanken på att du skulle försvinna fanns aldrig, men jag visste hela tiden att något skulle gå fel. Du vet inte, du förstår inte, men jag saknar dig. Så mycket.

Minnen


Ser tillbaka. Ser tillbaka till den 14 maj 2009.


Biblioteket vid lunchtid.

Han lämnade datorn, gömde sig bakom bokhyllorna för att sedan försvinna ut. Hans kompis drog honom tillbaka.

"Inte igen!"

De stannade en stund. Sedan gick de åt andra hållet istället, men kom tillbaka.

"Men hon var ju rätt snygg"

Var, är? Jag minns inte. Han mumlade något ohörbart till svar.
De var fyra nu, vid pelaren. Bakom den.

"Fråga vilket datum det är"
"Nej"

Jag tror det var han. De två andra drog sig åt sidan.
Vad gjorde de? Stod de bara där? Flummade runt och betedde sig konstigt. Som om de var obekväma.

"Ni är ju sjuka"

Sedan gick de. Jag minns inget av när vi lämnade biblioteket, bara att jag slutade tänka klart på matten efteråt.

Guys don't remember, but I do. Too well. But not enough.

Ibland blir saker inte alls som man tänkt sig, utan att man egentligen tänkte sig någonting till att börja med. Visst hoppas man, men jag har slutat att förvänta mig, medvetet i alla fall. Det blir bäst så. Sanningen är att jag visste det hela tiden, jag sa det gång på gång. Att jag var rädd, att jag visste vad som skulle hända. Men någonstans, hela tiden hoppades jag att det inte skulle bli så.
Jag hade dock aldrig trott att det skulle kännas så här. Att det skulle göra så ont.


h&m autumn-winter 2009

lördag 21 november 2009 - Jag drömde om Emil i natt. Jobbigt. Jag hatar honom för att jag inte kan komma över honom, för att han försvann och för att jag inte kan sluta tänka på honom ens när jag tänker på mig vid sidan av någon annan. Egentligen borde jag hata mig själv för det här, och det gör jag också, men det är lättare att skylla på någon annan. Det är ju hans fel också.


OBS! Rubriken har ingenting med inlägget att göra. Men bilden. Han är faktiskt jättelik Emil.


En dikt

tisdag 17 november 2009 - Dikt jag skrev på ett bord igår när vi hade prov.

Emil
Horunge
Snygga jävel
Jag hatar dig
Fina du

Things I love



måndag 19 oktober 2009
- Smiling on the outside, crying in my mind.

I mina ögonvrår samlas tårar
Jag låter dem aldrig falla
I mina tankar fladdrar det förbi
"Jag hatar dig"
Är det för att jag nästan är över det
eller bara för att jag vet att det inte är sant?

Tidigare inlägg