torsdag 14 maj 2009 - Det var lång kö till matsalen när vi fick lunch. Så vi gick ner till biblioteket en stund. När vi kom tillbaka till matsalen såg jag honom i kön, vi hamnade några meter bakom. Såg vart han satte sig men han var borta när vi tagit oss genom matkön, tagit mat och skulle leta ett bord. Whatever liksom.

Efter lunchen gick vi ner till biblioteket igen. Z skulle visa E bilder på japanska stilar på internet. H och jag valde att stanna utanför, tills Z kom med ett viktigt meddelande.
"Jag tror du vill komma" sa hon.
Trots mitt besatta kärlekskranka jag fattade jag inget. Trodde det var nåt på datorn. Men på dataskärmen var det inget speciellt. Så såg jag upp och såg honom sitta vid datorn i hörnet.
Han reste sig och gick när han såg mig. Rättelse: Han reste sig och gick efter så lång tid det tar att stänga ner och logga ut. Han gick fort mot närmaste bokhylla, duckade som bakom den på ett väldigt odiskret sätt. Han försvann och kom ut bakom en annan bokhylla vid utgången till biblioteket. Han var på väg ut men någon, förmodligen en kompis, drog tillbaka honom bakom bokhyllan.
What the fuck?
"Inte igen!" hörde jag någon av dem säga.
De sa säkert något mer för sedan gick de ändå.
De kom dock tillbaka rätt snabbt. Vid det laget hade jag tagit en stol och satt mig vid datorn tillsammans med Z och E. H hade följt mitt exempel.
Två andra kompisar till killarna var där också. Sa väl nåt till dem. Men så gick han och den första kompisen igen, den här gången bort mot musikkorridoren. Men än en gång kom de tillbaka.
"Hon var/är ju rätt snygg" tycktes jag höra kompisen säga.
Han mumlade ett ohörbart svar. De gick till de två andra igen. Jag försökte att inte kolla på dem så mycket, nu när det var så uppenbart att de var medvetna om mig.
Vi fyra satt fortfarande och kollade olika japanska stilar. Minns att jag kommenterade en tjej på datorskärmen med meningen Hon ser ju sjuk ut! med lite för hög röst än vad jag tänkt. Till och med mitt uttal lät annorlunda.
De fyra killarna hade fullt upp med att fåna sig som småflickor inte så långt ifrån oss. De var vid pelaren vid disken. Gick bara runt där som om de var rastlösa men inte hade någon aning om vart de skulle ta vägen. Fnittrade. Jo, jag lovar! Han lekte med sin keps. Tog av sig den och avslöjade sitt ostyriga väldigt korta mörkblonda hår. De agerade helmysko och verkade lite halvt obekväma. Försökte höra vad de sa där bakifrån pelaren som de gömde sig bakom.
"Fråga vilket datum det är?"
"Nej!" protesterade någon som jag tror var han.
Va?! Killar är konstiga. Allt verkade riktigt skumt. Efter ett tag kom de fram från sitt "gömställe" igen.
"Ni är ju sjuka" sa av de "nya" kompisarna till Mr. Unknown och den första kompisen innan de alla lämnade biblioteket. Word. Fast alla fyra verkar rätt sjuka.

Mina kinder kändes varma hela dagen efter händelsen i biblioteket. Kunde knappt koncentrera mig överhuvudtaget på resterande lektioner. Nu kan jag i alla fall vara helt säker på att han vet att jag finns. Oh shit!