dennis

torsdag 9 september 2010 - Jag minns när jag gick i ettan. Mitt fokus låg på att skaffa vänner, men ibland spanade jag på utbudet av killar min skola hade att erbjuda. Robin var dock inte en av dem. Jag såg honom ibland. Hans hår räckte bara till öronen och han alltid en svart mössa. Och skinnjacka. Mycket svart. Han såg rockig ut fast lite barnslig också. Jag visste att han var musikestet och kollade upp hans namn i skolkatalogen några gånger. Lyckades aldrig lägga hans namn på minnet trots att jag alltid kollade upp det i skolkatalogen då undrade (vilket var varje gång jag såg honom i skolan). Istället kallade jag honom för Ville, eftersom det var det första namnet som dök upp i huvudet då jag såg honom. För att jag tyckte han var lik Ville Valo i HIM. Lite i alla fall. Hade ju inte så stor koll på HIM då.
Minns att jag tyckte att han var ganska ful i skolkatalogen och blev besviken. Kanske tyckte jag han var lite snygg i verkligheten. Jag minns faktiskt inte. Man undrar ju eftersom jag alltid sökte upp honom i skolkatalogen efteråt.

En dag hände följande. Det var förmodligen under höstterminen i ettan. Jag gick ut ur klassrum 106 precis samtidigt som några musikesteter gick förbi. En av dem rapade, ganska högt. Han hade svart mössa och skinnjacka. Ville. Jag menar Robin. Jag reagerade. Såg på honom. Tyckte han var weird. Han såg på mig med. Såg att jag tittade på honom. Allvarliga miner.
Det var där det började. Det första minnet jag har av Robin. Great. Ganska skitkul faktiskt.

Men det var inte förrän i början av det här året jag lade märke till honom på riktigt. Som en snygging. Om ni har hängt med så vet ni förmodligen redan det. Han hade växt. Blivit myndig. Såg inte lika barnslig ut längre. Piercing i näsan. Längre hår, nästan svart. Ännu bättre stil. Het.

unknown

måndag 30 augusti 2010 - Hade Engelska C sista lektionen. Kände ingen eftersom R var sjuk och H var hos dietisten. Vi satt i grupper och gjorde ett quiz. Började snacka med en tjej från Natur som jag aldrig sett förut. Lustigt hur det kan vara så, efter två år på samma skola. Hon var trevlig. Vi följdes tillbaka till skolan då vi slutat.

Eftersom vi var så många har de delat in oss i två grupper. Vi fick reda på indelningen innan vi slutade för dagen. OH MY FUCKING GOD. HAHA! I CAN'T. Ni kommer fatta mycket snabbare än mig. Var helt seg i huvudet. Tur att inte H var där ändå... Klasslistan för Grupp 1 lästes upp. I bokstavsordning. Den börjar komma mot sitt slut.
Läraren: "Robin..."
"Åh, fint namn, undra vem av oss det är" tänker jag och ser mig om i rummet medan läraren fortsätter.
Läraren: "... *Hans efternamn nummer ett*..."
Jag: "..."
Fattar inget.
Läraren: "... *Hans efternamn nummer två*"
Jag: "!!!"
Allt klickar. Får något fel i hjärnan.

HAHA! WHAT?! Vad sa du? Sa du Robin-snyggot?! Jaha. Då var det bekräftat, han ska gå ett extra år. Den skolkaren. No surprise. Han verkar vara den typen av kille.
MEN MEN?! Han ska gå Engelska C! Med mig! EPIC FAN! Ja. Alla esteter blev indelade i Grupp 1, inklusive jag. Mitt fåniga smiling face var ett faktum. Vem vet, han kanske inte dyker upp alls men han stod på listan! Han var ju inte där idag, så jag förväntar mig inget. Men det är fan EPIC ju! Jag har ju vetat om hans extra år ett tag nu, även om jag inte riktigt vågat tro på det förrän det blivit bevisat (men nu har det ju det), men har liksom inte vågat hoppas på mer än att råka stöta ihop med honom i skolan någon enstaka gång. Sedan är han inskriven på samma fucking kurs som jag! Epic. Nu är det bara att hoppas att han kommer på i alla fall en lektion.

PEACE ♥

fredag 27 augusti 2010 - När jag stod i matsalen möttes mina ögon av en åsyn som fick, med risk att låta töntig, mitt hjärta att ta ett litet skutt. Gissa vem som satt utanför matsalen, finare och coolare än någon annan i hela skolbyggnaden. I en röd munkjacka, med skinnjackan över och med håret uppsatt i en knut i nacken. Med blek hy, trots att sommaren inte dog för så längesedan. Snygging. Gissa gissa gissa!

OMG. Det var Robin. Robin! Snygg-Robin. I somras läste jag på Facebook något som antydde om ett fjärde år. I dagboken skrev jag att jag visste något som jag inte ville avslöja. Det var just detta.
Men faktum är att jag inte är så obsessed som jag låter. Ärligt. Men det var ett bra tag sen jag såg honom. Jag var bara tvungen att kolla in honom lite. Lite. I'm done with the stalking and staring. Men lite eyecandy är aldrig fel.

torsdag 17 juni 2010 - I lördags vaknade både Z och jag upp med en dröm som handlat om Robin och mig i bakhuvudet. Hon om att vi var med varann och jag om... Att han kom till festen vi var på fredagen innan till slut. Eller nej, det var ju också Z. Jag drömde om en stad, att han var jättefull och hade somnat i en säng.
Jag: "Åh, aw"
A: "Vem är det där?"
Jag: "Robin!"
Sedan kramade jag honom. Haha, wtf. Z's dröm var nog bättre.

 

torsdag 3 juni 2010 - Dagens ledord: Bazooka. Jag hittade ett fett papprör. Ett stort, långt. Det är väl en självklarhet att tankarna spatserar i väg till bazookas, am I right? Så var det bestämt. Vi bygger en bazooka. Z och jag Googlade och skrev ut några bilder, sedan joinade Link och vi drog ner på stan på jakt efter lite skrot. Vi hittade en blå öppen container nere vid hamnen. Link och jag klättrade ner i den och hittade massa najs stuff. Bildelar från Mercedes, status. Och jag fick äntligen tillfälle att använda meningen "Man vet aldrig när man kan behöva ett schysst järnrör".
Vi bar upp skrotet till skolan. Vi hittade grymmaste grejen som handtag. Förstår ni hur awesome det här är? En Bazooka! Visserligen kommer man inte kunna skjuta med den men den kommer bli grymt cool ändå.

Hemma. Somnade på soffan i en och en halv timme, åt fiskpinnar direkt från stekpannan och kollade på The Vampire Diaries. Jeremy vet att Anna är vampyr! AHH! Undra om han får veta om Damon och Stefan, och att Elena också vet! OMG.

EN GRYM GREJ!
Jag har inte sett Emil på ett år nu! Och jag kunde inte må bättre när det kommer till det. Saknar honom inte ens lite. Känns knappt konstigt, spelar ingen roll om han skulle dyka upp eller inte. Jag har i alla fall inget behov av att se honom. Vet inte vem han är, och det är asweird. Jag kommer inte ens ihåg hur han ser ut alls. På bilder ja, men inte i verkligheten. Måste nog tacka Robin. Om jag inte insett att han är en hottie hade jag kanske fortfarande ältat över Emil (fan vad drygt). Är glad att det blev just Robin också. Musikesteten med näspiercing, rockig, metal dude som spelar trummor, har mörk röst och tatuering på benet. Som har långt, mörkbrunt hår och snygg stil. Av det lilla jag vet om Emil så är Robin hans motsats.

måndag 31 maj 2010 - H och jag har äntligen skrivit klart barnboken! Till Kreativt skrivande. Fuck yes.

Vi var ute i solen på skolgården på lunchrasten. Vi låg på gräset. Robin var ute. Vi hade nästan likadana t-shirts idag. Mörkgrå med slitet tryck. Jag med Rolling Stones och han med David Bowie. Min är från Amplified Vintage, förmodligen hans med, det ser ut som samma.
Han var med andra musikesteter. Han är snygg. Så snyggt med de svarta, skinny jeansen, med bara en aaaaaaaning häng... Ah drool! Svarta stuprör + rocktisha + Converse = HETT! Adda näspiercingen, det mörkbruna långa håret och den bleka huden så har vi ÖVERHETTNING!!! Fan, tänk om han vetat vad jag skriver. Hemskt. Förlåt!
Men hans hår! Det är långt. Axellångt. Såhär! Fast med ljus utväxt. Och lite vågor, typ stora vågor! Och lite ljusare rent allmänt bara. Men annars!
Låg och spanade på honom. Obviously.
"Åh! Han har så fint hår! Jag vill ta på det", utbrast jag.
"Haha, typ så här ba..." sa Z och klappade på mitt hår. "Gå fram och gör det"
"Nej, mer så här..." sa jag och borrade in fingrarna i mitt eget hår.
"Ja, gå fram till honom och gör det"
"Mm, precis... Sluta! Nu får du mig att tänka på andra saker!!"
Fantiserade om att gå fram, sätta mig gränsle i hans knä, ta i hans hår. Och han skulle hålla om mig och... och... yeah... AH ROBIN SNYGGSNYGG!

Somnade på bussen hem. Great. Det blir nog... Fan, minns inte vad jag skulle skriva.

I WANT TO HOLD YOU'RE LITTLE HAND IF I COULD BE SO BOLD: torsdag 27 maj 2010 - Jag är nog en lat flicka. Jag gör inte skolarbetet. Jag har massa ogjorda uppgifter. Närmare bestämt åtta stycken. Åtta skrivuppgifter. Blä.

Efter lunch hade musiktreorna sin sista konsert, med 90-talstema.
Robin. Åh, Robin. Han är fan assnygg! Robban må vara allmänt snyggast på skolan, men personligen måste jag nog säga att Robin har något som är mer unikt, om man säger så.
Under deras spelning var jag nog lite småkär även om jag inte är det egentligen. Robin är mitt span, jag är inte kär i honom. Men snälla nån! ASSNYGG SOM FAN! Han är fan het. När han spelar trummor ♥ Så fin, cute, rolig, awesome. Hans hår! Vill bara ta på det, dra mina fingrar genom det mörkbruna svallet (med cirka en decimeter råttfärgad utväxt). Okammat, axellångt och lite vågit. Så fint! Och alltså, den killen kan klä sig. Jag menar... Han ser ut väldigt "I don't care, I just threw something on and it looks dope, whatever".
Alltså fan! INGEN FÅR LÄSA DET HÄR! DÅ DÖR JAG JU LITE. Pratar om ovanstående. Säkert nedanstående också.

När konserten (som var en timme ungefär, och avlutades med Pokémon-låten) var slut hade vi Bild och form som vanligt. Det pratades om konserten.
Hippie-pojken: "Trummisen är ju bra"
Z: "Vilken av dem?"
Hon avbryter sig då Hippie-pojken kollar menande på mig, inte direkt omärkbart.
Z: "Jaha"
Tycker mig se Karlsson flina. Inte för att jag direkt såg.
R: "Joo... Fast han har ett irriterande face"
(R spelar också trummor btw)
Allvetarn: "Ja, han ser irriterande ut"
Z ser mot mig, jag blir som man blir och Allvetarn märker det.
Allvetarn: "Eller... va?"
Jag: "Nää, inget..."
Trodde att Hippie-pojken hade glömt det där!
Senare, då Trollbarn också var där...
Hippie-pojken: "Men vad tyckte ni om konserten då?"
Jag: "Jag tänker inte säga någonting"
Ångrade mitt svar nästan direkt.
Trollbarn: "Va? Fortfarande?"
Jag: "Ja..."
Hon verkar inte gilla min Robin-crush. Allvetarn blev nyfiken men Trollbarn tog över och lät honom förbli ovetandes. Tack!

I korridoren innan sista lektionen satt jag och H och pratade, mest om Robin.
Jag: "Jag måste bara säga... Robin är mycket snyggare än Nisse"
H: "Haha, mm"
Jag: "Va? Tycker du också det?"
H: "Ja..."
What the fuck? Jaja, alla mina kompisar tycker nog att han ser bra ut... eller... ah. Men ingen tycker det mer än mig, haha. Kan vara ganska så supersäker på det. Han idag... MUMS! Såg han att jag tittade? Om han ser ut att se åt mitt håll måste jag titta bort... Next mission: ögonkontakt!

torsdag 20 maj 2010 - 17:02 - Idag var en mycket gladare dag. Hela min kropp har känts helt dansant. Vi hade vår näst sista dansföreställning klockan 10:00. Roligaste gången hittlills! Vet inte om jag har sagt det, men vår dans ska gestalta en fotbollsmatch, och temat på hela föreställningen är en familj som zappar runt på tv:n. I alla fall, i början av vår dans står Amanda i mål i början och Josefin ska skjuta en boll mot henne som intro innan själva dansen börjar. Idag sköt hon för hårt så Amanda sparkade ut den i publiken så vi fick bara jogga runt på scenen i stället för att låtsas spela fotboll. Vi började skratta och det höll i sig genom hela dansen, så det blev en väldigt bra stämning. Det hela gjorde mig väldigt avslappnad, så jag glömde helt bort chasséerna. Liksom "Va?! Oj shit!" och hoppade ut i nästa tvåa för att rädda det. Jag tror ingen tänkte på det, haha.

Fick lunch direkt efter, och Trollbarn, Robin (!) och några andra hamnade före mig i kön. Han har mörk röst. I like it. Och han är snygg, men ser lite muppig ut. Han har plutiga läppar, och ser ut som när man försöker göra en ledsen min... Grop i hakan, rätt stort huvud (eller är det jag som har litet), näsan... Äh, fan vet jag... Mupp! Ögonbrynen är som upphöjda, väldigt böjda om man säger så, så ögonen ser... Han ser koncentrerad ut typ hela tiden. Och ögonen är blå. Fina. + I was right! Jag såg hans tatuering på vaden, och den sitter på höger ben. Såg inte vad den föreställde, det var bara svarta konturer.
Då jag kom till maten var det tre personer mellan Robin och mig, tills Trollbarn lämnade kön. Då var det bara två. Han tog mycket köttbullar och ingen potatis. Jag äter inte heller potatis, inte kokt i alla fall.

Ska snart åka in till stan för den sista dansföreställningen. Den är klockan 19:00, och kostar pengar att se. Min familj ska självklart kolla, och Ed ska följa med och filma. Z och Larsson ska också komma. Sehr gut!

AND WE'RE BACK!
Inga som helst fel, satte allt. Dock så var det fortfarande inte lika kul som tidigare idag. De filmade det hela ikväll. Ed filmade ju också allt så jag satt och kollade i bilen på vägen hem. Och damn vad synkade vi var! Det såg ju riktigt bra ut, speciellt i första delen av dansen. Man får ett helt annat perspektiv då man själv är på scenen... Obviously, duh! Men det känns helt annorlunda att se det på film från publikens perspektiv.

måndag 10 maj 2010 - "Regnar det?" undrar jag lyckligt.
Ja, det gör det. Det regnar ute. Så kan jag somna med ett leende på läpparna. Nynna på Santeria i sömnen, fast med stängd mun. Tänka på sommaren, fast inte på att det är skolavslutning om precis en månad.

Så spolas bandet tillbaka. Nu ser vi den mulna morgonen. Solstrimmor frågetecken. Kanske. Skyndar till bussen i morgonfrisyr. Till och med Trollbarn, som numera heter Flora (i alla fall på Facebook) har kammat sitt hår. Det gör hon en gång i månaden tydligen. Hm, få se nu. Läraren berättar att jag får MVG i Kreativt skrivande. Oj tänker jag, tack! Fast egentligen, varför ska jag tacka när jag bara varit bra? Jag får beröm, mycket beröm för fina meningar. Beröm är svårt tycker jag, vet inte vad jag ska göra av det. Jaha? Jag är... bra? Okej :D Mest beröm får jag för Stalking Diary (som pretty much är historien om Emil). Alla undrar nu vad jag tänkte.
Va fan va?
Så tänkte jag. Jag hatar den novellen riktigt mycket. Men den är äkta, och det känns. Säger läraren.

Tio frågor kvar i Kultur- och Idéhistorian. Prov imorgon!
Lunch. Robin i keps bak och fram?! Ser faktiskt värre ut än gubbkepsen. Trots att kepsen, den här vanliga svarta kepsen med mönster fram (som nu blir bak), är snyggare egentligen. Robin är ingen kepskille väl? Såg på honom genom fönstret i matsalen. Så tittade han mot mitt håll. Jag skyndar mig att titta bort. Robin är snygg i alla fall. Inte hans gångstil, men jag gillar den ändå. Han... Jag har föreställt mig honom på stranden i fina badshorts. Röda kanske. Eller blå. Med mönster. Han är blek och smal. Jätteblek, nästan vit. Men fin. Det är så, han är asblek. Jätteblek. Inte ens på sommarbilderna är han brun. Bara väldigt jätteblek. På ett fint sätt.

Skola. Jaja. Som vanligt. Skyndar mig till 14:47-bussen.
Powerwalkar. Först känns det bra... Tröttnar men går inte saktare. Fortsätter bara.
Ritar, bloggar, läser andras bloggar. Facebookar knappt något och ser nästan inte Top Model heller. Redigerar film i Sony Vegas. Askul. Askul. Askul. Bli bara klart någon gång!
Bandet har spelats. Rullat på, nu är vi in present time once again.

Trötta ögon @ 23:54

fredag 7 maj 2010 - 14:04 - Idag drömde jag om att vi bodde i vårt gamla hus. Jag drömmer om gamla huset hela tiden, nästan aldrig om vårt nya.
Ikväll vid sju ska gänget ut och äta i alla fall. Det är jag, E, Z och så H. Hon vill ta sin första lagliga drink. Fast vi andra är fortfarande bara 17 så det blir ingen krog.

01:17 - Så. Jag mår bättre nu. Kom hem för en dryg timme sen I guess. Det var värt! Det är bara lite irriterande i halsen nu, men superhalstabletterna hjälpte. Jag gick och la mig efter jag skrev det ovan.
Kom till restaurangen vid halv åtta. Sent. Bara för att jag var så trött och hängig innan. Släpade mig in i duschen. Sminkade mig när vi egentligen borde ha åkt. Velade med outfiten, blev så sur på alla mina kläder. Klädångest.
Sen blev det slappt och rockigt. Fast med höga klackar, de med nitar. Svarta strumpbyxor, grå kort tight kjol, mammas svarta t-shirt plus något simpelt halsband med ett djurkadaver. Innan jag gick till bilen slängde jag en sista blick mot min spegelbild. Jag såg mörk och rockig ut. Ruffsigt hår, slitet och ljusbrun sotning på ögonen. Mhm. Tänkte på Robin då och undrade om han skulle gilla det.
Mina kära vänner hade beslutsångest. Tillslut tog vi alla en korg med vitlöksbröd att dela på till förrätt. Sedan tog alla utom H pizza, hon tog lasagne. Hon köpte ingen drink eftersom det utbudet var rätt dåligt, men cider blev det i alla fall. God mat och en massa prat. Planerade lite smått att vi skulle till Link på midsommar. She got the vildmarksbad, E got the booze. Sedan avslöjade jag att jag tagit mitt nya röda örhänge på Gina Tricot igår. Orkade inte köpa nio par örhängen då jag bara ville ha ett. Ja, vad pratade vi mer om? Emelies dolda talanger och massa annat.
Vi gick därifrån kvart i tio. Ut. Tillslut hamnade vi på Max, för att Z behövde gå på toa. Då hon kom tillbaka såg jag dörren till entrén öppnas. Tittar dit rent automatiskt. Ett gäng killar. Sångaren i Robins band? Och... Robin?! Och sångarens brorsa. Jaha... Oj. What a coincidence. Tänkte på dem precis när vi gick dit men glömde bort det. Lite random.
De gick i alla fall in. Gick förbi oss. Först då såg H dem. Ni skulle ha sett hennes reaktion! Så älskvärd. Hon gapade förvånat och pekade mot dem (de såg det turligtvis inte). Haha så bäst ♥
Vi gick efter en kort stund. Vi gick till Statiol och H köpte godis. Sen kom Es buss så vi lämnade henne. Eller hon lämnade oss. Så vi gick tillbaka till Max (Robin & co var fortfarande där) och lyssnade på busringningar som Lillebror och hans vänner spelat in. Haha, en är bara så bäst. Strax innan tolv åkte vi andra hem. 
Men ändå fint, första gången på flera år som jag var på Max och så kom Robin. Nice. Ja men då fick ju Robin se min rockoutfit (om han ens såg mig, haha), och i högklackat dessutom.

onsdag 5 maj 2010 - Något gör detta till en konstig dag. Kan egentligen inte sätta fingret på vad, även fast jag kanske har en aning.

Jag tycker om Link som kompis. Men jag hatar när hon kallar mig liten och tjejig. Som om jag inte är tillräckligt cool eller något. Ja, jag kanske är tjejigare än henne och t.ex. E, men jämför man med en typisk tjejig tjej så... Nej. Jag är en människa, och jag är unik. Men nu klagar hon på min musiksmak också. Fjortismusik och Miley Cyrus. Vad är fjortismusik? Jag lyssnar inte på fjortismusik! Miley lyssnar jag visserligen på ibland, men vad spelar det för roll egentligen? Det säger ju ingenting om mig som person. Ibland känner jag för att lyssna på catchy pop, och ibland på rock och metalcore. Jag föredrar faktiskt rock och metalcore, min favoritlåt för stunden är Cries In Vain ♥ Älskarrrrrrrrr den. Bullet For My Valentine är det. Räknas det som fjortismusik eller kategoriseras de under Miley Cyrus? Hurr. Och jag ska till Pier Pressure för fan. Mitt favoritband må vara det töntstämplade Tokio Hotel, men och? Kommer Z undan med det eftersom hon lyssnar på hårdare musik i övrigt? Tycker Link att jag är en wannabe bara för att jag inte har rosa hår och inte klär mig särskilt utstickande (men rock-chill-grunge-stilen in my ♥).

Det sårar mig lite även fast hon kanske skämtar. Bara för att jag sa att jag inte gillar screamo. Vilket inte Z gör heller, FYI. Förresten gillar Link Hannah Montana också. So fuck you.

Gick på stan med E efter skolan. Var på mammas jobb och åt lite. Gick runt på stan själv och försökte hitta idéer till vad jag kan ha på mig på skolavslutningen. Trots att jag bara slutar tvåan vill jag gärna vara lite snygg och fräsch.
Tänkte mig detta: Svarta skor med snörning och lite klack, ett oversized vitt herr-linne med tryck alternativt en t-shirt från Carlings, ett guldfärgat halsband och sedan ljusa, lite slitna jeansshorts till det. Schnyggt! Tänk festival, lite rock, lite chill.
Läste på Facebook att Robin var sjuk. Så jag slutade förvänta mig att han skulle komma på musikesteternas spelning på Folkets Park, som jag och H bestämt oss för att gå på.

Folkets Park då. Det var tydligen en frågesport. De spelade filmmusik och man fick frågor under varje låt. Man satt vid bord. Det kändes lite småpinsamt att gå dit eftersom vi egentligen inte har någon som helst relation till någon av musiktreorna, men det var rätt värt ändå. H och jag fuskade. Sms:ade min brorsa om svaren vi inte kunde, haha. Så well... vi vann inte. Men det gjorde inget, eftersom Robin var där. Snyggot. Han ser muppig ut i den där gubbkepsen. Men en söt mupp. Han spelade både trummor och bas. Hans föräldrar satt bakom oss. Det vet jag för att han gick och pratade med dem. Fast jag märkte knappt att han gick förbi och var bakom oss. Det var H som sa det, annars hade jag aldrig märkt det.
Det var han som avslöjade de rätta svaren sen också. Han lät söt. Inte den där självsäkerheten som han hade i april då han spelade med sitt band. Äh, han lät som man gör när man pratar inför grupp. Eller typ som jag och andra ovana. Småhack på vissa ord och små "felsägningar". Fast ändå lite självsäkert. I dunno.

Följde med en stund till H sen. Mina föräldrar hämtade mig. Hade inte tänkt säga något om Johans fest förrän senare men insåg att det krockade med firandet av min kusins student, så jag fick lov att säga det.
Sen blev jag sur. Försökte berätta lite om Robin till mamma (känns ju ändå lite som Emil-ending när det gäller det. Och vad spelar det för roll egentligen? Halva klassen vet ju ändå så) men hon verkade ju inte ens intresserad. Var det inte hon som sa att man kunde komma och prata med henne? Hon verkar inte intresserad av något i mitt liv. I mitt riktiga liv. Det som betyder mest. Nu snackar jag verkligen inte bara Robin här (han är ju bara en kille som jag inte ens känner) utan om allt. Jag känner mig ensam igen.

Kan inte låta bli att känna mig utanför ibland. Allt känns så ovärt, meningslöst. Hela livet. Jag kan ju inte ens se verkligheten.

Jag är verkligen inte mainstream. Jag känner mig bortglömd. Vart är alla sagor om oss?

johnnysbird

tisdag 4 maj 2010 - Misstänker att vår dator har virus, för jag blev helt plötsligt superförskyld då jag satt vid den igår. LOL. Och efter Idrotten idag blev det bara värre.

Något att se fram emot. Vi satt i ljushallen.
Z: "Jag måste säga en sak som du kommer att gilla!"
Jag: "Okej."
Trodde till en början att det var om Tokio Hotel eller Pier Pressure men fick snart veta att det var om Ville. Robin alltså.
Z: "Mamma sa att Johan (en bekant till Z. Och till Robin) skulle ha en fest vid skolavslutningen och ville att jag skulle komma och bjuda med några tjejkompisar"
Jag: "Okej :D"
Link: "Va? Jag är lätt på!"
Jag: "Jag med"
Hihi! Det finns en chans att Robin kommer va där. Hoppas.

Men det bästa! Har köpt en biljett till Pier Pressure nu! Jag och Z åker! Göteborg 20 juni. AHHHH! HIM, 30 Seconds To Mars, Paramore, Dead By April med fler! Åh ja ♥ Det känns grymt att jag ska få se HIM efter att ha gillat dem i bara fyra månader!

johnnysbird

måndag 3 maj 2010 - Så då var det måndag igen. En glad dag tycker jag. Det mest underliga på länge hände. Det handlar om Robin. Det jag såg etsades fast på min näthinna och störde mig hela dagen. Kunde helt enkelt inte komma i underfund om varför, varför?! What the fuck?!
Vi stod ovanför Hålet och Link kollade ner genom fönstret.
Link: "Är inte det där han?"
Underförstått att hon menar Robin, kollar jag ner i Hålet och ser ett huvud med mörkt tjockt halvlångt hår och bekräftar att hon har rätt.
Jag: "Jo.... ..... ?! .... Va? Har han... inga byxor på sig?"
What what?! Han har inga byxor på sig! De är nerdragna till fötterna. What the fuck? Han står där med byxorna nerdragna och pratar med en tjej som ligger i soffan. Min bästa kompis från miniettan är det han pratar med. Men varför, varför har han byxorna nerdragna? Kunde verkligen inte komma på någon som helst anledning. Störande som sagt. Killen man är intresserad av drar ner byxorna inför en föredetta bästis. I skolan. Okeeeej. Han kanske tycker om att inte ha några byxor, inte mig emot alls. Han får gärna vara klädlös. Fina, smala ben. Väldigt bleka dock. Well, I don't mind.

Så här såg han ut:


Sedan då jag satt hemma vid Facebook stod det något om att han tatuerat sig. Och då slog det mig att tatueringen möjligtvis är placerad på benet, eller vaden. Han ville visa tatueringen idag i skolan, och eftersom han hade svarta skinny jeans var det lättare att dra ner byxorna än att försöka kavla upp ena byxbenet över en öm, nytatuerad vad. Och är man nere i Hålet, musikesteternas andra hem, så är det inte direkt in public. Att man kan tjuvkika ner i Hålet genom fönstren i taket (golvet för oss i ljushallen) tänkte han nog inte på. Tihih.
It makes sense now!

ten magazine

söndag 2 maj 2010 - Grattis Grattis Grattis H som fyller 18 idag! Asmycket grattis! ♥ Stort grattis även till Linnea som idag blir 19. Malin var här och blev testsminkad inför studentbalen. Jag ska även sminka Linnea. Vi testade gråbrun-metallic ala Kenza-festsminkning och en inte lika glittrig med mörkbrun och guld. Hon råkade få veta att Robin var mitt span också. Jag sa att jag inte trodde hon visste vem det var innan, men hon har tydligen koll på musikesteter efter sceniska.

by emmanuelle pick

tisdag 27 april 2010 - Mulenhet. Svalhet. Det är inte dimmigt, men det skulle kunna vara. Det är morgon och doften jag känner vill jag spara i en flaska för att kunna ta fram den när jag behöver en gnutta doftfullt välmående.
Jag är ensam, på egen hand. För mig själv. Jag går mest, men ibland joggar jag. Hela tiden neröver. Jag tar omvägar i hopp om att hitta något att hoppa över, ta sig under eller klättra upp på och sedan ner igen. Att tillslut hamna nere vid hamnområdet och arenan var egentligen aldrig något mål, det bara blev så. Det kändes lite mysko att vandra omkring för sig själv så här en mulen tisdagsmorgon, i en lugn och nästan folktom stad. Såg knappt en kotte.
Idrottsläraren sa: "Gå ut och ta en promenad i stället för att sitta här och titta på"
Jag svarade med ett okej och skyndade mig iväg med bra musik i öronen. Mitt huvud tänkte parkour. På vägen ner var det försiktigt och tveksamt, men när jag kommer tillbaka till skolområdet har jag ändå hunnit ta mig under ett räcke och hoppat över två betongklumpar, ett räcke och en bänk.

H och jag går tillsammans över skolgården, bort från idrottsbyggnaden. En röd bil svänger runt bakom oss, fort och nära. Den stannar.
Vafan? Vill ni köra på oss eller? Tänker jag innan jag tittar efter vilka dårarna är när vi går förbi.
Whaaat?! Robin?! Robin. Jag skrattar tyst i mitt huvud. Sedan ser jag honom gå, mot mittingången. Snyggsnyggsnygg. Så fin du är Robin. Gubbkepsen är fortfarande ful men, okej, jag får väl köpa det då. Han ser bra ut och har en snygg stil i övrigt.

Mamma sa till mig igår, att jag kanske borde äta mindre bröd för jag börjar tydligen bli lite rund om magen (tro mig, så illa är det inte, det är bara ett sött put). Jag har nyss blivit av med ett magkomplex jag haft sen sjuan och så säger hon så nu. Lyckat.
"Va?! Jag tänker inte sluta äta bröd! Inte glass heller" protesterade jag då.
"Nej nej, du behöver inte sluta äta bröd, bara minska lite på det"
Min lilla hälsodemon kom fram och började smida planer. Promenader varje dag denna vecka. Fyra dagar i veckan hela maj. Sluta massa bröd 24/7 och det är inte heller nödvändigt att äta något efter sju på kvällen. Vatten är bra, drick mycket! Om jag blir hungrig, drick vatten i stället. Mat tänker jag inte äta mindre än vad jag redan gör, men jag kan nog skippa onödiga kolhydrater (inte bröd och glass innan klockan sju). Fika och sånt kan jag spara till helgen om jag nu måste och godis kan jag pretty much skippa, chips med för den delen. Sedan får jag ändå ont i magen av pizza, pannkaka och våfflor. Om jag inte äter väldigt lite av det. Så vi skiter i det med.
Hälsodemonen har även lömska planer för juni. Förutom under Pier Pressure, för det sätter jag P för.

I CARE ABOUT ICE CREAM AND THE GOOD STUFF.

söndag 18 april 2010 - Får jag försvinna? Robin. Jag måste inte ha honom. Det är inte så att jag sitter vaken om nätterna för att tänka ut planer på att erövra honom, medan jag ser på klippen från i torsdags om och om igen. Verkligen inte. Hela min tankessfär handlar inte om honom, eller någon annan kille heller för den delen. Visst, jag håller med om att jag kan verka som en rätt stalkerish flicka, men jag måste få säga att det inte alls är så illa. Jag har ett liv. Jag sitter inte och tänker på mig tillsammans med någon kille som jag målar upp en framtid bredvid eller tänker på saker man skulle kunna göra med denne någon, varenda stund av min vakenhet. Jag ska inte ljuga, klart att det dyker upp någon gång ibland, men inte enbart med Robin. Jag kan till och med tänka att jag inte behöver någon pojkvän då och då.
Jag kanske inte alls behöver Robin, jag måste inte ha honom. Han är inte den enda killen i världen. Det är bara så att jag har blivit interesserad av honom, av någon konstig anledning. Kanske inte så konstigt egentligen, han verkar ju trevlig, har en skön stil och ser bra ut.

torsdag 15 april 2010 - Sovmorgon. Skolbio. Varför måste de alltid välja så hemskt sorgliga filmer? Denna tar ändå hem priset. Jag brukar hålla mig från att gråta men den här gången gick det bara inte. Speciellt inte när E satt och kramade sönder min hand.
"Nej, nej, nej!" pep hon.
The Boy in the Striped Pyjamas (2008). Se den.

Jag har rivit bort Emil från Hot Guy List. Finally. Skrev ut två bilder på en annan snygging för att ersätta den tomma platsen. En bloggare jag följer. Ashet. Men han har pojkvän.

Sedan var det dags för Hamnen. Musikesteter. Robin. Vänta på H. Gå till Hamnen. Z, E och Link kom också.

Det var tre band som spelade. Första spelade lugna tolkningar på hårdrock- och metal-låtar. Bra. Robin var med i nästa band. På bas. Kvällens bästa. Ögongodis. Mycket bättre live än på Myspace. Riktigt ös. Robin skrattade och log jättemycket, och hade roliga miner. Han slängde med håret mycket. De var roliga, pratade lite mellan låtarna, verkade jättebekväma på scenen. Robin hade backup vocals under sista låten. Och pratade en del.
Robin: "Nu kommer en lite halvlugnare låt"
Hahah. Fint. Halvlugnare. Alright.
Sångaren: "Vad handlar den om?"
Robin: "Vill du veta vad den handlar om, haha?"
Sångaren: "Ja, berätta"
Robin: "Eh, ja den handlar om droger - som vi lyckligtvis inte tar - och..."
Sångaren: "Men hur går refrängen?"
Robin: "Ska jag säga hur refrängen går, haha?"
Sångaren: "Ja"
Robin: *skrattar till*
Sångaren: "Men den handlar om att supa och knulla!!!"
Alla låtar handlade tydligen om det.
De var grymma i alla fall.
Sista bandet var lite tyngre och lät lite mystiskt. Det var bandet där Robin spelade trummor, och han körde fortfarande på sina miner.

Värt. Robin var skitsnygg i sina svarta skinny jeans, vita t-shirt med uppvikta ärmar och mörkgrå smala sjal. Plus kedjor hängande på höften. SNYGG!
Ah. Fast sedan blev jag bara bitter.

torsdag 15 april 2010 - Varför förstörs alltid allt? Allt blir ingenting. Dissad. Inte ens sedd. Men hugg mitt hjärta på riktigt då! Så att jag slipper känna mer. Riv ner mina tankar och släng dem i din papperskorg. Filmerna i mitt huvud ska aldrig lämna mitt tankerum. Inte för att jag inte vill det, det är bara något som blivit lag.
Snälla, ta tillbaka allt, mina ord, spola tillbaka tiden. Gör mig till någon annan. Till en människa. Hellre någon helt poetiskt kulturellt instabil, än jag.

Jag mår illa. Sluta. Försvinn. Finns inte. Varför du?

Himlen är så där inte så jättemörkt vårnattsblå. Ni pratar lite, skrattar. Till den okända flickan utdelas en kram. Du har fula strumpbyxor, jag vill att du ska veta det. Jag vill sudda bort henne. Jag hatar dig. Rör honom inte, du får inte, inte ens om han vill. Ta inte på honom. Aldrig.

Öppningsnumret till en bitter senkväll. Så börjar man hata allt. Snälla, sudda bort mig på riktigt nu. Jag vill förstöra något mer. Krossa mig som glas, men låt bli speglarna. Olyckan försvinner inte då.
Jag började gråta när jag insåg att det håller på att hända igen. Samma sak. Jag försöker ta mig ur det, men det är svårt. Måste stanna innan det blir exakt samma. Men det går inte. Men verkligheten har i alla fall kommit ikapp mig snabbare den här gången.

Andas.

Jag kanske överreagerar. Du har rätt, E. En okänd någon öppnade dörren till mitt mörker men det var jag som valde att gå in. Mörkret skapades bara av mig. Men hon fick mig att se det. Dock.
AHH! Snyggt sätt att börja en ny bok. Så riv ut den här sidan. Eller nej, inte igen.

julian casablancas, kollage by fatma

lördag 3 april 2010 - Robin har skrivit i loggen för Esteternas utställning på Facebook. När det var aktuellt skickade jag inbjudningar till alla mina Facebook-vänner. Robin svarade "kommer inte" (kollade alla som svarat nej och han stod med där). Nu visade det sig att hela hans klass tydligen var tvugna att gå dit (det sa min bild och form-lärare). Och idag gjorde jag en upptäckt. Robin har skrivit i loggen.
"Jag har varit där nu"
Så skrev han och jag blev glad. Han tog sig tid att gå in i evenemanget och skriva. Att han ens kom ihåg att det var något han blivit inbjuden till är ju en eloge i sig. Dessutom så har ingen skrivit där sen fredagen innan vernissagen. Och nu kommer han helt random och skriver. Okej.
I don't get it.

Robin. Det kan betyda allt eller inget. Well, sounds like losing faith is a bad idea.

fredag 2 april 2010 - Never gonna happen. I don't mind. I don't even want you anymore. Emil
But then there's you. Never gonna happen. But I want you.
Don't even dare to dream it. Please. I'm in a mess. Don't screw it up! Robin