unknown

fredag 16 juli 2010 - With the warmth of your arms you saved me.
Jag insåg idag... Jag kanske visst vill ha en pojkvän. Jag klarar mig bra ensam, och jag är van vid ensamhet. Men jag är inte mer än människa och vi behöver närhet. Någon att... Bara få vara med. Och älska. Bara älska. Som mer än en vän ♥

Jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner, en meningslös tid exakt en tusendel försent.Och visst bor det ett skrik i ditt tysta lugna liv...
- 400 Slag

julia nobis for pilot magazine

onsdag 14 juli 2010 - Så grymt snyggt. Hittade dessa bilder på Studded Hearts. Detta är perfekt! Älskar stilen. Älskar långt blont okammat hår. Älskar slappt. Älskar rent och osminkat blandat med rock/metal-stilen. GODDAMMIT! This is it. FUCK EVERYTHING ELSE.
Sedan är tjejen snygg också. Hon är androgyn så det hade lika gärna kunnat vara en kille. Om det var en kille skulle det kunna vara min pojkvän.
Hen påminner lite om sånna som... Johan Palm. Han är cool ändå, har skön stil. Fast han sjunger inte så bra, men det gör ju faktiskt inte jag heller.

Men åh. Grymt snygg. Första bilden. KÅT!! Åh, jag vill att det ska vara en kille! Eftersom jag är hetero. Jag vill ha honom som bästa vän. Friends with benefits. Helt seriöst nu.
För truly, jag tänder verkligen inte på kvinnor. De kan vara otroligt vackra, but that's it. Jag skiter i vad folk tror, whatever, men let's face it. Jag vill bara ha sex med människor som har snopp. Så enda undantaget är väl om tjejen har en snopp, men då blir det ju tekniskt sett en kille eftersom en snopp räknas som manligt kön...

Därför är denna tjej en kille i mina ögon. A fictional character som jag är kär i. Det går att tänka sig.

NOW WHAT THEN?!



Vad säger ni nu då?! Helt perfekt. But don't touch. He's mine ♥ Seriöst. VILL HA FAN! Så het.

onsdag 14 juli 2010 - Mycket kan hända under två och en femtedels månad. Så även i min mp3. Ska redovisa lite av vad som hänt i min musikvärld sedan den 2 maj. Många nya låtar, men också många borttagna (vissa mot min vilja, har bara 2GB i minne och får inte plats med mycket mer än de 312 låtar jag har nu).

Några nya
Alejandro - Lady Gaga
Hennes senaste singel.

Attack - 30 Seconds To Mars
Underbar live!

Drunk On Shadows - HIM
Så himla bra!

Figure.09 - Linkin Park
Lyssnar inte på demså mycket längre, men återupptäckte denna i våras.

Heart-Shaped Box - Nirvana
Håll med om att det är ett av de finaste låtnamnen ni hört!

Heartbreaker - Her Bright Skies
Åh, vill fortfarande se dem live! Varför spelade de samtidigt som 30STM?

Ignorance - Paramore
Älskar att skunga med i deras låtar.

Not Like The Other Girls - The Rasmus
Introt är jävligt likt Tokio Hotel's Don't Jump, fast den kom efter.

Sick Hearts - The Used
Åh, fina band, varför ställde ni in er Europa-turné?

Venus Doom - HIM
Villes röst i denna. Gah.

Zzyzx Rd. - Stone Sour
Skumt namn, men den är riktigt mysig.

Orkar självklart inte nämna de jag tog bort. Liksom booooooring. Blev tyvärr en hel del Tokio Hotel. Men bara för att jag tog bort en del låtar betyder det inte att jag inte gillar dem. Vissa blev jag trött på och andra tyckte jag inte om tillräckligt mycket för att ha kvar, med tanke på att det finns bättre. Begränsat utrymme som sagt.
Har grymt mycket HIM i alla fall ♥

onsdag 14 juli 2010 - Klockan är kvart i tolv på förmiddagen och det knackar på min fönster. Självklart vaknar jag. Det är Lillebror och Jontan som vill in. Ytterdörren är låst eftersom jag är ensam i huset. Jag får lov att kliva upp, att vakna, vilket är lika bra eftersom jag hade sovit minst en timme till annars. Jag tar en dusch, gör ingenting och plötsligt är klockan två utan att jag ätit frukost. Jag öppnar frysen och tar tre chokladbrownierutor och tänker att det får stå för dagens spontana akt. Medan jag äter läser jag dagens tidning. Eller rättare sagt, bläddrar igenom den.

Bläddrar igenom massa OKEJ-tidningar på mitt rum. Det blir bara varmare och varmare och jag mår illa. Vi testar de två sista drickorna. 7 Up Cherry är den godaste körsbärsdrickan jag testat (sämst är nog Coca Cola Cherry). Och ännu en Ben Shaw. Dess kontiga namn, Dandelion & Burdock verkar betyda maskrosor och kardborre. Men den är faktiskt god, lakritsströssel med vanilj tycker Lillebror att den smakar men jag skulle säga lakrits och cola.

urban outfitters

måndag 12 juli 2010 - Idag satt jag hos kaninerna och läste ut Gossip Girl: Du och ingen annan. Jag älskar Gossip Girl! Böckerna är fantastiska och klockrena, teveserien är underbar och... AHH!

Ur boken:

Starten på B's Audrey-avgudan
Hon snöt sig igen innan hon tog upp ett rosa dvd-fodral från golvet och vände på det.
"Frukost på Tiffany's. Jag har aldrig sett den, men hon är så vacker!" Hon höll upp fodralet så att Serena kunde se Audrey Hepburn i lång, svart klänning och pärlhalsband. "Visst är hon?"
"Hon är jättefin", instämde Serena och fortsatte bläddra bland filmerna.
"Hon är lite lik dig", sa Nate och lade huvudet på sned på ett så charmigt sätt att Blair måste blunda för att inte trilla ur sängen.
"Tycker du?" Hon kastade den smutsiga näsduken i den vita porslinspapperskorgen och studerade bilden av dvd-fodralet igen. I filmen som just börjat rulla i hennes huvud var hon Audrey Hepburn - en makalöst snyggt klädd, smal, välvårdad, vacker, mystiskt superstjärna. "Kanske lite", instämde hon och tog av sig kashmirkoftan så att hennes röda behå tydligt syntes genom blusen.
Hon fortsatte granska dvd-fodralet. Audrey Hepburn var så läcker på bilderna på baksidan, men hon såg ganska pryd och reserverad ut - som om hon hade sexiga underkläder på sig men inte tänkte visa dem för någon kille om hon inte var på väg att gifta sig med honom. Blair knäppte på sig koftan igen. Från och med nu skulle hennes liv gå ut på att likna Audrey Hepburn så mycket som möjligt. Nate kunde få se hennes underkläder, men bara när hon visste att de skulle gifta sig en vacker dag.
Helt logiskt - för henne.
"Jag har sett den där filmen med min mamma", erkände Nate och fick båda tjejernas hjärtan att smälta till kladdiga pölar på golvet. "Den är faktiskt rätt bisarr. Den ska nog föreställas romantisk, men jag är inte helt säker på att jag förstod den riktigt".
Det var allt tjejerna behövde. Blair stoppade in dvd-skivan i spelaren medan Serena blandade drinkar vid baren i det intilliggande biblioteket. Drinkblandandet gick ut på att hon hällde Bombay Sapphire i kylda glas och rörde om med en brevkniv. Klockan var bara elva på förmiddagen - lite tidigt, kanske - men Blair krisade och Nate brukade ta av sig skjortan när han blev berusad. Dessutom var det faktiskt lördag.
"Såja", konstaterade Serena som om hon just lagt sista handen vid ett väldigt komplicerat recept. Hon delade ut glasen. "Skål för oss. För det förtjänar vi".
"För oss", ekade Blair och Nate och höjde sina glas.
Botten upp!

THE ONLY SOURCE OF MANHATTAN ELITE

SPOILER-VARNING som fan!!!

Tredje sista kapitlet: livet enligt B
Blair satt vid bordet med sin egen flaska Cristal-champange och kedjerökte Chesterfields medan hon i fantasin fortsatte redigera filmen som var hennes liv. De skulle fira smekmånad på Nates båt, som han förstås skulle döpa om till Balir, segla runt Europa och kanske besöka de finare delarna av Afrika. När de kom hem igen skulle de instalera sig i den klassiska Park Avenue-våning som deras föräldrar köpt till dem i bröllopspresent, inredd i sammet och päls enligt Blairsönskemål. Nate skulle jobba med någonting han tjänade mycket pengar på, men ändå vara hemma före sju så att de kunde älska och sedan gå ut och äta middag. Blair skulle bli advokat som sin far, men hennes klienter skulle vara få och exlusiva och hon skulle ha mängder av supereffektiva, musgrå assistenter som gjorde absolut allt åt henne, utom att gå till badrummet och ha sex med Nate.
På tal om att ha sex med Nate - varför satt hon här och såg sin sorgliga, desperata mamma få till det med Sting, av alla människor, till den jobbigaste musik hon hört i hela sitt liv, när hon kunde ha varit hemma med Nate och gjort det just nu.
Inga kommentarer.
Stackars Nate - hon fattade inte att hon övergivit honom för den här cirkusen. Hon tog upp sin mobil ur den löjliga, syrenfärgade väskan som följt med den fula klänningen och letade i telefonboken efter sin mammas resebyrå. Nog måste det gå ett plan från den här gudsförgätna, skotska hålan det närmsta dygnet? Hon struntade i om planet var fullbokat, hon skulle flyga det själv om det krävdes. Hon visste att Nate var tillbaka på Manhattan - det hade familjen Archibalds hushållerska i Maine berättat när Blair ringt hans mobil sju gånger utan att få något svar, och slutligen ringt till huset. Stackars Nate, som satt alldeles ensam hemma i New York och längtade efter henne medan han tynade bort på en diet bestående av marijuana och tonic. Hon längtade att få berätta om bröllopet hon planerade, och om det underbara liv de skulle få tillsammans.
Inga kommentarer.

Näst sista: sommarromans
Nate bar upp Serena för de två trapporna till hans föräldrars sovrum. Hennes klänning låg och flöt i fontänen, precis som hans byxor och bälte, så det fanns inte så mycket kvar att ta av. Han lade försiktigt ner henne på det gyllengula, italienska överkastet och lade sig bredvid henne medan han beundrade hennes glödande, släta hud i strålarna från eftermiddagsolen som lyste genom takfönstret. Serena vände på huvudet och pressade pannan mot hans.
"Jag skulle kunna kyssa dig föralltid", mumlade hon och snuddade vid hans läppar med sina. "Men jag vill inte bara kyssas".
De såg varandra i ögonen med en upphetsad intensitet som hetsade upp dem ännu mer. Nu var det dags - det ingen av dem hade gjort förut skulle snart hända, och på bästa tänkbara sätt. Med varandra.
Nate drog henne intill sig. "Jag älskar dig", sa han, högt eftersom han ville att hela stan skulle höra.
"Jag älskar dig", svarade hon, ännu högre. Sedan började hon fnissa och dra av honom de blöta, vita boxershortsen med sina långa, eleganta fingrar. Hennes egna underkläder åkte av lika snabbt och hon slängde dem genom rummet så att de landade på golvet vid dörren.
Ta-da!
Men vänta - kondom. Nate sprang till sitt rum för att hämta en. Den där sladdriga, fåniga nödvändigheten. De hade lekt med kondomer förr - blåst upp dem till ballonger och fyllt dem med vatten - men aldrig använt en. Att sätta på den var som ett experiment i skolans kemisal och de ville absolut göra det helt rätt. Serena slängde det tomma pappret på golvet.
Klara, färdiga, gå!
Så roligt, så rätt, att göra det läskigaste en tjej kunde göra för första gången med sin bäste vän, killen hon alltid skulle älska. Hennes Nate. Det var faktiskt inte läskigt alls. Det var precis som det skulle vara.
Han snuddade vid hennes näsa med sin. "Är du säker?" frågade han med låg röst, trots att han visste vad hon skulle svara.
"Ja". Serena nickade och pressade sig mot honom. Hon hade aldrig varit säkrare på någonting. "Snälla?", tillade hon också med en fnissning, för det var också ganska uppenbart att han också ville.
Så de gjorde det. Och det roligaste var att se på varandras ansikten, för båda två såg så rädda och lyckliga och förvånade ut. Serena kunde inte sluta skratta. Visst gjorde det ont, men inte som hon hade väntat sig. Det var ändå roligt, för Nate var så rar. Han ville inte att det skulle göra ont, och varje gång hon ryckte till kysste han henne. Hon älskade honom så mycket att ont var fel ord. Det fanns inte ord för hur det kändes. Det var som att få en present hon längtat efter länge, länge utan att upptäcka att den till och med var bättre än hon väntat sig. Det var fantastiskt. Han var fantastisk.
Nate fattade knappt att han fick göra det här för första gången med den vackraste tjejen i universum. Han var otroligt glad att han hade väntat, för ingenting kunde överträffa det här. Han älskade Serena så mycket att det kändes som han skulle explodera. Han kunde inte sluta le, skratta och titta på henne. Det var fantastiskt. Hon var fantastisk.
Och deras kroppar var fantastiska, som de passade ihop och instinktivt visste vad de skulle göra. Det var som om det var förutbestämt, på något sätt. De var byggda för varandra, skapta för att passa ihop, som två delar av ett modellfartyg.
Klick.
De skrattade inte längre. För ingenting var komiskt. De höll bara om varandra, darrande av upphetsningen i att vara närmare varandra än någonsin förr, att dela något de inte hade känt till, något de skulle bära med sig föralltid.
Så småningom slumrade de till i varandras armar. Nate vaknade först, när det hade blivit natt. Stjärnorna glittrade ovanför takfönstret. Utan att tänka sig för sträckte han sig efter fjärrkontrollen på sin pappas nattduksbord och satte på teven. History Channel visade en dokumentär om Moses, och berättarrösten - som påminde väldigt mycket om Serenas kompis Isabel Coates pappa - sa med väldigt hög röst:
"Och Moses hade inget annat val än att dela Röda Havet så att han och hans folk kunde passera".
Jäklar, så hög volymen var. Nate hade glömt bort att hans pappa var halvdöv. Han tryckte flera gånger på volymknappen för att sänka, men Serenas långa ögonfransar fladdrade redan mot hans bröst. Hon lyfte huvudet och flinade. "Du delade mitt Röda hav!"
Båda började frusta av skratt. Det var en ganska läskig liknelse, men också ganska rolig. De brottades under täcket, blanka av svett. Snart började de kyssas igen, och innan de visste ordet av delade han hennes Röda hav för andra gången.
Och så skapar de historia.

gossipgirl.net

hej alla!
Sommaren har äntligen tagit slut och skolan börjar igen. Men vår underbaraste favoritklasskamrat saknas. Alla som är någon pratar om varför hon bestämde sig för att börja på internatskola. Varför skulle stans mest populära, vackra och älskade tjej vilja ge sig av? Vissa av oss vet förstås sanningen - åtminståne tror vi att vi gör det. Och om vi inte vet sanningen så har vi ändå åsikter, och vi delar gärna med oss av dem.

Era mejl.

F - Hej GG, jag var med i en pjäs i sommar på en liten teater nära Ridgefield, Connecticut, och det var en tjej som var helt skruvad, typ. Hon följde liksom med vilken kille som helst i produktionen, till och med den rätt gamle regissören, och jag är rätt säker på att hon gick på droger. När jag hörde att hon skulle börja på internatskola tänkte jag bara åh nej, dum idé. Hon behöver föräldrar!
gdgrl

S - Kära gdgrl, det är fint att du oroar dig, men internatskolor har hederskodex och regler. De kan vara väldigt strikta. Fast vi vet förstås att alla regler är till för att brytas...
GG

F - Kära GG, alla tjejerna på min internatskola pratar om en ny tjej som ska börja här, och vi har kommit fram till att hon är dåliga nyheter. Om hon kommer få några vänner alls, så blir det killar.
bordgrl

S - Kära bordgrl, är du säker på att det är rätt taktik? Vill du verkligen att den nya tjejen ska bli bästis med din pojkvän? Vänta nu, det där lät märkligt bekant...
GG

Observationer.
N bar B's nya, nickelpläterade Baleciaga-bokväska när han följde henne till skolan - i koppel. Skojar bara. J, D ochV shoppade nya kläder i en second hand-butik i Williamsburg. Ser de fram emot ännu ett ensamt år utan vänner? Förlåt, det där var elakt, men oftast ser second hand-kläder bara... gamla ut. C delade ut ett nytaget porträtt av sig själv utanför L'Ecole, där alla billiga - förlåt, franska - tjejerna går. K och I kom till Constance Billard tidigt första dagen och delade ut bagels och cappucinos till alla, inklusive lärnarna. De har nog längtat efter skolstarten! S satt vid ett bord tillsammans med massa förtjusande, betagna killar i matsalen på Hanover Academy. Hon kan väl inte vara alltför olycklig?

Frågor.
Kommer B och N att hänga ihop? Kommer de att göra slag i saken? Och om de gör det, kommer hon då att märka att han redan gjort det?

Kommer J's bröst att sluta växa? Kommer hon någonsin att träffa en trevlig kille som uppskattar hennes vackra leende? Eller kommer hennes ni-vet-vad att fortsätta växa så att hennes leende inte ens syns längre? Hoppas inte det, för hennes skull.

Kommer V någonsin erkänna för D att hon fantiserar om hur han ser ut utan sin sjaskiga gamla t-shirt? Vänta, hur ser han ut utan sin sjaskiga gamla t-shirt?

Kommer D någonsin komma över S och inse att han redan har flickvän?

Kommer S att komma över N? Kommer hon att överleva på internatskolan? Kommer hon någonsin tillbaka?

Vissa av er vet redan svaren - åtminståne tror ni det. Om inte, vet ni var ni hittar dem. Jag har inga planer om att sluta prata om något ovanstående.
Vi hörs igen.

Ni vet att ni älskar mig XOXO gossip girl
_____________________________________________________________________________________

OJ! Vad mycket det blev! Men jag kunde inte hejda mig! Blev det för mycket? Inte för mig i alla fall. Jag älskar Gossip Girl! Även om detta är den senaste, nyaste boken så är de 11 återstående berättelsen om vad som hände efter detta. Och alla 11 står i min bokhylla. Sen finns spin-offen It Girl om little J (Jenny) som flyttar och börjar på internat (inte samma som Serena gick på).
Sedan finns det de om The Carlyles. Trillignarna som flyttar in i Blairs gamla lägenhet då the Waldrof's flyttat till Kalifornien och Blair börjat på college.

söndag 11 juli - För en gångs skull kan jag säga att jag är nöjd med dagen. Har jag legat på stranden och läst Gossip Girl medan jag bara lyssnade på HIM. Solen stekte. Bra dag.

I'm at a sunny place but I can see it's raining miles away from here

DON'T REALLY GET IT.
Att aldrig mer bli älskad eller att aldrig mer kunna älska någon?
Svårt val va? Inte nu längre. Jag vet att jag med säkerhet skulle valt att aldrig mer bli älskad.

För jag måste kunna fortsätta älska. Det får mig att känna mig levande. Det må göra ont ibland. När man inser att man bara är liten och obetydlig. När man inte syns. Jag vet. Jag har varit där så många gånger. Det har gjort ont ibland. Jag är ensam. Det har gjort ont. Men jag kan leva med smärtan. För när man känner den vet man att man lever. Jag vill leva. Det värsta som finns är då livsgnistan lämnar en.

Om folk älskade mig och jag inte skulle kunna älska dem tillbaka skulle jag börja tvivla på min existens. Alla färger skulle tonas ut i grått. Jag vill kunna känna energin man får av att älska någon eller något, för den är underbar och stark. Om jag tappade förmågan att älska skulle inte jag vilja leva mer.

Jag har insett en sak. Att jag föredrar att drömma. När det blir verklighet blir allt så svårt, så verkligt. Ville Valo. Tänk, tänk så att du verkligen ser det. Nej. Låt det stanna vid dröm. Känn spänningen. Det blir som hemligt, för ingen annan kan se det, det finns bara i mitt huvud. I mitt huvud kan jag bestämma allt, precis allt. Jag har makt där. Om jag inte kunnat drömma skulle jag tillslut slockna. Jag skulle bli deprimerad.

Man skulle kunna säga... Är det så att någon har en liten crush i mig nu? Kanske nästan så som jag har en crush i Robin? Det är självklart när jag har det. Alla fina folk. Fina pojkar. Roliga pojkar. Robin. Men jag är ju jag. Kan någon verkligen ha en crush på mig?
Hur fan hände detta? Visst. Jag accepterar att någon kille skulle kunna gilla mig efter att ha lärt känna mig. Men funkar det verkligen att en kille är precis som jag och blir intresserad av en person man bara råkat "upptäcka" en dag. Hade slutat tro på att det skulle kunna hända. Började tro att jag var onormal.

I know it hurts too much
I know that you're scared
I know you're running out of trust
and wishing you were dead

But in your misery
you're not alone
So come and share your tears with me
and witness it all go wrong

I know it and I feel it
just as well as you do, honey
It's not our fault if death is in love with us
It's not our fault if the reaper holds our hearts
- Death Is In Love With Us

lördag 10 juli 2010 - Glee och samma frukost som vanligt. Rachel sjöng Gives You Hell, en bra låt av The All-American Rejects. Var på en marknad idag med Jontan och Lillebror. Vi cyklade dit. Det blir drygt en mil tur och retur. Väl framme filmade vi på ballonger and shit. Jag köpte tre godisremmar. Det var typ sommarens höjdpunkt då man var liten. Både Z och Fredrik var där enligt Facebook, men såg inte skymten av någon av dem. Vi var inte där så länge, utan cyklade hem och badade.

Testade läsk. Old Jamacian Ginger Beer. Vidrig. Smakade ingefära, sedan brände det i halsen. Förmodligen bara gingers som tål den. Hansen's Vanilla Cherry Cream var dock god. Väldigt söt dock. Cherryn övertog hela smaken.

Datortime. Loggade in på Facebook for once. Robin är kul. "En... BORRE!". Hahah, I don't even know. Sedan började Stockholmaren chatta med mig. Han är 93:a och gick i Links klass läsåret som var. Man ba va? Så himla konstigt. Han liksom?! Really?!
Han är i Stockholm just nu. Nästa vecka kommer han hit så han frågade om vi skulle träffas och jag sa ja. Lite konstigt kanske, men whatever, varför inte? Tänkte inte så mycket på det. Sedan sa han att jag var söt. Lite ännu senare skrev han hjärtan två gånger. What the fuck?! Sa att han ville hit nuuu så att han fick träffa mig. Men va??? Wait, what?! Svart på vitt ser det lite halvt besatt ut. Jag menar, vi har snackat lite, vadå? Två, tre gånger? Men visst, jag är likadan då jag gillar någon. Fast värre. Typ då det var Emil. Men jag säger ju inget till dem! Kanske därför inget händer heller... Men nej, om man är för på på en gång skrämmer man ju iväg dem. Jag känner att de skulle bli avskräckta och tycka att det var jobbigt. Fast jag kanske borde kallat både Robin och Emil snygging då jag snackat med dem? Hahah. Åh. Jag suger på sånt här.

Så ja, okej. Ingen Robin då, men Stockholmaren är också musikkille. Har ett nystartat band med några kompsar från Stockholm. Ska gå hotell och restaurang i Stockholm till hösten, för att han tyckte det var så himla tråkigt här, haha.
Men damn! Kommer bli så jävla awkward om vi träffas. Vi har väl sett varann i skolan förut men vi har aldrig pratat. Seriöst. Hade aldrig trott att han var det minsta intresserad av mig. Han har alltid suttit för sig själv i korridoren och sett enormt uttråkad ut. Jaha.

torsdag 8 juli 2010 - Vaknar för sent. Ser ännu ett avsnitt av Glee. Glömmer att läsa dagens tidning. Ligger i det solvarma gräset och läser några sidor av min enda bibliotekslånade Gossip Girl-bok. Testar ännu två amerikaska alternativt brittiska burkläskedrycker och betygsätter medan Canon Legrian filmar det hela. Äter mammas goda pannbiffar men skippar potatisen till eftersom jag fått någon lustig potatisfobi såvida potatisen i fråga inte är lite friterad. Planerar en tredagarsresa till Stockholm som om det är det enda jag lever för. Vilket delvis är sant. Får lite ångest över de tre Youtube-avsnitten jag måste klippa ihop, men inte orkar för det är så tidskrävande att det behöver minst 50% support och stöttande från mina vänner för att jag ska kunna klara av det. Sitter på mitt rum i stället för att gå och lägga mig. Somnar inte en minut innan två på natten.

Jag har inga fler Glee-avsnitt nu. Det suger. Mountain Dew Code Red är ändå god, men farligt färgämne-fullproppad-röd. Tänker lite på Stockholm. Eller ganska mycket. Äter popcorn och dricker 2.25:or på storbryggan med grabbarna. Ovärt. Började bara må dåligt. Psykiskt. Arg. Less. Sen hade jag en fight med Lillebror. Asbra. Här hemma alltså. Hata livet! Jag har ont i magen. Jag vill ha Robin fortfarande. Det är fan sant. Har inte nämnt honom ens en bråkdel så mycket som jag nämnde Emil förra sommaren. Jag var fan besatt. Fast jag tycker inte ens synd om honom längre. Tycker inte något om honom längre. Men ja... Robin. Längesedan.
Men jag vet något som ingen annan vet!
Haha. Ska inte ens skriva något här. Men this is the proof. Something is going on. Om det händer visste jag det redan innan... DIG! Nu typ, eller förra veckan. Redan då visste jag det. Men... Kan ju vara så att det inte händer också. Just saying.

Maybe it's not my weekend, but it's gonna be my year.
And I'm so sick of watching while the minutes pass while I go nowhere.
- Weightless

the twilight saga: eclipse

onsdag 7 juli - När jag vaknade hade 50-talet på hjärnan sedan filmen jag såg igår, som utspelade sig 1954. Så i stället för Glee såg jag Nowhere Boy med Aaron Johnson i huvudrollen, som utspelar sig 1957 samt några år framåt. Handlar om John Lennons unga dagar innan The Beatles. Men där tog det stopp. Blev fustrerad av det faktum att min hy inte är porslinsfin som i 50-talsfilmerna och tvättade bort mitt försök till en sminkning i den tidepokens anda. Faktum är att min hy är sämst. Fuck it!

Åkte in till stan med pappa, sedan gick jag och mötte upp Fredrik. Vi skulle se The Twilight Saga: Eclipse på bio. Vi tog en promenad innan och det var inte så farligt som jag trott. Tacka vet jag låga förväntningar. Han är snäll och lätt att prata med. Alltså, jag är helt socially awkward och blir ofta helt tillbakadragen om jag är med folk jag inte känner mig 85% bekväm med. Men med Fredrik funkade det. Lättnad.
Filmen var bättre än de två första. Twilight har jag sett 13 gånger så jag är nådigt less på den. New Moon... Fjollig, check! Töntig, check! Överskattad varulv, check! Eclipse däremot, där snackar vi handling som håller. Och mer Emmet och Jasper åt folket! Det tackar vi för! Men det funkar inte att se endast Eclipse såklart, då fattar man knappt hälften.

I PROMISE it will never happen. I promise with my blood.
Fan vad händer?! Jag håller på att äta mitt eget blod!! For God's sake! Can't stop... It's so good... Jag är fan inte normal...

måndag 5 juli 2010 - Har köpt lamerikansk och engelsk läsk tillsammans med Lillebror och Ed. Idag testade vi Irn Bru Barr som var orange och smakade någon frukt med besk eftersmak och Shandy Bass som smakade öl och Pomac men var relativt alkoholfri.



tisdag 6 juli 2010 - Det mest intressanta jag har gjort idag är att testa två nya drickor. Först ut var Ben Shaw Cream Soda. Tråkig burk men riktigt god. Smakar gräddkola med en väldigt opassande färg, nämligen genomskinlig som Sprite. Sedan Mountain Dew Original. Smakar Sprite med mycket mer citron. Och den är gulgrön! Trodde det var den som skulle ha Sprite-färg.

söndag 4 juli 2010 - Since it's Independence Day over in my favorite country (even though I've never been there personally), the USA that is, I will write in english today.

First. Daaaaaaaamn. How hot is that picture of Ville Valo? It's something about those lips, man. And the teeth that are showing... Ahhhhh!

Second. No, I didn't celebrate Independence Day, because let's face it, I am not american what so ever. But you might wonder... I mean, there's so much in my life that is American. Today, for an example, I watched Nick & Norah's Infinite Playlist, an American movie (and I liked it). And I had a can of Root Beer with the dinner. And finally, I bought a ticket to, wait for it, ALL TIME LOW! That's a punkrock band from Baltimore, which is an American city. So August 16th it is, at Debaser Medis in Stockholm. A small gig in a club! Actually I've really been wanting to go to a gig like that now for a while now, it's more intimate,you know. Awesome! I'm going with Z, no surprise there.

Lucky H is actually in the states right now, celebrating this day in Santa Monica. She said they were invited to a party in a fancy house. Well yeah, I'm jealous, not gonna lie!

lördag 3 juli 2010 - Ehh... Jag har badat! Med Ed och Lillebror här hemma vid badplatsen och det var faktiskt riktigt härligt. Statement: Jag doppade mig först! Förra året hade jag det som mål varje gång vi badade eftersom Ed alltid lyckas doppa sig först. Ja, jag är en tävlingsmänniska ibland. Och nu kirrade jag utmaningen redan andra gången jag badar med dem! Awesome! Det var tredje gången jag badade totalt though.

Det var stadsfesten ikväll. Höll på att missa bussen in till stan, men hann i sista sekunden. Åkte in med Jontan, Ed och Lillebror. Gick till Hemköp och köpte Root Beer av sämre kvalité (A&W's är den bästa men vi fick nöja oss med White Rock).
Gick först omkring med killarna. Vid halv åtta kom Z. Gick runt med henne istället. Träffade på Kim. Stod längst bak och såg Rix FM festival. Det sög. Liksom, Love Generation. Nä, fy fan. De enda som var okej var väl Broken Door. Något band. Radiorock typ. Takida spelade akustiskt allra sist, men jag tål inte dem. Så jävla tråkiga. Det var därför vi inte såg dem på Pier Pressure, då de spelade på Red Stage mellan The Sounds och 30 Seconds To Mars. Ungefär då kom Fredrik. Han hängde med oss resten av kvällen.

Vi träffade på Trollbarn. Hon rekomenderade Extreme-karusellen (lame jämfört med Gröna Lund) som vi åkte sedan. Fredrik ville åka men Z och jag ville inte lägga ut pengar på det, så han bjöd. Kul ändå. Köpte en munk. Jontan kom och hängde med oss. Klockan blev elva. Typ. Gick till scenen och såg April Divine. Mycket bättre än Rix FM. Ed och Lillebror dök också upp. Vi stod längst fram. I mitten av spelningen vände jag mig om och så stod Hippie-pojken där, och han började gapskratta när han såg mig. What? Haha. Han sa hej, sedan fick jag en kram. Mysko. Strax efter såg han Ed och de hälsade på varann Eftersom de heter samma sak och råkade vara på någon asiatisk kampsport tillsammans eller något. Ungefär då fick jag och Z syn på en rock-snygging bakom scenen. Sångaren i nästa band! Eyecandy. Z kollade på Facebook och fick veta att han är 28 och har flickvän, typiskt. Solid hette bandet i alla fall och debildades i januari i år. De var riktigt bra faktistk! Slår ju Takida med hästlängder fan! De är ju delvis härifrån, och typ Ånge. Ändå är de kända i hela Sverige. April Divine är ju relativt kända, i alla fall här. Men nybörjarna Solid var ju bäst!

ville valo

torsdag 1 juli 2010 - Ville Valo i Killing Loneliness-videon. Damn hot! För att inte tala om Kiss of Dawn.

Fredrik som var praktikant i bildestet i vintras har börjat sms:a asmycket sen jag kom tillbaka från Göteborg. Han är väl okej. Och trevlig. SOM VÄN! Kan verkligen inte se mig själv tillsammans med honom. Ibland blir han lite för mycket. Jag menar... Han säger alltid god natt, sov gott och kram och så. Mina kompisar brukar inte ens göra det. Jag är en mobbad liten unge. Jaja. Han är snäll i alla fall.

Idag har jag sett på Glee och tänkt på Lendiver-stories. Kan inte alla de finnas på riktigt?! Damn, I love them ♥ Och det bästa... JAG HAR SÅN JÄVLA MAKT ÖVER DEM! Jag bestämmer precis allt som ska hända dem. GRYMT.

onsdag 30 juni 2010 - Too horny to not have a boyfriend. Too horny to do anything at all except smile and think about fictional-cute-boy-Colin and real-sexy-man-Ville. Yeah.

tisdag 29 juni 2010 - H ska till USA med sin familj. Hon ska vara där i ungefär en månad. Är avundsjuk. Vill också dit. På torsdag åker hon, därför bestämde vi oss för att träffas innan. Vi åt glass i hamnen, snackade, åt asian-food ur boxar hos henne, snackade mer, var på hennes rum... Ja.

And damn vad jag crushar HIM. Ja, HIM! Det är ju ingen nyhet att jag har en stor fet crush på Ville Valo men nu pratar jag om bandet, deras musik. Jag har fan crushar på deras låtar! Gick runt här hemma idag och hade Drunk On Shadows på hjärnan. Nynnade lite, sjöng lite på refränge... Så fick jag något dampryck i hjärnan och sken upp som en sol och kände mig helt lycklig. Och varm. Yeah. You know. En crush.
Ännu värre är det med Bleed Well. Den är jag nästan kåt på. Ni vet... När man tycker något är så bra... Man blir så glad att man typ vill... kräkas! Så känner jag nu. När jag lyssnar på Bleed Well. Fattar ni? Den är så bra att jag vill kräkas.

♥ ][=][ . ][ . ][Y][ ♥

fredag 25 juni 2010 - Link ringde och väckte mig kvart över elva. Hon och jag tog bussen från stan hem till henne. Det blev bara vi två. H skulle till Umeå, E är i Gävle och Z blev lat.

Men vi hade kul ändå! Först var vi på ett litet midsommarfirande och åt kakor och korv med bröd. Sen var vi och hennes mamma till en sjö och badade. När vi kom tillbaka till Link åt vi tårta och såg Jerry Springer. Sjuka männsikor. Vi retades med grannkatten som är feg och klappade på Links katt som är fet ♥ Seeen gick vi runt på byn och snackade. Kom på awesome idéer. Åt god mat. Såg The Mentalist. Sen visade Link mig sitt tattueringskit, så jag föreslog att hon skulle tatuera sig på tån. So she did. En stjärna. Det blev fint. Men lite skevt. Duktigt för att vara hennes första tatuering ändå, haha. Innan sommarlovet är slut ska hon tatuera min tå också. Jag vill ha ett Heartagram, Pacman-spöke eller också en stjärna.
Helt seriöst, jag vill tatuera mig! Vill ha en liten svart stjärna i örat, en liten fjäder någonstans och texten Tausend sterne ziehen vorbei som betyder 'Tusen stjärnor passerar förbi' på tyska. Tycker det låter så himla vackert! Det kommer från Tokio Hotel-låten 1000 Meere. Diggar Rihannas lilla pistol-tattoo också. Och jag vill ha något bakom örat!

Vid midnatt gick vi ut och plockade blommor i det blöta gräset. Det hade regnat. Innan vi gick och la oss åt vi tårta igen och drack fruktbål. Yup.

torsdag 24 juni 2010 - Dagarna bara går. De är soliga. Jag bara chillar. Lugnt. Fixar fixar. På bloggen, i dagboken, kanske i livet. Snart. Midsommar imorgon. Fint.

Dagens fina låt: Faster - The Plain White T's

I'm losing my voice if you won't make a choice
I'll lose my head if you go to him
And then I'll lose my mind if you won't take me back toninght
Take me back tonight

This is what it looks like
This is what it feels like
And this is your heart beating FASTER ♥

onsdag 23 juni 2010 - Dagens HIM-låt: Bleed Well från albumet Venus Doom.
Så underbart bra låt. Den är... bra! Helt normalt HIM-bra de två första textraderna, men sedan kommer detta:

"Love preys the living and praises the dead
In the heart of our hearts by death we were wed"

Och man blir helt... Gud! Det är som... lycka. Musikorgasm. Eller... Fan! Underbart helt enkelt! Och sedan kommer refrängen och man blir bara helt... Wow! Som glad fast ändå inte. Ahhhhh! Det går inte att beskriva.

"Bleed well the soul you're about to sell for passion deranged
Kiss and tell, baby we're bleeding well
Bleed well that heart you're about to fail for reasons insane
Kill and tell, baby we're bleeding well in hell"

Sedan kommer nästa vers och samma sak upprepas men då har man blivit van så det känns inte lika intensivt som första gången. Sedan njuter man bara av resten. Men slutet. Det sista. Det är obehagligt. Låter som ben som går av... Det blir inte mer mysigt av Villes skrik.

måndag 21 juni 2010 - Då var det bara Z och jag då. Vi köpte en glass, Kinder Maxi och Coca Cola till frukost på Coop. Bra frukost. Fett nyttigt har jag hört. Då butikerna började öppna gick vi och kollade så gott vi orkade. Vi var i alla fall på Shock två gånger. Så köpte vi en Subwaymacka och hoppade på tåget från det numera soliga Göteborg.
En gammal klasskompis från högstadiet hade också varit på Pier Pressure, för att se HIM. Vi träffade på henne på Tågstationen. Minns att hon var småbesatt i HIM i sjuan och ritade heartagram överallt. Jag tyckte det var coolt, så jag ritade heartagram i smyg. Men HIM hade jag aldrig hört. Anade att det var hårdrock eller något sånt så det var inget jag var intresserad av. Rix FM var ju det som gällde. Tönt.
Sedan hade hon en tröja med Ville Valo. Den här före detta klasskompisen alltså. Så då fick man ju veta vem det var. Typ. Hon var nog väldigt nere i honom, och jag förstod inte hur det var möjligt. Jag tyckte inte alls att han var särskilt snygg. Hade aldrig trott då att jag skulle komma att lyssna på HIM timmar i sträck, vänta över en timme trots ont i fötterna bara för att få stå så långt fram som möjligt på deras konsert, och få kåtslag av att nörda Ville-bilder en kväll vid datorn, fyra år senare. Så kan det gå.

måndag 21 juni 2010 - natt och morgon.

INTRODUCING THE GUYS.
Vi stod utanför festivalområdet ett tag efteråt. Vi hade ju inte precis några planer. Inget boende. Det enda vi visste var att vi skulle dygna. Inte sova något. Jag bytte om från jeansshorts till byxor. Kim tvingade mig att gå på hans rygg. Då kom två killar som verkade vara lite äldre än oss, kanske 23, och började snacka. Först och främst undrade de hur man tog sig till Helsingborg. För det vet säkert ett par förrymda norrlänningar. Skämt åsido.
Well, vi stod och pratade ett tag. De undrade vart vi var ifrån och vi berättade. De tyckte vi alla skulle dra till Norrland på efterfest. Haha, tyckte vi.

OVER THE BRIDGE.
"Det står Kristinehavn därborta på danska!" kom den längre av dem och sa. "Vi bor ju nästan där"
Killarna hade Halmstadsdialekt och var lite på lyset. Grymt trevliga ändå. Dialekten gjorde mycket. De hade självklart också varit på Pier Pressure men haft Paramore som huvudmål. Den ena av killarna hade skägg, Daniel hette han. Den andra var lite längre och såg bättre ut. Jonas. Fick dock inte veta hans namn förrän långt senare. Skitroliga killar. Ville inte riktigt bli av med dem. Jag menar, vi hade flera vakna timmar framför oss och var ganska säker på att det inte skulle hända något bättre.
"Centralstationen, dom säger att vi ska dit"
"Ja, dit ska vi med" sa vi.
Så vi följdes åt över bron. De visste nämligen inte var Centralstationen låg...
Men killarna malde på. Sen gav de oss påhittade namn. Startade en namngissningslek. De gissade fel gång på gång. De kom i alla fall ihåg våra namn när de väl fått veta dem.
De dissade oss för att gå till Nordstan när vi väl kommit över bron. Vi själva fortsatte mot Centralstationen som bestämt.



BRAGO AND BURN.
Småhungriga och energibehövande drog vi till 7-Eleven mittemot Centralen. Bragokex och energidrycken Burn för min del. Sedan gick vi till Centralen och chillade. Tänkte vila lite på varsin bänk. Men det gick ju som det gick...

ÅTERKOMSTEN.
Åt några kex. Drack lite Burn. La mig ner för att vila. Blundade.
"Norrland! Det är Norrland! Efterfest i Norrland!!"
What the fuck?! Ja, gissa vilka som hittat oss.
"Vi har med oss Tompa"
Medan de varit borta hade de tydligen stött på en till kille som var med dem nu. Tompa. Blond, rätt söt. Ett av världens sötaste skratt hade han också. Hans flickvän kom sen.
Härligt flummig stämning.



MOT NORDSTAN.
Klockan blev ett och vi blev då utslängda från tågstationen. Tompa med flickvän gick sin väg men Jonas och Daniel stannade med oss.
"Jaha. Vafan ska vi göra nu?" står vi ute i den kalla sommarluften och undrar. Knappast att vi ska stå här ute i flera timmar! Z och jag åker hem med tåg 19:00. Kims buss går 07:50 på morgonen och Helsingborgskillarna ska med en buss tio i tre. Sen kom Jonas på att Nordstan är öppet. Så vi gick dit och satte oss på en bänk. Snackade. Jonas och Z satt på golvet. Daniel började må dåligt och gick iväg. Sen la han sig och vilade på golvet.
Vi snackade om skolan, vad vi gick eller gått på gymnasiet. Sen pratade vi musik. Pier Pressure.
"Vad lyssnar ni på annars då?" frågade Jonas.
"Ja... Det är väldigt blandat..." sa Z och jag.
"Ni lyssnar säkert på dom där... Tyskarna... Vad heter de?! Rätt unga..."
"Tokio Hotel" sa Z
"Ja, precis. Men lyssnar ni på dem?"
"Joo... Vi två" sa Z och jag.
Snyggt att det är så uppenbart. Haha. Epic.

Vi blev utslängda klockan två och drog till ett kebabställe. Jonas och Daniel åt. Jonas roade sig själv och oss andra med att göra grimaser i spegeln som täckte ena väggen. Z lärde honom korsa alla fingrar över varandra. Sen var det dags för Helsingborgsborna att åka.
"Hoppas det går bra, men jag skulle verkligen vilja krama er innan vi går" sa Jonas när vi var vid Centralen igen. Det gick bra. Sen sa vi något om Facebook. Det var då han sa vad han hette. Jonas. Eller... Tänk om det var Jonatan. Damn haha.

LEFT ALONE.
Z, Kim och jag. Tre trötta individer. Släpar omkring på Göteborgs gator vid den tidpunkt som kallades både natt och morgon. Först är staden helt öde verkar det som. Men när vi kommer till Avenyn märker vi att det finns fler vakna människor.
Vi väntar på att klockan ska bli fyra. Då öppnar Centralstationen igen. Vi får ont i fötterna av att gå.
Så blir klockan 04:06 eller något. Centralstationen.
*kliar mig på näsan med långfingret*
En kille i Metaltown t-shirt frågar:
"Har ni varit och sett HIM?"
"Jaa!" svarar jag halvlyckligt.
"Ja, jag såg ditt finger"
Hade ritat ett heartagram där. Wiihhh.

Vi gick in och satte oss på ett par bänkar. Det var omöjligt att vara helt vaken. Kim tvungen att gå då klockan var kvart i åtta, för att hinna med bussen. Adjö. Snark.