Förnying


dolliecrave

Yeah. Tänkte att det var dags nu. Den gamla designen kändes astråkig. Nu känns det kul igen. Hade lite beslutsångest gällande bakgrunden.
Imorgon fyller Jamie år! Oh shit! Fett nice.

XOXO Bixie

Tomorrow night


via tumblr

Så. The night brought me nothing, I couldn't even see my life. Inlägget. Det väldigt mörka deprimerande. Det finns där nu.
Nu ska jag sova.

XOXO Bixie

10 augusti 2011

Home'n'sick


unknown

Jag är hemma nu. Nu är det bra med festivaler för den här sommaren. Men det har varit kul som fan! Kvar återstår bara sommar, sommar, sommar!

Just nu är jag mest bara less. Mår inte så bra. Dagboken kommer dock uppdateras rejält snarast.

Men eftersom det var så längesen ni fick höra från Jamie själv, så kan jag meddela att hon sitter och ritar en skitsöt kille, sjunger med till Chapter Four och ska trösta sig med en stor piercingbeställning eftersom hon åkt på en fetförskylning. Krya kompis!!

Hörs snart igen!

XOXO Bixie

12 juli 2011

Stiltjé


via tumblr

Hah! "Det ska nog inte bli några problem att hålla mina rutiner"?!

Det är nu cirka två veckor sen jag kom hem från Metaltown. Jag är kass. Lat. Slö. Och nu står ytterligare en festival för dörren, nämligen Getaway Rock till veckan. Det är stitljé här på Bixies måste jag erkänna. Och förmodligen kommer den hålla i sig ett tag till.

Men kom igen! Något måste jag väl ändå fixa. I WANT TO! Vi får väl se... Måste packa också!

Nowadays: Det är sommar och både jag och Jamie chillar! Ba så ni vet ♥

XOXO Bixie

4 juli 2011

Studenten står för dörren


via tumblr

Hej, Bixie här. Ursäkta den dåliga uppdateringen men det har inte hunnits med... Ni vet, allt skolarbete som skulle bli färdigt, träffa vänner och leva. Studenten närmar ju sig med stormsteg! Men nu passar det. Chillar i solen denna lördagseftermiddag och ska ta igen allt som hänt. Är väl större delen av maj som saknas.

När jag tagit igen allt tror jag inte det blir några problem att hålla min vanliga rutin. Uppdaterar då som vanligt varje helg, och tar då med hela veckan. Förutom då jag är på Metaltown...

EY LET'S GO FOLKS!

XOXO Bixie

Fin



Dags att byta dagbok igen, What are you made of? har nämligen tagit slut.

Övergången till det nya året. Den blonde samhällaren Emil byttes sakta men säkert ut mot den mörkhårige, näspiercade, musikesteten Robin. Där ser man. Kanske var det på tiden. Och så självklart de två Tokio Hotel-konserterna. Lycka ♥

Vidare mot fjärde upplagan! (6)

XOXO Bixie

Frustration

Det är så jävla frustrerande att min kärlek har någon annan just nu. Att jag vet att han finns. Att han inte betyder något. Att jag inte betyder något för honom. För att han är med någon annan. Någon annan som han kommer att välja över mig även då han faktiskt vet av min existens. Så jävla frustrerande. Så jävla ont gör det.

Han är kär i någon annan och det äcklar mig. Hur kan han? Jag vet att jag är kär i någon annan också, men kärlek kommer inte till mig. Varför måste det vara så orättvist? Varför kan vi inte vara två själar, ensamma i var sitt hörn? Varför får han men inte jag? När han och jag egentligen ska vara ett vi.

Jag hatar världen.

XOXO Bixie

And you left earth

Förlåt, men jag måste. Ni vet inte hur många tårar jag fällt. Ni vet inte hur många som känner precis likadant som jag. Ni vet inte hur mycket kärlek. Jimmy Sullivan. Här tog ditt liv slut ♥ men du lever kvar i våra minnen, foREVer. I love you.

9 februari 1981 - 28 december 2009
RIP

XOXO Bixie

Lämna henne

tumblr & tumblr

Visst suger det att han som kommer att bli ens själsfrände, ens livs kärlek just nu är med någon annan. Han är lyckligt kär och jag är olyckligt kär. Han har henne och jag är ensam. Det suger. Det gör ont. Han tror att hon är den rätta. Han har valt henne. Han tänker snart ge henne sin oskuld.

Och ettusentrehundratrettioåtta dagar senare kommer han ångra det av hela sitt hjärta.
Hon var aldrig värd tiden, eller ens kärleken. Och det vet du.

Det gör bara så jävla ont.

XOXO Bixie

The beginning

 
En kille. Helt vanlig. Men tydligen inte för mig. För mig var han självklart något mer. Onödigtvis. Jag blev vad man skulle kunna kalla "kär" i honom. Avslöjade jag för mycket nu? Förlåt. Är en novell värd att läsa när man vet slutet? Just det, det är ju inte slutet som är avslöjat. Förmodligen inte ens handlingen.

Och den handlar om honom. Conversekillen. Det här kommer förmodligen inte ens handla om honom. Conversekillen. Utan bara flickan som blev kär i honom. Och hennes värdelösa liv.

If I could write a letter and send it to my younger self, I would've.


Det går över, älskling, det gör det alltid.
Slösa inte tid på sånt som ändå inte är verkligt.

Jag skulle ändå inte trott på det. Jag vet.

XOXO Bixie
THE BEGINNING
A boy. Completely normal. But apparently not to me. To me, he was obviously something more. Unnecessarily. I was what one could call "in love" with him. Did I reveal too much now? I'm sorry. Is a short story worth reading when you already know the end? Oh right, it's not the end that is revealed. Probably not even the plot.

And it's about him. The Converse boy. But this will probably not even be about him. The Converse boy. Only the girl who fell in love with him. And her worthless life.

If I could write a letter and send it to my younger self, I would've.

It will fade away, baby, it always do.
Don't waste time on things that isn't real.

But of course, I wouldn't have believed it anyways. I know.

XOXO Bixie