Sunkissed

via tumblr

torsdag 30 juni
- Drömde att jag var på någon festival. Avenged Sevenfold skulle spela men jag hade ingen biljett. Det var typ Peace & Love, fast the pre-festival och Amanda och May var där. Jag kunde inte stå ut med att de skulle få se mitt favoritband utan att gilla dem medan jag som är diehard-fan skulle missa dem så jag köpte mig in för 500 spänn i sista sekund. Bara för att se dem. Var besviken på den väldigt lilla publiken (det var inomhus) och fick lite dåligt samvete... Och Syn var askort. Jaja. Typ enda A7X-drömmen som inte varit bra.

Fick veta att jag fått studiebidrag för juni. WOW! Surprise. Yeah! Så jag kan åka på Getaway om två veckor. JAJAJA!

Har varit asvarmt idag. Legat på gräset och solat + läst. Badade sen. Asvarmt. Mitt första riktiga dopp för den här sommaren.
Ska se The Vampire Diaries episode 22 innan jag går och lägger mig.

Real summer


onsdag 29 juni - Varmt. Bikini all day. Sol. A lot of tumblr. DW drums. OH GOD! Kollade in deras hemsida. Alla finishar. Har hittat mina drömfärger. I WANT!

Måste till Hard Rock Cafe i Las Vegas. The Rev's sista trumset står inglasat där. Det som var med i Nightmare-videon. Och Afterlife-videon. Och Live In The LBC. Innan jag dör måste jag dit. I miss him ♥ among with the whole world.

Kan inte vända tillbaka dygnet. Det suger. HÅRT!

I failed at fucking living


arin ilejay

torsdag 28 juni - Arin Ilejay har tatuerat sig. Ilejay som uttalas ILL-EH-HAY. Det var bara en tidsfråga. Höger arm. Ett träd som växer upp från ett hjärta. Ett riktigt hjärta alltså, inte ett sånt → ♥

Damon Salvatore kommer fucking dö! Varulvsbiten. Fuck. Avsnitt 20.

Then there's me. Ain't worth a shit. I'm just a piece of crap. Kill me. No, wait. SAVE ME!

FML, tror jag...

måndag 27 juni - Det failar alltid så jävla hårt. Skulle fixa massa inlägg lite fort och sedan njuta av det fina vädret. Lite fort? Det tog halva dagen. Minst. FML.
Hatar mig själv.

ϟ Bitter Taste - Three Days Grace ϟ

Damon, long time no see


söndag 26 juni - Såg The Vampire Diaries, har ju en del att ta igen. Avsnitt 18 + 19 idag. God! Damon. So. Fucking. Hawt!
Vill beställa piercings. Har Hittat en awesome sida för asbilligt. Crazy-Factory.com. Finns hur mycket som helst! Det jag vill ha kostar mellan 7 och 30 kronor styck. ASBILLIGT!

Amanda fyller 17 år idag! Vi var hos henne och fikade. Chokladkakan var ASGOD! Såg Sucker Punch, snygg och bra film. Älskar fighter med snygga tjejer (lesbovarning ellör - no fucking way). Ritade lite också. En stallion duck, en sjöjungfru, en cupcake som blev asful och The Rev.

Fick veta att Red Hot Chili Peppers kommer till Globen i oktober. Min bror vill självklart dit och jag är lätt på!

No need for magic


lördag 25 juni - Vaknade och... FUUUCK!! Vad vill ni?! WHYYY?! Bara. En. Dröm. Såklart.
Plockade ju inga blommor igår. Var det därför jag drömde om någon jag faktiskt tycker om? Fast jag vill ju inte ens gifta mig, så skit i blommorna. Midsommarmagin kanske funkar ändå.

To be honest, jag har knappt ägnat en tanke åt Robert sen studenthelgen och nu, under midsommarnatten dyker han upp i en dröm. Och jag blir oerhört glad. Hm. Guess I'm still into him.
This: Det var något stort fett hus och sen var vi ute. Det kom en massa ormar och... En skallerorm bet mig vid asset. Det gjorde asont! Om jag inte fick läkarvård + någon medicin snarast skulle jag dö. Fick ligga i en säng och vila. Tror Robert hade varit där innan, Ed var i alla fall där, sedan kom Robert igen. Han sa något jag inte minns nu. Han ville ligga bredvid mig. Jag lät honom fast jag hade ont och var nära döden. Det var fint. Försäkrade också min familj om att jag ville att  I Won't See You Tonight Part 1 skulle spelas på min begravning. Instrumental såklart. Och att de inte fick slänga mina dagböcker. Men Robert... Äntligen. Blev fett sur när jag vaknade.

Då var klockan ett. Var hos mormor ett tag sedan. Åkte hem. Issa och May kom och jag bakade cupcakes. Sedan dukade vi fram julfika (julmust, lussebullar, julvört, pepparkakor och mina julkryddade cupcakes) på ett litet bord i mitt rum och tog fram en minijulgran. Asmysigt!

Utöver det har jag kollat in det nya trumsetet på Övervåningen och nördat konsertbilder på Avenged Sevenfold.
Har nu varit uppe till fyra. Wehey! I love my life. Hej vända på dygnet! Awesome då.

Midsummer


MIDSOMMARAFTON: fredag 24 juni
- Har lyckats med så coola saker idag! Först kameraväskan. Kastade den mot brorsans fönster och axelremmen for runt halsen på hans kobratelefon, så att den hängde upp sig själv. Fett nice. Och trummpinnarna. Höll på att drilla med dem, men tappade den ena i golvet... så hårt att den flög upp till min hand igen. FETT COOLT!

På kvällen var vi hos Issa. Satt i stan i hennes pappas lägenhet och nördade Escape The Fate och Avenged Sevenfold. Tre videoklipp var, båda live från Metaltown. Alex, Kim och May var också där.
Sen åkte vi och handlade. Fyra minuter innan ICA Kvantum stängde. Drog till Issas mammas lägenhet och åt. Skjussade Alex till någon klassfest.
Issas kompisar Magnus (ja, Magnus som var med Link förut) och Majk. De var roliga. Sedan kom en hel hög med folk till. Majks brorsa och hans kompisar. Majks bror var i alla fall trevlig.
Sedan gick vi in till stan allihopa. Gick. Kim hade dragit för ett bra tag sen vid det laget. Alla försvann, så det var bara Issa, jag, May, Majk och Magnus. Magnus hade blivit jättefull så vi gick till Issa... Jag var trött. Magnus mådde dåligt. Blev inget mer. Glömde att plocka sju sorters blommor också. Gick och lade mig på Issas soffa och allt snurrade. Hah. Damn, var fortfarande full. 03:00.

Äh. Var ändå en rätt kul midsommar.

I gave my heart to the darkness


unknown

torsdag 23 juni
- Träffade May. Vi hängde på stan och snackade. Hon har träffat Stefan ett par gånger under dessa två veckor. Men det verkar inte bli något mer.
Åkte hem halv nio. Sedan dess har jag nördat Escape The Fate med Issa på Facebook. Fick ett par hyffsade bilder på dem ändå på Metaltown. Nice.

Älskar Avenged Sevenfold ♥
To End The Rapture
För bra för att vara så kort!

Always my saviours


rockfoto.nu + edit by bixie

onsdag 22 juni - Ensamheten. Den där känslan av värdelöshet. Den kom. Ville bara gråta. Gjorde det för jag kunde inte hålla emot. Låtsades som inget.
Jag vill åka på Getaway Rock Festival. Jag måste lämna stan.

Avenged Sevenfold räddade mig. Vad annars? Tänkte bara lyssna på tre av deras låtar och sedan blandat men det slutade med att jag enbart lyssnade på dem. Resten av dagen. Jag mår bra av dem.

Warmness On The Soul ♪ Hur fin?

Har gjort en tavla till plektrumet. Gjorde en snygg wallpaper som bakgrund till datorn. Med bilder av Avenged Sevenfold på Metaltown. Så. Fint.

Dröm: Backstage på en festival, vi smög oss in. Gick genom hela området. Låtsades att vi jobbade där.
Gamla skolan. Högstadieskolan och ett stort fett slott. Eller en herrgård. Jag bodde där. Var fast. Hade en sträng mamma.
I en bättre dröm fick mina kaniner åtta perfekta kattungar. Jag blev så lycklig. Mina kaniner fick kattungar! Oh yeah.

It's nothing



via tumblr

tisdag 21 juni
- Gör ingenting. Är bara så himla kär i Avenged Sevenfold. Är också kär i The Rev. Undrar hur det skulle vara om han fortfarande levde. Nu fattar man på riktigt att han verkligen är borta, när man ser dem live och det inte är Jimmy som sitter bakom trummorna. We love you foREVer.

Det bara fortsätter att regna. Minns inte mina drömmar... I natt. Något om ett festivalområde?

The home again session


måndag 20 juni - Sov till halv fyra. Behövligt. Kom hem vid sex på morgonen, men i stället för att gå och lägga mig direkt packade jag upp och kollade datorn till klockan var åtta.

Idag har jag mest tänkt på Avenged Sevenfold. Pratat om dem. Sett videos och bilder på dem. Grymma BasicPS @ Youtube filmade varenda låt de spelade på Metaltown. Inklusive bra kvalitet som fan. IHH!
Började gråta två gånger. Insåg att jag verkligen sett dem. Det känns grymt. Vill ha mer ♥

Undrar varför Johnny Christ inte fått sjunga tidigare. Som i Nightmare. Zacky har ju alltid sjungit det tidigare. Undrar hur/var/när de bestämde sig för att byta till Johnny.

Nu är det sommarlov

måndag 20 juni - 05:48 - Hemma! På väg hem till sängen. Undrar om jag kommer bli mycket mer förskyld... Måste kolla upp I Won't See You Tonight Part 1 instrumental. Den vill jag ha på min begravning. Instrumental bara för att den handlar om självmord. Refrängerna vill jag dock ha kvar.

Så jävla less... FAST JAG HAR SETT A7X LIVE!


söndag 19 juni - 09:19 - BLÖH! Sitter på festivalbussen tillbaka till stan. Fucking äntligen! Har ont i hela kroppen, är blöt och lerig, fryser som fan och hostar nonstop.

17:15 - Drog till vandrarhemmet direkt. Torkade mig lite. Var sliten och less men sköt undan det. Så drog vi in till centrum, handlade lite på SHOCK (hårfärg + nitar).
Frida åkte hem först, vid två åkte Issa. Mitt tåg gick fem så det var lite drygt att vänta. Gick runt på stan och kollade, ringde mamma, åt en sista gång på McDonald's...
Nu sitter jag i alla fall på tåget! Det åkte nyss. AH, sova då ^^ Har fan varit vaken i 29 timmar! Höll fan på att somna stående inne på Centralstationen... Seriöst. Ja! Det är sant!

Avenged Sevendfold ♥ Tänka sig att jag skulle bli en sån nörd och älska dem så mycket! GOD. Är så himla glad! Vill se dem igen och igen och igen! En längre konsert ♥
Ah. Måste beundra mitt plektrum lite. Johnny :D

20:48 - Fick rysningar i hela kroppen nu när jag lyssnade på So Far Away. Började nästan gråta. Börjar nästan gråta vid tanken på A Little Piece Of Heaven ♥

Natural Born Killer - Avenged Sevenfold
Director's Cut - Amaranthe

Rockin' it?


söndag 19 juni - Nästa jobbpass: 00:00-09:00. Kan ju säga att det inte var kul. HATE!!! Det regnade och jag var fuktigt vilket ledde till att jag frös. Fick sitta vid entrén och kolla armband vilket var chill. Men killen jag jobbade var typ retarded... In my opinion. Någon från Karlstad. Okej, han var rätt schysst men. Hm. Han var lite jobbig också. Det enda bandet han sett på hela festivalen var Avenged Sevenfold. Pluspoäng för att det var just det underbaraste bandet som finns han hade valt, men har man chansen att se fler band gör man ju det. Dessutom sa han A-7-X. Alltså [äj-seven-äx]. Det är något jag anser att man bara skriver. INTE SÄGER! ÄJSEVENÄX! No fucking way. Speciellt inte om man talar svenska.

Seeen kom en kille som inte kunde få tag i sin pappa. Sin pappa som var full och hade hand om nyckeln till deras husvagn. God job. Han satt vid oss ett tag. Vid fyratiden fick vi åka fyrhjuling backstage till mattältet. Synd att jag inte fick åka dit medan festivalen var igång. Haha. Typ när Escape The Fate/Avenged Sevenfold var där...
Sen var det bara att försöka hålla sig vaken resten av tiden. Vid halv åtta kom det två killar från Örebro. Det var tydligen ett tag till deras buss gick så de stannade för att snacka. Om Korn, och ställde frågor om hur det var att vara funktiönär. Gillade dem. Han den blonda var rätt söt. Och den brunhåriga sa lite halvskumma saker till och från, som kunde ha varit smarta under andra formuleringar. Flinade bara åt dem. Och den blonda kollade på mig med jämna mellanrum. "She thinks we're stupid" versus "What's wrong with her, she just keeps smiling that weird smile". Typ.

Klockan blev nio - FINALLY - och jag var inte sen med att lämna området. Det hade blivit så jäkla lerigt och blött! Mina Converse ska vi inte ens snacka om och jeansen hade lerstänk upp till knäna. Awesome.

The dead of the night


rockfoto.nu

lördag 18 juni - Frida och Issa stannade kvar vid Black Stage för att vänta på Volbeat, Max och Ed gick till Red Stage för att se Korn. Jag hade kunnat stannat kvar och sett Korn och i alla fall en halvtimme av Volbeat innan jag började jobba, vilket jag så här på efterhand ångrar att jag inte gjorde. Men jag... klarade inte av det. Jag ville att Avenged Sevenfold skulle vara det sista bandet jag såg. För det andra hyperventilerade jag som ett svin, fick försöka hindra mig själv från att börja gråta jag vet inte hur många gånger.
Jag tog en promenad utanför området, kollade backstageingången osv. Gav snabbt upp att försöka leta upp och träffa mina favoritkillar (de stannade bara en ministund i Sverige ändå för de skulle vara i Norge dagen efter). På min promenad var det någon skum kille jag snackade med... Hah, weird. Gick tillbaka in på området och kollade lite, köpte en piercing, en ring (det jag hade tänkt ha från början, anledningen till varför jag ens piercade mig till att börja med). Så snackade jag med en kille, om... Korn... typ och, och Max och Ed kom fram till mig och visade att de lyckats fått ett Korn-plektrum. Innan jag började jobba hann jag snacka med ett par killar till (bara killar haha). Fick äntligen ett Metaltown-band också och försökte snacka med hon som gav mig det och hon ba "eheee". WTF?! That's so not my usual me. Lol. Snackade också lite med Fredrik som jag jobbade med i torsdags. Nice, very nice!

A7X in pure eye defination




rockfoto.nu

lördag 18 juni - Borta vid Red Stage spelade hypade bandet Bring Me The Horizon som jag inte alls är mycket för. Och... Och... Avenged Sevenfold's scen-utsmyckning  drogs ut och Max och jag ba "AH! STAKETEN!! OMG!". Så nördiga. Visste inte att han också var så nördig över dem ♥

OMG! IT WAS OVERHELMING! GOD! SEN... SCENEN LYSTES UPP OCH DE FÖRSTA TONERNA AV NIGHTMARE BÖRJADE SPELAS. UT PÅ SCEN KOM ARIN... OCH GATES... Helt plötsligt stod han där i mitten av scenen och såg så amazingly het ut att det inte var sant. Jag ba... OMG. HOLY SHIT! SYN GATES I ÄKTA ÖGON HD!!! ZACKY OCH JOHNNY KOM STRAX DÄREFTER... GHAA! SIST KOM MATT UTSPRINGANDE OCH JAG BA HOLY SHIIIIET IT'S HAPPENING OCH DOM BA... NIGHTMAAAAAAARE!!! Now your nightmare comes to life...



Avenged Sevenfold. OH FUCK! Egentligen vill jag inte skriva något för det kommer bara sluta med att det låter riktigt jävla fjolligt. Att försöka beskriva något så underbart är nästintill omöjligt.

Innan det började, under sounchecket, blev jag glad över att jag kände igen deras rodie Jason Berry. Höhö. För att inte tala om när de fixade gitarrerna... OH GOD! Då insåg jag att jag verkligen skulle få se dem. HELL YEA!

Och sedan BAM! Trängseln och trycket där jag stod! Det var inte värre än All That Remains men lätt värre än Bullet For My Valentine.
Nightmare. Glädjen när jag insåg att Johnny sjöng i verserna - "nothing stop the madness turning, haunting, yearning, pull the trigger!" osv. För att inte tala om Zacky's körande...
Kvävdes nästan vid flera tillfällen, men än en gång fanns där en "beskyddare" som var närvarande varje gång jag såg bakom mig.
Och under Critical Acclaim's pre-chorus sjunger jag alltid Zacky's och Syn's del, vilket ingen annan gjorde... Kul då.
De hade tre olika bilder som bakgrund. Nightmare album-cover, The Jimmy-hug och en silhuett av en stor byggnad i natten eller något. Kramen är självklart den bästa och finaste, den där Johnny, Jimmy och Syn kramar varann och Jimmy står i mitten och man ser dem bakifrån. Så himla fin ♥
Afterlife var underbar. Den var dedikerad till The Rev. Jag var nära att gråta. Sedan fick vi välja mellan Bat Country och A Little Piece of Heaven! God! Jag älskar A Little Piece of Heaven! Att se den live har varit min dröm sedan jag upptäckte Live In The LBC. Typ. Det blev också den låten valet föll på för majoriteten i publikhavet. YEAH! Höll upp min lilla fotopapperskopia av min The Rev-målning under de två sista låtarna, fick hjälp att sträcka upp den av den där "beskyddarkillen".
Alldeles för snart var det dags för den sista låten. Hade lätt kunnat stå där en timme till. Unholy Confessions it was. En av mina första favoriter. WHEN SIN'S DEEP IN MY BLOOD YOU'LL BE THE ONE TO FALL!

And then it was over... Men... Issa och Frida! WHAT! Issa ger mig en vit liten plastbit som hon hittade på marken... Det är... JOHNNY CHRIST'S PLEKTRUM! GOD! FUCK YEAH! I owe her big time. Skulle gjort samma sak för henne gällande Escape The Fate. Hennes nördband.

Avenged Sevenfold's setlist:
- Nightmare
- Critical Acclaim
- Welcome To The Family
- Almost Easy
- Buried Alive
- Afterlife
- God Hates Us
- A Little Piece Of Heaven
- Unholy Confessions + introriffet från Crossroads during "vilken sida av publiken kan få den största circlepiten".

OMFG!!!



rockfoto.nu

OMFG!!!: lördag 18 juni - 12:28 - Så skönt med sömn! Sex timmar i alla fall. Är fortfarande trött men det ska nog gå bra. Avenged FUCKING Sevenfold idag! IKVÄLL! Omfg. OMFG!!!

LATER - All right then... McDonald's till frukost igen. Awe! Men eftersom vi vaknade lite sent hann vi inte se The Damned Things. FUCK! Vi kom dit precis när de slutat spela. Så det var lite tråkigt.
Vi ställde oss och väntade vid Black Stage ändå, för att se Arch Enemy... Ni vet, vi har lyssnat på dem lite under våren i skolan (Sofia, Issa och jag) för att det är så underhållande att den lilla blonda tjejen kan growla som en man.
Vi såg inte de sista låtarna, utan gick och åt mat. Jaha där rök en hundring. Awesome. Sedan mötte vi upp Max, gick tillbaka till Black Stage, så kom Ed...
Fan. Det var kallt. Det regnade. Och vi såg Cradle of Filth. Damn creepy band. Hans skrik hemsöker mig! GADDD! Men vi ville säkra platser till Avenged (både Max och jag hade A7X-tröjorna på - min Waking The Fallen och han hade en Nightmare). Det var väldigt lugnt under Cradle dock... Hade väntat mig the doom!
När de var klara trängde vi oss så långt fram vi kunde. Vi stod i vänstra sektionen (det var security-dike genom mitten) och hamnade väldigt långt fram. Ungefär fjärde, femte raden pinpackade människor, väldigt nära mitten. Så trångt! Egentligen borde jag väl velat stå på höger sida, eftersom det är Syn's plats, och Syn är ju liksom en av de hetaste männen som går på denna planet, but what the heck! Jag kom inte för att se Syn, jag kom för att se Avenged Sevenfold och bryr mig fan inte vart jag står. Så länge det är långt fram!

Okej. SNART!!!!

FESTIVAL//Metaltown1



rockfoto.nu

fredag 17 juni - Åt på McDonald's till frukost. SÅ VÄRT! Drog till festivalen innan elva. Frågade om festivalband men fick inget. De från igår var slut. Sämst.

13:30 skulle Escape The Fate spela och jag ville vara ute i god tid så jag gick in på festivalområdet 45 minuter innan, men det var inga där! Bara folk som jobbade. Trodde insläppet börjat 12 men tydligen var det framflyttat en timme på grund av nattens ösregn (likamed lerigt festivalområde som måste göras mindre lerigt). Jaha. Kallt som attan var det också. Stod på gångvägen vid Red Stage där Escape The Fate skulle spela och väntade. Lyssnade på deras soundcheck... Så går Robert Ortiz förbi! Oh shit! Trummisen i Escape The Fate! Men han pratade med en i sitt crew så jag vågade inte gå fram och säga hej... Damn. Ångrar det nu i efterhand... Men men. Det var ju kul i alla fall. Och oväntat.
Eftersom det började snart och knappt var någon där var det bara att gå och ställa sig längst fram vid staketet. Och så småningom började publikhavet fyllas.
Jag valde att stå på höger sida, där Issas nya crush Monte (gitarristen) brukar stå, Max var ju ändå inte med och det var närmare att gå.
Tänkte på Issa och Frida vars tåg var försenat nästan två timmar (de kom fram vid tolv) och på den enorma kön in till festivalen. Hoppades innerligt att de skulle hinna komma i tid till Escape The Fate, men hade varken hört eller fått syn på dem ännu. Fick sedan veta att de tyvärr missat dem. SÅ HIMLA SYND! God! Kände sånt medlidande. Escape The Fate är för Issa nästan som Avenged Sevenfold är för mig (säger nästan för jag vet inte om det är lika mycket som mig... Jag känner mig i princip gift med Avenged, det är grymt obsessivt, blir nästan tårögd av kärlek ibland, känslorna till dem bara sväller över).
DE VAR I ALLA FALL GRYMMA! Helt okej ersättare för Max var det också. Mest låtar från senaste albumet, vilket var bra. Men det allra bästa, Guillotine II och III efter varann. SÅ GRYMT!
I slutet av Escape The Fate's spelning träffade jag Max (ni vet, Roberts kompis) så jag snackade lite med honom innan jag försökte leta reda på Issa och Frida. Hängde i funktionärstältet fast det var min lediga dag... Snodde lite fika (man fick ta chips, kakor etc om man jobbade där). Sedan gick jag och såg Corroded vid Black Stage. Bra låt av Corroded: My Hollow Shell. När jag tänkte ställa mig för att vänta på All That Remains hittade jag mina vänner!
Men Max var redan med dem så han hade hunnit före...

Såg/hörde lite av Madball medan vi väntade. Det var det bästa med det nya området, att man kunde höra de som spelade på den andra stora scenen medan man stod och väntade vid den ena.
Så. All That Remains. Gillar mest bara deras senaste album For We Are Many där The Last Time är min favoritlåt. De spelade den. Awesome!
Annars då? Det var som att vara i en pinpackad trång moshpit! Gud! Såg nästan bara huvuden, och vi var ändå rätt långt fram. Nästan bara killar. Fick en "beskyddare" i form av en kille som var där så fort jag såg bakåt. Här blev också mina Converse grå av smuts och damm. METAL!

Vi fick lov att skippa Sparzanza för att åka in till stan och checka in på vandrarhemmet. Vi passade även på att äta. McDonald's for life! Sedan skyndade vi oss tillbaka, för att kanske i alla fall hinna se lite av Amaranthe. Jag lyckades få höra de två avslutande låtarna Serendipity och Hunger. Att komma in i tältet där Green Stage var placerad var bara att glömma! Halva publiken fick lov att stå utanför tältöppningen... Sjukt dåligt!

Sedan var det bara att bege sig till Black Stage! System Of A Down stod på tur. Det var så mycket folk. Redan en timme innan var det i princip fullt. Men vi lyckades ta oss till en hyffsad plats. Inte så nära som vi är vana vid men det dög gott och väl!
Damn! Det var riktigt ös! Så bra! Borde egentligen inte ens försöka beskriva konserter... Man fattar ändå inte om man inte upplevde det själv. Bland de sista låtarna de spelade fanns Toxicity med, min första favorit med dem. För övrigt spelade de i princip bara bra låtar utöver den med, som B.Y.O.B, Lost In Hollywood, Chop Suey! och Radio/Video.
Men snart kom tröttheten smygandes... Och bättre blev det ju inte. Över tusen pers skulle med festivalbussarna så jag fick vänta i över en timme innan jag kom med någon buss. Och vi blev avsläppta på Järntorget, vilket jag inte hade någon jävla aning om vart det var! Blev så jäkla sur och less... Försökte följa skyltarna som hänvisade till centrum och tillslut kände jag igen mig. Hade bestämt med Issa och Frida vars mobiler hade dött så de var helt jävla onåbara vilket gjorde mig ännu mer less, att vi skulle träffas utanför Centralstationen (de åkte med vanliga lokalbussarna från festivalen). Men eftersom jag dröjde så länge hade de tillslut hoppat på spårvagnen till vandrarhemmet... Men någon tur ska man väl ha. Ja, jag såg dem! De åkte precis från hållplatsen när jag kom fram och jag lyckades springa ifatt spårvagnen till nästa hållplats. AH FUCK! Var så himla less vid det laget.
Så... Det var det.

natt - 04:32 - Äntligen en säng. Äntligen ska jag få sova på riktigt! Är så jävla trött. Har precis duschat och... ja. NU SKA JAG SOVA!

Btw. Varje gång man ser en person med Avenged Sevenfold-tröja kan man inte låta bli att bli glad. Nästan så att man vill krama om varenda en av dem.
Och när man ser folk med Heineken-öl så känner man att man är på "samma team". Heineken är bäst!

DIZZY

via tumblr

fredag 17 juni - Morgon, efter åtta-nio någonting - Okej. Det gick sämst att sova för man är tvungen att sitta upp på bänkarna på Centralstationen. Så jag är asstrött nu... Men det försvinner förmodligen med festivalöset. Escape The Fate vafan! Yeah.
Har precis fixat mig inne på gästtoaletten inne på något hotell. Nice. I'm looking good. Fast det regnar... Ikväll ska jag sova! SOVA! På ett vandrarhem. FTW. Känns underbart!

I damn this fucking rain!


natten till fredag 17 juni - 04:17 - FUCK! Vilken värk... Men det är inte därför det är så jävla sämst utan för att det började spöregna och jag har ingenstans att ta vägen nu. Eller... jag kan ju glömma att få sova i alla fall! Det bästa jag kunde göra var att åka in till stan och söka mig till Centralstationen, vilket jag gjorde. Ska försöka sova här. Good luck säger jag. Fast iofs är jag så fucking tired...

Jobbet gick bra. Började 15:00 som campingvärd. Hängde med Ida och Fredrik. Ida pratade skånska så ett tag började jag tänka på skånska, det var rätt störande. De var jämngamla och hade nyss tagit studenten precis som jag, dessutom gillade Ida Avenged Sevenfold också! Och hon har sett dem en gång redan, i Malmö förra året. JEALOUS!
Vi fick ha på oss gula västar som det stod "Publikvärd" på och gå runt på campingen för att kolla läget och se till att allt funkade, svara på frågor och så. Helt okej.

Var inne på festivalområdet några gånger. Först innan jag började jobba, under middagspausen, sedan under en random paus vid nio och till sist efter jobbet. Vi kollade läget där, såg skymten av några band (tyvärr inte Sum 41). Det var asstort och Black Stage var under uppbyggnad.

Men på campingen då? Var och varannan var full. Ett par av dem raggade oss och sa att de kunde bjuda på öl, men eftersom vi jobbade fick vi tacka nej vare sig vi ville eller inte.
GOD AWESOME! Älskar festival! Det finns så många snygga personer! Såg både snyggt folk och snygga stilar. Mer än vad man ser under ett år hemma, lovar och svär. Damn. Screw Max Green! Han har fått åka in på rehab igen så det blir en ersättare idag på Metaltown. Fuck yeah! Metaltown is the shit!! DROOL.

Sprang i alla fall till Close Up-tältet för att se All Time Low efter jag jobbat klart vid tolv (00:00). Ös! Kom precis när de började och det var ganska mycket folk, men mer än hälften av dem stod glest så det var bara att gå förbi alla som bara stod där rätt upp och ner, så jag hamnade hyffsat långt fram. När det är ett bra band som spelar vill man ju stå där det är ös! Utnyttjade försöket till moshpit för att komma ännu längre fram sedan.
Wah! Stod bredvid en ashet kille! Inte bara bredvid... Min arm var tryckt mot hans. Lång, smal med skymtande muskler, tanned, ljusbrunt hår och... snyggt ansikte. Ni vet sådär typiskt snygg-kille liksom. Lite Zack (bassisten i All Time Low). Dessutom hade han ingen tröja! MUMS! Han var verkligen ASHET! Sedan hade han örhängen och keps. Anyways... ME LIKE A LOT!
All Time Low körde bara bra låtar. Några nya, en hel del gamla. De var dock bättre när jag såg dem i Stockholm förra året.

WEST COAST RIOT!!!


STILL ON THE RAILWAY: torsdag 16 juni - 08:22 - God morgon! Vill inte sova mer. Gick ändå hyffsat bra att somna tillslut. Var nyss i Katrineholm såg jag, men det gör mig inte precis klokare för jag har ingen aning om vart det ligger...
IHH. Vet inte vad jag ska göra när jag kommer fram! Leta reda på Shuttle-bussarna kanske...
Men fint att jag missade att man kunde använda ryggstödskuddarna som kudde... Har sovit på min kofta hela natten. HAH! Då vet jag det till senare i alla fall (hemvägen)

Frukostdags!
11:24 - FRAMME! Ensam i Göteborg... Vet inte vad jag ska göra... Ringa mamma till att börja med tror jag, sedan försöka ta mig till festivalen. Få tag på Sofia skulle också vara bra...
Är så himla glad över att inte känna igen en enda person som passerar förbi! Ser dessutom så många coola stilar också (och fler lär det bli på festivalen, yay!!).

WEST COAST RIOT!!! - 13:30 - Okej. Efter många om och men hittade jag till Heden (där bussarna till festivalen avgick) och då insåg jag att jag varit där förut. 2008 när jag var i Göteborg med klassen (9A). Så jag visste egentligen vad det var trots allt... bra.
Bara personer med coola stilar i bussen!
Göteborg Galopp är mer ett riktigt festivalställe än vad Frihamnen var, gillade dock det stället med.
Har precis fått mina Crew-tröjor för övrigt! :)
Sitter utanför entrén nu, ska vara här om en timme för att träffa arbetsledaren, sedan börjar jag jobba en halvtimme efter det.

Om jag har tur får jag se All Time Low ikväll. Hoppas hoppas hoppas! Sofia fick fixa deras sprit igår xD

EY SKA DRA NU :) GÖTEBORSKA!!!

Train


unknown

onsdag 15 juni - 23:28 - Ugh. Tåg. Ska sova så snart jag har skrivit.

Glömde självklart min temperarly dagbok som jag fixade imorse. Så typiskt. Men en estet helt utan penna och papper finns inte. I alla fall inte för mig. Får väl skriva på baksidan av alla sångtexter jag skrev ut innan jag åkte. Det är mitt tidsfördriv på tåget (kommer fram vid elva-tiden imorgon) Skrev ut dem i sista minuten. Sån är jag, sista minuten-barn.
Hann inte fixa några tidsinställda inlägg heller. Men det är inte så viktigt. Prioriterade Live In The LBC i morse i stället ♥
Hm. Insåg att All Time Low börjar spela 00:00-00:45 på West Coast Riot. Precis när jag slutat jobba. Hoppas jag får se dem! Har tyvärr inte lyssnat något på deras senaste album dock.
Nu ska jag sova. Liggvagn. Känns skönt. Förskyldningen känns lite bättre också.

Now the illness is eating my leg


tisdag 14 juni - Imorgon åker jag. Idag är jag jättesjuk. Förskyld, mår illa, har mensvärk. Och imorgonkväll åker jag till Göteborg. Varför sjuk nu? Försöker vara glad ändå, försöker vila, försöker vilja leva. Har mycket att göra imorgon. Damn. Det fixar sig va? Snälla, jag vill träffa Avenged Sevenfold. Låt mig. Jag gjorde ett fint armband idag.

Btw. Drömde en helskum dröm där jag var på något helskumt devil place. What so ever kramade jag Robert. Aslänge. Och han kramade mig. Vi höll om varandra tills jag vaknade. Så länge.

Lethal injection

via pinklysmooth6661

måndag 13 juni
- Håller fortfarande på att nörda pinklysmooth6661. Så mycket att jag drömde att jag själv skaffade tumblr. Hell yeah, ska fan ta och göra det också. Då har jag ju i alla fall något att leva för. FOREVER ALONE! Ahhh, min nya tumblr-humor ♥
I slutet av drömmen hade Solid en fet ösig konsert. Yeah we like. Stod förresten om dem i tidningen idag, att de ska spela i Sundsvall i augusti. Kul att man redan visste det. Vi streetare fick veta det i början av förra veckan.

Gillar inte att jag är fetförskyld. Var i stan och fixade tågbiljetter, åker 21:39 på onsdag, hoppas jag blivit bättre tills dess. Träffade Kim i stan också, nice. Hittade snyggaste armbandet på länge på Glitter. Köpte det och två små halsband som jag ska göra om. Dessutom lånade jag en bok... L.A. Candy... Skriven av ingen mindre än Lauren Conrad. Dagens fulaste grej tror jag. Mhm.

Ugh. Mår illa. Måste sova. SOVA!

Instrumental



download festival 2011

söndag 12 juni - Klockan är 02:38. Vardag egentligen alltså. Är förskyld. Ont i halsen och snuvig. Tänker.
Träffade en del av klassen (May, Ichi, Kevin och Sofia) och några HV:are idag. Städade flaket och köpte glass.
Nu borde jag verkligen sova.

Download Festival var nu i helgen. Har suttit och sett massa grymma bilder därifrån tills nu medan jag lyssnat på Avenged Sevenfold instrumentalt. Så underbart. Speciellt Victim.
Mer då? Gjort om en av GH-gitarrerna så att den ser ut som Synyster Gates Schecter. Den vita med ränder. Nördigt men nice as hell.

GODNATT. HOPPAS JAG. Kliar i näsan. Vill ha fest på Övervåningen snart.

Tonight I won't shed a tear, but I will go to prom


lördag 11 juni - Hur mycket finns det att säga om en jävla bal? Om en värdelös dag med ett påklistrat leende? När man natten innan övervägde att simma mot sin död och under kvällen fick tillbaka känslan och ångrade att man inte avslutade sitt liv när man ändå var på väg. Nä, juste, jag blev ju... räddad.

Pappa hämtade mig. Jag fick låna kläder av Jocke, min klänning och kofta var ju blöta. Min kropp värkte. Tröttheten fångade mig. Hade gråtit hela natten. Hem hem hem. Spela glad. Gömma de blöta kläderna.
Halv tolv: frisören. Så himla trött. Ville bara sova. Håret blev jättefint. Hem och sminka sig. Ta på sig klänningen. Skorna. Smyckena. Så fint. Faktiskt. Men jag ville ändå inte gå.
I'm going to prom and I'm beautiful...

"Vill egentligen inte gå på balen, ska göra det ändå. Vad kan bli sämre liksom? Är bara rädd att jag kommer börja gråta och se patetisk ut (trots att det är av en riktig anledning)...
Jag vill berätta för Robert, även fast jag vet att han inte gillar mig. Bryr mig inte, kommer ändå aldrig se honom igen."

Alla var fina. Alla hade inte fina klänningar. Vissa hade fult hår. En hade jättefult hår. Bilen jag, May och Issa åkte med var fin och jättesöt. Det var assvarmt. Robert kom med Emma. Emma hade en ful lila klänning, hade hoppats på att den skulle vara ful. Robert var i alla fall fin. Såklart. Det var segt. Skönt och svalt inne i arenan. Maten var helt okej men jag blev förskyld under middagen någon gång. Nice då. Var visst nära att gråta men höll det inne. Soran Ismail var underhållning innan efterrätten. Han var asbra. Roligast på hela kvällen. Sen var det dans. Så jävla tråkigt. Jag ville hem och dö. I alla fall sova. Eller se på Live In The LBC (bästa dvd:n som finns i hela världen!). Fick i alla fall åka hem tillslut. Var nära att stupa i säng med balklänningen på.

Dagens låt på hjärnan som faktiskt är lite bra: Judas - Lady Gaga

The night brought me nothing, I couldn't even see my life


by jenilee marigomen

natten till lördagen 11 juni - Döden. När döden lockar en. När jag lockar mig själv till döden. I rather feel pain than nothing at all. För när allt är borta finns man inte. Det är då man vill dö. Ni vet väl? Det vet väl alla. För alla har varit där. Bara lite. Jag har varit där allt för många gånger. Allt det gråa bara sköljer över en. En gång blev det till och med svart. Det var i natt.

Vi satt där i gräset. Myggen var ett moln runt oss. Alex, Ceder och Issa hade kommit. De var inte med när Stefan pratade om hur jag var förut. När jag var liten och inte förmådde mig att prata. Jag bryr mig inte om det längre, för jag har vänner nu, jag är bra nu. Nästan i alla fall. Jag förstår inte varför folk bryr sig om det som var då när det ändå inte betyder någonting nu. Jag kan skratta åt det nu. Jag kände ju aldrig av det, jag mådde aldrig dåligt av det. Jag minns inte ens varför det var så illa. Det satt nog fast i mig. Det är kvar än, den där spärren i mitt huvud, då var den en stor fet jävla mur.
Jag kan inte alls skratta åt det. Jag vill bara slå ihjäl... att det har funnits. När jag tänker på det mår jag nog ganska dåligt. Jag låtsas att det inte funnits.
Folk förstår inte, och jag förstod inte dem då. Det var ju bara den jag var. Det var inte konstigt för jag hade ju mina tankar. Men dem kunde ju inte de höra.
Jag hade inga vänner i högstadiet. Jag vågade inte prata med någon i min klass. Jag vågade le, men slutade när folk påpekade att jag var ensam.

Men grina'rå!

Men nu. Myggen var för många. Vi skulle till Max. Vi fick bli skjussade i omgångar för det fanns bara en bil och ingen ville gå. Stefan, May och jag blev sist kvar. Så vi satt kvar i gräset och väntade.
Det grå var där. Vi alla hade det där förbannade myggmolnet över oss. Men jag hade ett moln till, tungt och djävulskt. Jag minns inte om jag redan var gråtfärdig, om inte skulle det inte dröja länge tills jag var det.
Jag minns knappt vad May sa, men... Jag minns verkligen inte vad vi egentligen pratade om... Jag kan inte komma ihåg... Jag minns bara att jag ville gråta över allt.
Okej, jag vet. Vi pratade nog om killar. Tror jag... Jag är nästan säker. Men det som tog... Det som gjorde ont...
"Du försöker ju inte ens"
Jag vet att det bara handlade om killar just där, men i mitt huvud handlade det om hela mitt liv.
Arg. Jag ville inte. Inte gråta. Snälla. Jag kände mig inte alls full längre, allt kändes så klart. Men tungt. Och May hade tidigare sagt att hennes fylla försvunnit, vilket gjorde det ännu jobbigare. Därför var det på riktigt. Hon menade det.
Jag kunde låta bli att gråta. Men att jag var arg kunde jag inte undkomma. Jag ville skrika.
För att ta det för vad det egentligen var. Jag ville inte hålla med. Det kanske inte räknas när man gett upp direkt. Men vet ni varför? För att jag ser mig själv som en så jävla sämst person! Jag nedvärderar och ser ner på mig själv. Jag tror inte att jag räcker till. Jag tror att alla är så mycket bättre. Min självkänsla ligger på noll.
Jag försökte försvara mig, men eftersom jag ser mig själv som en så liten person och med rädsla för att börja gråta, blev allt jag kunde få fram:
"Joo... Kanske inte med Emil och Robin... men Robert på Parken..."
Så jäkla vek.
May höll inte med. Men jag försökte med alla. Utom Emil... Jag var för feg. Fast det är inte sant. Jag ville att han skulle märka mig så att han kunde göra något. Det kallas feghet. Och oerfarenhet. Men han flyttade och jag bryr mig inte längre. Jag försökte skriva med Robin på msn. Jag försökte inte bara, utan lyckades också. Oh really?! Vi skrev, han var trevlig, men rädslan från sist gjorde att jag drog mig tillbaka för att inte verka för "på", vilket tillslut resulterade i att jag gav upp och blev en stalker. Men jag bryr mig inte längre. Robert... Jag visste att jag aldrig skulle våga, så jag väntade tills jag blev full men det blev också fel. Det kändes fel. För han undvek mig och jag gav upp. Och nu... bryr jag mig tydligen fortfarande.
Men det var ju inte ens det! Skit i alla jävla killar. Som om det är vad hela ens värld går ut på. Att hitta en pojkvän. Nej! Det var ju... Okej, rakt på sak, rätt upp och ner. Hur kan man säga så när man själv inte vågar? Eller? Rätta mig om jag har fel, men det är ju det jag fått höra. Det är det hon sagt till mig. Att hon måste dricka för att kunna ragga. Det kanske inte är så, men det är vad hon låtit mig lyssna till, det hon sagt. Till mig. Många gånger. Alla gånger. Kan inte. En spärr. Vi alla har den någonstans.
Så säg aldrig så igen. Jag försöker. Inte tillräckligt kanske, men jag gör det. Annars hade jag redan varit död.


I nian. Vårterminen. Det var inte första gången. De första dagarna av 2007 var första gången det dök upp. Det jobbiga. Det som sköljer över en och vill lämna en med tårdränkta kinder. Då allt det fina med livet inte längre existerar.
Men i nian. Vår. 2008. Då. Dagarna var många och allt var kallt. Isen på havet var tunn, och mina ögon svepte över fjärden där den låg. Kall och hård. Om jag ville kunde jag springa ut och aldrig mer komma tillbaka. Det var lockande, men jag kunde inte för jag tänkte på min familj. Någonstans kanske jag känner mig älskad ändå. Eller så bryr jag mig bara om dem, min familj.
Och under mina promenader. Är det underligt att tänka på hur det skulle vara att bli överkörd varje gång en bil passerar? Att tänka på hur enkelt det är att hoppa ut framför en av de många bilarna och låta föraren känna dunsen när den krockar... med mig? Mig som träffade motorhuven. Eller grillen på en lastbil. Jag brukar undra om jag skulle dö eller bara bli svårt skadad. Men än har jag inte vågat ta steget ut, jag har bara skrattat åt tanken. Så absurd. Spelar upp scener om hur det skulle gå till, hur allt skulle vara efteråt. Hur min begravning skulle se ut. Jag skrev en novell om det en gång, det där om tankarna om att hoppa framför en bil. Så ja, den var på riktigt, May. Det är därför den får mig att gråta, för särskilt bra var den ju inte.

Tillbaka till den jävla pojk-issuen.
"Men du är ju jättesnygg, jag fattar inte att du inte har pojkvän."
Sa Stefan. MEN NEJ! NEEEJ! Men grinarå. Jag orkar inte mer. Inte hålla tillbaka. Vill hem. Ensam. Ensammast i världen kände jag mig.
Jag brukar tycka att jag ser bra ut. Ibland. Tills jag ser min spegelbild. Foton är värre dock. Vill såga av mitt huvud. Varför ska man få må dåligt över sitt utseende? Jag bryr mig ju inte så himla mycket. Tills fotona dyker upp då. JÄKLA YTLIGA VÄRLD! Jag är ju inte ens bättre själv.
Jag fattar det inte heller. Jag vet ju att jag är en douch, men det vet ju ingen annan för den delen av mig själv håller jag fängslad. Instängd. Jag hatar att göra personer ledsna, vill inte skada någon. Jag är rädd.
Och förhållanden. Varför tror alla att det är vad alla strävar efter? Om jag hittar någon det känns rätt att ha ett förhållande med, då kanske, det behöver inte vara perfekt, men det ska kännas bra. Likamed att jag är kär, okej? Men det är inget jag panikartat letar efter. Jag är inte desperat. Jag behöver inget förhållande. Jocke frågade om jag var lesbisk bara för att jag sa att jag inte ville ha pojkvän. LÄGG AV DÅ! Det här får mig att hata världen. Jag tycker om killar, det är inte det. Jag spanar på killar, tänker. Men jag är människa, eller hur. Men jag letar inte desperat efter någon jag kan kalla pojkvän!
Jag sa innan att jag hade låg självkänsla. Bekräftelse: Jag förstår inte ens hur någon man är kär i kan vara lika kär tillbaka, det känns overkligt.
Förresten så hatar jag tjejer. Missförstå mig rätt nu.

Stefan och May förstod ingenting. De trodde att de sagt något fel. Men det var bara en halv sanning. Jerry kom och vi fick åka till Max. Issa satt med mig när vi kom fram. Tårarna rann och jag förmådde mig inte att prata. Allt kändes värdelöst. Molnen som immade igen mitt huvud, drog mig in i intet, suddade bort mig. Det händer varje vår. Någon gång. Livslusten bara rinner av mig. Mer och mer. Mest på våren. På hösten får jag ätstörningar och på våren försvinner livslusten. Allt blir bara meningslöst.
Alla problem, allt som sitter i huvudet. Så fast där, man kan inte dra bort det. Tänka bort det? Jo, försöka kan man ju, men det sitter fast. Så hårt.
Det finns så mycket. Jag tror jag inte ens vill veta vad allt jag har kallas. Allt jag skulle kunna diagnoseras med. Skulle inte våga, det skulle bara göra mig ännu mer sjuk. Först det med maten. Jag ser det inte lika mycket till problem som många andra gör. Min paranoia. Det som bara jag vet, det som jag är så himla rädd för. Det är det enda jag har någorlunda namn på, men det är ju inte allt. Måste man leva med det här? Men... Så fel kan det väl inte vara? Jag mår väl bra? Det finns ju så många som har det sämre, hur kan jag då må dåligt över mina småsaker. Psykiskt nonsens. Jag får inte. Men effekten blir motsatt, allt blir bara ännu värre. Jag mår ju visst dåligt. Men att söka hjälp finns inte. Uppmärksamhetssökande. Jag klarar mig.


Man sitter där på kanten och livet finns inte. Försvunnet. Jag hade det för ett tag, tills det byttes ut mot... ingenting. Den där känslan av ovärdhet, att man inte betyder något, inte behövs, inte ens för en själv. Livet skulle ändå gå vidare. Livet var borta, verkligeheten fanns inte. Och sakta kände jag hur varje liten del av mig var på väg att suddas bort.
Jag kunde se verkligheten där på andra sidan. Jag var observanten. Jag hörde inte hemma där. Kan man få blunda?
Jag ville dö. Jag ville gå och dö. Jag ville inte leva. På riktigt. Allt skulle sluta.
Men tänk på allt- Nej!
Jag försökte tänka på Metaltown. Men vad har det för betydelse? Avenged Sevenfold? Nej. Solid Sound? Känner inget. Au Pair och USA? Vem fan bryr sig? Drömmar? De finns inte. Människor? NEJ! Havet? Havet... Vänta... Ja.

Kan jag få springa iväg? Havet kommer inte att döda mig. Do it!
Men jag är jag och jag vågar aldrig. Jag är feg. Jag följer det som är rätt, inte det som är reckless. FUCK MY LIFE PÅ RIKTIGT! Jag vill försvinna. Gör det då. NU. Släpp allt. Och ingen fanns. Rädlsan. Jag sprang. Men jag vågade inte. Jag är rädd för djupa hav, för jag tänker på botten. Men jag fick panik när jag såg att Issa var efter mig. Så jag sprang igen. Och jag hoppade. Vattnet var varmt och klänningstyget blev tungt. Och jag simmade och ville aldrig komma tillbaka. Om jag fick skulle jag flyta på vattenytan förevigt. Nej. bara tills jag dog.
Jag vet inte varför, men jag dras till vattnet. Allt känns så bekymmerslöst där. Inget finns riktigt. Det får mig att känna mig levande. Samtidigt som man är så nära döden. Det är så lätt.

JAG VILLE INTE LEVA MER! Vill jag det nu? Jag vet inte. Kanske lite till. Men ni vet hur lätt det är att trilla över kanten. Ångesten är närmare än allt annat.


Issa blev... Rädd? Orolig? Ringde efter Jocke. Han "räddade" mig. Men hellre han än polisen. Jag ville inte upp. Det var ju havet som räddat mig. Han hämtade mig ändå. Fick sova hos honom. Han tvingade mig att prata. Jag ville inte för jag kunde inte hitta ord. Det kom inte ut rätt. Inte som nu.
Hade ont i kroppen när jag vaknade.

Och jag känner mig så dum. Alla som behövt oroa sig. Det är ingens fel. Det är mitt fel. Bara mitt. Jag har något fel i huvudet och det är inte mycket jag kan göra åt det. Havet kunde. Det sköljde av några av mina moln lite.
Förlåt. Förlåt för att jag log leendet som ingen såg. Jag är sjuk. Hata mig. Det kommer göra allt så mycket lättare vid slutet. Och jag lovar, det kommer döda mig.

Only the brave can kill themselves.
No. I do not fear death. It's too peaceful.

gif's via tumblr


För vi har tagit studenten!


fredag 10 juni - MORGON - CHAMPANGEFRUKOST: Skolan var låst när jag kom dit - i höga klumpiga klackar och en fin vit klänning från Nasty Gal - men som tur var kom Ichi och Issa nästan samtidigt.
Några minuter senare var det vi tre, Kevin, Sofia, May och Ed på kyrkbacken. Vin, öl och sprit. Yeah. Så himla varmt.
Studentfoto tio i nio. Emma Berg hade frågat om hon fick vara med. Say what?! No way!
Efteråt gick vi alla tillbaka till kyrkan, och var med HV. Då var hela klassen med.

AVSLUTNINGEN: Klassen + lärarna i en av bildsalarna. De sjöng en sång för oss som de själva knåpat ihop. Roligt. Och vi skrev i varandras mössor. Nice. Och betygen fick vi:
IG - Samhällskunskap A
G - Arbetsmiljö och säkerhet
G - Engelska C
G - Estetisk orientering
G - Kulturhistorisk fördjupning
VG - Dans och gestaltning A
VG - Datorkunskap A
VG - Engelska A
VG - Engelska B
VG - Estetisk verksamhet
VG - Historia A
VG - Idrott och hälsa A
VG - Kultur- och idéhistoria
VG - Matematik A
VG - Matematik B
VG - Naturkunskap A
VG - Nutida konst
VG - Religionskunskap A
VG - Svenska A
VG - Svenska B
VG - Svenska C
MVG - Bild
MVG - Bild och form, grundkurs
MVG - Bild och form, fördjupning
MVG - Fackteckning och design A
MVG - Form
MVG - Fotografisk bild A
MVG - Kreativt skrivande
MVG - Projektarbete

Jag är nöjd.
Sedan aulan. Musik, tal, stipendier och sånt. Sjung om studentens lyckliga dar... OCH UTSPRING! Så himla mycket folk. Så soligt. Så fint. DÄR! Släkt och familj och vänner hänger rosor och maskotar runt halsen. Då har man tagit studenten.
Men så väntar det roligaste... FLAKET!

FLAKET: Något av det roligaste jag har gjort. När jag klev upp på flaket spelades Bat Country - Avenged Sevenfold ♥ and I was like fuck yeah! Sen var det mest 90-talslåtar, but we like! Någon Lady Gaga också. Vårt flak var så ös, precis lagomt stort. Drack Smirnoff Ice och så :) Dansade och sjöng. Lala. Mest ös var Angry White Boy Polka - Weird Al. HAHAA! SÅ ÖS. Så många låtar i en. Det var askul.
Mot slutet mötte vi massa flak från den andra skolan (de börjar en timme senare med allt). Typ... Kims och Ceders flak! Jocke var med på Ceders också.
Sedan var vi på väg tillbaka till skolan. Och avslutningsvis spelades...... WELCOME TO THE FAMILY!!!! Blev så himla glad.
Så... Flaket = BÄST. Så bra. En fest på hjul som åker genom staden och som andra faktiskt vill se på.


YEAH: Var så himla slut när jag kom hem. Och smutsig. Svettig. Vilade, duschade och bytte om. Lite släkt kom. Amanda och Jonatan. Så åt vi god mat. Mamma hade bakat asgott bröd till. Åkte tillbaka till stan vid åtta.

Träffade Issa. Hittade Sofia. Kevin hittade oss. Och tillslut var vi ett helt gäng. Lite HV, lite ES plus två av Sofias kompisar. De var trevliga.
Samuel hade Twilight-Bellas förlovningsring i sin väska bara sådär, så vi hade en tävling om vem som skulle få den. Det blev Terese.
Härlig kväll. Drack colagroggar och en Heineken (måste fan ta och börja gilla öl, och Heineken smakar hyffsat). Alla drog till Harry's vid tio. Issa, May och jag satt vid hamnen ett tag och drack och snackade först (innan hade vi varit i parken). Vi var noga med att hålla koll på hur mycket May drack, hon fick dricka sådär lagomt.
Vi träffade Kim innan vi gick in. Han är nog den snällaste jag vet. En av dem. Så glad att ha honom och alla mina andra vänner. Issa, Harriet... Link... Jocke osv.

Fet kö det var. Men det var värt. Kul därinne. Jättekul. På dansgolvet tillexempel. Förutom när de började spela Justin Bieber och vi fick lov att springa därifrån. De borde inte få spela Bieber på uteställen, han får inte ens komma in! Men annars var det min bästa gång på Harry's lätt! Inte nykter, men man kunde ändå se allt.
Träffade mycket trevligt folk. True. De där killarna från förra gången hälsade vi på. Stefan. Teo från min förra klass (9A) till och med.
Men det... värsta. Nog fan är jag INTE över Robert. Han var där och vi ba... hej. Och... jag kramade honom. Eller alltså, vi gav varandra en kram. Det var asskumt med efteråt blev jag... glad. Så mycket glad.
Sedan... När det var dags att gå... Äh, May, Stefan, Teo och jag gick till där vars Jocke var med några andra. Till parken där vi hade varit först.
Det var då bitterheten började komma.

FREUBS


torsdag 9 juni - Skolan är i princip över. No more school. Så Issa och jag valde att besöka ettorna och tvåornas avslutningsfika. Det var det värt. May kom inte. Hon mådde för dåligt.
Gick ner till hamnen med Link sen. Åkte med Pappa hem. Han hade köpt Smirnoff Ice och mousserande vin till mig. Nice då.
Så varmt det var. Och som väntat hade jag ju fått flertal myggbett - men bara på fötterna! De jävlarna...
Min brors nya trumset har kommit! Ett svart halvbra, men det är ju bra mycket bättre än det gamla röda. Nu ska jag lära mig spela!

Ah. Har fått mina jobbtider till Metaltown. 15:00-00:00 på torsdagen (West Coast Riot) och 00:00-09:00 på natten till söndagen. Alltså missar jag inte ett skit av Metaltown! Campingvärd. Haha. Sofia ska vara i green room som service till banden. HUR COOLT?! Aja :) Får i alla fall se Avenged. Missar bara Volbeat. För ja, spelschemat är också uppe.

Nu på kvällen har vi pimpat vårt flak. Vår lastbil är så himla snygg! Rödorange retro style. LOVE IT! Can't wait to åk med det.
Men fan då. Fan då. Att Robert måste vara snygg. Jag vill inte ha honom... JU!

STRESS. Hårfärgning, nagelmålning, tårtbak... Det funkade. Jag hann allt. Inga promenader dock. Får ta paus från dem den här veckan, så är det bara. Även det här med att inte äta något efter middagen.
AHH! Var hos tandläkaren idag ju! Fuck. Fick asont. Hon rengjorde och gjorde allt asrent och "tomt" men... AJ! Fucking ont! Tandköttsmördare...
Och han i hästsvans som jobbar med att renovera vägen utanför tandläkaren... Vägarbetare... Han, han verkar intressant.

Fan! Tar studenten imorgon! Kan inte fatta det. Goddammit kvinna, gå och lägg dig! Klockan är snart 02:00... Scheisse.

And then everything changed


unknown

onsdag 8 juni - AH! Jag drömde om The Rev ♥ Snackade med honom, såg honom. Men mest drömde jag om festival, att jag hamnade längst fram på Avenged Sevenfold's spelning. Sen tog polisen mig... Men jag fick gå. Damn. Weird dröm.

Oh shit. Skoldagen, njä. Lame. Vi hade inget. Issa, May och jag klädde oss som Mean Girls, men alla lyckades bara sådär bra. Har ju slängt alla mina kläder i den stilen. Äger INGET rosa, speciellt inte ljusrosa. Har en mörkrosa volang partyklänning från vintern 2008 och ett hallonrött linne från sommaren 2009. That's it liksom. Kanske en bh också.

Kvällen. OMG. Shit. Så skumt. Så... ovanligt. Bra. Sämst. Allt.

Tog med lite vodka och hade Root Beer som virke - never again! Avråder alla att grogga med det!
Mötte först upp May hos henne, sedan gick vi till Issa vid kvart i åtta. Och ingen förfest hade vi, så vi gick runt på stan, mest nere vid hamnen. Det tog sån jävla tid innan jag blev full...
Vi satt ett bra tag bakom stället och shottade. Då var det bra. Oh shit. Det känns bra att äntligen ha fått prata med Issa också. Vi alla öppnade upp oss lite. Det känns bra trots att det säkert berodde på att vi var fulla, det var ändå seriöst. Mycket om Jocke. Mycket om killar överhuvutaget. Lite om Kim också.
Tror klockan var runt halv tio när vi gick in på stället. Rätt tomt såklart. Trevligt ändå. De där killarna till exempel, tror ingen av dem gick på samma skola som vi, två av dem hette Fredrik. Vi dansade med dem trots att det var tomt på dansgolvet. Men May var för full. Verkade känna hälften av alla som var där. Och... en av vakterna skickade ut henne... Då bröt hon ihop och vi fick sitta med henne. Issa och jag tog med henne till baksidan för att lugna ner henne. Vakten (som visade sig vara Eds pappa) sa åt oss att ta med henne hem, annars skulle hon hamna i fyllecell och det skulle vi aldrig låta hända!
Vi försökte gå. Det blev bättre ett tag men sedan blev hon halvt medvetslös. Vi kom till lekparken sedan ringde vi Kim. Den snällaste killen som finns. Typ. Vi fick sitta och vänta ett bra tag och myggen svärmade runt oss. May spydde, efter många om och men. Sedan... Robert och Max gick förbi. NEJ! VARFÖR?! Som om inte det var nog, kom resten av klassen kort därefter. Till och med André. Och Emma Berg. Såklart stannade de upp vid oss. Nein. Vad är oddsen att hela klassen ska komma förbi just då? Där?!
Kim kom i alla fall, och May blev hemskjussad. Issa och jag som nyktrat till blev skjussade tillbaka till studentfesten. Det var sådär...
Vi gick och väntade på min pappa på en bänk intill hamnen rätt snart. Snackade med Robert och Koskinen som kom förbi. Och Ceder och Alex.
Plus det sämsta. Frida har varit med Jocke asmycket hela veckan. Så även ikväll. Issas bästa vän. Fattar hon inte att Issa blir ledsen? Det gjorde mig besviken på Frida. Jocke är i dessutom en riktig douch, i alla fall som pojkvän. Som vän är han snäll. Ni vet inte hur glad jag är över att jag äntligen fick prata med Issa i alla fall.

PS. Mamma köpte tidningen Hårdrock! som följde med Aftonbladet till mig. Bara för att det var en intervju med Avenged Sevenfold ♥

We're leaving our nest


nasty gal

tisdag 7 juni - Städa ur skåpen. Ta hem allt. Sånt man gör sista veckan i skolan. That was today. Vi i klassen + lärarna var på Klippan och hade femkamp och grillade grillspett. Robert och Koskinen var onyktra. På ett bra sätt. Robert pratade som fan och Koskinen gick och "sov" bakom en klippa. Hah! Robert... Längesen jag träffade honom innan idag... Drygt en vecka... Varför är han snygg?
Ed ska på Metaltown. Nice. Avenged Sevenfold var i Tyskland på Rock Am Ring i söndags. Issa hittade en 15 minuters-video med dem därifrån på YouTube ♥ Tack. Zacky V goes fashion, haha! Shadows ser precis likadan ut som på Rock Am Ring 2006.
Köpte 70cl vodka idag. Awesome. Mamma... Pappa ska fixa mousserande vin till champangefrukosten och cider till flaket. WEHOW!
Men snart är det över... SKOLAN, I'LL MISS YOU SO MUCH! ♥

Solid news: Det gick bra på skivbolaget men de måste slipa på texterna. Agree. Få mer djup. Robban frågade om någon av oss streetare kunde skriva. HAH! De vill till och med ha hjälp med that important stuff. That's funny. Like super cool.

I'll be here waiting, tested and secure


SVERIGES NATIONALDAG: måndag 6 juni - Känslan när man går genom en kyrkogård medan man lyssnar på Afterlife - Avenged Sevenfold. Den är... skum. Det får en att tänka. Hon som dog 1988 endast 23 år gammal och han som bara blev 25.
Jag drömde förresten om den där låtens upphovsman. The Rev. Han skulle träffa... hon jag var ute med, men hon var ignorant. Jag såg honom. Han var så fin. Jag såg på honom, ville att han skulle märka mig i stället, för jag brydde mig. Det gjorde han ♥ Igår drömde jag att jag hånglade med Robert. Han var lite bättre än i förra drömmen...

I stan. Idag. Hos mormor, hon kände inte igen mig. På riktigt. Gick ner på stan. Träffade May, Link och Issa. Gick ner till parken. Picknickfestival. Varm och somrig dag. Underbart. Adam och Alex kom också. Vi fikade massor.
Det var en bra dag. Åkte hem vid åtta. Enda bussen.

Grattis Sverige på Nationaldagen ♥ Kul att jag också drömde att jag var i USA då idag.
Imorgon är det skola igen. Skumt, för det är ju sommarlov. Väl? Nä juste... Det var det ju inte alls.

The Last Time - All That Remains

Down to the shadow


rosie huntington-whiteley gq uk july 2011

söndag 5 juni - Det är sommarlov. Eller... Vänta, det är ju inte det. Jag går runt och tror att det är det för det känns precis som att det är det... Minus vetskapen om att jag ännu inte tagit studenten. Ni vet hur man alltid längtar till sommarlovet, och när det väl kommer så... "Det känns inte som att det är sommarlov". Det känns inte alls. Men nu har jag den, känslan. Kanske just för att det inte är lov än.

Är nyfiken på cheesecaken jag exprimenterade ihop nyss... Den blir nog god.
HEY! Är fortfarande glad av att ha sett Making of Avenged Sevenfold till frukosten igår. LOVE! The Rev's söt-min. HAAAH!

Not Ready To Die - Avenged Sevenfold: Inget A7X-fan har väl missat deras nya låt som kom ut för ett tag sen? Till dataspelet Call of Duty dock...

A little bit freaky


fredag 3 juni - Har bara haft ont i huvudet idag. Inte gjort någonting alls. Varit i stan, jo. Men hemma. Bara chillat, fast på ett tråkigt sätt. Så nu halv tolv gick jag ut. Sommarluften fångade mig, trollband mig, gav mig energi. Jag och sommarnatten. Mina fotsteg ekade genom den. Och gruset. Allt. Flydde från mig själv och blev någon annan. En kriminell på rymmen, destination: medhjälpare av manligt kön och snygg kk. Man kan ju få låtsas. Lite rollspel med mig själv. Jag var... som Kate eller Ana Lucia i LOST. Fuck yeah. Sprang och gömde mig för bilar. Sjukt hur man kan leva sig in i det så väl. Filminsperation. Jag vill göra film! Och ha sex...

Men vad hände igår? Bakfyllan i magen känner ni ju till. Grillning hos Link känner ni ju till. Och det var ju det. Hela gänget var där. Känns så bra att ha oss. Inte för att jag är så tajt med ens hälften, men vi är grymma, de är trevliga. Vi... grillade... spelade brännboll. Vågade inte stöta på... Gud, kan jag få säga Emil?! Det känns fel, men mer rätt i det här sammanhanget. Vågade inte stöta på honom. Jag vill ju ligga. Finns ju ingen annan. Men sen tänkte jag efter för mycket och blev okåt ändå så... Blöh.
Adam, jag och Alex sov över. Vi såg halva Tangled. HALVA! Måste fixa den snarast så jag får se klart ♥ Älska nya Disney-filmer.
And GOD! Links katt Sigge är så fet! Och fluffig! GAH! Ge mig! NU VAFAN! En sån vill jag ha ♥ så fet. Finaste.

Hm. Drömde om Johnny Christ. Ni vet, Jonathan Seward? Hah! Just kidding. Mr. Christ, i Avenged Sevenfold. Jag var med honom. Hånglade. Nice eller?! JA! Fast... i drömmen blev jag sur på honom för han har ju flickvän. Kanske är gift till och med, som Matt och Syn (alltså... med varsin flicka, tvillingsyster till och med, inte med varandra). Och som The Rev var när han levde.

Var in till stan med mamma sen. Hämtade balklänningen (som är fin!), köpte massa alkohol, höh, och ett underlinne till studentklänningen.

God! Har ett sånt sug efter att få se Alpha Dog! Äkta favoritfilmer tröttnar man aldrig på ♥

En kul sak jag kom att tänka på förresten... Mamma ba, träffar du inget trevligt folk när du är ute? Hon menar → kille av pojkvänsmaterial. Och sedan fortsatte hon med att... Ja, hon vill att jag ska träffa någon jag kan ta hem och presentera. HAH! Nä... Så, jag ba, vill inte ha någon pojkvän och hon ba, nähe... Men det är ju inte hela sanningen. Jag vill ju ha killar, kk's, ligg. Bara det. Som, inget riktigt förhållande utan bara... ligg, you know? Men det kan jag ju inte säga till henne xD Eller jo, men jag vill inte. Men tänk om... Om jag var bra på att ragga och fick någon varje helg, och tog hem dem (osmidigt då jag bor så långt från stan, men om jag bodde närmare) och presenterade nya varje helg. HAHA! HUR KUL ÄR DET DÅ?! Askul tycker jag, men gör säkert inte mamma. I like that thought anyway. Meow.

PLAY: Finally Free - Solid ♥

Fan vad min mage är bakfull


torsdag 2 juni - Säger jag och quotar Tommy från i lördags, i rubriken då. True piece of shit. Måste lyssna på Avenged Sevenfold. Blöh

Igår då. Mösspåtagning på torget. Gapigt. Inga som helst lektioner. Vara i skolan ändå. Och på stan. Sen. Kväll. Time to party. Träffade Sofia, Issa och May. Vi drog till Anton. Förfest med hantverkarna. Kevin och några andra kom också. Vi lekte "jag har aldrig". Fick dricka på nakenbilder och one night stand. Minst. Osv. Asbra. Sofia ska också jobba på Metaltown! Issa fick sent antagande med avböjde och tipsade om Sofia i stället, och hon fick det! Nice nice.
Trevlig full kväll. Höh. Tills det spårade.
Vi skippade studentfesten på O'learys och drog till Harry's där det var gratis inträde. Vägen dit gillar jag. Sofia och jag klättrade upp på taket vid Issa, ovanpå tidningshuset... Tror jag föll, för jag har ont i armen nu. Asbra idé att klättra på tak när man är full och har högklackat. Not.
Harry's. Vet inte. Var för full. Träffade Matte från Solid i kön, sedan en gång därinne. That's nice. Sen... vet inte vet inte vet inte. God, inte okej. So fucking drunk. Började hångla med Ceder. Jaha liksom?! What?
Sen var May med Stefan som jag gått i samma klass som i miniettan till sexan. Vi tappade typ bort alla andra. Träffade på Issa en gång, hon hade halkat på glas och fått knät uppskurit.
Vet inte mycket mer. Fett drygt. Gick med Ceder... Vet inte ens varför vi gick därifrån... Han kunde inte hitta till Stefans lägenhet. Ah. Less jag blev. Träffade Kevin... Vi snackade om... Robert? Nej, juste, hans tremänning som fortfarande är heartbroken sen Max gjorde slut med henne i typ april... Och det är Robert som får dras med henne. Alltid. Hela tiden. Varje gång de är ute. Hon börjar alltid gråta. Minns att det var samma sak den där kvällen som slutade med att jag somnade i Roberts säng. Seriöst. Kevin hoppas i alla fall att de blir tillsammans igen. Hah.
Stefan och May hittade i alla fall oss till slut. Bra. Vi gick hem till Stefan och sov där. May var askul. Hon låg med Stefan berättade hon sedan. Ångrar sig.
Jag idag: "Du glömde inget i lägenheten, va?"
Hon: "Bara min oskuld..."
Naw! Nä... Spela roll. Oskulder är till för att tappas. Man behöver inte göra någon stor grej av det. Klart att man kan önska att det var med någon annan, believe me, I FUCKING DO! Men första gången är nog dålig för de flesta. Speciellt om det är med ett one night stand. Förlåt för att jag är okänslig.
Jag fick inte ligga. Fu. Jag vill ju. Skumt att Ceder egentligen heter Emil. Jag sov med honom i alla fall.

Idag är seg. Awkward. Less. Ska till Link typ assnart.