A7X in pure eye defination
rockfoto.nu
lördag 18 juni - Borta vid Red Stage spelade hypade bandet Bring Me The Horizon som jag inte alls är mycket för. Och... Och... Avenged Sevenfold's scen-utsmyckning drogs ut och Max och jag ba "AH! STAKETEN!! OMG!". Så nördiga. Visste inte att han också var så nördig över dem ♥
OMG! IT WAS OVERHELMING! GOD! SEN... SCENEN LYSTES UPP OCH DE FÖRSTA TONERNA AV NIGHTMARE BÖRJADE SPELAS. UT PÅ SCEN KOM ARIN... OCH GATES... Helt plötsligt stod han där i mitten av scenen och såg så amazingly het ut att det inte var sant. Jag ba... OMG. HOLY SHIT! SYN GATES I ÄKTA ÖGON HD!!! ZACKY OCH JOHNNY KOM STRAX DÄREFTER... GHAA! SIST KOM MATT UTSPRINGANDE OCH JAG BA HOLY SHIIIIET IT'S HAPPENING OCH DOM BA... NIGHTMAAAAAAARE!!! Now your nightmare comes to life...
Avenged Sevenfold. OH FUCK! Egentligen vill jag inte skriva något för det kommer bara sluta med att det låter riktigt jävla fjolligt. Att försöka beskriva något så underbart är nästintill omöjligt.
Innan det började, under sounchecket, blev jag glad över att jag kände igen deras rodie Jason Berry. Höhö. För att inte tala om när de fixade gitarrerna... OH GOD! Då insåg jag att jag verkligen skulle få se dem. HELL YEA!
Och sedan BAM! Trängseln och trycket där jag stod! Det var inte värre än All That Remains men lätt värre än Bullet For My Valentine.
Nightmare. Glädjen när jag insåg att Johnny sjöng i verserna - "nothing stop the madness turning, haunting, yearning, pull the trigger!" osv. För att inte tala om Zacky's körande...
Kvävdes nästan vid flera tillfällen, men än en gång fanns där en "beskyddare" som var närvarande varje gång jag såg bakom mig.
Och under Critical Acclaim's pre-chorus sjunger jag alltid Zacky's och Syn's del, vilket ingen annan gjorde... Kul då.
De hade tre olika bilder som bakgrund. Nightmare album-cover, The Jimmy-hug och en silhuett av en stor byggnad i natten eller något. Kramen är självklart den bästa och finaste, den där Johnny, Jimmy och Syn kramar varann och Jimmy står i mitten och man ser dem bakifrån. Så himla fin ♥
Afterlife var underbar. Den var dedikerad till The Rev. Jag var nära att gråta. Sedan fick vi välja mellan Bat Country och A Little Piece of Heaven! God! Jag älskar A Little Piece of Heaven! Att se den live har varit min dröm sedan jag upptäckte Live In The LBC. Typ. Det blev också den låten valet föll på för majoriteten i publikhavet. YEAH! Höll upp min lilla fotopapperskopia av min The Rev-målning under de två sista låtarna, fick hjälp att sträcka upp den av den där "beskyddarkillen".
Alldeles för snart var det dags för den sista låten. Hade lätt kunnat stå där en timme till. Unholy Confessions it was. En av mina första favoriter. WHEN SIN'S DEEP IN MY BLOOD YOU'LL BE THE ONE TO FALL!
And then it was over... Men... Issa och Frida! WHAT! Issa ger mig en vit liten plastbit som hon hittade på marken... Det är... JOHNNY CHRIST'S PLEKTRUM! GOD! FUCK YEAH! I owe her big time. Skulle gjort samma sak för henne gällande Escape The Fate. Hennes nördband.
Avenged Sevenfold's setlist:
- Nightmare
- Critical Acclaim
- Welcome To The Family
- Almost Easy
- Buried Alive
- Afterlife
- God Hates Us
- A Little Piece Of Heaven
- Unholy Confessions + introriffet från Crossroads during "vilken sida av publiken kan få den största circlepiten".
Innan det började, under sounchecket, blev jag glad över att jag kände igen deras rodie Jason Berry. Höhö. För att inte tala om när de fixade gitarrerna... OH GOD! Då insåg jag att jag verkligen skulle få se dem. HELL YEA!
Och sedan BAM! Trängseln och trycket där jag stod! Det var inte värre än All That Remains men lätt värre än Bullet For My Valentine.
Nightmare. Glädjen när jag insåg att Johnny sjöng i verserna - "nothing stop the madness turning, haunting, yearning, pull the trigger!" osv. För att inte tala om Zacky's körande...
Kvävdes nästan vid flera tillfällen, men än en gång fanns där en "beskyddare" som var närvarande varje gång jag såg bakom mig.
Och under Critical Acclaim's pre-chorus sjunger jag alltid Zacky's och Syn's del, vilket ingen annan gjorde... Kul då.
De hade tre olika bilder som bakgrund. Nightmare album-cover, The Jimmy-hug och en silhuett av en stor byggnad i natten eller något. Kramen är självklart den bästa och finaste, den där Johnny, Jimmy och Syn kramar varann och Jimmy står i mitten och man ser dem bakifrån. Så himla fin ♥
Afterlife var underbar. Den var dedikerad till The Rev. Jag var nära att gråta. Sedan fick vi välja mellan Bat Country och A Little Piece of Heaven! God! Jag älskar A Little Piece of Heaven! Att se den live har varit min dröm sedan jag upptäckte Live In The LBC. Typ. Det blev också den låten valet föll på för majoriteten i publikhavet. YEAH! Höll upp min lilla fotopapperskopia av min The Rev-målning under de två sista låtarna, fick hjälp att sträcka upp den av den där "beskyddarkillen".
Alldeles för snart var det dags för den sista låten. Hade lätt kunnat stå där en timme till. Unholy Confessions it was. En av mina första favoriter. WHEN SIN'S DEEP IN MY BLOOD YOU'LL BE THE ONE TO FALL!
And then it was over... Men... Issa och Frida! WHAT! Issa ger mig en vit liten plastbit som hon hittade på marken... Det är... JOHNNY CHRIST'S PLEKTRUM! GOD! FUCK YEAH! I owe her big time. Skulle gjort samma sak för henne gällande Escape The Fate. Hennes nördband.
Avenged Sevenfold's setlist:
- Nightmare
- Critical Acclaim
- Welcome To The Family
- Almost Easy
- Buried Alive
- Afterlife
- God Hates Us
- A Little Piece Of Heaven
- Unholy Confessions + introriffet från Crossroads during "vilken sida av publiken kan få den största circlepiten".
Kommentarer
Trackback
