onsdag 12 oktober - GLOBEN! Vi gick runt och kollade lite innan vi åt middag på McDonald's. LOVE. Sedan var det bara att gå in. De släppte in astidigt! Stod 19:30 på biljetten men vi var inne sju. Fett nice. Våra platser: 62-63, rad 8 @ sektion B6. Vi hittade inte B6 utan gick runt hela Globen innan vi såg att B6 tydligen legat mitt framför trappuppgången där vi kom upp.
Förbandet var ett energiskt afrikanskt band, skulle kunna kalla det för Afrika-rock. Roligt. Not my cup of tea though.
Bror min och jag tänkte stå vid räcket men det fick man inte visade det sig, så vi gick och satte oss på våra platser, som faktiskt inte alls sög så himla mycket. Rakt ovanför scenen på vänster sida (höger om man står på scenen). Så himla dålig sikt var det inte heller, det ser dubbelt så dåligt ut på alla foton än vad det faktiskt var.
MÄKTIGT! Nog för att jag föredrar mindre konserter (Annexet-style på sin höjd liksom) var det jävligt mäktigt att sitta i ett fullsatt Globen (det var det), se ut över det proppfulla golvet längst fram vid scenen (inte utan att längta dit dock) och lyssna på grym live-musik. För det var grymt. Jag är ju van vid en vanlig scen med back drop (Avenged Sevenfold och Tokio Hotel är det mest extravaganta jag har sett) så det var liksom det jag väntade mig. Men golvet var en tv-skärm i form av deras logga och bakom sig hade de en asfet skärm samt åtta eller sex mindre skärmar, som hängde från taket som i en åttakant. De skärmarna rörde på sig ett flertal gånger, ändrade nivå/vinkel samt delade sig som en persienn vid två tillfällen. Riktigt häftigt. En fördel med att sitta där vi satt, man såg den delen av showen bättre. Nä, riktigt nice!
Själva bandet hoppade runt som tokar. Haha. De spelade massa bra låtar... Otherside, Under The Bridge, Scar Tissue, By The Way osv. Haha, de spelade till och med Higher Ground som jag dansade till förra våren. Den nya låten/singeln älskar jag! The Adventures of Raindance Maggie.

Mer än så vet jag inte om jag vill beskriva. På ett sätt hatar jag att skriva om konserter. "Det var grymt" funkar alltid. Det kanske låter rätt mesigt och för fåordigt och JA det är det, men what the heck, det är fan assvårt att beskriva en konsert med rättvisa. Man måste liksom ha varit där för att förstå.
Red Hot Chili Peppers var i alla fall grymma, men nästa gång blir det lätt ståplats! Definitivt värt pengarna, det kan jag lova!

Haha, sedan tunnelbanan tillbaka. Smockfullt. Man blev intryckt redan på vägen in i vagnen. Väldigt mycket matkö-fenomenet på min förra skola vid julbordstider. Det trycket.
En kille jag stod rätt nära inne i tunnelbanevagnen var ASLIK Orlando Bloom. Fast lite yngre. Och hon tjejen var aslik Fredrik (han jag hängde med på Getaway Rock Festival). Alltså, hon såg seriöst ut att vara hans syster. Nu vet jag inte om han har någon syster, men hon skulle definitivt se ut så om han hade en. Eller typ tvillingsyster... Creepy. Han sms:ade förresten mig när jag var vid Medborgarplatsen.