fredag 16 oktober 2009 - I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I'm So Into You I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you I hate you

Han dissar mig. Jag fattar inte vad jag gjort. Han har dissat mig ända sen jag skrev att han var snygg på Facebook.
Jag visste att det skulle bli så här, men jag hade ingen aning om att det skulle bli så här svårt och göra så ont.
Jag önskar att jag aldrig sett honom från första början, inte på det här sättet i alla fall. Bara som den normala, tråkiga, ospeciella kille han egentligen är. Emil är konstig, jag förstår mig inte på honom. Helt jävla konstig. Stört.
Jag fattar inte vem som ville mig så här illa. Jag har inte gjort något, jag är inte ond. Jag hatar ödet för det här, varför gjorde det så här mot mig? Orättvist, så jävla orättvist! Är jag verkligen värd det här?
Jag önskar mer än något att han aldrig flyttade. Det är så fel! Han hade ofrivilligt blivit en del av mitt liv och sedan försvann han bara. Lämnade mig så här.
Jag vill att han ska känna samma smärta som jag har känt. På något sätt, hur som helst, jag bryr mig inte, bara han får vara med om det. Bara det gör ont.
Jag vill inte att han ska finnas. Om jag ändå inte får se honom igen, så spelar det ingen roll om han är borta. Om han dör.

En hemsk tanke dök upp idag. Kanske inte så hemsk egentligen. Men det är hemskt eftersom det inte är ett skämt.
"Jag vill mörda honom".
Jag vill att han ska dö. Jag borde göra det, då vet jag att han är borta och att det är min förtjänst. Då behöver jag inte bry mig mer. Men det kommer inte hjälpa mig att få mer liv. Jag vill inte bli kriminell.
Jag vill mörda honom, jag vill att han ska dö. Men jag kan inte göra det. Jag är ingen mördare, jag är för god. Jag borde inte ens tänka tanken men han har fått mig till det. Allt han orsakat har lett till det här.

Det är hans fel. Han borde dö, han borde inte finnas. Han har misshandlat mig, min insida, fått mig att må dåligt. Han har slösat bort min tid. Jag har ett motiv då. En anledning. Så bara dö nu.

It's so over, I hate you.
I HATE YOU EMIL!
JUST HATE.

When I said I needed you, you said nothing, cause you didn't hear.

Drömde att vi pratade på msn.
"Låt mig va, skaffa dig ett liv. Det kommer aldrig att bli vi två."

torsdag 15 oktober 2009 - Det här med att glömma Emil för resten av världen, det funkar skit! Jag klarar det utmärkt, men tydligen går det inte att undvika honom.
Jag drömmer om att bli filmskapare, så jag berättade om en idé jag har till H. Det är en fantasy-berättelse om en kille som heter Nate som kommer från ett parallelt universum där magi existerar, och en dag går saker snett och Nate hamnar i vår värld då han av misstag hamnar i en portal. Här träffar han en tjej som hjälper honom att anpassa sig i vår värld till han kommer på hur han ska ta sig tillbaka. Det är verkligen more to the story, men det är irrelevant nu. Jag brukar i alla fall fantisera att jag är den tjejen som träffar Nate.
H avbryter mitt berättande och säger:
"Och så träffar Nate dig och ni blir kära, och så får du Emil."
Ja precis! Vänta vad sa du? EMIL? När kom han in i historien. Nate är inte Emil. Nog för att jag brukar låna Emils utseende till Nate, men fortfarande, va?

Och igår på bussen frågade E helt plötsligt:
"Har du pratat något mer med Emil?"
Och när A var här och satt vid Facebook hade hon fått en Farm Ville-förfrågan av honom (de är vänner där) så hon sa det till mig.
Alltså, hur ska det här funka när andra börjar prata om honom? Jag kan ju inte direkt styra över alla andra.

kate moss

lördag 10 oktober 2009 - Jag är kär i någon, det vet alla. De vet att jag inte är tillsammans med honom och många vet vem det är också. Jag pratar om honom väldigt ofta och tänker på honom ännu mer. Jag vill ha honom. Men om vi blev tillsammans, om alla mina fantasier blev besannade så skulle det bli ba "Jaha, hon fick som hon ville, allt är bra. Blyga tjejen hjärta drömprinsen lalala".

Så jag ska glömma honom för resten av världen.

Jag ska låta alla tro att jag kommit över honom. Jag ska inte prata om honom. Jag ska hålla mina tankar för mig själv. Inte glömma, bara låta de andra tro att jag glömt.

FINASTE
Your eyes, though I don't know their color
Your hair, though you shove it off
Your smile, though I won't ever see it again

torsdag 8 oktober 2009 - Du. Så känns det att inte känna. Jag känner för mycket, jag känner allt och det är inte bra. Det kommer aldrig att bli du och jag. Aldrig något vi. Aldrig du vid min sida. Aldrig mera du framför mina ögon, inget mer du i mitt synfält. Jag kommer aldrig få veta vilken färg dina ögon egentligen har, aldrig veta hur du känns. Aldrig höra din röst eller känna din doft. Jag vet det. Men varje gång jag inser det gör det alltid lika ont.

Jag blir sjuk, nästan desperat. Ni vet inte hur tankarna sliter i en inuti huvudet. Jag sa ju det från första början och jag hatar att jag hade rätt. Jag visste det hela tiden, men samtidigt hoppades jag att jag skulle ha fel. Att den här gången skulle bli annorlunda. Jag ville att alla skulle veta men nu önskar jag att ingen visste om det, att jag aldrig sagt att det var någon som fick mig att känna så här. Snälla, låt det försvinna.

tisdag 6 oktober 2009 - Dagen började ju hemskt bra. På idrotten första timmen skulle vi vara på löpbanan och göra coopertest/konditionstest. Och nu vet jag att man inte ska blunda och tänka på en söt pojke (som är 10 mil bort dessutom) samtidigt som man joggar runt på en löparbana. Det kan leda till att man, ja vad vet jag, råkar springa in i en löparhäck så att man kanske faller. Ja, jag vet inte hur jag kan veta detta, det gör jag bara. Eller så kan det möjligtvis vara så att exakt detta hände mig idag.

Kollade om mitt usb var kvar, men det var det självklart inte. Men gissa vem som var i biblioteket då. AN som går i Emils gamla klass. Bara inte han snodde det, han är ju liksom kompis med Emil.

På lunchen satt vi rätt nära ett bord med gråklädda samhällare, även kända som Emils ex-klasskamrater. AN, Shoefriend (han har likadana Converse som jag), Erik-som-är-söt och någon random. När vi gick ut ur matsalen ser jag att Erik-som-är-söt vänder sig om och kollar mot oss, skrattar och säger något så att de andra tre också kollar mot oss och skrattar! What the hell? Har de hittat och snott mitt usb? Läst min dikt på Emils gamla skåp? Något annat? De kanske inte skrattade åt oss över huvud taget, men det kändes verkligen som så.

lördag 3 oktober 2009 - Hela familjen åkte till mina kusiner som haft mina kaniner under sommaren (eftersom vi var till Stockholm). Vi skulle hämta hem dem. Jontan följde också med. Kände nästan inte igen min bruna kanin för han hade blivit så stor och tjock. Min kusin Lugnet hade två kompisar hos sig som satt på hans rum och spelade WoW. Vilket är lika med jättetråkigt. Därför hängde vi med Myskot som jag är jämngammal med, på hans rum istället. Han har en likadan grå/svart sjal som Emil. Faktum är att Myskot gick i samma skola som honom på högstadiet, och då jag såg hans skolkataloger ligga på en hylla var jag bara tvungen att kolla. Den orangea från 2006/2007, då jag och Myskot gick i åttan och Emil i nian. Började bläddra igenom den. Då jag hittade Myskot tänkte att jag snart skulle hitta Emil också. 9B. Vänta. Vem är det? Är det han? Jag orkade inte ens räkna vilket plats han stod på utan såg namnet i listan direkt.

Stunning! Hans vackra ögon riktade mot kameran, lite skevt leende, mörkblont halvlångt hår, så där så att det täcker öronen, och snelugg. ÖVERSNYGG! 

torsdag 1 oktober 2009 - Z avslöjade att hon hade ett span, så vi frågade ut henne. Om hur han såg ut och så, och sen listade jag ut vem det var, när jag såg honom.
"Det är väl inte han?" när en etta med asiatiskt utseende gick förbi.
Och Z ba "Joo" och sprang iväg till korridoren, haha.

I måndags skulle vi skriva treradingar på Kreativt skrivande, om saker i skolan och sedan sätta upp dem om man ville. Det gjorde jag idag

På trappen - 1 december när du gick upp, 20 maj när du gick ner, nu när du är borta går jag här.
Emils gamla skåp - De andra är kvar men du är borta, ditt gamla skåp står tomt, jag tyckte bättre om det när det var fullt.
Lamporna i ljushallen - Minns tillbaka, på blixten som reflekteras i glaset, på resultatet av det suddiga men vackra.

Borde jag skriva till Emil nästa gång han är inloggad på msn? svar - Fortsätt.
Borde jag berätta om den där gången i biblioteket för honom? svar - Helt vrickat i mina ögon.
Vet Emil att jag gillar honom? svar - Inte nu längre.

måndag 28 september 2009 - Dikten om Emil från Kreativt skrivande.

Titel: En färg, TURKOS

• Varför... / Jag väntar... / Utanför fönstret...
Varför försvann du, åkte iväg?

• Liknelse
Det känns så tomt, ett gapande hål
som en grotta i ett kallt grått berg

• Högst fem ord
Jag vill minnas ditt ansikte

• Alliteration, minst tre ord ska alliterera
Denna dimma du framkallar i mina tankar

• En vädjan
Få det att försvinna, ifall du inte kan komma tillbaka

• Inte använda bokstaven A
För en sekund

• Metafor
Du är en storm, ett lugn, mörker och ljus

• Minst 25 ord
Du är ingen speciell men du är allt, och det värsta är
att du får mig att känna sig så här utan att veta, utan att se

• En tid på året
Jag vill uppleva den där korta stunden igen,
den som varade i en månad i slutet av våren

• Klädesplagg
Svarta Converse, grå slitna jeans, en t-shirt
det är du

• Utropstecken men ej
Kom tillbaka

• Färgen
Jag har svävat på rosa moln
legat på botten av svarta gropar
och du har alltid varit där, alltid
iklädd en turkos t-shirt

Utan mallarna:

TURKOS
Varför försvann du, åkte iväg?
Det känns så tomt, ett gapande hål
som en grotta i ett kallt grått berg
Jag vill minnas ditt ansikte
Denna dimma du framkallar i mina tankar
Få det att försvinna, ifall du inte kan komma tillbaka
För en sekund
Du är en storm, ett lugn
mörker och ljus
Du är ingen speciell men du är allt, och det värsta är¨
att du får mig att känna sig så här utan att veta, utan att se
Jag vill uppleva den där korta stunden igen,
den som varade i en månad i slutet av våren
Svarta Converse, grå slitna jeans, en t-shirt
det är du
Kom tillbaka
Jag har svävat på rosa moln
legat på botten av svarta gropar
och du har alltid varit där, alltid
iklädd en turkos t-shirt

28 september 2009 -

Det var hemskt
Jag vet det
när jag minns

Det var lycka
Jag minns det
när jag tänker tillbaka

Det var vackert
Jag tycker det
när jag kommer ihåg

the killing moon

söndag 27 september 2009 - När man drömmer så här räcker det inte att det bara var en dröm. Man vill att den ska vara verklig. Så jävla mycket!

Jag befann mig i skolan, i matsalen. Jag satt innerst vid ett bord med sex platser, H satt bredvid mig och ytterst satt Z, E eller någon annan. Det var rätt fullt i matsalen så tre killar kom och satte sig mitt emot oss på de lediga platserna mitt emot oss. Han som satte sig mitt emot mig hade på sig en turkos t-shirt. Emil. De andra två var hans kompisar. Fatta om det här hade hänt på riktigt! Det hade varit awesome och jag hade blivit förlamad. Sedan gick Emil plötsligt, lämnade kvar tallriken och brickan på bordet men kom inte tillbaka. De andra skulle gå, vi med.
Kille 1: Nu är du väl lycklig, som fick vara så nära honom igen?
Jag: Va? Vänta! Vadå igen?
Jag frågade ut honom lite och så, där man lämnar disken. Han sa att Emil blev sur och det var därför han gått iväg, men han visste inte varför.
Jag följde efter killen, frågade en massa saker. Jag kände mig lurad när jag fick veta att Emil fortfarande gick kvar och kanske inte alls skulle flytta. Jag fattade heller inte hur han kunnat gömma sig så bra, att jag inte sett honom samtidigt som jag var lättad över att han var kvar. Vi gick upp till tredje våningen, han gick till sitt skåp och jag sa något om att han kunde förklara och han tyckte det lät okej, så vi gick ner igen. I trappen låg ett block ovanpå ihopvikta kläder. Det var Emils saker. Jag tog dem och sa:
"Han får skylla sig själv när han bara lämnar dem så där."
Det var den turkosa t-shirten, kepsen och ett par jeans. Medan vi gick mot min korridor kollade jag igenom blocket. Där fanns dikter och texter skrivna och små teckningar. Det var så fint alltihopa. I korridoren mötte jag några som jag gått i samma klass som för flera år sedan och en av dem undrade vad jag läste i och självklart berättade jag allt (vilket jag verkligen inte skulle gjort på riktigt).
Jag: "Någon killes block. Faktum är att det är killen jag är kär i. Han får skylla sig själv när han bara lämnar sina grejer."
Så följde de med till något kemirum.
Där var Z, och hon fick kolla i hans block och sa:
"Ofta han kan rita"
Jag skulle svara men precis när jag vände mig mot henne slog jag upp ögonen och vaknade.

DAMN!! ATT DET BARA VAR EN DRÖM!

freja beha erichsenn

lördag 12 september 2009 - I don't wanna fall asleep, cause I don't know if I get up
And I don't wanna cause a scene, but I'm dying without your love
I'm begging to hear your voice
Tell me you love me too
Cause I rather just be alone
IF I KNOW THAT I CAN'T HAVE YOU

- Can't Have You - Jonas Brothers

Det är så sant. Jag vet det. Det känns så.

johnny's bird

fredag 4 september 2009 - Jag loggade in på msn och såg att det var 1/11 online på Andra kontakter.
Jag: "Haha, tänk om det är Emil. Nej det är det inte!"
Men det var det visst det! Han var dock inställd som upptagen. Så jag tvekade innan jag ändå öppnade konversationsfönstret. Började med att byta visningsbild, med lite för mycket beslutsångest.

Jag: hej

AHHH! Jag skrev hej till Emil! Snyggaste Emil!

Emil: hej
Jag: Vad gör du?

AH! Jag pratade med Emil på msn! Skakade lite, fast det kändes nog mer än vad det syntes.. OMG. Visste inte vad jag skulle skriva.

Emil: inget ;) vem?
Jag: okej
Jag: hm... well, går på *min skola* men det säger väl inte så mycket :P
Emil: soft
Jag: aa?
Emil: men jag går inte där nå mer
Jag: näh
Jag: det vet jag...

Oj shit, varför skrev jag så?

Emil: okej?

Okej! Jag måste få veta nu när jag har chansen!

Jag: vart går du nu då?

Det visste jag ju redan, men jag måste ju börja någonstans.

Emil: *en skola i en skitstad mer söderut*
Jag: okej
Jag: är det bra där?
Emil: japp fyra lektioner i veckan
Jag: va? bara så lite?
Jag: oj, haha
Emil: :P japp
Jag: varför är det bara så lite? :P
Emil: gjort massa kurser :P
Jag: aha
Emil: jepp
Jag: går du i ettan?
Emil: japp^^

Han kommer vara 20 när han tar studenten! Sedan fyller han 21 samma sommar... drygt.

Jag: okej
Jag: varför bytte du skola?

WTF. "Hej, och välkommen till Emil Nyheter. Mitt namn är Bixie och jag är här för att intervjua Emil." Kunde inte hejda mig själv.

Emil: orka inte samhäll

Latast eller vad? Han hade ETT år kvar! Men skola är ju mer chill än att ta ansvar i vuxenlivet, I guess.

Jag: vad haru nu då?
Emil: energi
Jag: hah, jasså
Emil: jepp ;)

Mr. Mångordig? NOT.

Jag: men du hade ju bara ett år kvar

Fick bara lov.

Emil: ja vet

Så störande. Den där lilla pratbubblan som visar att den andra personen skriver ett meddelande var där jättelänge. Sedan försvann den och så skrev han det där. Vill veta vad han tänkte skriva först!
Gick iväg från datorn ett tag nu för att spela Guitar Hero, eller ja, min brorsa ville ha datorn. Då var klockan 16:29.
Klockan 17:59 var jag tillbaka.

Jag: om du inte gör nåt, varför är du upptagen då? :P
Emil: orkar inte höra när nån skriver :P
Emil: drygt ljud
Jag: låter det inte om man är upptagen? haha det visste inte jag
Emil: :P
Emil: nu vet du
Jag: aa
Jag: men man kan ju byta ljud annars
Jag: eller stänga av ljuden
Emil: det visste inte jag :S
Jag: haha, men nu vet du ;)
Emil: aa
Jag: på alternativ
Emil: soft

Han måste gilla det ordet xD

Emil: :P
Jag: jao
Emil: vrf har du inte vid datan om du är där då?

NEJ! Han säger datan! Dator heter det. DATOR.

Jag: oj jag har glömt att ändra
Jag: jag åt, haha^^
Emil: :P

Känner att vi verkligen hade intressanta saker att prata om... Haha! Men det var kul :D

Jag: vad ska du göra i helgen då?
Jag: :P
Emil: inget ting tror jag dricka öl och spela innebandy tror jag :)

INGET TING! Haha! Jättefin mening förresten.

Emil: dd?
Jag: okej, :)
Jag: hehe baka xD

Till min födelsedag ju! Det var ju det enda jag visste! Åh. Fuck me.

Emil: k :S

Kolla! Han tyckte jag var asweird! I och för sig är jag ju lite udda men.

Jag: for my b-day
Jag: Spelar du innebandy?
Emil: ne men vi har hyrt en hall och ska spela och dricka ;) sen ska jag duscha sen ska vi ut på stan

HAHA! Han skrev att han skulle DUSCHA! Cute. Ja, då vet man att han är fräsch i alla fall.

Jag: kejj, låter bra :P
Emil: jodå låter kul som fan
Jag: mhm

En lång paus. Slutade skriva 18:37. Sedan fick jag bara lov att fråga en sak till, då var klockan 22:05.

Jag: Har du flyttat dit bort?
Emil: mm
Jag: jasså
Jag: okej
Jag: ska gå nu, hej då
Jag: ha det så kul i helgen :P

Han skrev inget mer. Kände mig lite dissad och loggade ut. Men sedan, vi snackar lördag nu. Jag sätter mig vid datorn och loggar automatiskt in på msn. Jag har fått snabbmedelanden av Emil medan jag varit offline! Och det jag möts av gjorde min helg, eller till och med resten av den kommande veckan. JA!

Emil: soft
Emil: :P detsamma snygging
Emil: pözz

IHHHIHIII! Ursäkta att man beter sig som en tönt men kolla vad han skrev! Han kallade mig snygging! SNYGGING! Emil som är världens snygging kallade MIG snygging!!! ♥

Men åh, kom igen. Ge dig Bixie! fniss

Var det inte så att jag visste det hela tiden. Någonstans.

22 juli - "Borde jag längta till skolan börjar? svar - Det är som en chokladkartong, man vet aldrig vad man får."
Min första varning.

7 augusti - "Skulle Emil kunna bli intresserad av mig? svar - Ju längre man väntar desto vettigare blir man"
It makes sese now.
"Jag vill bli tillsammans med Emil. svar - Ge upp."
Kommentarer överflödiga.
"Det tänker jag inte, jag är kär i honom. svar - Tappa inte greppet nu, den där stöten är inte så svår."
Tyvärr så var den stöten jävligt svår. Jag tappade greppet.

16 augusti - "Hah, tänk om han inte är där, typ att han bytt skola (osannolikt) eller bara försvunnit."

25 augusti - "Tänk om han bytt skola (men varför skulle han göra det när han bara har ett år kvar av gymnasiet), eller så var han sjuk. Eller skolkade eller vad fan som helst! Kanske var han där utan att jag såg honom?"

26 augusti - "Ingen Emil idag heller. Var fan är han?! Jag börjar seriöst tro att han har bytt skola. Men varför ska man byta när man har ett år kvar. Jävligt onödigt. Hoppas jag har helt jävla fel nu. Försöker intala mig att han är sjuk istället men det är svårt."

27 augusti - "Emil är borta. Jag kommer aldrig se honom igen. Han har bytt skola. Han har flyttat. Han... Emil Emil Emil. Hela tiden dök han upp i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera på dansen."

Det var som om jag visste det, någonstans i mitt bakhuvud.

söndag 30 augusti 2009 -

Jag vet att det finns andra killar.
Jag vet att det går över efter ett tag.
Men det känns bara så fel att ge upp bara för att han inte längre går kvar på min skola.
Jag är inte en sån som bara ger upp.

lördag 29 augusti 2009 -

I'm walking on a wire
Ett snedsteg och jag faller
Jag tog inte ett enda steg fel, men ändå föll jag

"Ska inte gå kvar ;("
Hur fan kan en flörtig smiley vara ledsen? Tydligen kan hans.

fredag 28 augusti 2009 - Jag valde den svårare boken på matten. Matte B. Jag kände mig lite nöjd sådär. Vi slutar halv tolv på fredagar. Bra. Sen hem. Har läst. Ville spela Guitar Hero men orkade inte hämta gitarren. Så jag somnade. Orkade inte äta. Ingen aptit. Skulle se Projekt Prinsessa på Disney Channel men Lillebror kom och frågade om jag ville följa med ut med två av hans kompisar. Ja, då riskerar jag inte att börja gråta i alla fall. Vi pallade äpplen, lurade bilar på "storvägen" och hånade kossor. Det var faktiskt kul.

PS. Vänförfrågade Emil på Facebook. Han accepterade. Han har bytt skola. Såg det i en kommentar han skrivit till någon annan. Fucking cunt. Varför?!

torsdag 27 augusti 2009 - Mina ögon gör ont, de bränns. Känslan inuti mig är värre ändå. Jag har gråtit konstant inombords sen danslektionen i skolan. De tårar som synts har fallit till och från sen jag gick in genom ytterdörren. Nu vet jag bättre hur Bella känner sig i New Moon, jag vet det för jag känner samma som henne.

It will be as if I never exist

Han finns inte kvar, han är liksom borta. Syns inte, finns inte. Men det går inte att säga något sånt, hur mycket man än försöker dölja så finns det alltid spår. Det går att bränna foton och sudda ut namn, men så länge en människa har ett minne går det inte att försvinna helt.

Idag på dansen önskade jag att jag kunde svimma och falla ihop på golvet. Liksom inte kunna tänka mer. Jag var trött, hungrig och presterade dåligt redan och hela tiden kom dessa tankar smygandes men jag tvingades skjuta iväg dem för att inte börja gråta. Tro mig, jag var riktigt riktigt nära flera gånger. Varför? Emil såklart. Emil är borta. Jag kommer aldrig se honom igen. Han har bytt skola. Han har flyttat. Han... Emil Emil Emil. Hela tiden dök han upp i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera på dansen.
Men tyvärr klarade jag mig ifrån att svimma. Jag fick ett utbrott inombords, i bröstkorgen. Allt det svarta. Bella och jag. Samma känslor, allt för en killes skull. För att han inte är här. Bara när hon är med sin vän Jacob kan hon koppla bort det onda för en stund, när jag är med mina vänner kan jag i alla fall le. Men tankarna finns där hela tiden, de går inte att undgå. Jag försöker verkligen att inte prata om honom så mycket, det måste vara jobbigt för dem.

Så, på dansen ville tårarna komma, när jag väntade på bussen, när jag satt i bussen... Jag ville bara hem och släppa ut allt. Alla tusen tårar som väntade på att få komma ut. En av dem hade redan lyckats smita. Direkt när jag klev innanför dörren låste jag in mig i badrummet och lät tårarna rinna. Känslan av att något gnager på en inifrån var med mig hela tiden, det svarta hålet.

Jag har väntat flera år på äkta kärlek, jag har väntat hela mitt liv på att någon talar om för mig att jag betyder något. Men jag har inte hört ett ord från någon, inte ens från mamma. Åh, vad jag vill att någon ska se mina tårar! Det är svårt att ha allt för sig själv. Jag är trött på att gömma mig, jag mår dåligt. Jag vill att mamma ska bry sig, se. Men inte ens sina egna familjemedlemmar kan se. Nej mamma, tydligen ser du inte allt. Det gör ont. Tårarna börjar rinna igen. Läs mina dagböcker så får ni se att det finns mycket ni inte vet om mig. Jag brukar gilla att hålla mina tårar för mig själv men jag orkar det inte mer. Jag förstår mig inte på det här. Jag var rädd för att känslorna skulle svalna under sommaren men jag oroade mig i onödan, för i stället blev de bara ännu värre och dubbelt så jobbiga att förstå. Jag kan inte kontrollera dem, they make no sense. Snälla. Emil, vart är du?

Vart vill du helst vara just nu? - Vart som helst bara Emil dyker upp.
Föredrar du "mjuka" eller "hårda" killar? - Jag vet inte, jag föredrar Emil.

Måste sova. Mina ögon bränns igen. Men hellre den smärtan än den från det svarta hålet.

unknown

onsdag 26 augusti 2009 - Ingen Emil idag heller. Var fan är han?! Jag börjar seriöst tro att han har bytt skola. Men varför ska man byta när man har ett år kvar. Jävligt onödigt. Hoppas jag har helt jävla fel nu. Försöker intala mig att han är sjuk istället men det är svårt. När vi slutat gick jag upp till andra våningen och kollade i det skåp han hade i våras, men det var tomt. Det börjar kännas som om han inte finns, att han bara är någon jag hittat på. Allt runt omkring är helt normalt, det fortsätter som vanligt men jag tänker hela tiden... "Men Emil då?"

fashiontoast

tisdag 25 augusti 2009 - Nu igen. Varför får en viss kille (som jag inte ens känner) mig att känna så här? Det enda han gör är att finnas, men utan att synas. Jag vet att han finns, men ändå tvekar jag över hans existens. Vart är han?
Det bästa då vore ju att inte bli påmind om saker som har med honom att göra. Men självklart så funkar det inte så. Jag ser hela tiden saker som har med honom att göra. Men han i egen hög person? Nej. Det stör mig.

17 augusti. Var på stan och önskade att slumpen gjort så att även han var där. I stället gick en kille i hans klass förbi.
En gång i somras, då jag var på Ica, tänkte jag på Emil. Föreställde mig hur han skulle uppenbara sig där. Inte för att det skulle vara sannolikt någonstans, men ändå. Sekunden efter trädde en annan kille som jag vet bär samma namn fram bakom hyllorna.
Och idag. Jag väntade på bussen. Tänkte på Emil. Så gick än en gång en av hans klasskompisar förbi.
Och det är långt ifrån allt.

AHH! Emil, du dödar mig! Sakta men säkert, utan att ens lyfta ett finger. Tänk om han bytt skola (men varför skulle han göra det när han bara har ett år kvar av gymnasiet), eller så var han sjuk. Eller skolkade eller vad fan som helst! Kanske var han där utan att jag såg honom? Men det är så störande när jag såg både han halvsöta korta och han den långa blonda och flera andra i hans klass. Vart är du Emil?

Å andra sidan är det tisdag. Jag har aldrig sett honom på en tisdag ever.

johnny's bird

fredag 7 augusti 2009 - Svarens Bok.

Kommer Emil svara om jag säger hej till honom nästa gång jag ser honom?
svar - Om ni bara rider vidare slipper vi bråk.

Skulle Emil kunna bli intresserad av mig?
svar - Ju längre man väntar desto vettigare blir man.

Jag vill bli tillsammans med Emil.
svar - Ge upp.

Det tänker jag inte, jag är kär i honom.
svar - Tappa inte greppet nu, den där stöten är inte så svår. 

Jag ska INTE ge upp! ♥