torsdag 15 oktober 2009 - Det här med att glömma Emil för resten av världen, det funkar skit! Jag klarar det utmärkt, men tydligen går det inte att undvika honom.
Jag drömmer om att bli filmskapare, så jag berättade om en idé jag har till H. Det är en fantasy-berättelse om en kille som heter Nate som kommer från ett parallelt universum där magi existerar, och en dag går saker snett och Nate hamnar i vår värld då han av misstag hamnar i en portal. Här träffar han en tjej som hjälper honom att anpassa sig i vår värld till han kommer på hur han ska ta sig tillbaka. Det är verkligen more to the story, men det är irrelevant nu. Jag brukar i alla fall fantisera att jag är den tjejen som träffar Nate.
H avbryter mitt berättande och säger:
"Och så träffar Nate dig och ni blir kära, och så får du Emil."
Ja precis! Vänta vad sa du? EMIL? När kom han in i historien. Nate är inte Emil. Nog för att jag brukar låna Emils utseende till Nate, men fortfarande, va?

Och igår på bussen frågade E helt plötsligt:
"Har du pratat något mer med Emil?"
Och när A var här och satt vid Facebook hade hon fått en Farm Ville-förfrågan av honom (de är vänner där) så hon sa det till mig.
Alltså, hur ska det här funka när andra börjar prata om honom? Jag kan ju inte direkt styra över alla andra.