onsdag 28 april 2010 - Första lektionen: dans. Vi tränade på den nya dansen i 50 minuter. En bra, men svettig start på dagen. Vi fick lära oss en ny del i koreografin, där vi bland annat ska glida ner på golvet och sedan göra en kullerbytta bakåt. Det är kul, jag behärskar det men nacken knakade första gången och jag fick ett litet skrubbsår på knät.

Treorna hade redovisning av deras projektarbeten. Självklart har jag funderat på vad jag själv ska göra vid flera tillfällen. Jag gillar Zs idé om en egendesignad Tokio Hotel-konsert med miniatyrscen, setlist och scenkläder. Jag har också kommit på en hel del idéer, men glömt bort nästan alla. Typiskt. Jag har två idéer at the moment. Den ena kom jag på den senaste veckan och den andra hade jag från början tänkt göra på fritiden. Den nya idén har med foto att göra. Att tolka olika ordspråk bokstavligt i fotoform, t.ex "Kasta inte sten i glashus", "Hålla huvudet kallt", "Strö inte salt i såren" osv. Den andra idén är en typisk jag-idé. Att göra en kortfilm i musikvideo-form till Decode - Paramore, där jag sammanfattar hela The Twilight Saga. Tror det kan bli riktigt snyggt, trots att jag inte är lika mycket för Twilight längre.

STORT BTW! Jag var på tv igår! Råkade synas i någon sekund då lokalnyheterna var och filmade på skolan. Jag går uppför trappen i ljuhallen och ser ut som en pojke. Haha, fail. Ganska ovärd tevemedverkan måste jag säga.

by emmanuelle pick

tisdag 27 april 2010 - Mulenhet. Svalhet. Det är inte dimmigt, men det skulle kunna vara. Det är morgon och doften jag känner vill jag spara i en flaska för att kunna ta fram den när jag behöver en gnutta doftfullt välmående.
Jag är ensam, på egen hand. För mig själv. Jag går mest, men ibland joggar jag. Hela tiden neröver. Jag tar omvägar i hopp om att hitta något att hoppa över, ta sig under eller klättra upp på och sedan ner igen. Att tillslut hamna nere vid hamnområdet och arenan var egentligen aldrig något mål, det bara blev så. Det kändes lite mysko att vandra omkring för sig själv så här en mulen tisdagsmorgon, i en lugn och nästan folktom stad. Såg knappt en kotte.
Idrottsläraren sa: "Gå ut och ta en promenad i stället för att sitta här och titta på"
Jag svarade med ett okej och skyndade mig iväg med bra musik i öronen. Mitt huvud tänkte parkour. På vägen ner var det försiktigt och tveksamt, men när jag kommer tillbaka till skolområdet har jag ändå hunnit ta mig under ett räcke och hoppat över två betongklumpar, ett räcke och en bänk.

H och jag går tillsammans över skolgården, bort från idrottsbyggnaden. En röd bil svänger runt bakom oss, fort och nära. Den stannar.
Vafan? Vill ni köra på oss eller? Tänker jag innan jag tittar efter vilka dårarna är när vi går förbi.
Whaaat?! Robin?! Robin. Jag skrattar tyst i mitt huvud. Sedan ser jag honom gå, mot mittingången. Snyggsnyggsnygg. Så fin du är Robin. Gubbkepsen är fortfarande ful men, okej, jag får väl köpa det då. Han ser bra ut och har en snygg stil i övrigt.

Mamma sa till mig igår, att jag kanske borde äta mindre bröd för jag börjar tydligen bli lite rund om magen (tro mig, så illa är det inte, det är bara ett sött put). Jag har nyss blivit av med ett magkomplex jag haft sen sjuan och så säger hon så nu. Lyckat.
"Va?! Jag tänker inte sluta äta bröd! Inte glass heller" protesterade jag då.
"Nej nej, du behöver inte sluta äta bröd, bara minska lite på det"
Min lilla hälsodemon kom fram och började smida planer. Promenader varje dag denna vecka. Fyra dagar i veckan hela maj. Sluta massa bröd 24/7 och det är inte heller nödvändigt att äta något efter sju på kvällen. Vatten är bra, drick mycket! Om jag blir hungrig, drick vatten i stället. Mat tänker jag inte äta mindre än vad jag redan gör, men jag kan nog skippa onödiga kolhydrater (inte bröd och glass innan klockan sju). Fika och sånt kan jag spara till helgen om jag nu måste och godis kan jag pretty much skippa, chips med för den delen. Sedan får jag ändå ont i magen av pizza, pannkaka och våfflor. Om jag inte äter väldigt lite av det. Så vi skiter i det med.
Hälsodemonen har även lömska planer för juni. Förutom under Pier Pressure, för det sätter jag P för.

I CARE ABOUT ICE CREAM AND THE GOOD STUFF.

måndag 26 april 2010 - Link släpade ut mig ur skolan strax efter halv åtta för att träna parkour. Jag var chillt klädd i mjukisbyxor och Lillebrors turkosa O'neill-tisha. Det var svalt, men soligt. Jag lyckades faktiskt klättra upp på en liten betongvägg + stålstaket. Det gjorde rätt ont i händerna. Sedan gick vi till Z.
Det var pannkaka till lunch och efteråt gick vi och fikade. Jag tog glass. Vet ni hur god pecannöt var?! Marängswiss smakade mest bara mysko.

Robin? svar - Fortsätt mot målet.
Doubt it.
Emil? svar - Ignorera inte det okända och ovanliga.

I have to admit, I miss him a little.

onsdag 21 april 2010 - Alla bildesteter var på field trip till Umeå. Bussresan dit var rätt flum och kul. Väl framme delade vi upp oss i två grupper, medan vi fick fika. I min grupp var bland andra Z, E, Link, Hippie-pojken och Trollunge. Vi besökte en liten konstskola som verkade bra och mysig. Mycket roligare än konstskolan vi var på förra året.
På lunchrasten var vi på torget och hängde. Skejtade lite. Link rökte, haha, och E försökte få mig att testa. No thanks dude.
Link: "Asså fy fan vad äckligt! Usch... jag känner mig lite yr..."
Bra rökare hon är, haha.

Bildmuséet blev nästa stopp! Utställningen hette något med Queer. Mycket naket. En hel del snoppar. Och efter det var vi pretty much free to go. Jag, E, Z och Link stannade i Umeå. Vi gick ner på stan och Trollbarn följde oss en bit, hon skulle träffa en kompis. Vi var nere på Hamnmagazinet och hörde några som repade och det lät bra. Bredvid ligger den nya skejtparken, som dock inte är helt klar. Vi klättrade över stängslet och hängde där ändå. Link var den enda som hade bräda så hon skejtade. Vi gick lagomt till att bandkillarna som hade repat i byggnaden intill var klara. SNYGGA! Den svarthåriga emoliknande saken speciellt, Z blev lite kär. Sedan var det dags för bio! WOHOO!

Vid biljettköpet:
E: "Eh, Kick-Ass!"
Biokillen: "Bra val! Den är riktigt bra, men väldigt våldsam tycker jag. Om ni gillar sånt kommer ni tycka om den!"
Okej, word på biokillen! Nu förstår jag varför den är från 15 år. Det är en actionkomedi, mycket mer våld, blod och sånt än vad jag trott. Och hur kul som helst! Amerikansk film utspelad i New York, så det blev en Aaron Johnson utan brittisk dialekt. Gör inget som helst så bra som denna film var. SÅ JÄVLA BRA!

Roligast på bion:
Innan filmen - E stod på Links bräda och visslade, och sedan BAM. Hon låg på golvet. HAHA! Går inte att bskriva, man måste se det. Det bästa var att Z filmade det hela.
Under filmen - Aaron ska kyssa Katie för första gången.
E (högt): "Ahhw!"
Hela salongen (på grund av Emelies ljud): "Hahahahahahahahaa"
Random person: *snort-skratt-grisgrymtning-askul-ljud"
Hela salongen: "HAHAHAHAHAHAHAHAA!!!"
Z och jag dog lite.

måndag 19 april 2010 - Hur i allsindar kunde jag glömma bort att berätta fredagens höjdpunkt? Ni förstår, det gjorde våran dag, men framförallt Es.
Vi skulle fota våra outfits, och gick runt skolan för att hitta ett bra ställe. E gick lite föreoss. Så gick Robban förbi.
Robban: "Tjena"
Med mörk röst och vackra ögon. Till E.
E: "Hej" :)
Underbart. Det gjorde nog oss alla glada. E + Robban = Måste ske!

Tillbaka till idag. Det var bara Z och jag. Lika med mer Tokio Hotel-snack än vanligt. Vi såg en massa videos med dem. En fick hon stänga av för att jag började gråta.
Och en bra nyhet som också är dålig. Z hade planerat att åka till Tyskland i sommar med Jessica för att se Black Veil Brides, men det blir högst sannolikt inte av. Det är bra eftersom det betyder att hon kan följa med mig på Pier Pressure och jag måste dit! Men hade jag varit tvungen att åka själv hade jag skippat det helt, och det vill jag inte! Pier Pressure! Måste dit ♥

Återfann även den otroligt söta bloggen My Milk Toof. Underbar!
Nu ska jag dansa! Eller kanske läsa lite Historia till provet imorgon.

söndag 18 april 2010 - Får jag försvinna? Robin. Jag måste inte ha honom. Det är inte så att jag sitter vaken om nätterna för att tänka ut planer på att erövra honom, medan jag ser på klippen från i torsdags om och om igen. Verkligen inte. Hela min tankessfär handlar inte om honom, eller någon annan kille heller för den delen. Visst, jag håller med om att jag kan verka som en rätt stalkerish flicka, men jag måste få säga att det inte alls är så illa. Jag har ett liv. Jag sitter inte och tänker på mig tillsammans med någon kille som jag målar upp en framtid bredvid eller tänker på saker man skulle kunna göra med denne någon, varenda stund av min vakenhet. Jag ska inte ljuga, klart att det dyker upp någon gång ibland, men inte enbart med Robin. Jag kan till och med tänka att jag inte behöver någon pojkvän då och då.
Jag kanske inte alls behöver Robin, jag måste inte ha honom. Han är inte den enda killen i världen. Det är bara så att jag har blivit interesserad av honom, av någon konstig anledning. Kanske inte så konstigt egentligen, han verkar ju trevlig, har en skön stil och ser bra ut.

fredag 16 april 2010 - Idag var jag Emil. Kläderna var Emil. Bara för att Robin inte ens var ett alternativ en dag som denna.

torsdag 15 april 2010 - Sovmorgon. Skolbio. Varför måste de alltid välja så hemskt sorgliga filmer? Denna tar ändå hem priset. Jag brukar hålla mig från att gråta men den här gången gick det bara inte. Speciellt inte när E satt och kramade sönder min hand.
"Nej, nej, nej!" pep hon.
The Boy in the Striped Pyjamas (2008). Se den.

Jag har rivit bort Emil från Hot Guy List. Finally. Skrev ut två bilder på en annan snygging för att ersätta den tomma platsen. En bloggare jag följer. Ashet. Men han har pojkvän.

Sedan var det dags för Hamnen. Musikesteter. Robin. Vänta på H. Gå till Hamnen. Z, E och Link kom också.

Det var tre band som spelade. Första spelade lugna tolkningar på hårdrock- och metal-låtar. Bra. Robin var med i nästa band. På bas. Kvällens bästa. Ögongodis. Mycket bättre live än på Myspace. Riktigt ös. Robin skrattade och log jättemycket, och hade roliga miner. Han slängde med håret mycket. De var roliga, pratade lite mellan låtarna, verkade jättebekväma på scenen. Robin hade backup vocals under sista låten. Och pratade en del.
Robin: "Nu kommer en lite halvlugnare låt"
Hahah. Fint. Halvlugnare. Alright.
Sångaren: "Vad handlar den om?"
Robin: "Vill du veta vad den handlar om, haha?"
Sångaren: "Ja, berätta"
Robin: "Eh, ja den handlar om droger - som vi lyckligtvis inte tar - och..."
Sångaren: "Men hur går refrängen?"
Robin: "Ska jag säga hur refrängen går, haha?"
Sångaren: "Ja"
Robin: *skrattar till*
Sångaren: "Men den handlar om att supa och knulla!!!"
Alla låtar handlade tydligen om det.
De var grymma i alla fall.
Sista bandet var lite tyngre och lät lite mystiskt. Det var bandet där Robin spelade trummor, och han körde fortfarande på sina miner.

Värt. Robin var skitsnygg i sina svarta skinny jeans, vita t-shirt med uppvikta ärmar och mörkgrå smala sjal. Plus kedjor hängande på höften. SNYGG!
Ah. Fast sedan blev jag bara bitter.

torsdag 15 april 2010 - Varför förstörs alltid allt? Allt blir ingenting. Dissad. Inte ens sedd. Men hugg mitt hjärta på riktigt då! Så att jag slipper känna mer. Riv ner mina tankar och släng dem i din papperskorg. Filmerna i mitt huvud ska aldrig lämna mitt tankerum. Inte för att jag inte vill det, det är bara något som blivit lag.
Snälla, ta tillbaka allt, mina ord, spola tillbaka tiden. Gör mig till någon annan. Till en människa. Hellre någon helt poetiskt kulturellt instabil, än jag.

Jag mår illa. Sluta. Försvinn. Finns inte. Varför du?

Himlen är så där inte så jättemörkt vårnattsblå. Ni pratar lite, skrattar. Till den okända flickan utdelas en kram. Du har fula strumpbyxor, jag vill att du ska veta det. Jag vill sudda bort henne. Jag hatar dig. Rör honom inte, du får inte, inte ens om han vill. Ta inte på honom. Aldrig.

Öppningsnumret till en bitter senkväll. Så börjar man hata allt. Snälla, sudda bort mig på riktigt nu. Jag vill förstöra något mer. Krossa mig som glas, men låt bli speglarna. Olyckan försvinner inte då.
Jag började gråta när jag insåg att det håller på att hända igen. Samma sak. Jag försöker ta mig ur det, men det är svårt. Måste stanna innan det blir exakt samma. Men det går inte. Men verkligheten har i alla fall kommit ikapp mig snabbare den här gången.

Andas.

Jag kanske överreagerar. Du har rätt, E. En okänd någon öppnade dörren till mitt mörker men det var jag som valde att gå in. Mörkret skapades bara av mig. Men hon fick mig att se det. Dock.
AHH! Snyggt sätt att börja en ny bok. Så riv ut den här sidan. Eller nej, inte igen.

OBS! Do not enter. Return it back to me!

XOXO Bixie

Dags att byta dagbok igen, What are you made of? har nämligen tagit slut.

Övergången till det nya året. Den blonde samhällaren Emil byttes sakta men säkert ut mot den mörkhårige, näspiercade, musikesteten Robin. Där ser man. Kanske var det på tiden. Och så självklart de två Tokio Hotel-konserterna. Lycka ♥

Vidare mot fjärde upplagan! (6)

XOXO Bixie

onsdag 14 april 2010 - Att sitta på golvet i danssalen i en halvtimme utan att dansläraren dyker upp. Låta tankarna flyga i väg i takt med musiken. Fyra personer lämnar byggnaden i tystnad.
Att ignorera AN & co och försöka att bara titta hälften så mycket på Robin som man egentligen vill. Robin. Han satt i en nästan tom matsal. Skinnjackan av. T-shirt. Han har otränade armar fast ändå smala.
Att sitta med H och E och prata i solen utanför skolan i vetskapen om att två av dagens tre lektioner återstår.
Att fika Chai Latte och blåbärsmuffin på Wayne's.
Att åka hem i en buss bredvid mamma.
Att finnas hemma. Ha en mamma som bryr sig.

Jag skrattar för att jag inte vill gråta. Det kommer jag dock att göra så fort du lämnat rummet ändå.

Se trailern till Paranoid Park. Huvudpersonen ser ut som din egen lillebror. Lite.

Fin.

måndag 12 april 2010 - Mådde scheisse imorse. Illamående. Var sur och trött. Vi hade Kreativt skrivande sedan animering resten av dagen. Mode & Design är på praktik nu i två veckor så på schemat stryks Matte, Samhälls, Engelska och Svenska som vi vanligtvis har med dem. Tilläggen blir kreativa. Vår animeringslärare var schysst.

Jag är orolig för H. Något är fel. Hon är smal, right. Men hon äter ingenting! Hon äter mindre än mig och då är det illa. Hon är ännu smalare nu. Det syns på hennes kläder. Hon fyller inte ut dem riktigt längre. Till skillnad från mig. Jag håller på att bli fet, eller i alla fall kraftig. But I'm a sucker for bread, okay? Fast jag är ganska smal än. Men H! What? I fredags var hon hos BUP. Hur är det?

Jag vill inte ens le längre. Jag vill inte vara glad. Jag vill inte skratta.

Btw. Who makes wishes upon a star? Who prays for love? Who let themselves be controlled by the universe? I don't wanna give up on you! Hell hell no!

söndag 11 april 2010 - Lillebror fyller 15 år. Det var en underbart fin vårdag. Solen sken.
Lillebror öppnade presenter, han fick kläder. En Eckö t-shirt av mig. Tröjan på bilden. Sen såg vi en bra film om skejt med massa bra skådisar. Emile Hirsh, Heath Ledger, Nikki Reed. Lords of Dogtown heter filmen. Utspelar sig på mitten av 70-talet när det där med skejt var nytt. Jag gillar Stacy, men han hade väldigt långt hår och påminner om en Eds ex (som vi inte gillar).
Ed kom, jag tog en promenad, farfar kom, vi åt middag, Jontan kom. Vi hängde. A och Faster K kom. Vi fikade massa gott. Och precis som förra året spelade vi Guitar Hero. Lite på alla intrument. Vi var mycket bättre än förra året fer sure. Det var asvarmt. Sen var vi ute en sväng. Gatlysena tändes inte. Vi gick in igen. Ed frågade minst fem gånger om jag tagit något (den frågan har blivit allt vanligare den senaste tiden). Han trodde att jag var hög eller något. Kan hålla med om att jag verkade lite wasted. Jag är wasted. Alltid. När alla åkt kände jag mig lite dizzy. Nu har jag nästan ont i huvudet.

SLUT PÅ PÅSKLOV

Det är så jävla frustrerande att min kärlek har någon annan just nu. Att jag vet att han finns. Att han inte betyder något. Att jag inte betyder något för honom. För att han är med någon annan. Någon annan som han kommer att välja över mig även då han faktiskt vet av min existens. Så jävla frustrerande. Så jävla ont gör det.

Han är kär i någon annan och det äcklar mig. Hur kan han? Jag vet att jag är kär i någon annan också, men kärlek kommer inte till mig. Varför måste det vara så orättvist? Varför kan vi inte vara två själar, ensamma i var sitt hörn? Varför får han men inte jag? När han och jag egentligen ska vara ett vi.

Jag hatar världen.

XOXO Bixie

fredag 9 april 2010 - Jag satt uppe till 06:45. Framför datorn. Tills jag insåg hur värdelöst det egentligen var att dygna framför hundratals olästa inlägg via Bloglovin. Läste dem alla, gick och la mig, vaknade sex timmar senare. Satte mig vid datorn och åt frukost. Såg The Vampire Diaries. Tog en promenad. Har sett på tv. Nu spelar jag Audiosurf men Lillebror. Värt lov, verkligen.

Love comes naturally, but for me it doesn't come at all.

remember me

torsdag 8 april 2010 - Vänta en minut. Jag ska bara ta en skål med yoghurt och vindruvor. Gott.

Ibland känns saker bara fel. Jag vill inte vara en tönt längre. Jag vill inte vara en stalker som spanar på snygga killar och fnittrar med mina kompisar. Fuck that. Jag har fått nog. Det kanske var kul ett tag, men vad har det gett mig? Inget. Det känns som att det är dags att gå vidare. Jag fick en så sjuk känsla av filmen He's Just Not That Into You. Illamående. Jag började se en lite större del av verkligheten. Sedan var det inte så svårt att bestämma sig. Jag vill gå vidare från den jag var.

Var på bio med H ikväll. Så sent som igårkväll bestämde vi oss för att se den omtalade filmen Remember Me. Hade inga större förväntningar, visste ju knappt vad den handlade om. Men den var bra. Tack för New York, stökiga lägenheter och en lite sunkig Pattinson vars skådespelartalanger är riktigt bra. Han ser väl helt okej ut, men att säga "Robert Pattinson i mitt hjärta" lämnar jag till tjejerna i raden framför. Och även fast detta är min privata dagbok har jag ingen som helst lust att spoila. För slutet gjorde filmen. Tårar. Shit vad bra. Jag kan nämna klumpen i magen jag fick när jag insåg vad som skulle komma härnäst, och tårarna jag kämpade emot. Filmen började 1991. Sedan stod det "Ten years later", men ändå fattade jag aldrig att det var 2001. Trodde det var nutid.

Efteråt pratade vi om Robert Pattinson och min Hot Guy List
Jag: "Nä, jag gillar inte honom. Jag måste byta ut honom på min Hot Guy List. Jag ska ta bort Emil också"
H: "Helt?"
Jag: "Ja"
H: "Varför det, haha?"
Jag: "Varför jag ska ha honom kvar är väl en bättre fråga"
May: "Ska du byta ut honom mot Robin?"
Jag: "Nej"

Jag funderar på att dygna i min ensamhet. Helt onödigt. That's why.

tisdag 6 april 2010 - Vakna och tänka på en glad dröm om somriga musikfestivaler. Gå till teven och sitta där resten av dagen utan sockar på fötterna. Se en bra film som heter Prom Night med låten By Your Side - Tokio Hotel i soundtracket. Skriva ett niosidigt brev. Gå och ta på sig de där sockarna så att man kan gå ut i den kalla muligheten. Blunda och tänka på Tokio Hotel och att dansa. Le lite. Tycka mycket om den där nya musikvideon med Adam Tensta så mycket att man går till Lillebror och ber honom leta upp den på Youtube sekunden efter att den spelades på teven. Äta kakdeg och nygräddade varma kanelbullar. Tänka att man hellre vill spendera pengar på DVD-filmer och CD-skivor än på nya kläder. Prata med mamma om kompisar som dissar men att kunna hitta andra att gå på festival med. Se på The Mentalist och beundra Patrick Jane så mycket att man ler. Dansa under reklampauserna i lillebrors rum. Säga att man ska kolla Facebook en snabbis men fastnar i en timme. Kolla igenom en hel månads mail. Tänka att det är dags att köpa en ny dagbok för tionde gången.
Sedan går man och lägger sig. Släcker lampan i fönstret. I taket. Allt blir svartare. Mörker.

julian casablancas, kollage by fatma

lördag 3 april 2010 - Robin har skrivit i loggen för Esteternas utställning på Facebook. När det var aktuellt skickade jag inbjudningar till alla mina Facebook-vänner. Robin svarade "kommer inte" (kollade alla som svarat nej och han stod med där). Nu visade det sig att hela hans klass tydligen var tvugna att gå dit (det sa min bild och form-lärare). Och idag gjorde jag en upptäckt. Robin har skrivit i loggen.
"Jag har varit där nu"
Så skrev han och jag blev glad. Han tog sig tid att gå in i evenemanget och skriva. Att han ens kom ihåg att det var något han blivit inbjuden till är ju en eloge i sig. Dessutom så har ingen skrivit där sen fredagen innan vernissagen. Och nu kommer han helt random och skriver. Okej.
I don't get it.

Robin. Det kan betyda allt eller inget. Well, sounds like losing faith is a bad idea.

fredag 2 april 2010 - Never gonna happen. I don't mind. I don't even want you anymore. Emil
But then there's you. Never gonna happen. But I want you.
Don't even dare to dream it. Please. I'm in a mess. Don't screw it up! Robin

torsdag 1 april - Nu börjar Påskhelgen. Det betyder lov och godis. Fett bra.
Har en känsla av att Ville var med i nattens dröm. Alltså Ville, haha. Ni vet inte hur töntigt och fel det känns att skriva det nu. Robin it is!