But to me, it doesn't come at all


remember me

torsdag 8 april 2010 - Vänta en minut. Jag ska bara ta en skål med yoghurt och vindruvor. Gott.

Ibland känns saker bara fel. Jag vill inte vara en tönt längre. Jag vill inte vara en stalker som spanar på snygga killar och fnittrar med mina kompisar. Fuck that. Jag har fått nog. Det kanske var kul ett tag, men vad har det gett mig? Inget. Det känns som att det är dags att gå vidare. Jag fick en så sjuk känsla av filmen He's Just Not That Into You. Illamående. Jag började se en lite större del av verkligheten. Sedan var det inte så svårt att bestämma sig. Jag vill gå vidare från den jag var.

Var på bio med H ikväll. Så sent som igårkväll bestämde vi oss för att se den omtalade filmen Remember Me. Hade inga större förväntningar, visste ju knappt vad den handlade om. Men den var bra. Tack för New York, stökiga lägenheter och en lite sunkig Pattinson vars skådespelartalanger är riktigt bra. Han ser väl helt okej ut, men att säga "Robert Pattinson i mitt hjärta" lämnar jag till tjejerna i raden framför. Och även fast detta är min privata dagbok har jag ingen som helst lust att spoila. För slutet gjorde filmen. Tårar. Shit vad bra. Jag kan nämna klumpen i magen jag fick när jag insåg vad som skulle komma härnäst, och tårarna jag kämpade emot. Filmen började 1991. Sedan stod det "Ten years later", men ändå fattade jag aldrig att det var 2001. Trodde det var nutid.

Efteråt pratade vi om Robert Pattinson och min Hot Guy List
Jag: "Nä, jag gillar inte honom. Jag måste byta ut honom på min Hot Guy List. Jag ska ta bort Emil också"
H: "Helt?"
Jag: "Ja"
H: "Varför det, haha?"
Jag: "Varför jag ska ha honom kvar är väl en bättre fråga"
May: "Ska du byta ut honom mot Robin?"
Jag: "Nej"

Jag funderar på att dygna i min ensamhet. Helt onödigt. That's why.
Trackback