bonadrag lookbook

torsdag 20 oktober - Låtsas jag som att allting är bra? Nej. Men jag framhäver sällan det dåliga. Ingen vill minnas hur jag i min tysthet klagar (för det är mitt fel, varför besvära någon annan? Jag vet att jag bara har mig själv att skylla). Jag slår mig själv, skriker åt mig själv. Ibland vill jag bara gråta ner mig, försvinna, bli ingen. Men jag lyssnar inte. Jag lever vidare. Bryr mig inte. Jag borde. Jag borde resa mig upp och ta tag i mitt liv. Men nej. För jag nedvärderar mig själv. Men mest nedvärderar jag världen.
Den suger, världen. Jag vill inte leva här. Kan vi inte inse allas existens, sticka hål på vår lilla bubbla? De få som gör det, ni är underbara. Men ens ego är svårt att göra sig av med. Jag dras med i det fortfarande, det var därför min mamma skrek på mig idag. Men jag har i alla fall kommit till insikt. Och det gäller mer än det här.
Och jag hatar pengar. Jag hatar att pengar är världen. Pengar skapar hat, bråk, olycka. Pengar dödar kärlek. Pengar klipper banden som håller fötterna kvar på jorden. Jag hatar pengar. Pengar förstörde mig. Och jag är ändå fattig.
Jag visste att den här dagen skulle komma. Det var väntat. På något sätt är jag glad, men också väldigt skamsen. Jag ville sluta varje gång. "Det här är sista gången, jag lovar" sa jag. Paniken blev tillslut ett faktum. Men nu är det slut. För dagen är nu äntligen kommen. Ja, äntligen. Det var bra. Jag måste resa mig upp, ta ansvar NU.
Jag har aldrig sett min mamma så upprörd. Jag tror inte att det bara var för pengarnas skull.
Jag tänker i alla fall inte gå ut i helgen med mina kompisar. Det är en bra början.

ÖVRIGT. Bakade cupcakes. Underbara! Både goda och snygga. De tog sin tid, men det var det värt! Gick sedan till återvinningen med min bror. Snubblade omkring i en becksvart skog. Fick Coca Cola-skylten tillslut i alla fall ♥