onsdag 26 oktober - Vi kom fram till Stockholm vid två eller så. Vi tänkte att vi inte behövde gå och köa redan då, så stan kändes som en bra idé. Men i stället för att gå där vi alltid brukar gå tänkte vi att vi lika gärna kunde gå nånstans där vi inte varit innan. Så vi gick efter Hamngatan och kollade in fina byggnader. Tillslut skymtade vi Gröna Lund, där bestämde vi oss för att vända om och gå tillbaka.
McDonald's → leta mataffär → hitta ICA på T-Centralen → köpa kö-proviant = Coca Cola + choklad → dra till Fryshuset, som ligger skitnära Globen. Då var klockan typ fyra och kön var inte så lång.
Insläpp cirka 18:30. Vi hamnade på tredje raden nära mitten. Spanade efter snyggon medan vi väntade på första bandet. Hittade en som jag kom att spana på hela kvällen. En svarthårig kille (rätt fluffigt hår, emo-style), något längre än mig, blek, söt näsa (tänk Synyster Gates fast lite rundare), plutig underläpp med piercing på vänster sida... Yeah. Han var snygg.

Living With Lions. Deras musik tilltalade mig inte alls, men var helt okej live.
The Ghost Inside. Här blev det ös! Egentligen för skrikiga för min smak men det var kul så whatever. Fast sedan hamnade jag bakom en kille med grått linne som sparkades och knuffades som fan. Och jag hatade honom.
August Burns Red. Tycker inte alls om deras musik för den är bara jobbigt skrikig, men det var helt jävla ös! Fast tillslut blev jag skittrött och ville dö lite.
Efter dem var jag sjukt slut. Nästan all energi var borta. Men sedan började de spela Chop Suey! i högtalarna och alla sjöng med. Det var riktigt kul! Fick lite av energin tillbaka då. Sedan var det inte länge till bandet vi var där för äntrade scenen.

A DAY TO REMEMBER
OH YEAH! All energi var tillbaka på nolltid så fort första låten, Sticks & Bricks, drog igång. De var skitbra och det var grymt kul att vara i publiken! Mycket tryck, fett med ös medan det samtidigt fanns (välbehövda) stunder då det var lite lugnare.
De hade konfettiregn två gånger (i början och i slutet), ballonger som föll från taket, de kastade ut badbollar och toapappersrullar, hade en maskot som kastade ut vad jag tror var mjukisdjur och sköt t-shirtar med något slags gevär. Och när de spelade Homesick klev Jeremy (sångaren) in i en boll och gick över publiken i den. GRYMT.
Och de spelade bara grymma låtar! Det var bara två jag inte kunde placera riktigt.
Och mitt i allt upptäcker jag till min stora glädje... AH! När jag tittar bakom mig står den Fina killen där! Precis bakom mig. OMFGshgdHGKEGJHBJDh! TRYCKT MOT MIG! AH! Så. Fick en instant crush. Blev kär i honom. OMG. Han vilade sin arm mot min axel vid ett tillfälle. Heeeeeeehh. Sedan drog Issa till circle-piten, men jag stannade bara för den Fina killens skull. I'm pathetic, I know! But I didn't wanna lose him... Han tog i alla fall Issas plats när hon gick. Då fick jag stå tryckt mot honom tills det var slut. WIN! Blöh. Kunde inte sluta se på honom.
FETT BRA KONSERT WHAT SO EVER!
De spelade två encore: If It Means a Lot To You och The Downfall of Us All som var fett ööös.

När allt var slut och man såg sig omkring (för att leta Issa) såg man hur sjukt många snygga killar som var där! Snyggaste publiken jag någonsin sett! Såg fan fler snyggon än på Metaltown. Helt insane. Vart man än kollade fanns det snyggingar. Och jag överdriver inte! EYECANDY OVERDOSE!
Fett nice och så himla värt alltihopa! Drool.
Sedan såg jag han hemifrån som alltid har vit mössa och hänger med skabbrockarna. Och Issa såg han som var bassist i Sundsvalls-bandet Harleqeen, och som hon hade en liten crush på i tvåan. Och så... Sångaren i Adept?! Tyvärr såg jag inte till deras bassist, Filip, men aja. Vill ju se honom...
Men så ser man Fina killen igen.
"Hej, jag heter Jamie. Jag tycker du är fin."
Ville gå fram och säga det, men nä. Är man feg så är man. Får skylla mig själv. Såg att han rökte och så, när vi var ute. Aight. Så försvann han och vi var tvungna att dra till Lidingö.

Tunnelbaneresan var skitkul bara för att vi hamnade vid ett par brat-fjortisar. HAH! Kunde inte låta bli att skratta. ROFLMFAO! Seriöst! Aldrig hört eller sett sånna på riktigt förut. LOLLLL. LOFL. Hon hade högklackade skor. De var för stora, whinade hon. Och hon kunde INTE ha de platta skorna hon tagit med sig i reserv. För de var lite små. Och så whinade hon på. Men vafan tog hon med sig dem för då?!! Haha. Det roliga var att både jag och Issa hade god lust att utbrista det. OMG. Det hade varit kul.

Ey. Måste sova nu...