Float on

tisdag 30 mars 2010 - Det var bad på idrotten. Snyggt att jag stod i omklädningsrummet endast i bikini och mössa. Vi var tvugna att hoppa från trampolin. E och jag stod säkert minst en kvart uppe på trean, för fega för att hoppa i. När vi äntligen gjort det tvingade läraren upp oss igen, men den här gången fick vi inte tveka. Hahah LOL. Det konstiga är att jag hoppat från högre höjder förut. Från en klippa rakt ner i havet.
Jag kan nästan hoppa över räcket i musikkorridoren! Lite fail men det funkar.
Spelade Guitar Hero då jag kom hem. Karriär på bas. Bytte bandnamn och ändrade lite på loggan eftersom den inte passade längre. Bo Erkki goes R-Marked. Tog bort trollet och hjärtat, bytte det mot trummor och ett gult R. End of day.
I know I'm weird but that's why you love me ♥
Helgen i korthet

lördag 27 mars 2010 - Vi hade vernissage av utställningen idag. Link kallade mig gangster-Bixie av någon anledning. E tyckte också att jag såg gangster ut. Mycket folk kom.
Jontan fyllde 18 så familjen var där. Fikade och pratade lite med A. Det var Earth Hour så vi spelade kort och jag förlorade varje gång. Sen fick jag rita en teckning åt A som blev rätt snygg. Sov till och med över sen.
söndag 28 mars 2010 - Sommartid! Vaknade efter tolv. Såg Avatar. Filmen alla hyllar. Handlar om några människor som besöker planeten Pandora där det bor blått folk. Den var bra men väldigt lång.
Nu hatar jag nästan allt. Att vara mig. Jag är nere igen. Återkommande på söndagar eller? Fast jag gråter i alla fall inte. Fuck Robin. Never gonna happen. Not even in my dreams. Screw everything! Fan.
Trust your intuition. The universe is guiding your life.
Drowned

torsdag 25 mars 2010 - Underbar engelskauppgift. Man får välja tre av nio saker att jobba med fram till i sommar. Det första jag valt är att skriva en artikel om en konsert man besökt. Tokio Hotel ♥
Våra utställningsprojekt är på museet nu. Mitt hus är uppsatt på väggen. Det ser fint ut. Tidningen var där. De fotade, skrev och frågade. Reportern tyckte mycket om mitt hus, de flesta av oss blev mini-intervjuade, inklusive mig. Men det finns inte så mycket att säga om mitt hus tycker jag.
I söndags hade jag 66 unika besökare på bloggen! Rekord! Igår var det minst 50.
Och Svarens Bok är ju so last year. Nu är det Spåkulan på Facebook som gäller.
"Du har tur i kärlek. Någon har spanat på dig, men det är inte som du tror"
"Du har gått och spanat på någon ett tag nu. Det är dags att göra något. Föreslå en fika"
Buhu! Jag både älskar och hatar spåkulan. Men kom ihåg, spåkulan ljuger aldrig.
Tom K
tom kaulitz
onsdag 24 mars 2010 - Underbart fin dröm! Jag är riktigt kär i Tom Kaulitz idag. Gamla Tom, som på bilden. Lilla mini 17-åriga Tom som är överfin och söt. Tack vare min dröm.
Jag var hos A. Jag hade stora tjocka mjuka mörkblonda dreads. A tyckte att det var konstigt för egentligen har jag ju svarta corn rows. Satte upp mina mysiga dreads i en toffs. Fick en mössa på huvudet. Jag hade stora svarta byxor och en orange stor t-shirt som var jättemysig! Bakom mig fanns det en spegel. Kolla in mig själv.
"Oh man! Jag ser ut som Tom Kaulitz!"
Jag såg verkligen ut som honom! Jag var mig själv fast Tom ♥
Var trött på dansen. Vi fick visa uppvåra egna koreografier på fyra åttor. Läraren tyckte att min grupp var bra, men hon blev sur på de andra. För att de hade inte tänkt riktigt, och räknat. För att de hade slarvat. Så seriöst kan man ju också ta det.
I think I lust after you, but I shouldn't
tisdag 23 mars 2010 -
NÅGOT RIKTIGT DÅLIGT.
Kliva upp. En halvtimme tidigare för att duscha. Orkade inte igår. Gå till bussen. Åka till skolan. Sånt som man alltid gör. Skippa idrotten för att jobba med utställningen med Z. Nödvändigt. Skippade alla lektioner, utom Bilden för att jobba med huset. Hela nedervåningen är klar! Det ser så fint och gulligt ut.
Robin. Han har fint hår. Så tjockt och... Det är långt. Till axlarna. Det har som en stor våg i sig. Mörkt, mörkt brunt är det. Idag hade han samlat håret i en turkos snodd i nacken. Han hade sin gubbkeps också. Jag gillar hans stil. Rockig men slapp. Gillar hans näspiercing. En sån där ring med en liten kula på. Han har en likadan ring i örat fast större. Hans ögon. Blå. Ibland har de sett ljusblå ut, men de kanske är mörkblå. Hans näsa är fin. Hans mun också. Hans grop i hakan är nog inte så fin. Han såg längre ut idag, men han är nog inte så jättelång ändå. Kanske 1.85 i alla fall. Jag vet inte. Hans tänder är också fina. Söt när han ler. Eller fin. Fin när han ler.
Han pratar högt. Jag hörde vad han sa. Fragment. Jag ville inte lyssna, men gjorde det ändå. Snappade upp små ord. Träffas. Ta en fika. Kompisar. Trollbarn och Hippie-pojken kom och satte sig med oss. Trollbarn. Som känner Robin. Hm.
Vi tog ingen rast. Gick bara tillbaka till att jobba med utställningen. Det var då det började.
THE REVEALING! AWKWARD!
H, Z, E och jag var i bildsalen och jobbade. Det var bara vi där. Jag började prata om 15 april. Han ska tydligen vara med och spela i två band då. Bas i det ena och trummor i det andra. Jag sa att det inte var stalking att filma sin crush om han spelar i band, för det är ju normalt att filma då man är på konsert. Då var det ju så perfekt tajmat att Hippie-pojken kom precis då jag nämnde stalking, och han tycker att stalking är typiskt för mig och mina vänner. Därför började han ge mig råd. Råd om hur jag ska få denne någon att se mig, och hur jag ska kunna ta kontakt med honom. Typ. Han frågade dock aldrig vem det handlade om.
Sen kom Karlsson, som verkade tycka att det var underhållande att lyssna på Hippie-pojkens råd.
Det han kom fram till var att jag ska verka ha roligt med mina kompisar så att det syns, sticka ut lite, och ramla på eller i närheten av honom så han att mitt span komma ihåg mig, veta att jag finns. Det var pretty much allt, men det tog en jävla tid att komma fram till. Säkert en halvtimme. Haha.
Sen kom Trollbarn. Då gick resten plötsligt väldigt snabbt. Hippie-pojken frågade henne hur hon gjorde när hon lärde känna allt coolt folk och så kom de fram till ytterligare några saker. Har fått en mindre blackout här, för helt plötsligt började Hippie-pojken attackera mig med frågor. Nu dög det inte att jag höll mitt span anonymt längre.
Hippie-pojken: "Är han samhällare?"
Jag "Nej"
Hippie-pojken: "Naturare?"
Jag: "Nej"
Hippie-pojken: "..."
Hippie-pojken: "Inte naturare?! Och inte samhällare? Oj."
Uppenbarligen förvånad att han varken var samhällare eller naturare.
Trollbarn (satt vid datorn): "Är han estetare?"
Jag: "Ehh... Heh... Ja"
Trollbarn och Hippie-pojken i kör: "Va?! Oj."
Trollbarn: "Bild?"
Jag: "Nej..."
Alltså var vi direkt inne på musik.
Trollbarn: "Är det en 93:a?"
Jag: "Haha nä..."
Trollbarn trodde ändå att det var en 93:a och började rabbla massa namn. När hon sa "bassisten" mimlade Z något om att han var bassist. Sen sa jag ännu en gång att det INTE var en 93:a.
Trollbarn: "92:a?"
Jag: "Nej!"
Trollbarn och Hippie-pojken: "91:a!"
Jag: "Jaa..."
Trollbarn: "Vem är det då?... Robin?"
Jag: "... "
Jag: *Mumlar* "Jaa......"
Trollbarn: "Va?! Är det Robin? Allvarligt?"
Tystnad.
Tystnad.
Det som händer härnäst är att både Trollbarn och Hippie-pojken börjar gapskratta. Seriöst. Hippie-pojken lägger sig till och med ned på stolarna. Jag går och gömmer mig bakom dörren.
Hippie-pojken: "Hahahahaha! Nej, kom tillbaka!"
Jag går tillbaka.
Trollbarn: "Haha, seriöst. Jag hade aldrig trott det. Det skulle vara den sista jag skulle tänka mig, förutom Drygungen..."
Ändå var hon rätt snabb med att säga hans namn.
Trollbarn och Hippie-pojken: "Jaha... Ja, han är jättetrevlig och så men dryg... Ibland dissar han en... bla bla bla"
Kände mig enormt humiliated och konstig och blä och kunde inte riktigt fokusera på vad de sa.
Trollbarn: "Alltså ja... Jag tror du borde glömma det här men... Ja, du får göra som du vill"
Hippie-pojken: "Gör som du vill"
Hippie-pojken: *Viskar* "Trollbarn vill ha honom"
Trollbarn: "Hah! Om jag velat ha honom kunde jag ha tagit honom för tre år sen"
Och någonstans mitt i allt kom vi ihåg att Karlsson faktiskt också satt där.
Trollbarn till Karlsson: "Du vet Robin... Svart hår... Näspiercing..."
Karlsson: "Ja, jag vet vem det är"
Men åh. Det var bara så awkward! Skitskum stämning i klassrummet alltså. Man ba jaha nu då. Och Trollbarn kollade konstigt på mig och upprepade hur hon aldrig trott det och ville veta hur och varför. AHH! Hippie-pojkens skratt kommer garanterat att följa mig ett bra tag. Trollbarns med. Fast jag kommer bara se Hippie-pojken framför mig. Hippie-pojken som ligger där på stolarna och gapskrattar åt att spanet han just gett massa råd om var Robin. Att mina vänner vet, whatever liksom. Men nu vet Hippie-pojken, Trollbarn och Karlsson. Det här är ju värre än Emil-perioden. Skitskumt. Karlsson bara satt där och flinade. OMG. Trollbarn känner Robin! OMG! Och Hippie-pojken är bekant med honom antar jag. Och Karlsson vet vem det är. Scheisse. Så skumt. Men det var ju det här jag ville. Typ. Att Trollbarn skulle få veta eftersom de känner varandra. Gick och funderade hur det skulle hända hela tiden. Sen blev det så här. Awkward. Det var bättre i huvudet. Inte awkward. Inte på samma sätt. Trollbarn är för bra på att lista ut saker. Och jag är sämst på att hålla det hemligt.
Och just det. Det här var faktiskt ganska roligt.
Trollbarn: "Jag måste bara fråga en sak, varför?"
Jag: "Jag vet inte"
Trollbarn: "Joo"
Jag: "Nee"
Hippie-pojken: "Var det att du såg honom gå omkring såhär..."
*går ett par steg och försöker se "cool" ut*
Hippie-pojken: "Eller var det att du såg honom se cool ut såhär..."
*Låtsas spela trummor överdrivet med inlevelse*
Trollbarn: "Eller var det såhär..."
*Hon ser överdrivet sur ut*
Haha. Them imitations. But still awkward. Awkward as fuck.
NÅGOT RIKTIGT DÅLIGT.
Kliva upp. En halvtimme tidigare för att duscha. Orkade inte igår. Gå till bussen. Åka till skolan. Sånt som man alltid gör. Skippa idrotten för att jobba med utställningen med Z. Nödvändigt. Skippade alla lektioner, utom Bilden för att jobba med huset. Hela nedervåningen är klar! Det ser så fint och gulligt ut.
Robin. Han har fint hår. Så tjockt och... Det är långt. Till axlarna. Det har som en stor våg i sig. Mörkt, mörkt brunt är det. Idag hade han samlat håret i en turkos snodd i nacken. Han hade sin gubbkeps också. Jag gillar hans stil. Rockig men slapp. Gillar hans näspiercing. En sån där ring med en liten kula på. Han har en likadan ring i örat fast större. Hans ögon. Blå. Ibland har de sett ljusblå ut, men de kanske är mörkblå. Hans näsa är fin. Hans mun också. Hans grop i hakan är nog inte så fin. Han såg längre ut idag, men han är nog inte så jättelång ändå. Kanske 1.85 i alla fall. Jag vet inte. Hans tänder är också fina. Söt när han ler. Eller fin. Fin när han ler.
Han pratar högt. Jag hörde vad han sa. Fragment. Jag ville inte lyssna, men gjorde det ändå. Snappade upp små ord. Träffas. Ta en fika. Kompisar. Trollbarn och Hippie-pojken kom och satte sig med oss. Trollbarn. Som känner Robin. Hm.
Vi tog ingen rast. Gick bara tillbaka till att jobba med utställningen. Det var då det började.
THE REVEALING! AWKWARD!
H, Z, E och jag var i bildsalen och jobbade. Det var bara vi där. Jag började prata om 15 april. Han ska tydligen vara med och spela i två band då. Bas i det ena och trummor i det andra. Jag sa att det inte var stalking att filma sin crush om han spelar i band, för det är ju normalt att filma då man är på konsert. Då var det ju så perfekt tajmat att Hippie-pojken kom precis då jag nämnde stalking, och han tycker att stalking är typiskt för mig och mina vänner. Därför började han ge mig råd. Råd om hur jag ska få denne någon att se mig, och hur jag ska kunna ta kontakt med honom. Typ. Han frågade dock aldrig vem det handlade om.
Sen kom Karlsson, som verkade tycka att det var underhållande att lyssna på Hippie-pojkens råd.
Det han kom fram till var att jag ska verka ha roligt med mina kompisar så att det syns, sticka ut lite, och ramla på eller i närheten av honom så han att mitt span komma ihåg mig, veta att jag finns. Det var pretty much allt, men det tog en jävla tid att komma fram till. Säkert en halvtimme. Haha.
Sen kom Trollbarn. Då gick resten plötsligt väldigt snabbt. Hippie-pojken frågade henne hur hon gjorde när hon lärde känna allt coolt folk och så kom de fram till ytterligare några saker. Har fått en mindre blackout här, för helt plötsligt började Hippie-pojken attackera mig med frågor. Nu dög det inte att jag höll mitt span anonymt längre.
Hippie-pojken: "Är han samhällare?"
Jag "Nej"
Hippie-pojken: "Naturare?"
Jag: "Nej"
Hippie-pojken: "..."
Hippie-pojken: "Inte naturare?! Och inte samhällare? Oj."
Uppenbarligen förvånad att han varken var samhällare eller naturare.
Trollbarn (satt vid datorn): "Är han estetare?"
Jag: "Ehh... Heh... Ja"
Trollbarn och Hippie-pojken i kör: "Va?! Oj."
Trollbarn: "Bild?"
Jag: "Nej..."
Alltså var vi direkt inne på musik.
Trollbarn: "Är det en 93:a?"
Jag: "Haha nä..."
Trollbarn trodde ändå att det var en 93:a och började rabbla massa namn. När hon sa "bassisten" mimlade Z något om att han var bassist. Sen sa jag ännu en gång att det INTE var en 93:a.
Trollbarn: "92:a?"
Jag: "Nej!"
Trollbarn och Hippie-pojken: "91:a!"
Jag: "Jaa..."
Trollbarn: "Vem är det då?... Robin?"
Jag: "... "
Jag: *Mumlar* "Jaa......"
Trollbarn: "Va?! Är det Robin? Allvarligt?"
Tystnad.
Tystnad.
Det som händer härnäst är att både Trollbarn och Hippie-pojken börjar gapskratta. Seriöst. Hippie-pojken lägger sig till och med ned på stolarna. Jag går och gömmer mig bakom dörren.
Hippie-pojken: "Hahahahaha! Nej, kom tillbaka!"
Jag går tillbaka.
Trollbarn: "Haha, seriöst. Jag hade aldrig trott det. Det skulle vara den sista jag skulle tänka mig, förutom Drygungen..."
Ändå var hon rätt snabb med att säga hans namn.
Trollbarn och Hippie-pojken: "Jaha... Ja, han är jättetrevlig och så men dryg... Ibland dissar han en... bla bla bla"
Kände mig enormt humiliated och konstig och blä och kunde inte riktigt fokusera på vad de sa.
Trollbarn: "Alltså ja... Jag tror du borde glömma det här men... Ja, du får göra som du vill"
Hippie-pojken: "Gör som du vill"
Hippie-pojken: *Viskar* "Trollbarn vill ha honom"
Trollbarn: "Hah! Om jag velat ha honom kunde jag ha tagit honom för tre år sen"
Och någonstans mitt i allt kom vi ihåg att Karlsson faktiskt också satt där.
Trollbarn till Karlsson: "Du vet Robin... Svart hår... Näspiercing..."
Karlsson: "Ja, jag vet vem det är"
Men åh. Det var bara så awkward! Skitskum stämning i klassrummet alltså. Man ba jaha nu då. Och Trollbarn kollade konstigt på mig och upprepade hur hon aldrig trott det och ville veta hur och varför. AHH! Hippie-pojkens skratt kommer garanterat att följa mig ett bra tag. Trollbarns med. Fast jag kommer bara se Hippie-pojken framför mig. Hippie-pojken som ligger där på stolarna och gapskrattar åt att spanet han just gett massa råd om var Robin. Att mina vänner vet, whatever liksom. Men nu vet Hippie-pojken, Trollbarn och Karlsson. Det här är ju värre än Emil-perioden. Skitskumt. Karlsson bara satt där och flinade. OMG. Trollbarn känner Robin! OMG! Och Hippie-pojken är bekant med honom antar jag. Och Karlsson vet vem det är. Scheisse. Så skumt. Men det var ju det här jag ville. Typ. Att Trollbarn skulle få veta eftersom de känner varandra. Gick och funderade hur det skulle hända hela tiden. Sen blev det så här. Awkward. Det var bättre i huvudet. Inte awkward. Inte på samma sätt. Trollbarn är för bra på att lista ut saker. Och jag är sämst på att hålla det hemligt.
Och just det. Det här var faktiskt ganska roligt.
Trollbarn: "Jag måste bara fråga en sak, varför?"
Jag: "Jag vet inte"
Trollbarn: "Joo"
Jag: "Nee"
Hippie-pojken: "Var det att du såg honom gå omkring såhär..."
*går ett par steg och försöker se "cool" ut*
Hippie-pojken: "Eller var det att du såg honom se cool ut såhär..."
*Låtsas spela trummor överdrivet med inlevelse*
Trollbarn: "Eller var det såhär..."
*Hon ser överdrivet sur ut*
Haha. Them imitations. But still awkward. Awkward as fuck.
I want to kill this shit

måndag 22 mars 2010 - Det är kväll. Skulle gissa på att klockan är halv sju. Kom hem för inte så länge sedan, stannade i skolan till fem för att jobba med utställningen.
Det var svårt att somna igårkväll. Jag var vad engelskspråkiga skulle kalla upset. A mess. Inuti mig. Vill inte känna så här, det är jobbigt. Speciellt när ingen ser. Ingen ser att jag inte mår bra. Jag lyssnade på min mp3, vaknade ibland, drömde konstiga drömmar.
Kom till skolan och gick till soffan utanför musiken. Tänkte läsa lite Samhälls men började skriva upp saker jag vill göra i livet. Som jag kind of måste göra. Vill. Då gick Ville förbi. Han kollade mot mig och såg sur ut. Han var nog trött. Jag har önskat att han ska se mig. Inte titta, utan se mig. Guess my prayers were missunderstood. Hahah.
Gick en snabbis till biblioteket för att kolla texten till Whataya Want From Me.
"Just don't give up, I'm working it out. Please don't give in, I won't let you down... need a second to breathe..." Ungefär. Jag har verkligen börjat gilla den.
Hela förmiddagen grät jag. Osynligt såklart. Kreativt skrivande är alltid en liten räddning. Den läraren skulle nog kunna vara min förebild. Det bästa på schemat ♥
H, jag och Z satt i ljushallen på lunchen. Jag pratade om Ville, sa att vi pratat på msn igår (yes we did). Så kom Link och jag frågade om hon ville följa till Hamnen den 15:e april.
Jag: "Men vad vill du veta?"
Link: "Vilka som spelar"
Jag: "Hm. Eh, jag vet inte. Det är några, vet bara ett band"
Link: "Vad heter dom då?"
Jag sa vad de hette.
Alla: "Hahaha"
Link: "Och vem är det du spanar på där då?"
Jag: "Eh... Bassisten"
Link: "Okej, vem är det då? Vilken skola går han på?"
Jag: "Den här"
Link: "Vad heter han?"
Jag: "Hm. Jag kan säga vad vi kallar honom Ville"
Link: "Okeej..."
Paus
Link: "Men egentligen heter han... Robin?"
Jag: "..."
Jag: "?!?!?!"
Jag: "Ja. Va?! Haha"
Z började skratta.
Link: "Va?! Driver ni med mig?"
Fint att Link bara sagt något random namn och haft rätt. Vafan?
Left 4 dead

unknown
söndag 21 mars 2010 - Allt det här suger! Hatar det. Fattar först och främst inte hur fan det hände från början. Skitjobbigt. Jag vill verkligen inte! Varför just han? Fuck this! Vill inte, vill inte, HATA! Det känns bara som, ja, varför han? Varför över huvudtaget? Måste det hända?! Jag vill verkligen inte känna så här, eller känna något alls. Inte det här. Sluta! Jag vill döda det, så att det inte finns kvar.
När jag gråter (och det gör jag, för att jag är arg på att man inte kan styra över sina egna känslor, att det inte bara går att stänga av, att det fortsätter och för att det ens hände från början) så låtsas jag ibland att mina vänner ser. Jag föreställer mig att jag gråter hos dem. Det känns bättre då. Och de behöver inte ens ta del av det hela på riktigt. Jag undrar om de ser. Jag tror inte det.
Det är såklart jobbigt ibland när ingen märker något, att ingen ser och bryr sig. Undrar om jag någonsin kommer att visa den här sidan av mig, att våga gråta inför någon annan. När i sånna fall? Jag grät när jag såg Gossip Girl i kväll, med riktiga synliga tårar. Mamma var där men hon såg inget. Vill egentligen bara prata med någon, helst med mamma. Men jag vill inte att någon ska ta del av mina patetiska "problem" när det finns de som har det dåligt på riktigt. Och jag vill inte att mamma ska veta något om Robin.
Det kanske inte är något egentligen. Jag menar, vad är det här jämfört med mycket annat? Men det är jobbigt. Har inte mått bäst idag direkt. Mår scheisse. Känner mig inte ens trött längre, vill bara... Jag vet inte. Typ inte leva mer? För ett tag i alla fall. FUCK! I'm out of here.
The goodbye of Sam

song of style
lördag 20 mars 2010 - Jag blir lycklig av Tokio Hotel. Jag blir glad av att höra dem. Tänkte om någon har missat det. Lillebror och jag såg filmen 1408 (2007) tidigare, den var faktiskt bra. Och lite konstig, men det får man leva med.
Goodbye, Sam.
I want you to watch over me, and I know you will.
You're a part of me, and you always will be.
I won't be able to forget but it doesn't matter, you will still be here if I accidently do.
See you later.
No, not anymore. Bye.
Unleashed
onsdag 17 mars 2010 - Pier Pressure! Vi ska dit! 20 juni! E och Z är fett på och jag meee! Fatta kul. Det är en en-dags-festival i Göteborg och line up-en ser riktigt bra ut. 30 Seconds To Mars, Paramore, HIM, Dead By April, Neverstore, The Sounds och Takida. Gillar inte Takida, men whatever. Lätt att vi ska dit! AHHHH! Fuck! Måste!
Live every second

tisdag 16 mars 2010 - Första skoldagen efter lovet!
05:56 - Kliver upp och klär på mig. Endast i svart.
06:01 - Går ut och ger kaninerna mat och nytt vatten.
06:10 - Äter frukost. Yoghurt med russin och bröd och mjölk.
06:28 - Borstar tänderna.
06:41 - Sminkar mig.
06:53 - Är rätt klar nu, bara borsta håret lite.
07:02 - Går till busshållplatsen.
07:11 - Bussen kommer. Jag sätter mig bredvid Malin.
07:36 - Kommer fram till skolan. E är i korridoren och vi kollar i hennes skolkataloger från högstadiet.
07:58 - Vi börjar gå till idrotten.
08:00 - Men så möter vi Z i trappen och hon pekar på tjejen bredvid sig. WTF. Vem är det där? VÄNTA! VA?! OMG! Link! Hahaha! Det är Link som blekt håret ljust till rödbrunaktigt och klätt sig i tighta jeans och en lite feminimare tröja. Hon brukar ha svart hår och alltid gå runt i slappa kläder i L typ. Jag kände fan inte igen henne! OMG. Följer med tillbaka till estetkorridoren.
08:03 - Z, E och jag går till idrotten.
08:13 - Vi har bytt om. H har kommit och vi ska vara i teorisalen och prata ergonomi. Kul då.
08:38 - Vi fyra går ner till gymmet. E och jag dansar och hoppar till hennes musik. Ös.
09:09 - Dags att duscha och byta om.
09:45 - Går till bildsalen och börjar jobba med mitt utställningsprojekt (jag ska bygga ett hus i miniatyr).
10:38 - Nu går vi på lunch. Det är ganska lång kö.
10:42 - Vi ser Robban i matsalen, han har klippt sig.
10:48 - Vi sätter oss till bords. Robban sitter precis bakom E. Det är äcklig mat.
11:00 - Vi alla har ätit klart och går.
11:06 - Sitter i ljushallen vid och tittar i Es skolkataloger.
11:29 - Nu börjar vi igen! Måste gå!
11:31 - Tillbaka i bildsalen. Lägger golv i mitt miniatyrhus.
11:33 - E och jag bestämmer att vi ska skolka från Svenskan.
12:54 - Sätter upp några foton från Tokio Hotel-konserten i skåpet. Sätter en bild på Tom Kaulitz över Emil på min Hot guy-list.
13:20 - Följer med E till biblioteket.
13:24 - Vi går tillbaka till korridoren.
13:56 - E och jag går till rektorn, men han är inte där.
14:15 - Matte B. Får veta att jag fick VG på provet innan lovet. Z och jag pratar massa om Tokio Hotel och Link kommer och stör.
15:00 - Nu slutar vi! Link vill gå på stan med Z och mig så det gör vi.
15:43 - Vi går till Långeman, som numera är Links pojkvän.
15:58 - Z går hem och jag tar en runda i Gallerian.
16:03 - Går och väntar på bussen.
16:09 - Bussen kommer.
16:44 - Bussen stannar vid en ful busshållplats och jag kliver av.
16:47 - Går in genom ytterdörren till mitt hus, går på toan och packar sedan upp väskan.
16:56 - Fixar med ett halsband. Märker att jag är hungrig.
16:59 - Hittar ett par coola solglasögon från när jag var mindre. Steeek! Fotar lite med dem på.
17:16 - Her på teven. Vadå 'her' säger ni. Norrländska när den är som bäst säger jag.
17:34 - Middagsdags. Jag får potatisbullar.
17:56 - Börjar spela Guitar Hero. Först sex låtar på gitarr och sen sex låtar på sång. Sehr gut!
19:05 - Går ner till källaren och hänger tvätt.
19:13 - Sätter mig vid datorn. Laddar in bilder från kameran.
19:29 - Internet öppnas. Blogg.se, Facebook, Bilddagboken och Tokio Hotel-videos!
21:16 - Går och ser The Mentalist med mamma och pappa.
21:34 - Tar en apelsin, mums. Har haft ont i huvudet hela kvällen.
22:00 - Lägger mig på sängen och VIIILAAAR! Är astrött!
22:35 - Åh... Fuck. Måste gå och duscha. Skönt i och för sig. Men trött ju!
23:01 - Packar väskan till imorgon. Jag har ju dans.
23:03 - Får sms av H:
"WTF?! Aaron Johnson ska få barn med Sam enligt tidningen Chic!"
Mitt svar: "WTF?! Den nyaste? Måste köpa. Galet and I hate it"
23:09 - SOOOVAAAA! FINALLY.
God natt ♥
Weekend dreams

unknown
söndag 14 mars 2010 - I går drömde jag om alkohol och att jag var full. Kul. I natt drömde jag att jag råkade hamna på en rockkonsert och gick runt bland folk innan jag satte mig ensam på en klippa. Robin var där. Han sa hej och tog med mig till de andra killarna han var där med. Han höll mig i handen. Vi satt och snackade en stund. Sedan vaknade jag. Bajs.
Somnade om och drömde att jag hade ljusa Converse som någon hade klippt sönder. Var skitarg. Sedan var jag på ett berg där det var mycket snö och vi åkte upp till toppen där det fanns affärer. A och Kenza var där. De sa åt mig att gå in något som var en hiss, så jag gjorde det. Det var tydligen en förvandlare och jag kom ut som en rätt snygg kille fast jag hade fortfarande läppstift. A och Kenza trodde att det var mitt riktiga jag och började snacka om att de ville ha trekant med mig. Jag fick panik eftersom jag inte alls tänder på tjejer och absolut inte vill ha sex med min kusin. Tillslut blev jag i alla fall jagad av zombieliknande barn genom en lång gång. Jag kanske skulle valt trekanten ändå...
Finalen av Melodifestivalen var ju igår. En grej som var jävligt random var att då Salem Al Fakir går bort från flygeln och ställer sig längst fram vid scenkanten och sjunger, så kommer Björn Gustafsson utklädd till Salem och sätter sig vid pianot och börjar spela på låtsas. Det var så random! Det fulaste är att ingen what so ever kommenterar det sedan. WTF.
Såg en video där Miley Cyrus sjunger Party In The USA live. Så jävla dålig! Miley-hoe! Uppträdandet på Teen Choice Awards är ju fan värst. Så äckligt! Billigt och dåligt! Hata Miley! Fast jag gillade seriöst henne förut och önskade att jag var vän med henne. Nej tack.
Like dogs unleashed

torsdag 11 mars 2010 - Strax innan tre kom E, H och Z. Link missade bussen, så hon kom två timmar senare. Vi spelade Guitar Hero. Jag körde på alla instrument men mest gitarr. H spelade minst, hon ville inte. Vi sög ganska mycket på trummor allihopa. Z och Link var de enda som klarade Easy på egen hand. Sen gick det dåligt för E så H och jag joinade på trummor. Jag tog röd och gul, E tog de tre andra (orange, blå, grön) och H tog fotsaken. Det var kul.
Vi åt tacos till middag. Z och Link hade food battle och Link vann (de tävlade om vem som kunde äta mest). Sen var vi på mitt rum och flummade lite. Link hade Svarens bok och E hittade min gamla mjukisdjurs-hund Voffie som hon började leka med.
Vi fikade cheesecake, Ben & Jerry-glass och Coca Cola innan vi gick ut och hoppade i snön. Sedan åkte de hem.
Jag vet att vi låter som värsta åtta-åringarna. Och ja, det är vi också.
Die Wunde bleibt für immer

tisdag 9 mars 2010 - Hm. Drog in till stan på eftermiddagen. Gick runt med öppen jacka och låtsades att jag var cool medan jag lyssnade på Tokio Hotel, All Time Low och HIM.
Framkallade några väl utvalda bilder från konserterna, köpte svarta knappnålar och en snygg anslagstavla. Ska göra en memory board med Tokio Hotel live ♥ Med foton, tour-t-shirten som jag köpte, konfetti från Scandinavium och biljetten till Globen osv.
The Mentalist hade säsongspremiär idag så självklart såg jag det. Därav bilden.
Nobody loves me
måndag 8 mars 2010 - Seg dag. Fint väder ute. Tog en promenad, läste ELLEs trendbibel sen har jag suttit framför datorn hela dagen.
Snackade med en rätt söt kille på msn. Simon. Fick hans msn av Link. Men sedan snackade jag med en annan. Gissa vem. Just det. Robin. Inte mycket, men ändå. Han verkar trevlig. Blev liksom inte så mycket då han ändrade till upptagen. Han skulle repa med bandet sa han.
Min och Robins konversation.
Snackade med en rätt söt kille på msn. Simon. Fick hans msn av Link. Men sedan snackade jag med en annan. Gissa vem. Just det. Robin. Inte mycket, men ändå. Han verkar trevlig. Blev liksom inte så mycket då han ändrade till upptagen. Han skulle repa med bandet sa han.
Min och Robins konversation.

Markkontakt

bill kaulitz
söndag 7 mars 2010 - Tillbaka i verkligheten. Det är bitvis svårt att avgöra om minnena bara är från en avlägsen dröm eller om det verkligen hände på riktigt. Bilderna jag tog under konserten är inte ens bevis nog. Men känslan av underbarhet, lättnaden som bor i varenda vrå av kroppen. Lyckan. Den är för stark för att det skulle kunna vara påhittat.
Kom hem efter fem på morgonen. Somnade en dryg timme efter. Sov inte så länge. Fick lov att se på mina Tokio Hotel-bilder om och om igen. Satt vid datorn och gjorde inget. Fick min första riktiga TH-gråtattack av ett videoklipp på Aftonbladet, från Stockholm innan konserten. Det blev för mycket.
Har nu sportlov. Skönt.
Ögonblick



lördag 6 mars 2010 - 00:41 - Igår upplevde jag total lycka. En obeskrivligt underbar lycka som egentligen inte kan förklaras med ord. Bara personer som delar samma kärlek och varit med om samma sak kan sympatisera med mig just nu.
När jag stod där på golvet inklämd bland massa fans, skrikandes, sjungandes och hoppandes. Då visste jag att det, det var lycka. Just då var jag lycklig, och det håller i sig än. Den lyckligaste känslan jag varit med om. Jag ska försöka ge en så rättvis skriftlig beskrivning som möjligt. Men det kommer bli svårt. Man måste ha varit där.
Cirka kvart över nio på morgonen anlände Z och jag till Göteborgs Centralstation. I cirka en kvart fick vi vänta på bussen som 40 minuter senare skulle stanna bara ett par meter från vår tillfälliga boplats. Jessica, Zs kompis väntade på oss och visade oss in i huset.
Jessica verkar flum, social och rolig.
Vi blev välkomnade, runtvisade, och allt vad det innebär. Tokio Hotels Humanoid spelades när vi gjorde oss i ordning. På med smink och lager av kläder inför köningen. 13:22 gick bussen tillbaka till stan. Vi gick direkt till Scandinavium. Kön var lång. Inte alls som i Stockholm där den var rätt gles och särbefolkad. Vi tog plats längst bak.
Vi köade från två fram till insläppet vid sju. Fem timmar utomhus. Det kom massa folk bakom oss också, så vi stod typ i mitten av kön tillslut.
Själva köningen gick bra, fast det var jävligt kallt när inte solen värmde. Vi gick runt lite då och då. Åt inte så mycket men man fick en Vitamin Well-dryck av en tjej som delade ut sånna.
Halv sex började insläppet så smått. Vid det laget var mina fötter som endast var iförda Converse nästintill is. Jag tänkte att jag ville dö. Sen blev jag helt plötsligt yr och mina ögon började imma igen. Allt blev vitt. Blodet rusade bakom öronen och alla ljud kändes avlägsna. Jag råkade svimma i några enstaka minuter. De två snälla tjejerna framför i kön gav mig vatten och ett par godisar. Det hjälpte. Tack. Jag fattade typ ingenting och började skratta då jag kunde stå upp igen, men minns nästan inget av det heller.
Sen in! Ståplats! Tanten snodde våra biljetter. Dammit. Jag ville ha kvar min som minne ju. Vi hamnade aslångt fram! Awesome. Fem-sex meter från scenen, Tom's sida. Så bra. Men det roliga var ju att folk som köat minst sen igår för att hamna långt fram bara stod precis framför oss. Lätt värt att vi inte köade mer än fem timmar och ändå kom så långt fram.
Musiken som strömmade ur högtalarna innan konserten gillades starkt. Vi värmde fötterna, pälsade av oss till konsertoutfitsen och väntade.
Vid nio. Pang! OMG! Fick asbra nära bilder så man ser allas ansikten asbra. ÅHH! Igår var bra men det här... Ståplats... Det ägde sönder allt! Bästaste ever! Alla! De är verkliga! OMG! Vi var långt fram! Nära dem! Mitt framför oss stod mest Tom, min största crush. MY FUCKING PRINCE CHARMING! HAN STOD MOTHERFUCKING DÄR OCH SPELADE OCH SÅG UT SOM EN SUPERHOTTIE TOM! AH LOVE! Hela Tokio Hotel, verkliga. De såg precis ut som på tv/bild/whatever, men mycket, mycket finare! Bill är så söt och Tom röjer! Och hans orgasm-miner är så underbart roliga. Fick massa awesome bilder på Tom och Bill, några på Georg (han stod mest på andra sidan) och nästan ingen på Gustav för han sitter där bak skymd av trummorna hela tiden. Men scenen är awesome! Bills kläder är kanske lite väl extrema, men who cares? Hans utstrålning är underbar! Han är så himla great! OMG! Sen kastade Tom vatten och det kom massa på mig. Blev blöt. Hjälp! Vill spela upp den här kvällen på repeat! OMG. OMG!
Sen var det över. Igen. Men det var värre denna gång för att nu kommer det inget mer på länge. AHH! Take me back!
Efteråt gick vi och köpte dricka på en liten butik. De spelade Tokio Hotel! Så random! Spring Nicht ♥ Och direkt när vi kom in frågade killen som jobbade där om [konserten] var bra. Han var chill och astrevlig. Alltså OMG. Ich liebe Göteborg. Nu har jag upplevt den bästa dagen i mitt liv i just den staden. Ja, mitt livs bästa! Trots att mina fötter blev isbitar och att jag svimmade.
11:25 - Guten morgen alles! Issa och jag har legat och pratat Tokio Hotel-konsert ett tag nu, men nu är vi på fötter. Om ännu ett tag drar vi in till stan. Göteborg alltså.
17:48 - Vi sitter på tåget på väg norrut nu. Tråkigt. Jag älskar Göteborg. Hela tiden, vad jag än tänker på, så spelas gårdagens TH-konsert upp i mitt huvud. Kan inte förneka att jag gillar det. I love you, Tokio Hotel. Tack för att ni gjorde igår till den bästa dagen i mitt liv ♥
OBS! Jag vågar inte lyssna på min mp3 för förr eller senare kommer en Tokio Hotel-låt och jag vet inte om jag kommer att klara det. Inte än.
Gick runt på stan med Z och tänkte att vi älskar Göteborg under dagen. Köpte lite saker på Shock. Nitarmband, tre par coola lösögonfransar, samt en liten piercing från en piercingautomat bara för kul.
20:56 - Ett dygn efter Tokio Hotel live! Har satt igång mp3:n. TH-låtarna stöter jag på då och då och jag kan ju säga att det är svårt. Spring Nicht var nästan värst (hittills) och den spelade de inte ens. Men det har varit en av mina absoluta favoriter med dem hur länge som helst. Åh, konserten. Det underbaraste som hänt mig!
Göteborg. Tokio Hotel live i Göteborg ♥
Kommer aldrig att glömma! Stockholm var också underbart!

Introt. Den stora bollen mitt på scenen öppnades och avslöjade Gustav vid sitt trumset. Bill sprang ut. Noise började och Georg och Tom kom springandes från varsin sida. Alla skrek och alla sjöng med! Det var obeskrivligt och jag var lycklig.
"Nu är jag lycklig, det är just här jag vill vara. Alltid. Om jag fick sätta endast en stund av mitt liv på repeat skulle det vara denna"
LYCKA! Fuck everything else. Det här var bäst ♥
De tre gamla låtarna (Break Away, Ready, Set, Go! och Monsoon) var så ös. Vid de tillfällena blev publiken ännu mer högljudd. Speciellt vid de två första. Monsoon är ju lite lugnare. Hey You, Pain of Love och Dogs Unleashed var riktigt ös! Älskade dem! Hey You är ju min favorit-låt från nya albumet. Bill fick verkligen igång oss då. Och just under den låten kändes det som att Tom kollade på mig. Man vet att det inte alls behöver vara så, men att han kollade mot just det ställe man själv stod på får en att känna så. Det är obeskrivligt, man blir helt wah! Min absolut största och längsta kändiscrush, fem meter ifrån mig. Ni ska bara veta hur snygga och fina de är! Allihopa! Precis som på bild men ännu bättre! Bill! Perfekt! Gustav! Georg! AHH! Och musiken! Mycket bättre live! De låter precis som inspelat, även om Bill ändrar på vissa toner, men åh! Nej! Det är bättre än inspelat!
Alien var ös! Humanoid var den enda på tyska, den var akustisk också. Kunde bara sjunga med i refrängen då de körde den.
"Ich bin... humanoiiid, woah, humanoiiid".
De satt på pallar i mitten av scenen, förutom Gustav då. Under Dogs Unleashed kom Bill upp genom golvet på en motorcykel. Skitcoolt! Den var riktigt bra live!

Fick en underbart fin bild på Tom i början av In Your Shadow (I Can Shine). Han blundade ända tills refrängen kom. Bill sitter ner i början. Jag ville verkligen inte sjunga med i första meningen.
"I hate my life..."
Så tvärtemot vad jag kände (och fortfarande känner). Det kändes så fel!
Screamin' gillar jag också väldigt mycket! Men min favoritdel (sticket) hade de bytt ut mot refrängen av Monsoon. Fattar inte varför Bill säger att Darkside of the Sun är sista låten när alla vet att det är tre låtar kvar! Den var också en av de bästa. De hade eld i den, under Dogs Unleashed också. Det blev asvarmt då, man kände till och med värmen när man hade sittplats.
Zoom Into Me var så fin! Bara Bill och Tom på scenen. Tom vid sin svarta flygel. Sedan började det brinna på den! Så fint! Bills hade sina mest normala kläder då btw. Han hade samma fururiska svarta kroppsstrumpa hela tiden men bytte jackor och detaljer minst fem gånger.
Forever Now var underbar men plågsam. Sista låten! Var ännu värre i Göteborg, för då var det verkligen slut. Så återvände alla till bollen som stängdes. Det gick lite för snabbt tycker jag. Men glädjen finns kvar. Hoppas på att kunna leva på det här ett tag framöver nu. AHH! Alltså fatta! Vi har sett dem live ♥
Och Tom. På minst tre bilder jag tog ser han ut att vara på väg att äta upp mikrofonen. På hälften av bilderna gapar han, eller tittar ner på gitarren. Självklart fick han sina gitarrorgasmer. Awesome! Han ser så kul ut då han mitt i alltihop ser ut som han får orgasm. Skitkul.
Min nästa Facebook update
Bixie vill bo på en Tokio Hotel-konsert, längst fram på parkett. Göteborg ägde ♥
Setlist för HUMANOID CITY TOUR:
Intro - Noise - Human Connect To Human - Breakaway - Pain of Love - World Behind My Wall - Hey You - Alien - Ready, Set, Go! - Humanoid (akustisk, tysk version) - Phantom Rider - Dogs Unleashed - Love & Death - In Your Shadow (I Can Shine) - Automatic - Screamin' Dark Side of the Sun - Zoom Into Me - Monsoon - Forever Now
Underbart!
22:27 - Gävle. Vi kommer stå kvar i en halvtimme. Tänker fortfarande på konserterna. Så jävla underbart! Igår kväll ♥ Vill uppleva det igen, och igen och igen tills jag dör.
Tokio Hotel-varning!

fredag 5 mars 2010 - 06:41 - Det går fortfarande inte riktigt att få in. Vi såg Tokio Hotel igår. Hur låter det? Bra, awesome, fantastiskt, underbart. Det var precis så, fast hundra miljoner gånger bättre. Helt obeskrivligt. Tom, Bill, Georg, Gustav. De stod verkligen där, i samma lokal bara meter ifrån oss.
Det var som om man förväntat sig ailens eller kungligheter. Eller förväntat sig, det är helt omöjligt att förvänta sig något, det gick inte att föreställa sig innan ens om man försökte. Men i alla fall så kom de ut på scenen. Stundvis kändes de som människor, helt vanliga som du och jag, men mest kändes de som något mer. Underbart obeskrivligt! Sjöng med i alla låtar, man hörde inte ens sin egen röst och när man inte riktigt kunde texten hittade man på. Hellre det än att vara tyst.
Fick en hel del bra bilder också, men ljudet på videoklippen suger självklart.
Och självklart kom E på att jag gillar Robin. Hon ville veta. Jag sa att han gick i trean på vår skola och hade fem bokstäver i namnet, och självklart satt hon med skolkatalogen och letade igenom alla treor med fem bokstäver i namnet. Haha fan. Nu vet alla. Alla utom Link, men hon märkte ju det typ i onsdags.
Men THTHTHTHTHTHTH! I kväll ser vi dem igen! Ståplats!
Ofattbart awesome! Men innan dess väntar minst sex timmar i en kö ute i den iskalla kylan. Brr.
I'm with awesomeness ♥
Get ready for a magic night

torsdag 4 mars 2010 - 08:35 - Vi har vaknat nu. Mittemot där vi parkerat, på andra sidan vägen, står det fyra lastbilar och två gröna fina turnébussar. Tokio Hotel! De är på andra sidan vägen! AHH!
13:48 - Vi har varit på Drottninggatan, Gallerian och i Globen City. Vi kom nyss tillbaka. Fan vad kallt det var. Både mina fötter och händer blev så nära isbitar man kan komma utan att tala bokstavligen.
Jag har aldrig sett så många Tokio Hotel-fans och halvemos på samma ställe förut. Hemma är det typ tio pers som gillar dem.
Nu innan vi kom tillbaka gick vi förbi Tom och Bills styvpappa som var ute med deras två hundar. Kan inte riktigt få in att vi är på samma ställe som dem. Att de är på andra sidan vägen. OMG.
Berättade om Robin för Z igår btw. Kunde inte låta bli.
16:57 - Nu ska vi fixa oss OCH SEN BLIR DET MOTHERFUCKING GLOOOOOOOBEN OCH UNDERBARASTE TOKIO HOTEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
23:57 - Obeskrivligt. För en timme sen var det över. Det var obeskrivligt, men underbart. Berättar mer imorgon. LOVELY ♥ Har det verkligen hänt?
Ut på vägarna

tokio hotel
onsdag 3 mars 2010 - OMG! Nu är vi på väg! Sitter i husbilen med Z nu. Tänkte att jag kunde live-dagboka lite nu under resan, haha. Egna ord ftw. En sak som suger är att min mp3, min lovely underbara älskade mp3, är helt CP och vägrar att starta. Det började när jag skulle ladda in musik, fattar inte vad som har hänt.
Var nere på stan på lunchen, åh det var bäst. Jag såg Ville! Han var på stan med någon som förmodligen var hans mamma. Såg honom typ två gånger och Link märkte att jag blev skum.
"Vad är det? Vem? Han med näspiercing? Är det ditt span?"
Jag svarade inte.
22:43 - Vi åker precis från Tönnebro Värdshus där vi åt lite nattmat. Korv med strips. Värsta lastbilschaffis-maten
Och jag kom på att jag kunde trycka på reset på mp3:n. Dumb ass. Så nu funkar den som normalt och jag har fått lite ny musik av Z. Perfekt.
01:39 - Nu är vi framme! Vi är utanför Globen. Vi försöker parkera. Globen är ROSA!
Stressigt

tisdag 2 mars 2010 - Scheisse! Det här går inte! Ni vet inte hur jag känner mig. Shit. När Z och jag är på väg, då kanske det släpper. Torsdag och fredag kommer bli de mest underbara dagarna i mitt liv, men de senaste har helt ärligt varit skit. Jag mår asdåligt. Fan.
Och jag håller nästan på att avslöja allt om Ville. Vi var i ljushallen på lunchrasten. Vi sprang runt. Jag såg Ville när han gick till maten. Han var på väg in men gick ut igen (äcklig mat kanske). Men så sa en av hans kompisar något så han gick tillbaka in igen.
Vi satt i ljushallen och jag låtsades spana på Robban som också var i matsalen. Sen gick Ville ut. Kunde inte låta bli att stirra på honom hela tiden. Helt ärligt. I'm into him. Och det är första gången jag verkligen är nere i någon som har den stilen jag gillar mest. Rockig. Alla andra har varit typiska samhällare, lite sportiga sådär. Han är snygg. Robin. Smal, lång, rockig, axellångt mörkt hår, slitna Converse... Mm... Robin... Jag gillar honom. Han är cool.
Och ja, det är Robin jag har försökt att rita på bilden.
Imorgon åker vi ♥
Skada din hälsa
måndag 1 mars 2010 - Överflöd av allt. Jag hade anat att den här veckan skulle bli dampig, men jag hade inte föreställt mig totalt tankekaos. Just det. Frustration, dryghet, damp, gråtattacker, damp igen, panik. Det är inte lätt. Jag är stressad. Även om jag är helt säker på att Tokio Hotel-resan med Z är den största anledningen så kan jag inte bortse från de här nya känslorna som kommit är ganska så delaktiga med.
Hålet. Där är alla musikesteter håller hus. Man kan liksom inte gå dit om man inte är estet eller har med dem att göra. Okej, jag är estet men bildestet. Bild. Vi är lite undangömda. I ljushallen finns det två nitliknande utbuktningar i golvet. Dessa kan man sitta på (det är fyra sittplatser på båda och mellan är det fönster som man kan kolla ner genom. Den ena är ovanför Hålet).
Jag såg inte Ville idag på skolan. Han låg nere i Hålet på en soffa nästan hela dagen och typ sov. Innan lunchen när jag gick förbi såg man bara svarta Converse på någon helt klädd i svart som låg där, men sedan innan Formen såg man att det var han. Ville som låg på soffan, nästan helt klädd. Så jag satt där ovanför honom, där han låg. Satt och såg ner på honom genom fönstret. Och han märkte inget.
Antar att det räknas som att jag visst såg Robin idag.
Var på stan efter skolan. Köpte hårborste, ögonbrynspenna och nagellack lite snabbt på Kicks. Gick ut därifrån för att gå till bussen. Då ser jag Ville. Kollar hastigt vilka han är med. Musikestet, musikestet och Trollbarn. Trollbarn?! TROLLBARN I MIN KLASS?! Ser snabbt på henne för att sedan stirra på Ville som skrattar och är fin/snygg/cool. Undrar om Trollbarn såg att jag stirrade på Robin. Men gah, Trollbarn i min klass känner Robin! OMG! Fuck.
Sen blev det tankekaos. Halvgrät. Sen fick Malin plågas av min damp under hela bussresan hem. Glömde dessutom att trycka på stopp så jag fick åka en hållplats längre.
Jaha, så är det då. Jag gillar Robin. Robin som jag kallar Ville. Varför blev det så här?
Till datorn: Hate you because you're stealing my time!!!
Hålet. Där är alla musikesteter håller hus. Man kan liksom inte gå dit om man inte är estet eller har med dem att göra. Okej, jag är estet men bildestet. Bild. Vi är lite undangömda. I ljushallen finns det två nitliknande utbuktningar i golvet. Dessa kan man sitta på (det är fyra sittplatser på båda och mellan är det fönster som man kan kolla ner genom. Den ena är ovanför Hålet).
Jag såg inte Ville idag på skolan. Han låg nere i Hålet på en soffa nästan hela dagen och typ sov. Innan lunchen när jag gick förbi såg man bara svarta Converse på någon helt klädd i svart som låg där, men sedan innan Formen såg man att det var han. Ville som låg på soffan, nästan helt klädd. Så jag satt där ovanför honom, där han låg. Satt och såg ner på honom genom fönstret. Och han märkte inget.
Antar att det räknas som att jag visst såg Robin idag.
Var på stan efter skolan. Köpte hårborste, ögonbrynspenna och nagellack lite snabbt på Kicks. Gick ut därifrån för att gå till bussen. Då ser jag Ville. Kollar hastigt vilka han är med. Musikestet, musikestet och Trollbarn. Trollbarn?! TROLLBARN I MIN KLASS?! Ser snabbt på henne för att sedan stirra på Ville som skrattar och är fin/snygg/cool. Undrar om Trollbarn såg att jag stirrade på Robin. Men gah, Trollbarn i min klass känner Robin! OMG! Fuck.
Sen blev det tankekaos. Halvgrät. Sen fick Malin plågas av min damp under hela bussresan hem. Glömde dessutom att trycka på stopp så jag fick åka en hållplats längre.
Jaha, så är det då. Jag gillar Robin. Robin som jag kallar Ville. Varför blev det så här?
Till datorn: Hate you because you're stealing my time!!!