onsdag 30 juni 2010 - Too horny to not have a boyfriend. Too horny to do anything at all except smile and think about fictional-cute-boy-Colin and real-sexy-man-Ville. Yeah.

tisdag 29 juni 2010 - H ska till USA med sin familj. Hon ska vara där i ungefär en månad. Är avundsjuk. Vill också dit. På torsdag åker hon, därför bestämde vi oss för att träffas innan. Vi åt glass i hamnen, snackade, åt asian-food ur boxar hos henne, snackade mer, var på hennes rum... Ja.

And damn vad jag crushar HIM. Ja, HIM! Det är ju ingen nyhet att jag har en stor fet crush på Ville Valo men nu pratar jag om bandet, deras musik. Jag har fan crushar på deras låtar! Gick runt här hemma idag och hade Drunk On Shadows på hjärnan. Nynnade lite, sjöng lite på refränge... Så fick jag något dampryck i hjärnan och sken upp som en sol och kände mig helt lycklig. Och varm. Yeah. You know. En crush.
Ännu värre är det med Bleed Well. Den är jag nästan kåt på. Ni vet... När man tycker något är så bra... Man blir så glad att man typ vill... kräkas! Så känner jag nu. När jag lyssnar på Bleed Well. Fattar ni? Den är så bra att jag vill kräkas.

♥ ][=][ . ][ . ][Y][ ♥

fredag 25 juni 2010 - Link ringde och väckte mig kvart över elva. Hon och jag tog bussen från stan hem till henne. Det blev bara vi två. H skulle till Umeå, E är i Gävle och Z blev lat.

Men vi hade kul ändå! Först var vi på ett litet midsommarfirande och åt kakor och korv med bröd. Sen var vi och hennes mamma till en sjö och badade. När vi kom tillbaka till Link åt vi tårta och såg Jerry Springer. Sjuka männsikor. Vi retades med grannkatten som är feg och klappade på Links katt som är fet ♥ Seeen gick vi runt på byn och snackade. Kom på awesome idéer. Åt god mat. Såg The Mentalist. Sen visade Link mig sitt tattueringskit, så jag föreslog att hon skulle tatuera sig på tån. So she did. En stjärna. Det blev fint. Men lite skevt. Duktigt för att vara hennes första tatuering ändå, haha. Innan sommarlovet är slut ska hon tatuera min tå också. Jag vill ha ett Heartagram, Pacman-spöke eller också en stjärna.
Helt seriöst, jag vill tatuera mig! Vill ha en liten svart stjärna i örat, en liten fjäder någonstans och texten Tausend sterne ziehen vorbei som betyder 'Tusen stjärnor passerar förbi' på tyska. Tycker det låter så himla vackert! Det kommer från Tokio Hotel-låten 1000 Meere. Diggar Rihannas lilla pistol-tattoo också. Och jag vill ha något bakom örat!

Vid midnatt gick vi ut och plockade blommor i det blöta gräset. Det hade regnat. Innan vi gick och la oss åt vi tårta igen och drack fruktbål. Yup.

torsdag 24 juni 2010 - Dagarna bara går. De är soliga. Jag bara chillar. Lugnt. Fixar fixar. På bloggen, i dagboken, kanske i livet. Snart. Midsommar imorgon. Fint.

Dagens fina låt: Faster - The Plain White T's

I'm losing my voice if you won't make a choice
I'll lose my head if you go to him
And then I'll lose my mind if you won't take me back toninght
Take me back tonight

This is what it looks like
This is what it feels like
And this is your heart beating FASTER ♥

onsdag 23 juni 2010 - Dagens HIM-låt: Bleed Well från albumet Venus Doom.
Så underbart bra låt. Den är... bra! Helt normalt HIM-bra de två första textraderna, men sedan kommer detta:

"Love preys the living and praises the dead
In the heart of our hearts by death we were wed"

Och man blir helt... Gud! Det är som... lycka. Musikorgasm. Eller... Fan! Underbart helt enkelt! Och sedan kommer refrängen och man blir bara helt... Wow! Som glad fast ändå inte. Ahhhhh! Det går inte att beskriva.

"Bleed well the soul you're about to sell for passion deranged
Kiss and tell, baby we're bleeding well
Bleed well that heart you're about to fail for reasons insane
Kill and tell, baby we're bleeding well in hell"

Sedan kommer nästa vers och samma sak upprepas men då har man blivit van så det känns inte lika intensivt som första gången. Sedan njuter man bara av resten. Men slutet. Det sista. Det är obehagligt. Låter som ben som går av... Det blir inte mer mysigt av Villes skrik.

måndag 21 juni 2010 - Då var det bara Z och jag då. Vi köpte en glass, Kinder Maxi och Coca Cola till frukost på Coop. Bra frukost. Fett nyttigt har jag hört. Då butikerna började öppna gick vi och kollade så gott vi orkade. Vi var i alla fall på Shock två gånger. Så köpte vi en Subwaymacka och hoppade på tåget från det numera soliga Göteborg.
En gammal klasskompis från högstadiet hade också varit på Pier Pressure, för att se HIM. Vi träffade på henne på Tågstationen. Minns att hon var småbesatt i HIM i sjuan och ritade heartagram överallt. Jag tyckte det var coolt, så jag ritade heartagram i smyg. Men HIM hade jag aldrig hört. Anade att det var hårdrock eller något sånt så det var inget jag var intresserad av. Rix FM var ju det som gällde. Tönt.
Sedan hade hon en tröja med Ville Valo. Den här före detta klasskompisen alltså. Så då fick man ju veta vem det var. Typ. Hon var nog väldigt nere i honom, och jag förstod inte hur det var möjligt. Jag tyckte inte alls att han var särskilt snygg. Hade aldrig trott då att jag skulle komma att lyssna på HIM timmar i sträck, vänta över en timme trots ont i fötterna bara för att få stå så långt fram som möjligt på deras konsert, och få kåtslag av att nörda Ville-bilder en kväll vid datorn, fyra år senare. Så kan det gå.

måndag 21 juni 2010 - natt och morgon.

INTRODUCING THE GUYS.
Vi stod utanför festivalområdet ett tag efteråt. Vi hade ju inte precis några planer. Inget boende. Det enda vi visste var att vi skulle dygna. Inte sova något. Jag bytte om från jeansshorts till byxor. Kim tvingade mig att gå på hans rygg. Då kom två killar som verkade vara lite äldre än oss, kanske 23, och började snacka. Först och främst undrade de hur man tog sig till Helsingborg. För det vet säkert ett par förrymda norrlänningar. Skämt åsido.
Well, vi stod och pratade ett tag. De undrade vart vi var ifrån och vi berättade. De tyckte vi alla skulle dra till Norrland på efterfest. Haha, tyckte vi.

OVER THE BRIDGE.
"Det står Kristinehavn därborta på danska!" kom den längre av dem och sa. "Vi bor ju nästan där"
Killarna hade Halmstadsdialekt och var lite på lyset. Grymt trevliga ändå. Dialekten gjorde mycket. De hade självklart också varit på Pier Pressure men haft Paramore som huvudmål. Den ena av killarna hade skägg, Daniel hette han. Den andra var lite längre och såg bättre ut. Jonas. Fick dock inte veta hans namn förrän långt senare. Skitroliga killar. Ville inte riktigt bli av med dem. Jag menar, vi hade flera vakna timmar framför oss och var ganska säker på att det inte skulle hända något bättre.
"Centralstationen, dom säger att vi ska dit"
"Ja, dit ska vi med" sa vi.
Så vi följdes åt över bron. De visste nämligen inte var Centralstationen låg...
Men killarna malde på. Sen gav de oss påhittade namn. Startade en namngissningslek. De gissade fel gång på gång. De kom i alla fall ihåg våra namn när de väl fått veta dem.
De dissade oss för att gå till Nordstan när vi väl kommit över bron. Vi själva fortsatte mot Centralstationen som bestämt.



BRAGO AND BURN.
Småhungriga och energibehövande drog vi till 7-Eleven mittemot Centralen. Bragokex och energidrycken Burn för min del. Sedan gick vi till Centralen och chillade. Tänkte vila lite på varsin bänk. Men det gick ju som det gick...

ÅTERKOMSTEN.
Åt några kex. Drack lite Burn. La mig ner för att vila. Blundade.
"Norrland! Det är Norrland! Efterfest i Norrland!!"
What the fuck?! Ja, gissa vilka som hittat oss.
"Vi har med oss Tompa"
Medan de varit borta hade de tydligen stött på en till kille som var med dem nu. Tompa. Blond, rätt söt. Ett av världens sötaste skratt hade han också. Hans flickvän kom sen.
Härligt flummig stämning.



MOT NORDSTAN.
Klockan blev ett och vi blev då utslängda från tågstationen. Tompa med flickvän gick sin väg men Jonas och Daniel stannade med oss.
"Jaha. Vafan ska vi göra nu?" står vi ute i den kalla sommarluften och undrar. Knappast att vi ska stå här ute i flera timmar! Z och jag åker hem med tåg 19:00. Kims buss går 07:50 på morgonen och Helsingborgskillarna ska med en buss tio i tre. Sen kom Jonas på att Nordstan är öppet. Så vi gick dit och satte oss på en bänk. Snackade. Jonas och Z satt på golvet. Daniel började må dåligt och gick iväg. Sen la han sig och vilade på golvet.
Vi snackade om skolan, vad vi gick eller gått på gymnasiet. Sen pratade vi musik. Pier Pressure.
"Vad lyssnar ni på annars då?" frågade Jonas.
"Ja... Det är väldigt blandat..." sa Z och jag.
"Ni lyssnar säkert på dom där... Tyskarna... Vad heter de?! Rätt unga..."
"Tokio Hotel" sa Z
"Ja, precis. Men lyssnar ni på dem?"
"Joo... Vi två" sa Z och jag.
Snyggt att det är så uppenbart. Haha. Epic.

Vi blev utslängda klockan två och drog till ett kebabställe. Jonas och Daniel åt. Jonas roade sig själv och oss andra med att göra grimaser i spegeln som täckte ena väggen. Z lärde honom korsa alla fingrar över varandra. Sen var det dags för Helsingborgsborna att åka.
"Hoppas det går bra, men jag skulle verkligen vilja krama er innan vi går" sa Jonas när vi var vid Centralen igen. Det gick bra. Sen sa vi något om Facebook. Det var då han sa vad han hette. Jonas. Eller... Tänk om det var Jonatan. Damn haha.

LEFT ALONE.
Z, Kim och jag. Tre trötta individer. Släpar omkring på Göteborgs gator vid den tidpunkt som kallades både natt och morgon. Först är staden helt öde verkar det som. Men när vi kommer till Avenyn märker vi att det finns fler vakna människor.
Vi väntar på att klockan ska bli fyra. Då öppnar Centralstationen igen. Vi får ont i fötterna av att gå.
Så blir klockan 04:06 eller något. Centralstationen.
*kliar mig på näsan med långfingret*
En kille i Metaltown t-shirt frågar:
"Har ni varit och sett HIM?"
"Jaa!" svarar jag halvlyckligt.
"Ja, jag såg ditt finger"
Hade ritat ett heartagram där. Wiihhh.

Vi gick in och satte oss på ett par bänkar. Det var omöjligt att vara helt vaken. Kim tvungen att gå då klockan var kvart i åtta, för att hinna med bussen. Adjö. Snark.

söndag 20 juni 2010 - HIM - 21:30-22:45 (finland)

Vi lämnade alltså Paramore och begav oss tillbaka till Black Stage. Vi försökte få plats längst fram och det var nästan möjligt på vänster sida, ett par personer som stod framför oss bara. Nu väntade alltså festivalens sista och längsta spelning. Medan vi stod där och väntade (och fick lov att beskåda det tråkigaste och sämsta soundchecket jag varit med om på en pro-stage).

Nu måste jag erkänna en pinsam sak... Jag var nervös. Innan. När vi stod där och väntade. Hela dagen faktiskt. Det låter jättetöntigt och konstigt men det är sant. Jag försökte föreställa mig HIM och framför allt Ville på scenen på riktigt men utan vidare resultat. I och för sig har jag inte så stor koll på hur resten av HIM ser ut, förutom Ville och han i dreads. Just det, var ju nervös över att få se Ville på riktigt. Jag menar, han som fått mig att bli småkåt, och som jag pratat om en massa innan, speciellt med Kim som påbörjade en diskussion om att han egentligen var min pappa och jag var hans okända, hemliga dotter. Ville, den snyggaste och sexigaste mannen över 30 och hetast i Finland, no doubt.

De var lite sena (precis som Paramore också hade varit). Men de kom. Fyra män som placerade sig vid var sitt instrument: trummor, keyboard, bas och gitarr. Det vanliga (hade dock inte någon aning om att de hade en keyboardist, hah). Sedan kom Ville. Lite gammal men inte en dag över 33 (komma fem) år. Lite skäggig men ändå fin, snyggt smal och glad. Glad! Hade nästan förväntat mig en ganska allvarlig, trött Ville. Uttråkad också. Men han log stort!
De flesta av deras låtar har texter som är emo i huvet och är väldigt olyckliga. Ingen låt som helst är glad! Dock väldigt bra låtar.

Och Villes stil var snygg. Nästan lite Robin-stil men ändå inte. Känns sjukt fult att jag har kallat Robin för Ville nu. Ja, ni ser på bilden hur han såg ut. Först hade han en kavajliknande jacka och luvan ovanpå mössan. Slappt. Men jag gillar det! Jättemycket! Ville! Men man såg inte håret, hoppas han inte har klippt det kort!
Ah! Ville Valo är het. Tog ett tag innan jag insåg det. Kring första juni. I fell hard. Hur awesome är det inte att få se honom på riktigt efter 20 dagar då? Med Tom Kaulitz fick jag vänta nästan tre år. Fick inte ens se honom i dreads.

Men Ville... Minns att jag satt mellan Z och H på en lektion i skolan. Vad var det? Slutet av januari, början av februari... Vi hade Historia. Tidigare den dagen hade H och jag googlat bilder på Ville Valo för att jag tyckte att en kille i musikestet var lite lik honom (Robin).
Jag: "Du vet han som spelade brat...?"
H: "Jag vet inte vem det är..."
Jag: "Va?! ... Hm... Men han är i alla fall lite lik Ville Valo. Han som sjunger i HIM"
Så på Historian när Z var med tänkte jag fråga henne. Hon borde ju veta vem det är.
Jag: "Z, du borde veta vilka HIM är?"
Z: "Ja!"
Jag: "Och Ville Valo..."
Z: "Ja!"
Jag: "Du vet han i estet, han som spelade brat i sceniska, är lite lik honom"
Z: "Ja... Kanske. Jag tror han heter Robin (...) men Ville är snygg! Inte nu men förut, när han hade halvlångt hår... Och mössa!"
"Mmm..." suckade jag och tänkte på Robin i stället. Var ju inte alls intresserad av Ville Valo då.
Hah. Så kan det gå. Det var ändå jättelänge sedan. Sedan fick jag tre HIM-låtar av Z som jag lyssnade på under sportlovet. Resten är historia.

Hans leende är underbart ♥



Tillbaka till Frihamnen den 20 juni. De började spela när alla var på scenen. Kanske sa Ville hej först. Minns inte. Deras intro var minst sagt mysko, det var innan de kom ut på scenen. Men seDAn... LOVE! Sedan är det ju så att de har ett album som släpptes förra året som jag inte hade någon aning om att de hade. Screamworks: Love In Theory And Practise. Damn good då! Not! Men som tur var spelade de inte mer än fyra låtar från det. Av 15 totalt. Och det var inga dåliga låtar heller.
Men damn! Blev riktigt pissed på ett par tjejer bakom oss som skrek "Ville!!" varje gång det var paus mellan låtarna och Ville pratade. Man hörde ju knappt något. Hans mikrofon var dessutom väldigt låg. Uppfattade bara några enstaka ord när han pratade. Diggar tjejen precis bakom mig som skrek att de skulle hålla käften. Synd att de inte lyssnade.
Men Ville log och skrattade ofta. Hans skratt är älskvärt! Han såg åt vårt håll flera gånger. Ofta med ett stort leende. Man kan inte låta bli att känna sig träffad även fast man vet att han säkert bara såg ett myller av händer och ansikten. Men man kan ju låtsas att man utmärkte sig och att det var mig och Z han såg. Och Kim. Vid ett tillfälle kände jag mig så himla träffad när han såg åt vänster och log så jag kunde inte låta bli att le själv. Riktigt stort.

Men HIM på scen! So fucking awesome! Underbart. Och Ville. Fan, förlåt att jag bara pratar om honom men jag crushar honom really hard just nu. Hans mörka röst... Och han är inte alls allvarlig eller kall eller något (om man av någon anledning skulle ha trott det) (men han ler aldrig i musikvideosarna, där är han bara snygg, allvarlig och graciös, damn). Han är riktigt playfull och flummar runt. Och han är 34 (nästan)! Älska (med mig) (förlåt, Z tycker jag är pervers men jag är för fan inte mer än en människa! Ah Ville, ta mig!) (okej, jag ska ge mig)! Smådansade lite. Tog pausar för att dricka Red Bull...

♥ ][=][ . ][ . ][Y][ ♥

De avslutade konserten med Rebel Yell som är en cover på Billy Idol's låt. Den är bra, en låt man kan men den får mig bara att tänka på Guitar Hero och orginalet som jag hört x antal gånger. Jag vill ju att sista känslan ska vara HIM... Aja.

Åh fan! Tack för ett jävla bra fucking slut på festivalen! HIM! Damn, damn, I love you. Er musik är fan underbar. Och Ville, rape me. Or something. KIITOS!!! Jävla asgrymma finngubbar ni är! Fan, älskar er! Asmycket! TACK! KIIIITOS! Kiitos!

Alla låtar låtar är så jävla bra men mina favoriter, mina aboluta favoriter av de dom spelade är: Right Here In My Arms, The Kiss of Dawn, Bleed Well, Killing Loneliness och The Funeral of Hearts.
Dock så är alla låtar de spelade bra. Fast de nya (markerade med en prick) hade jag aldrig hört förut. Wicked Game är också en cover men den finns med på flera av deras album.

The setlist of HIM
Like St. Valentine •
Right Here In My Arms
Wings of a Butterfly
Scared To Death •
The Kiss of Dawn
Join Me
Heartkiller •
Wicked Game
Bleed Well
Disarm Me (With Your Loneliness) •
Buried Alive By Love
Poison Girl
Killing Loneliness
The Funeral of Hearts
Rebel Yell

Men. När jag ser Ville på scenen. Det är min första anblick. Han kommer gående mot mitten. Jag frågar mig själv:
"Vill jag verkligen ha Ville? Kommer vi någonsin att träffas?"
Nej och nej. NEJ! Så svarar jag i mina tankar. Sen... Är detta han jag har crushat och drömt om de senaste 20 dagarna? Kanske. Han ser så annorlunda ut. Men han har sin charm. Den syns inte på alla bilder...
När jag ser Ville, är det egentligen Robin jag vill ha då? Är det Robin mitt huvud inte kan släppa?
Men när jag ser Robin. Som den 27 maj när han spelade i ljushallen. När jag bara vill våldta killen (yes, it's true, like you've never thought that yourself). När det verkligen känns att jag vill ha honom. Är det egentligen Ville jag tänker på och trånar efter?
Robin, Ville. Ville, Robin. Jag vet inte.

Igen. Tillbaka till Frihamnen. Vi lämnar vår plats vid scenen. Följer strömmen av människor som sakta driver mot utgången. Bort. Inget festivalområde mer. Kim, Z och jag. Pier Pressure. Fan vad bra det var! Jag vill ha mer!

Btw. Utanför. Gissa vad! Affisher. All Time Low. Stockholm 16 augusti, Göteborg dagen efter. Minns ni den där picknicken förra söndagen?
"När All Time Low kommer till Sverige åker vi och ser dem" sa jag. 16 augusti. Hade inte väntat att det skulle bli så här snart! Fan vad awesome!

söndag 20 juni 2010 - We're fucking in! We're fucking there!

Vi satte kursen mot Red Stage. Såg Dead By Aprils soundcheck, men de försvann och vi insåg att det var över en timme tills de faktiskt skulle spela så vi gick och checkade området som var sehr gut. Ape Rape Escape spelade i tältet men vi orkade inte se dem.

DEAD BY APRIL - 14:15-14:55 (sverige)
Vi stod väldigt långt fram på vänster sida. Vid två tillfällen bildades moshpits bakom oss. Ett bra metalcore-band men tyvärr kunde jag bara två låtar: What Can I Say och Losing You, samt några refränger. Grymt ös var det i alla fall där framme. Den nya sångaren Zandro var tydligen ingen hit jämfört med Pontus, den förra, men jag själv vet inte. Har ju aldrig sett dem förut. Jag gillade dem i alla fall!
Bästa låtarna: Angels of Clarity, Falling Behind, Losing You, What Can I Say.

PLAN THREE - 15:00-15:50 (sverige)
Vi passade på att kolla in ovannämnda band när Dead By April var klara. De var rätt bra men det hände inte så mycket där vid Black Stage så vi bestämde oss för att gå och äta någonting.

PENDULUM - 16:00-16:55 (australien)
Ett band som inte faller mig i smaken men som vi hörde från avstånd när vi åt. De spelade på Red Stage och det regnade fortfarande. Men inte så farligt mycket.

Vi passade på att chilla lite. Äta. Hamburgare blev mitt val. Vi var in till ett mysko tält med weird people som uppträdde. Freakshow! En kvinna som slukade svärd och Lizzard Man som körde en korkskruv in i näsan. Den kom ut genom munnen... Ingen bra middagsunderhållning för den känslige om man säger så.



DESTINE - 16:30-17:15 (nederländerna)
Bra band som spelade i tältet. Vi valde att inte stå så långt fram eftersom vi skulle gå och garantera bra 30STM-platser i god tid. Vi stannade inte så länge med andra ord. Men vi hann se tre låtar: Where Are You Now, Burn och Lightspeed.
Bästa låtarna: Am I So Blind, Burn, Where Are You Now.

Vi hade en plan inför 30 Seconds To Mars, ett stort band från USA. Vi ville komma långt fram! Så vi tänkte gå och se The Sounds, och sedan när de är klara trycka oss så långt fram det går då folk lämnar, sedan stå och vänta på 30STM. Sehr gut?

THE SOUNDS - 17:00-17:55 (sverige)
Black Stage. Det längsta vi kunde komma blev tre, fyra meter från staketet. Jag tyckte de var helt okej. Inte för att det är något jag lyssnar på annars. Kunde en del låtar efter att ha lyssnat lite på dem i sjuan och åttan. Men Kim däremot, gjorde en pistol-mot-tinningen-gest. Det var bara lite tråkigt under två lite lugnare låtar. Maja Ivarsson var kvällens första kvinnliga performer. En av de två på festivalen.

Nu väntade en dryg timmes väntan. Vi hade lyckats ta oss över två meter längre fram. Det var i alla fall bra. Strax innan 30STM började ett riktigt bra band spela borta i tältet, nämligen:
HERBRIGHTSKIES - 19:00-19:45 (sverige).
Bara namnet låter snyggt. Synd att man missade dem. Men det är nog lättare att få se dem sen eftersom de är från Sverige. 30STM var riktigt värt!



30 SECONDS TO MARS - 19:15-20:15 (usa)
Black Stage. Oj. Hade aldrig trott detta men det var värre tryck än på Tokio Hotel. Och solen sken så det blev varmt också. Kvavt, svårt att både andas och röra sig. Ni fattar inte! Damn! Man rörde sig knappt en centimeter om inte hela publikhavet gjorde det samtidigt.
Vi hamnade nästan längst fram men flyttades säkert två meter bakåt under konsertens gång. Jared Leto, sångaren är grym på scen. Och jag är ganska säker på att hans favoritord är 'fuck'. Well, I don't blame him. Men what? Rosa tuppkam?! Fan vad grymt! Men riktigt oväntat måste jag säga. Jag som hade förväntat mig vanligt mörkbrunt emohår. A Beautiful Lie och Attack var bäst. Men de allra bästa låtarna spelades när vi hade gått. Det gjorde vi för att 1. Det blev outhärdligt varmt och kvavt, och 2. Vi ville komma relativt bra till på Paramore.
När vi gått hörde vi från håll akustiska versionen av The Kill och From Yesterday. De avslutade med min favorit från det senaste albumet This Is War: Closer To The Edge. Så jäkla bra! Men ändå bra att man hörde allt ända bort till Red Stage.

Medan Paramore spelade:
NEVERSTORE - 20:15-21:00 (sverige)
I tältet. Var Mtv-populära vintern 07/08. Rätt bra. Hade varit kul att se. Z har ju crushat dem lite förut. Men Paramore blev ett lätt val.

PARAMORE - 20:20 - 21:25 (usa)
Red Stage. Bra band. Vi hamnade alltså rätt långt bak. Eller nånstans i mitten. Paramore innehåller alltså kvällens andra och sista kvinnliga performer, även hon sångare. Den lite halvcrazy Hayley Williams med orange hår som var och varannan kille verkar ha en liten crush på. Lillebror till exempel.
Vi såg inte bra alls. Det var händer i luften både bakom och framför oss. De spelade bara nya låtar eller sånna jag inte alls kände igen. Förutom That's What You Get. Och Kim såg väldigt uttråkad ut. Så vi kände att vi kanske skulle gå tillbaka till Black Stage och vänta in HIM. Satsa långt fram på dem i stället. Det var ändå dem vi såg mest fram emot alla tre.
När vi gått hörde jag dock två favoriter från Paramore, Decode ♥ och Misery Business. Just typiskt.

Samtidigt som HIM började spela:
JOHNOSSI - 21:30-22:15 (sverige)
I tältet. Tvåmansband som spelar glada låtar. Man får liksom feel good-känsla av dem. Skulle gärna vilja se dem men självklart prioriterade vi HIM nu.
Press Hold och Santa Monica Bay är två favoriter. Och The Show Tonight.

söndag 20 juni 2010 -

PÅ BUSSEN.
Det gick skitbra att sova. Fan heller! Det spelar ingen roll hur sköna sätena är om man är tvungen att sitta i dem i flera timmar. Lyssnade på Pier Pressure-musik bara. 30 Seconds To Mars, Dead By April, Destine, HIM, Paramore... Första gången jag somnade var under några HIM-låtar. Så jag lyckades somna ett par gånger i alla fall. Men det var inga långa stunder.

MORGON.
Så kunde man äntligen känna igen det som passerade förbi utanför fönstrena som Göteborg. Första kännetecknet: Liseberg. Men något som också syntes genom fönsterrutorna var en ljusgrå himmel och regn.

TVÅ FYLLON.
Vi åt frukost i from av en Subway-macka. Offrade oss för skabbtoaletterna på Centralstationen. Två fyllon kom fram till oss (Z skyndade sig att fly in i en toalett). En 35+ med fula tänder och en yngre med svart halvlångt lite smutsigt hår. Han den yngre kunde inte ha varit mycket äldre än oss. Han hade fin hy och ganska tjocka läppar, kunde nästan ha varit lite söt. Lång var han också. De pratade med mig och Kim, medan Z vägrade att komma ut förrän de gått. Fyllona hade i alla fall varit på Metaltown och den yngre av dem skulle på Pier Pressure också. Visade sitt armband.
"Pier... pier... PIÄÄR! Piäär festival! Haha!"
Haha bäst. Men de bestämde sig för att lämna oss tillslut. Men först...
"Här, kom får jag en kram, båda två..."
Så drog han Kim och mig mot sig. Alkohollukten svepte över mig. Men okej då. Han var ju rolig.



INNAN.
Jaha, vad göra nu då? Gå ut. Okej. Titta lite på det enorma pariserhjulet mittemot Frihamnen. Frihamnen?! Men det är ju där Pier Pressure är. Äh, vi går över den långa bron och kollar in stället. Lång bro.
En Scen! Det är den stora! Black Stage. Och det där måste vara Red Stage då! Och tältet! PEPP SOM FAN!
Det är redan en del folk utanför entrén, där det fortfarande står Metaltown 2010 (hade varit grymt om man varit på det med, och West Coast Riot som var dessförinnan). Men mycket folk är det inte. Än. Vi chillar, sen ställer vi oss i den kö som nyss har bildats. Det är då allt folk börjar dyka upp. Bakom oss förstås. Även entré-bannern har bytts ut nu.
Insläppet sker 12:30. Och innan dess har vi redan hunnit klottra våra armar och händer med bandnamn, logos och texter.
Väderstatus: Regn.
And we went inside → biljettcheck → biljettrivning → får fina PP-armband → säkerhetskontroll... and... fuck! Vända om och lämna väskorna i garderoben. Och sedan snabbt in igen.

Hell yeah! We're at Pier Pressure festival!!!

lördag 19 juni 2010 - 10:09 - Äntligen lördag! Ska tvätta håret nu! Två gånger!

13:13 - Hell yeah, I'm going! ♥

I'M GOING
Tidsoptimist som man är satt jag framför datorn in i sista sekund. Men jag ville ha en till av den här fina bilden som bokmärke. Har lånat Gossip Girl: Du och ingen annan, den enda GG-boken jag inte har själv. Den handlar om vad som hände innan den första, typ innan Serena började på internat. Men. I väg kom vi tillslut. Utan min mp3. En livsnödvändig pryl så det var bara att vända om och hämta den.

Hell yeah, we're going to Pier Pressure!

13:40 Buss från hemmaplan till Sundsvall. Mötte Z utanför bussen. Det blev mycket prat sen.
15:55 Spare time i Sundsvall i en timme. De visade kungliga bröllopet på storbild på torget. "What the fuck?!" tänkte vi och flydde.
17:00 Äckelluktande buss mot Gävle. Läste och lyssnade på musik. It had to be you. Det är den engelska titeln på boken.
19:55 Framme i Gävle.
Angående min frisyr: "Min boll ser ut som en korv".
Z tyckte det var kul. Men det såg faktiskt bättre ut än vad det kändes.
20:06 Tåg. Äntligen! Så mycket skönare med tåg. Från Gävle till Stockholm. Och här sitter jag nu. Vi ska vara framme cirka 21:30.

TRAVELLER.
23:20 På bussen till Göteborg. Kom fram till Stockholm på utsatt tid. Åh, underbara smutsiga Stockholm! Haha. Mötte upp Kim där. Zs kompis som ska med till Pier Pressure. Han hade tagit en tidigare buss och kommit fram fem timmar innan oss. Var en snabb sväng till Sergels Torg. Sen var vi mestadels på Centralen. Skrattade åt inget. Sprang till en full buss 22:45. Spridda platser men sköna säten. Tur det. Kim sitter två säten framför mig och Z snett bakom. Ska nog läsa lite Gossip Girl nu. Till midnatt. Then music only.

torsdag 17 juni 2010 - I lördags vaknade både Z och jag upp med en dröm som handlat om Robin och mig i bakhuvudet. Hon om att vi var med varann och jag om... Att han kom till festen vi var på fredagen innan till slut. Eller nej, det var ju också Z. Jag drömde om en stad, att han var jättefull och hade somnat i en säng.
Jag: "Åh, aw"
A: "Vem är det där?"
Jag: "Robin!"
Sedan kramade jag honom. Haha, wtf. Z's dröm var nog bättre.

 

onsdag 16 juni 2010 - Mamma och jag står och kollar i broshyrerna på Resia.
Mamma: "Jag vill till Kina"
Jag: "Mm... Men jag vill hellre till Japan"
Mamma: "Men jag vill gå på den här nu"
Kinesiska muren. Du har aldrig varit i Kina. Om du väntar kanske det inte hinns med.
Jag: "Ni borde aldrig ha skaffat barn..."
Gråten i halsen.
Mamma: "Nää... Ni är mer värdefulla än alla resor i världen"
Om vi inte varit i stan på ett allmänt ställe hade jag börjat gråta.

♥ I love you, mom. I love you, brother. I love you, dad. ♥
Family first.

Har laddat in lite mer låtar på mp3:n. Fick lov att ta bort några också. Det blev en del Pier Pressure-musik. Här är några av dem:
Californication - Red Hot Chili Peppers
Closer To The Edge - 30 Seconds To Mars
Faster - Plain White T's
Forget About Me - Destine
Geh - Tokio Hotel
Ignorance - Paramore
Killing Loneliness - HIM
Little Miss Obvious - Her Bright Skies

tisdag 15 juni 2010 - Öl är ju för fan visst gott. Finns ju saker jag hellre dricker men det är ju inte äckligt.

Så rann regnet ner för mitt ansikte.
"Lampljuset inspererar mig inte"
Så jag släckte fönsterlampan.
Mörker. Fast med ljus i.

Jag gick till köket och letade kakor. Jag vill ju ha kakor. Men det fanns inga kakor. Jag öppnade kylskåpet och såg rivna morötter i en skål. Rosa var de. Så jag stängde det igen.

Gud, jag mår inte bra.

Frågetecknar. ???

juno

måndag 14 juni - Såg en film idag. H, den var väl inte alls dålig.

Såg ut genom fönstret och undrade vad jag gjorde här. Jag har ingen ork. Min livslust försvinner. På riktigt. Jag sjunker.

söndag 13 juni 2010 - Picknick! Link, Z, Larsson, H och jag. Och massa fika. Link har haft godis-och fika-uppehåll nu i en månad. Hon klarade det! Det måste firas! Kakor, muffins, rån, rulltårta, glass och hallonsoda.
Hängde där från ett till fyra. Lyssnade på All Time Low och lite annat. Pratade en massa. Sedan gick vi till lekparken. Åkte hem när det började regna.
Innan hann jag boka in en fest den 11 augusti.
Link: "Varför just den 11 augusti?"
Jag: "Eh... Vet inte, jag bara sa något"
Det är en onsdag. Alla skrev in det i sina mobiler.

söndag 13 juni 2010 - Jag har fått en uppenbarelse. Melancholy came. Tårar kom också. Jävla mysko känsla ändå. När man inser något som man vetat hela tiden. Det blir ändå lite överväldigande. Det nyps lite grann i själen. Inte så skönt. Det börjar brinna lite i ögonen också. Sedan fylls man med tomhet. Det är som att fyllas med ingenting. Allt suddas ut för att få plats med detta ingenting och då blir det ju liksom rätt tomt. Vakum. Jag erkänner, lite skönt är det. Insikt. Det. Då är det gjort. Men mysigt är det inte. Svider, känns surt, smakar beskt och låter ganska grått. Oh fuck. Jag svamlar. Minns inte hur insikten kändes nu. Den skedde för ungefär 244 minuter sedan. Det är över nu. Det känns inte mysigt nu. Lika bra att inse det nu än efter sommaren. Man får leva med det.

Rockkillar! Metaldudes! Robin! Fuck you, erat fel!

God fucking natt.

torsdag 10 juni 2010 - Så. Då var det sommarlov för min del. För sista gången. Lov på sommaren kommer jag förhoppningsvis ha fler gånger i livet, men det kommer aldrig vara samma sak. Aldrig mer någon skola att komma tillbaka till. Inte ens om jag läser vidare på högskola eller universitet kommer det att vara samma sak. Så jag har bara en sak att säga till mig själv: Använd det väl. Pier Pressure är först ut. Tio dagar, sedan åker vi. Det blir jag, Z och hennes kompis Kim.

Träffade A på bussen. Träffade klassen i 117 i skolan. Det traditionella avslutningsfikat. Orkade knappt fika något. Riktiga avslutningen var i aulan klockan 10:00. Ettorna och tvåorna. Musikesteterna och kören sjöng.

Kramade E hej då. Hon skulle till sin pojkvän i Gävle. Vi andra träffas imorgon (fuck). Fest. Weird. Vet inte vad jag har för förväntningar. Inga egentligen, det är bäst. Förutom att jag inte tror att Robin kommer vara där. Han tar studenten, han kommer vara med sin klass fer sure.

Så nu har man sommarlov. Har redan lyckats somna i gräset. Great.

The summer of 2010 STARTS HERE!!!

onsdag 9 juni 2010 - När det regnar från grå moln ute kan det inte låta bli att regna lite från grå moln inne i huvudet också. Jag vet att det finns fler glada människor när det är sol än när det är regn.

Bazookan är i princip klar. Den ska bli svart bara.

Har nu tömt och städat hela mitt skåp. Hade några bilder på Tom Kaulitz på insidan. Min lilla Tom Kaulitz-hörna. Dock bara gamla bilder, utom den längst till vänster. Den satt på utsidan av skåpet ett tag. Love på mina Tom-moments jag haft på grund av den.

unknown

lördag 5 juni 2010 - I början av natten. Det är lite småkyligt. Allt är grönt nu. Doften. Ljuden. Min sommar ♥

"I've been waiting for something to live and die for
Just get lost without a sign
As long as you stand by my side
In your shadow I can shine"

- Tokio Hotel

torsdag 3 juni 2010 - Dagens ledord: Bazooka. Jag hittade ett fett papprör. Ett stort, långt. Det är väl en självklarhet att tankarna spatserar i väg till bazookas, am I right? Så var det bestämt. Vi bygger en bazooka. Z och jag Googlade och skrev ut några bilder, sedan joinade Link och vi drog ner på stan på jakt efter lite skrot. Vi hittade en blå öppen container nere vid hamnen. Link och jag klättrade ner i den och hittade massa najs stuff. Bildelar från Mercedes, status. Och jag fick äntligen tillfälle att använda meningen "Man vet aldrig när man kan behöva ett schysst järnrör".
Vi bar upp skrotet till skolan. Vi hittade grymmaste grejen som handtag. Förstår ni hur awesome det här är? En Bazooka! Visserligen kommer man inte kunna skjuta med den men den kommer bli grymt cool ändå.

Hemma. Somnade på soffan i en och en halv timme, åt fiskpinnar direkt från stekpannan och kollade på The Vampire Diaries. Jeremy vet att Anna är vampyr! AHH! Undra om han får veta om Damon och Stefan, och att Elena också vet! OMG.

EN GRYM GREJ!
Jag har inte sett Emil på ett år nu! Och jag kunde inte må bättre när det kommer till det. Saknar honom inte ens lite. Känns knappt konstigt, spelar ingen roll om han skulle dyka upp eller inte. Jag har i alla fall inget behov av att se honom. Vet inte vem han är, och det är asweird. Jag kommer inte ens ihåg hur han ser ut alls. På bilder ja, men inte i verkligheten. Måste nog tacka Robin. Om jag inte insett att han är en hottie hade jag kanske fortfarande ältat över Emil (fan vad drygt). Är glad att det blev just Robin också. Musikesteten med näspiercing, rockig, metal dude som spelar trummor, har mörk röst och tatuering på benet. Som har långt, mörkbrunt hår och snygg stil. Av det lilla jag vet om Emil så är Robin hans motsats.

him

tisdag 1 juni 2010 - Stod framför spegeln i badrummet och stirrade på min spegelvända 2D-tvilling.
"Jag vill inte ha en pojkvän, jag vill inte ha en pojkvän, jag vill inte ha en pojkvän"
Jag lovar, jag är inte desperat. Jag kommer inte ta första bästa. Sådan är jag när det gäller allt.

En kille från skolan började skriva till mig på msn. Sa att jag var het. Frågade efter cam. Orkar inte. Fuck you, liksom. Varför är det alltid så? Att när jag spanar på någon cool, estetisk eller kreativ kille, någon lite speciell, uppmärksamhetsfångande, någon med fin utstrålning... Då kommer det alltid en korthårig sportfåne och försöker flörta på msn. Och bara utseendet spelar roll. Hah, den dubbelmoralen. Men om han är intresserad av mig på grund av hur jag ser ut, så kan jag dissa honom för hans utseende också, trots att jag egentligen dissar honom för att de första han frågar om är cam. Det förstör allt.
Varför bryr sig aldrig någon om mina känslor, och faktiskt försöker lära känna mig? Varför är det aldrig någon speciell och rolig som ser att jag finns.

Gick in på Youtube och kollade på musikvideos med HIM istället. Robin är så himla lik Ville i When Love And Death Embrace. Och det var så den enorma crushen på Ville Valo började. Jag kunde inte slita mig från datorn. Bild-Googlade honom, kollade på intervjuer, läste på om Heartagram, bytte skrivbordsunderlägg (till Ville Valo såklart), sparade ner massa bilder på honom och bandet i en mapp... Jag vet vem som kommer hamna på min Hot Guy List (den som jag har i mitt skåp i skolan) snarast. Ville Valo. Fast han är finare utan skägg. Och långt hår ska han ha! I sjuan och åttan kunde jag inte förstå en av mina klasskompisars stora crush på honom. Nu kan jag! Hade dock aldrig hört HIM då. Too bad. HIM är asgrymma ♥