I told me so
Var det inte så att jag visste det hela tiden. Någonstans.
22 juli - "Borde jag längta till skolan börjar? svar - Det är som en chokladkartong, man vet aldrig vad man får."
Min första varning.
7 augusti - "Skulle Emil kunna bli intresserad av mig? svar - Ju längre man väntar desto vettigare blir man"
It makes sese now.
"Jag vill bli tillsammans med Emil. svar - Ge upp."
Kommentarer överflödiga.
"Det tänker jag inte, jag är kär i honom. svar - Tappa inte greppet nu, den där stöten är inte så svår."
Tyvärr så var den stöten jävligt svår. Jag tappade greppet.
16 augusti - "Hah, tänk om han inte är där, typ att han bytt skola (osannolikt) eller bara försvunnit."
25 augusti - "Tänk om han bytt skola (men varför skulle han göra det när han bara har ett år kvar av gymnasiet), eller så var han sjuk. Eller skolkade eller vad fan som helst! Kanske var han där utan att jag såg honom?"
26 augusti - "Ingen Emil idag heller. Var fan är han?! Jag börjar seriöst tro att han har bytt skola. Men varför ska man byta när man har ett år kvar. Jävligt onödigt. Hoppas jag har helt jävla fel nu. Försöker intala mig att han är sjuk istället men det är svårt."
27 augusti - "Emil är borta. Jag kommer aldrig se honom igen. Han har bytt skola. Han har flyttat. Han... Emil Emil Emil. Hela tiden dök han upp i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera på dansen."
Det var som om jag visste det, någonstans i mitt bakhuvud.
22 juli - "Borde jag längta till skolan börjar? svar - Det är som en chokladkartong, man vet aldrig vad man får."
Min första varning.
7 augusti - "Skulle Emil kunna bli intresserad av mig? svar - Ju längre man väntar desto vettigare blir man"
It makes sese now.
"Jag vill bli tillsammans med Emil. svar - Ge upp."
Kommentarer överflödiga.
"Det tänker jag inte, jag är kär i honom. svar - Tappa inte greppet nu, den där stöten är inte så svår."
Tyvärr så var den stöten jävligt svår. Jag tappade greppet.
16 augusti - "Hah, tänk om han inte är där, typ att han bytt skola (osannolikt) eller bara försvunnit."
25 augusti - "Tänk om han bytt skola (men varför skulle han göra det när han bara har ett år kvar av gymnasiet), eller så var han sjuk. Eller skolkade eller vad fan som helst! Kanske var han där utan att jag såg honom?"
26 augusti - "Ingen Emil idag heller. Var fan är han?! Jag börjar seriöst tro att han har bytt skola. Men varför ska man byta när man har ett år kvar. Jävligt onödigt. Hoppas jag har helt jävla fel nu. Försöker intala mig att han är sjuk istället men det är svårt."
27 augusti - "Emil är borta. Jag kommer aldrig se honom igen. Han har bytt skola. Han har flyttat. Han... Emil Emil Emil. Hela tiden dök han upp i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera på dansen."
Det var som om jag visste det, någonstans i mitt bakhuvud.
Schoolshifter

söndag 30 augusti 2009 -
Jag vet att det finns andra killar.
Jag vet att det går över efter ett tag.
Men det känns bara så fel att ge upp bara för att han inte längre går kvar på min skola.
Jag är inte en sån som bara ger upp.
I can't live like this

lördag 29 augusti 2009 -
I'm walking on a wire
Ett snedsteg och jag faller
Jag tog inte ett enda steg fel, men ändå föll jag
"Ska inte gå kvar ;("
Hur fan kan en flörtig smiley vara ledsen? Tydligen kan hans.
I fell asleep
fredag 28 augusti 2009 - Jag valde den svårare boken på matten. Matte B. Jag kände mig lite nöjd sådär. Vi slutar halv tolv på fredagar. Bra. Sen hem. Har läst. Ville spela Guitar Hero men orkade inte hämta gitarren. Så jag somnade. Orkade inte äta. Ingen aptit. Skulle se Projekt Prinsessa på Disney Channel men Lillebror kom och frågade om jag ville följa med ut med två av hans kompisar. Ja, då riskerar jag inte att börja gråta i alla fall. Vi pallade äpplen, lurade bilar på "storvägen" och hånade kossor. Det var faktiskt kul.
PS. Vänförfrågade Emil på Facebook. Han accepterade. Han har bytt skola. Såg det i en kommentar han skrivit till någon annan. Fucking cunt. Varför?!
PS. Vänförfrågade Emil på Facebook. Han accepterade. Han har bytt skola. Såg det i en kommentar han skrivit till någon annan. Fucking cunt. Varför?!
Pain, true pain

torsdag 27 augusti 2009 - Mina ögon gör ont, de bränns. Känslan inuti mig är värre ändå. Jag har gråtit konstant inombords sen danslektionen i skolan. De tårar som synts har fallit till och från sen jag gick in genom ytterdörren. Nu vet jag bättre hur Bella känner sig i New Moon, jag vet det för jag känner samma som henne.
It will be as if I never exist
Han finns inte kvar, han är liksom borta. Syns inte, finns inte. Men det går inte att säga något sånt, hur mycket man än försöker dölja så finns det alltid spår. Det går att bränna foton och sudda ut namn, men så länge en människa har ett minne går det inte att försvinna helt.
Idag på dansen önskade jag att jag kunde svimma och falla ihop på golvet. Liksom inte kunna tänka mer. Jag var trött, hungrig och presterade dåligt redan och hela tiden kom dessa tankar smygandes men jag tvingades skjuta iväg dem för att inte börja gråta. Tro mig, jag var riktigt riktigt nära flera gånger. Varför? Emil såklart. Emil är borta. Jag kommer aldrig se honom igen. Han har bytt skola. Han har flyttat. Han... Emil Emil Emil. Hela tiden dök han upp i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera på dansen.
Men tyvärr klarade jag mig ifrån att svimma. Jag fick ett utbrott inombords, i bröstkorgen. Allt det svarta. Bella och jag. Samma känslor, allt för en killes skull. För att han inte är här. Bara när hon är med sin vän Jacob kan hon koppla bort det onda för en stund, när jag är med mina vänner kan jag i alla fall le. Men tankarna finns där hela tiden, de går inte att undgå. Jag försöker verkligen att inte prata om honom så mycket, det måste vara jobbigt för dem.
Så, på dansen ville tårarna komma, när jag väntade på bussen, när jag satt i bussen... Jag ville bara hem och släppa ut allt. Alla tusen tårar som väntade på att få komma ut. En av dem hade redan lyckats smita. Direkt när jag klev innanför dörren låste jag in mig i badrummet och lät tårarna rinna. Känslan av att något gnager på en inifrån var med mig hela tiden, det svarta hålet.
Jag har väntat flera år på äkta kärlek, jag har väntat hela mitt liv på att någon talar om för mig att jag betyder något. Men jag har inte hört ett ord från någon, inte ens från mamma. Åh, vad jag vill att någon ska se mina tårar! Det är svårt att ha allt för sig själv. Jag är trött på att gömma mig, jag mår dåligt. Jag vill att mamma ska bry sig, se. Men inte ens sina egna familjemedlemmar kan se. Nej mamma, tydligen ser du inte allt. Det gör ont. Tårarna börjar rinna igen. Läs mina dagböcker så får ni se att det finns mycket ni inte vet om mig. Jag brukar gilla att hålla mina tårar för mig själv men jag orkar det inte mer. Jag förstår mig inte på det här. Jag var rädd för att känslorna skulle svalna under sommaren men jag oroade mig i onödan, för i stället blev de bara ännu värre och dubbelt så jobbiga att förstå. Jag kan inte kontrollera dem, they make no sense. Snälla. Emil, vart är du?
Vart vill du helst vara just nu? - Vart som helst bara Emil dyker upp.
Föredrar du "mjuka" eller "hårda" killar? - Jag vet inte, jag föredrar Emil.
Måste sova. Mina ögon bränns igen. Men hellre den smärtan än den från det svarta hålet.
If we were a movie, you'd be the right guy

unknown
onsdag 26 augusti 2009 - Ingen Emil idag heller. Var fan är han?! Jag börjar seriöst tro att han har bytt skola. Men varför ska man byta när man har ett år kvar. Jävligt onödigt. Hoppas jag har helt jävla fel nu. Försöker intala mig att han är sjuk istället men det är svårt. När vi slutat gick jag upp till andra våningen och kollade i det skåp han hade i våras, men det var tomt. Det börjar kännas som om han inte finns, att han bara är någon jag hittat på. Allt runt omkring är helt normalt, det fortsätter som vanligt men jag tänker hela tiden... "Men Emil då?"
Första skoldagen

tisdag 25 augusti 2009 - Nu går man i tvåan. Tvåan på det estetiska pogrammet med inrikting bild och form. Nu har jag överskåp. Igen. Bra.
Förutom det onda som saknaden frambringade var det en trevlig dag.
Pappa skjussade mig till skolan. När vi svängde av från E4:an körde en blå buss förbi oss. En sån buss som Emil och alla andra som bor där han bor åker. När jag såg den började jag direkt att tänka på honom, och det gjorde mig ännu mer nervös. Men det släppte direkt när jag klev ur bilen, sedan kunde jag inte låta bli att le när jag gick in i skolbyggnaden och bort till våran korridor. Bara Noj i min klass var där, och några treor. Z kom först av mina vänner, sedan H och sist E. Snodde snabbt åt mig ett överskåp, det jag sett ut redan när vi städade ur våra gamla i våras. I våras.
Det var efter lunch det onda kom. Det var då ett mörker började fylla mitt huvud. Drabbades nästan av panik vid tanken på att han var borta. Bytt skola eller något.
Jag såg alla ju! Men inte Emil. Åh Emil! Jag tycker inte om det här. Vet du inte att jag gillar dig? Nej, såklart inte och du borde inte veta hur mycket heller. Men du borde i alla fall veta vem jag är och att jag är intresserad, det borde du. Tycker jag. Kom fram så att jag får säga hej.
Darkness in my soul

fashiontoast
tisdag 25 augusti 2009 - Nu igen. Varför får en viss kille (som jag inte ens känner) mig att känna så här? Det enda han gör är att finnas, men utan att synas. Jag vet att han finns, men ändå tvekar jag över hans existens. Vart är han?
Det bästa då vore ju att inte bli påmind om saker som har med honom att göra. Men självklart så funkar det inte så. Jag ser hela tiden saker som har med honom att göra. Men han i egen hög person? Nej. Det stör mig.
17 augusti. Var på stan och önskade att slumpen gjort så att även han var där. I stället gick en kille i hans klass förbi.
En gång i somras, då jag var på Ica, tänkte jag på Emil. Föreställde mig hur han skulle uppenbara sig där. Inte för att det skulle vara sannolikt någonstans, men ändå. Sekunden efter trädde en annan kille som jag vet bär samma namn fram bakom hyllorna.
Och idag. Jag väntade på bussen. Tänkte på Emil. Så gick än en gång en av hans klasskompisar förbi.
Och det är långt ifrån allt.
AHH! Emil, du dödar mig! Sakta men säkert, utan att ens lyfta ett finger. Tänk om han bytt skola (men varför skulle han göra det när han bara har ett år kvar av gymnasiet), eller så var han sjuk. Eller skolkade eller vad fan som helst! Kanske var han där utan att jag såg honom? Men det är så störande när jag såg både han halvsöta korta och han den långa blonda och flera andra i hans klass. Vart är du Emil?
Å andra sidan är det tisdag. Jag har aldrig sett honom på en tisdag ever.
There is nothing else I can say

måndag 24 augusti 2009 - Imorgon är det den första skoldagen av gymnasiets andra år. SHIT! OMGOMGOMG. Nu börjar paniken komma. Jag är lite nervös också, på grund av jävla Emil snyggot! Det är sommarlov nu, rutiner och skola startar om bara cirka sex timmar. Jag vet inte ens vad jag ska ha på mig! Väskan packade jag nyss och har fixat naglarna.
Skola imorgon då. Kul. Att få träffa vänner och klassen, få info om allt nytt och framför allt (förhoppningsvis) få se Emil. Tänk om han inte är där, eller jag inte ser honom. Eller om jag ser honom. Måste jag verkligen säga hej?
Friends • Fika • Film

unknown
torsdag 20 augusti 2009 - Mina kära vänner Z, E och H har varit här. Det har varit massa massa kul!
Började dagen med att baka muffins med rosa frosting. Hade jag kunnat lägga in en av dem här hade jag gjort det. Så goda var de.
H såg att jag hade filmen Angus Thongs and Perfect Snogging så vi såg den. Det var bara Z som aldrig sett den förut, vi andra har sett den på Youtube och den är ju bara så gullig! Det är en brittisk film om fyra unga tjejer. Jag älskar verkligen brittisk accent! Och Aaron Johnson som spelar Robbie (eller "the sex God" som han också kallas) han är så snygg! Sedan tog vi lite fika medan vi såg ännu en film. En dansfilm som H hade med sig, Center Stage: Turn It Up. Den var jättebra! Gillade tjejen i huvudrollen, hon var superduktig. Och killen, Tommy, var också duktig på både balett och street.
Picknic time

baba spring 2011
onsdag 19 augusti 2009 - Hade picknick på den stora bryggan med Malin och Äventyret, det var jättemysigt! Äventyret var tvungen att åka rätt snart, men Malin stannade och åt pannkaka hos oss.
Under kvällen hängde jag med Ed och Lillebror. Åh, Hyper Crush! Vi nördade deras låtar. They're good! Mina favoritlåtar är The Arcade och Robo Tech. De spelade båda de låtarna när jag såg dem på Gröna Lund. Imorgon kommer mina kära estet-vänner! Z, E och H.
Några nya låtar i mp3:n
Beat It - Fall Out Boy feat. John Mayer [Michael Jackson cover]
Fell In Love With A Girl - The White Stripes
Hypnotise - The White Stripes
Put Your Hands Up For Detroit - Fedde Le Grand
You Don't Know What Love Is - The White Stripes
I like... beautiful things

onsdag 19 augusti 2009 - SAKER JAG TYCKER OM
värme • sommaren • hösten • att bada utomhus • att skriva brev, dagbok, blogg, uppdiktade berättelser, låttexter och ibland också dikter • att rita, helst människor och kläder • att gå promenader • saker som glittrar • att dansa • att vara ute, men inte när det är kallt • att drömma, fantisera och tänka • att titta i affärer • att shoppa • att ha pengar • nagellack • att sminka • att göra egna små filmer • att ligga i solen • skolan jag går i • mina vänner och min familj • min födelsedag • personliga stilar • musik • färg • att lyssna på musik och sjunga, även fast jag gör det hellre än bra • att spela Guitar Hero World Tour • att se på bra filmer • att gå på bio • mina kaniner • späckhuggare • att cykla, men inte i uppförsbackar • att kolla in snygga killar • snygga killar generellt • schyssta killar • mode • snygga skor och kläder • att umgås med vänner och familj • att ha drömmar och mål i livet • att åka bergochdalbana och andra roliga saker, som Extreme, Insane och Balder • Emil • vackra ögon • att bara vara och ta det lugnt • att läsa en bra bok, tidning eller modemagazin • roliga Disney Channel-serier • Gossip Girl, både böckerna och som tv-serie • att fota • att få post och brev • att ha ett eget rum • min mp3 • platteves och snygga datorer • bra bloggar • att sitta i solen • Tokio Hotel • kändiscrusher • Adam • Johan Palms blogg • glass • att äta goda saker • jordgubbar • att spela Wii • att sitta vid datorn, men bara ibland när man gör något roligt • att baka • Twilight och Harry Potter • internet • roliga ämnen i skolan • Sverige • att må bra • att ha en lillebror som min • att känna sig bra, duktig och fin • bra självförtroende • kreativitet • mig själv • min closet art • att ha CD och DVD-skivor istället för att ha all musik och film på datorn • lov och ledighet • att skapa saker • att resa och besöka nya platser • Stockholm • mitt hem • nöjesparker som Gröna Lund och Liseberg • att simma • att göra andra glada • att se på vackra saker • att ha fina minnen och kunna tänka tillbaka på dem • fina bilder, eller bara bilder och foton som tilltalar mig • kärlek • Youtube • att prata med folk jag känner mig bekväm med, folk jag känner • snälla och artiga människor • nuet
BIXIES FAVORITER
Färg: Blå! Helst marin, midnatt eller väldigt ljusa toner. Jag älskar även turkost. Tätt efter kommer lite mörkare rosa och plommon.
Årstid: Sommaren är en självklar favorit, naturen är så fin och färgglad då. Men jag kan inte låta bli att gilla hösten lite extra också. Jag fyller år mittemellan de båda.
Glass: Ben & Jerry's är godast, men dyr. Helst inte så mycket choklad.
Kött: Ytterfläskfilé och kyckling. Marinerad och grillad, ingen sås.
Frukt: Sharonfrukt och vattenmelon.
Bär: Jordgubbar och blåbär.
Grönsak: Röd paprika (hatar btw tomater).
Tv-spel konsoll: Nintendo Wii.
Lektioner i skolan: Bild, Fackteckning och dans. Gillar även basämnena engelska och svenska (men inte när vi har litteratur). Ibland matte också, ekvationer och algebra är kul!
Sport: Dans och simning. Gillar mest street dance när det kommer till dans.
Dryck: Chai latte, mjölk och Coca Cola.
Klädaffär: Bik Bok, H&M och MQ. Gillar även Topshop men det för dyrt för mig, haha.
Tokio Hotel-låt: Wo Sind Eure Hände och Reden, man blir alltid glad av dem! Och självklart är Monsoon fin, älskar den instrumentala versionen med bara gitarr och bas. Vackert!
Harry Potter-film: The Chamber of Secrets, den andra, älskar jag! Men The Halfblood Prince var riktigt bra också.
Böckerna då? Även här säger jag den sjätte, The Halfblood Prince. Men inget slår väl den sjunde, The Deathly Hallows, ändå. Spänning på hög nivå!
Tv-spel: Guitar Hero World Tour är askul! Annars tycker jag väldigt mycket om The Ledgend of Zelda, Twilight Princess helst, och Mario Kart. Dessa spel kör jag självklart på Nintendo Wii.
Mönster: Av de klassiska är det randigt, annars gillar jag blommigt. Prickigt är a big no. Leopard och ormskinn är också coolt annars.
Efterrätt: Cheesecake!
Choklad: Mörk! Helst från Lindt, eller de smaksatta 70%-iga från Marabou.
Klädstilar: Den rockiga stilen kommer först. Men det är svårt, jag gillar olika stilar. Som Hyper Crush (väldigt färgglatt, lite futuriskt) är riktigt coolt och hip hop också. Streetstilar tycker jag om. Och just det, grunge, modegrunge. Och igen, rock.
Skor: Converse är bäst! Men jag tycker om mina lätta gladiatorsandaler och slappa flip flops. Men snyggast är high heels, gärna med lite platå.
Klädesplagg: Jag gillar slappa snygga t-shirts och tighta smala jeans. Trasiga och slitna? Don't mind, för det är assnyggt! Gillar också shorts. Kalla min stil chill chic med influenser av rock och toner av grunge, LOL.
Månad: Juli (högsommar, sommar-sommar) och september (sensommar och min födelsedag).
Hårfärg: naturliga blonda nyanser, mörkblont. Röda toner, gärna i blont hår.
Blomma: Rosor och orkidéer.
Tv-kanal: Mtv och Disney Channel.
Radiokanal: The Voice, synd bara att den inte finns där jag bor. Älskade när den fanns som tv-kanal.
Dataspel: The Sims 2 och 3, Audiosurf och online-dress up games. De där man klär på "dolls" med olika kläder, accessoarer och frisryrer. Askul! Finns make-up games också.
Måltid: Frukost.
Djur: Späckhuggare! Älskar dem! Tycker om ormar också.
Skollov: Hade ni förväntat er något annat än sommarlovet?
Helgdag: Julafton. Mysigast även fast jag hatar vintern.
Skådespelare: Hayden Christensen, Aaron Johnson, Miley Cyrus och Kristen Stewart.
Ställe att ha piercing på: Helix (högt upp på örat) när det gäller mig själv. I allmänhet gillar jag i ögonbrynet eller på ena sidan av läppen (som Tom kaulitz har, hot hot hot!).
Gossip Girl-karaktär: Nate Archibald och Blair Waldorf.
Namn: Nathaniel, Joel (mina barn ska heta de namnen!), Emil. Bella är fint som tjejnamn.
Wenn nichts mehr geht... but it does

the ledgend of zelda twilight princess
tisdag 18 augusti - Äventyret var här idag. Vi spelade mest Wii. Mario Kart Wii. När hon åkt bytte jag Wii Wheel mot GH-gitarren och lirade lite Guitar Hero World Tour men gav upp efter tre försök inte klarat You're Gonna Say Yeah. Då kände jag att det var dags att möta lite monster i The Legend of Zelda Twilight Princess. Det var ett halvår sedan jag spelade det senast! Men när jag startade spelet insåg jag att jag var varg, jag som väntat mig Link i människoform. Jag körde tills jag befriat The Spirit of Lake Hylia efter många om och men (och ett antal omvägar) och äntligen räddat alla Twilight-zoner från mörkret, och därmed fått tillbaka Link i människoform. Mums, snygging. Link är fan i mig het. Min favorit av alla världens animerade figurer. Varför finns han inte på riktigt?
Nattankar - Om jag känner mig dissad, har förlorat eller liknande, vet ni vad jag gör då? Jag rycker på axlarna och går vidare utan att titta bakåt. Jag säger inte att jag inte är sårbar, jag tycker bara att man inte ska haka upp sig på småsaker. Life goes on, liksom. Men när jag vill något, eller drömmer om något släpper jag det inte utan vidare. Om någon kommer och säger att jag inte kan, får det mig bara att vilja det ännu mer. FUCK YOU HATERS!
Toast my fashiontoast toaster
No one can die now

fredag 14 augusti 2009 - Mamma åkte nyss i väg till sjukhuset. Mormor har blivit dålig och lades in igår. Jag hoppas verkligen att det går bra, mormor får inte försvinna. Ingen får dö. Inte nu. Inte än.
Midnatt - Var på stranden med A idag, men badade inte. Sedan åkte vi hem till henne. Såg filmen Camp Rock för fjärde gången tror jag. Det resutlerade i att jag blev glad, drömfull och danssugen i mycket hög grad! Tog en promenad och gick väldigt fort eftersom jag var, och fortfarande är, glad. Stannade på ett ställe för att dansa. Det var så himla kul att jag inte märkte att det blev mörkt.
En dag på stranden

torsdag 13 augusti 209 - NOT! Om det inte hade varit så blåsigt hade det stämt. Man borde verkligen inte skriva rubriken i förväg! Det är nog ganska bra att det inte blev någon strand idag, jag ligger nämligen i soffan med mensvärk. Inte så härligt. Tur att det inte händer så ofta. Jag har fått turen att nästan inte ha någon värk alls, förutom då jag gick i sexan och nyss hade fått min mens. Blöder inte så mycket heller. Skönt. Intresseklubben antecknar alltså...
Senare, efter en dryg timme framför dumburken - Att kalla teven dumburk funkar nog inte längre, inte nu när de är stora och platta som nu. Vad ska man säga nu då?
Aja. Sedan vi bytte vårt Viasat mot ViasatHD har jag inte sett så mycket på tv alls och därför vet jag inte på vilka nummer alla kanaler finns. Vilket i-lands problem. Jag bläddrade därför från ett. Stannade på femman där det var Living Lohan. Bryr mig inte mycket om dem eller relatyserier över huvud taget men så skulle Aliana provspela för en film och då blev jag nervös! Och sedan när hon fick veta att hon fått rollen började jag nästan gråta. Jag antar att det här överkänsliga beror på PMS men själva grunden är ju att det är så där jag måste göra om jag ska få uppnå min dröm. Skådespela. Jag vill. I USA. Gillar inte riktigt svenska filmer, det är lättare att spela på amerikanska, haha. Nej, hjälp!
Senare, efter en dryg timme framför dumburken - Att kalla teven dumburk funkar nog inte längre, inte nu när de är stora och platta som nu. Vad ska man säga nu då?
Aja. Sedan vi bytte vårt Viasat mot ViasatHD har jag inte sett så mycket på tv alls och därför vet jag inte på vilka nummer alla kanaler finns. Vilket i-lands problem. Jag bläddrade därför från ett. Stannade på femman där det var Living Lohan. Bryr mig inte mycket om dem eller relatyserier över huvud taget men så skulle Aliana provspela för en film och då blev jag nervös! Och sedan när hon fick veta att hon fått rollen började jag nästan gråta. Jag antar att det här överkänsliga beror på PMS men själva grunden är ju att det är så där jag måste göra om jag ska få uppnå min dröm. Skådespela. Jag vill. I USA. Gillar inte riktigt svenska filmer, det är lättare att spela på amerikanska, haha. Nej, hjälp!
Så länge vi båda andas
onsdag 12 augusti 2009 - Läste Så länge vi båda andas idag, började läsa den i söndags. Har kommit till Bok 2 - Jacob, så kapitlen har jätteroliga namn! Love it.
Kapitel 8: Kan den jävla striden börja någon gång
Kapitel 9: Det där var jag fan inte beredd på
Kapitel 10: Varför gick jag bara inte därifrån? Just det, för jag är dum i huvudet
Kapitet 13: Tur att jag inte har känslig mage
Så sköna. Då är det från Jacob's perspektiv. I vanliga fall är det ju alltid Bella, och då har kapitlen korta namn, typ Mörkret, Tankar, Dimman och så vidare. Nu är jag på kapitel 9. Asbra! Bella har blivit... ah! Och Bella och Edward har... hihi! Så nu hon ba, AH! Undrar om Jacob får veta det nu.
Kapitel 8: Kan den jävla striden börja någon gång
Kapitel 9: Det där var jag fan inte beredd på
Kapitel 10: Varför gick jag bara inte därifrån? Just det, för jag är dum i huvudet
Kapitet 13: Tur att jag inte har känslig mage
Så sköna. Då är det från Jacob's perspektiv. I vanliga fall är det ju alltid Bella, och då har kapitlen korta namn, typ Mörkret, Tankar, Dimman och så vidare. Nu är jag på kapitel 9. Asbra! Bella har blivit... ah! Och Bella och Edward har... hihi! Så nu hon ba, AH! Undrar om Jacob får veta det nu.
När jag gick i nian var jag emo

tisdag 11 augusti 2009 - Det var sommar och året var 2007. Två år sedan. Jag var hos A och testade kläder. Det var då jag sa det, att jag ville byta stil. Hade aldrig riktigt haft någon stil innan, bara vanlig och tjejig. Läste tidningen FRIDA och handla det mesta på H&M. Men nu kände jag att det var dags att skaffa sig en stil. Bli mer mig. Så jag sa det. Jag ville byta stil. Sa att jag ville klä mig mer åt punk-rock hållet (ordet emo lärde jag mig inte förrän när skolan började igen), för jag tyckte att den stilen var snygg. Snyggast.
Började sminka mig svartare runt ögonen och sa hej då till alla glittriga ögonskuggor. Inspirerades av min idol Pete Wentz, bassisten i Fall Out Boy. Han var coolast. Köpte Converse, jättefina grå med en döskalle och mörkröda rosor. Började älska munkjackor i alla färger utom mesigt pastelliga och bävade för att bära vitt. Ville färga håret svart, med det fick jag inte. Så det blev mörkbrunt.
Till en början blev det väldigt wannabe men jag körde på mitt race. Jag var glad och trivdes i min nya stil även fast jag kanske inte var så snygg i det svarta sminket, men det var i alla fall jag.
Sedan kom 2008. Jag var glad över den Tokio Hotel-konsert som väntade, men som känt aldrig blev av. Men samtidigt så var det något som hände i mitt huvud. Det svarta började liksom ta över mer än mina kläder. Det tog sig in i mitt huvud. Mina tankar förändrades, blev konstiga. Jag insåg saker, funderade på vad det var värt att leva. Jag grät mer än ofta och var aldrig rädd för att nämna det på Bilddagboken eftersom jag tyckte om dem, tårarna. Jag undrade hur det skulle vara att försvinna, på riktigt. Slockna. Aldrig mer vara levande igen. Dö. Självmordstankar. Jag tror inte att jag verkligen ville dö men jag funderade över det, många gånger.
Jag var inte van vid svarta tankar, därför blev det väldigt stort för mig. Min barndom var lättsam, glad och ljus. Den var fin. Otroligt fin. Hade aldrig stött på de stora problemen. Bara pengar. Men det löste sig alltid, för pengar är inte allt. Jag har alltid haft en hel familj runt om mig, som jag levt med och älskat. Vi har alltid stått vår släkt nära. Inga skilsmässor, inga kriminella, inga sjukdomar (min lilla livslånga ätstörning räknas inte), ingen större dramatik. Bara livet.
Jag vet inte riktigt vad som hände där. Kanske sökte jag mig till det svarta? Det var som värst i april. Den där dagen då folk kommenterade att jag var ful på Bilddagboken och jag tog åt mig. För jag var nog osäker. Och den dagen då jag gick ner till havet och såg isen smälta. Jag hade ont. Jag tänkte att om jag ville kunde jag stänga av allt. Gå ut på isen, låta vattnet omge mig, sjunka till botten. Inte leva mer. Jag gjorde inte det. Men jag var på väg, liksom för att testa.
Då sommaren närmade sig sa jag nej. Inte emo. Orkade inte mer. Jag började intressera mig av mode igen. Vanligt mode. Jag ville vända om helt stilmässigt. Jag kan inte säga att de svarta tankarna bara försvann för att jag började tona ner emo-looken, inte alls. De kommer fortfarande titt som tätt, men sånt är livet. Men i alla fall, under hösten försökte jag att gå tillbaka till en mer tjejig stil (inte glitter och shit, men så som den genomsnittliga svenne-tjejen klär sig). Gossip Girl-modet var ju på tapeten, lite preppy sådär. Men det blev bara fel det med. Det var inte alls jag, men jag försökte gå så långt bort från emostilen jag kunde, och då blev det att jag föll för dåtidens trender. Den hösten, 2008, försökte jag komma i ordning. Hitta min stil. Jag insåg tillslut att jag inte kunde lämna den rockiga stilen, jag kunde ju köra på mitt sätt. Rock, inte emo.
Nu inspireras av så många olika stilar! Varför hålla sig till en sak?
Trots allt är jag glad för det där emo-året. Ibland behöver man förändringar.
Don't come true

johnny's bird
fredag 7 augusti 2009 - Svarens Bok.
Kommer Emil svara om jag säger hej till honom nästa gång jag ser honom?
svar - Om ni bara rider vidare slipper vi bråk.
Skulle Emil kunna bli intresserad av mig?
svar - Ju längre man väntar desto vettigare blir man.
Jag vill bli tillsammans med Emil.
svar - Ge upp.
Det tänker jag inte, jag är kär i honom.
svar - Tappa inte greppet nu, den där stöten är inte så svår.
Jag ska INTE ge upp! ♥
The first touch

unknown
LDR: torsdag 6 augusti - "Ey, Collin!" ropade Seth från sitt kontor. Collin som satt utanför och chillade med sin mobil i handen reste sig genast när han hörde sin chefs röst.
"Yeah"
"You know the charity concert we're planning?" Collin nickade. "We're having a meeting about that tomorrow and I was wondering if you wanted to come"
Collin snörpte på munnen och funderade en stund innan han svarade:
"But I have school tomorrow*"
"I'm not leaving until 12.30 so you won't miss much"
"Um okay... yeah, sure" och ryckte lite på axeln. "Why not"
"Great" log Seth "Make sure you're ready at 12.30, I'm picking you up by then"
Collin jobbade som assistent till Seth. Seth var avdelningschef och delägare på ett företag som kallade sig L-Lab och låg ovanför staden på en klippa, Downhill Rock. Där höll man på med diverse högteknologiska projekt och undersökningar som var mycket hemligstämplade. Bredvid L-Lab hade man byggt moderna lägenheter där de som jobbade där kunde bo, vilket Collin gjorde för det mesta (tillsammans med sin rumskompis Taylor, som var bisexuell, lol) men numera bodde han även ibland hos hos sin pappa och bror som bodde i ett hus nere i staden och som han nyligen återupptagit kontakten med**.
Vädret var mulet och det var småkallt ute. Så huden på Collins armar knottrade sig när det var dags för mötet på LDR centre dagen därpå, han hade lämnat sin jacka hemma och hade bara på sig en tunn t-shirt. När de gick in i den höga byggnaden blev det lite varmare.
De kom in i en stor öppen reception, en kontorsklädd blond kvinna satt bakom en disk och stirrade in i en tunn datorskärm. Då och då passerade män och kvinnor som verkade jobbade där, för att sedan försvinna in i någon hiss eller annan dörr. Collin kände sig ganska malplacerad bland dessa propert klädda människor, där han stod i sina grå smala jeans, Converse och vita Vengeance University-t-shirt.
Intill den blonda kvinnan i disken fanns det en stor skylt med info om vad varje plan specialicerade sig på, vad som fanns på vilken våning.
"'Four, Event & Culture Department', that's where we are going" sa Seth och började gå mot en hiss. Collin följde efter. Medan hissen tog dem högre högre upp i byggnaden småpratade de. Seth hade alltid varit vänlig mot Collin, varit villig att hjälpa honom med jobb och annat när han haft det svårt efter åren i New York. Collin gillade Seth, han drog sig inte för att skämta och var väldigt lätt att prata med, samtidigt som han var mycket smart och hade lyckats vara med och skapa ett helt företag.
Tillsammans med personerna på LDR Centre Event Department hade L-Lab planerat en välgörenhetskonsert för lokalinvånarna i Lendiver. Det populära bandet Atrophy skulle vara eventets headliners. Atrophy's frontfigurer var bröderna Alex (gitarrist) och Daniel (sångare) Moseley som nyss flyttat in i Lendivers största villa tillsammans med sina flickvänner Claire (sångkunnig skådis som känt bröderna sen högstadiet) och Evangeline (bassist i ett rätt litet band vid namn Pain For Pleasure, även hon sångkunnig). Utöver det skulle två lokala band spela, och invånarna i Lendiver skulle få möjligheten att anmäla sig för att få sjunga covers och ett husband till detta skulle sättas ihop. Seth var en av huvudarrangörerna i det hela och idag skulle mer planer fastställas. Som vilka som skulle spela i cover-bandet.
Hissen plingade till. Våning fyra. De steg ut ur hissen och kom ut i en mindre reception som var betydligt mer stämningsfullt än entrén. Mer bonat, tavlor och affisher prydde väggarna, allt med en lätt rockig touch. Fuck yeah Event & Culture Department!
Collin såg sig omkring i rummet och började betrakta en tavla som föreställde New York nattetid medan Seth väntade på ett par personer vid disken. Collin tog ett steg bakåt och utbrast:
"Oh, fuck!" när han insåg att han gått in i någon och vände sig hastigt om. En tjej med sitt mörkbruna hår uppsatt i en slarvig hästsvans såg på honom med sina mörkblå ögon, hon höll i en laptop och på golvet låg ett par pappersfiler hon tappat när han gått in i henne.
"God, I'm sorry" sa han medan han böjde sig ner för att hjälpa henne med papprena medan han började tänka på hur klyschigt det här var.
"It's okay, but maybe you should watch your step next time"
Collin himlade med ögonen.
"Maybe you should watch your step as well"
De reste sig upp och han fortsatte se på henne. Han visste vem hon var.
"Claire! There you are" ropade en mansröst från disken där Seth stod bredvid en lång smal man, med muskulösa armar, iklädd en ljusblå pikétröja och med en brun kortklippt frisyr. Tjejen, Claire började gå mot dem och Collin följde efter. Seth flinade mot honom, förmodligen hade han sett hans introduktion med Claire.
Claire. Claire fucking Hawkins. Som numera toppade listan på de snyggaste tjejerna i Lendiver efter att ha flyttat dit med sitt gäng från Los Angeles, inklusive hennes gitarrspelande pojkvän Alex, bara ett par månader tidigare. Ja, detta var ju självklart Collins åsikt, men han var säker på att han inte var den enda som tyckte hon var het.
Han hade i vilket fall inte haft någon aning om att hon jobbade med Välgörenhetskonserten.
Claire hade, efter att Atrophy fått erbjudandet att headlina L-Lab's välgörenhetskonsert bestämt sig för att inblanda sig i det hela. Det var hon som föreslagit att de kunde flytta till Lendiver. Alex och Daniel's pappa James bodde redan där sedan han separerat med sin fru, även Claires bästa vän Miley bodde där. Så nu bodde dessa celebriter i denna lilla stad ett par mil norr om LA.
Väl framme vi disken hälsade först Claire på Seth och sedan sträckte mannen i den ljusblå pikén fram handen mot Collin.
"Penn" presenterade han sig.
"Collin" svarade han och sneglade mot Claire som redan såg på honom. Hon log inte men hennes ögon gjorde det, han önskade att han kunde läsa hennes tankar eftersom hennes ansiktsuttryck var svårtolkat. Hon gjorde honom lite nervös och det störde honom.
"Well, let's go shall we?" sa Penn och började gå mot ett rum med glasdörrar längre bort och de andra följde efter.
Rummet de gick in i var ett mindre konferansrum, med stilren inredning i vitt och grått i grunden, men med tyngre accenter som möbler i mörkt trä.
Penn satte sig vid huvudändan av bordet som stod placerat i rummets centrum. Claire och Seth satte sig på var sin sida av honom och Collin tog plats bredvid Seth. Vart annars? Bredvid Claire? Knappast. Han var inte den som blev nervös och blyg inför snygga tjejer i vanliga fall, snarare tvärtom. Men Clarie var annorlunda, och han var ganska säker på att det inte var på grund av det faktum att hon var känd. Det bara var så. Okej, Claire var hans lilla celebritycrush och hade varit det sedan första gången han såg den där tv-serien hon blev känd genom. What About Love. Men han kunde inte tillåta sig att förstöra den här möjligheten, nu hade han chansen att kanske få prata med henne. Kanske till och med lära känna henne lite.
Claire slog upp locket på sin laptop.
"The charity concert... The music event of this summer..." började Penn. "The date is set!"
"July 18th" sa Claire och såg upp från sin dataskärm.
"Yeah, July 18th, it's a saturday. It will be perfect! It's only two months away now!" fortsatte Penn. Collin fick intrycket av att han var gay.
"So, it's time to set up a band for the cover session" sa Seth.
"Exactly" nickade Penn.
"Or we just use backing tracks" inflikade Claire, men tillade sedan när hon fick en väldigt skeptisk blick av Penn: "I was kidding, silly, of course we're having a live band!"
"Alright... I guess we can start by checking out the music students at the Lendiver University" sa Penn och vände sig sedan till Seth:
"Or do you know any musicians?"
Seth funderade och vände sig sedan mot Collin som hade suttit och sneglat mot Claire och ner i sina händer om vart annat.
"Collin, you play guitar, right?"
"Ehr, yeah... well... I guess I can play a little..."
Seth höjde på ögonbrynen. Collin började le.
"Heh, what the hell... Yea, I can play. But it's not like I've performed on a stage or played with a band"
Collin kunde inte låta bli att snegla på Claire igen. Hon log smått. Mot dataskärmen.
"You should absolutely give it a try then" sa Penn optimistiskt men Collin svarade med en skeptisk blick.
"Well, then we might have a guitarist, that's good. I'm thinking of having two guitarists though, one rythm, one leader..."
"Sounds great" sa Collin.
"You don't happen to know any other musicians, do you?"
"Ehr... My brother plays drums" sa Collin. "And bass... Maybe you should let him try out"
"Yeah, that's great. Ask him, and we'll make sure he will have a tryout for either of the instruments"
Collin ryckte på axeln jakande. Penn vände sig mot Claire.
"And Claire, how's your boyfriend doing, I mean with the band... Atrophy?"
"They're fine, working on the set list and so on... Since there will be a lot of covering they're thinking of go for that as well, at least a little" log Claire. "And Collin, I really think you should give the guitar thing a try... even though you seem to have a little stage fright" sa Claire.
"I don't got-" han avbröt sig när han fattade att hon skämtade. "Yeah, right..."
Penn höjde på ögonbrynen och fortsatte prata medan Collin fortsatte att snegla mot Claire men slutade när hon la märke till att han såg på henne med jämna mellanrum. Hon flinade och himlade lite med ögonen vilket fick Collin att känna sig lite awkward.
"Well, maybe we should go to see the Art Director for the poster samples" sa Penn och reste sig, Seth och de två andra följde hans exempel. Penn vände sig till Claire. "Yeah, Claire, can you please mail Lendiver University, that would be great"
Hon nickade och satte sig ner igen.
"Collin, there's no need for you to follow, why don't you stay here too" sa Seth och log sedan ett retsamt flin och såg nöjd ut när han såg Collins missnöjda ansiktsuttryck. Collin sneglade snabbt mot Claire med samma missnöjda ansiktsuttryck och sedan mot Seth som tillsammans med Penn var på väg att lämna rummet.
"But-" utbrast Collin. "Don't you think I know why you're doing this?! Your fucking-" han avbröt sig när Seth vände sig om och log mot honom, sedan stängdes dörren bakom dem.
Seth ville bara jävlas med Collin, det var han säker på. Att Collin hade någon typ av crush på Claire var inte direkt okänt, i varje fall inte för Seth och Taylor, de personer som stod honom närmast. När Collin hade fått veta att Claire skulle flytta in bara några kvarter från hans pappas hus, hans barndomshem, hade han reagerat på ett sätt som inte direkt gjorde hans crush till en hemlighet. Efter det hade Taylor kallat honom besatt och retat honom i en vecka, eftersom Collin faktiskt stört sig på det, vilket inte var så ofta att han gjorde.
"What was that about?" undrade Claire som för ett ögonblick slitit blicken från datorn.
"Nothing" svarade han kort.
Collin suckade och gick och satte sig bredvid Claire.
"So... you ditched your actress career för this?" undrade Collin.
"Not ditched, I just wanted to do something different for a while" svarade Claire.
"You got tired of acting?"
"No, I just thiught this sounded like fun. I love music"
"Hm yeah... Your boyfriend's a musician" sa Collin utan att tänka.
Claire såg på honom som om han var en idiot, vilket var vad han kände sig som också.
"Heh ehm... sorry, I meant... nothing"
Claire skakade på huvudet och sa:
"It's okay, you don't have to explain..." innan hon återgick till datorskärmen.
Det gick ett tag utan att någon sa något. I'm such an idiot, I'm screwing up everything var en av meningarna som passerade i Collins hjärna ett flertal gånger. Han hade ingen aning om vad han skulle säga mer. Som tur var bröt Claire tystnaden till slut.
"How come I've never seen you around before?"
Collin log snett och ryckte på nonchalant på axlarna.
"You just decided to jump on this event just like that, or what?" fortsatte hon att fråga.
"Nah, I just work for Seth, I'm his assistant"
"I see. So you're here for just this once?"
"Well guess not, since I said yes to be the guitar player of the cover band..."
"Actually, you never said..."
"Maybe you didn't hear"
"No, I'm pretty sure you hesitated, big time"
"Maybe I've decided now"
De såg på varann för en stund.
"I must say that's a good decision" sedan flinade hon "Hope your stage fright won't kill you"
"Ha-ha, very funny" svarade Collin och puttade till henne lite lätt på axeln.
De blev tysta igen.
"How old are you, Collin?"
"20. How old are you, Claire?"
Sättet han pratade på, sa hennes namn på, hela han var väldigt attraherande. Hon visste att hon inte borde känna så, men kunde inte låta bli.
"19... Do you have a girlfriend, Collin?"
"No. But I know you have... a boyfriend. Unfortunatly"
Hon hajade till. Försökte Collin flörta med henne? Hon kom av sig i sina tankar, för hon hade blivit distraherad av Collins bruna ögon som var fästa på henne. Hon på honom. God! Varför var han så... snygg. Het. Hur kunde han helt plötsligt vara det nu? Vid första anblicken hade hon tyckt att han såg rätt vardaglig ut. Visst, han såg bra ut, men det var liksom det. Men nu... Han gjorde henne nästan osäker.
De satt bara där och såg på varann. Deras ögon. Hans bruna, hennes mörkblå. Fästa på varandra. Collin särade på läpparna och hon log. Sedan... Det bara hände.
Collin kysste henne.
Av någon anledning besvarade hon kyssen. Hon blev självklart förvånad och försökte göra motstånd till en början, men det tog inte många sekunder innan hon ändrade sig. Det kändes bra. Kyssen. Den varade länge. Fast kort. Varsam men nästan vild. Sekunderna varade i minuter.
Collin log lite fånigt. Sedan sa han.
"I thought you had a boyfriend"
Hon hann inte svara för dörrarna öppnades bakom dem. Seth och Penn var tillbaka. Collin reste sig snabbt upp, han log snett mot Claire. Hon såg på honom utan att le. Look what you made me do...
I bilen på väg tillbaka till L-Lab var det tyst, inte förrän de kommit halvvägs tog äntligen Seth till orda.
"So, did you have a great time with Claire?"
Collin kollade konstigt på honom.
"I mean, what did you talk about when I were away?"
"Ehr, actually we didn't say so much" sa Collin. "She was, eh, busy"
"I see..." svarade Seth som om han inte var riktigt övertygad.
"You know, the mail she had to send..."
"Yeah..." Seth lät fortfarande inte helt övertygad.
Det blev tyst igen för en stund.
"You know the doors were made of glass, right?" sa Seth med ett flin.
Collin stirrade på Seth, men lät bli att säga något.
"Haha, it's okay man" skrattade Seth. "I just don't... Claire Hawkins? She got a fucking boyfriend! I don't get it, how the hell you..."
Collin skakade på huvudet.
"Dunno man, I can't believe it myself actually..."
"Seriously, you're incredible"
Collin flinade och sa självsäkert:
"Yeah, I know"
Fuck, fuck, fuck. This doesn't count as cheating, right? It was just a kiss... Fuck, no! I love my boyfriend and I kissed another guy. I've cheated on my boyfriend.
Claire kunde inte koncentrera sig resten av arbetsdagen. Vem fan var han egentligen? Grejen var att hon inte ångrade det. Okej, kanske lite. Fast just bara av det faktum att hon redan hade pojkvän. Varför hade hon ens kysst honom? Varför hade hon tyckt om det? Det var något med den här killen, Collin. Hon ville träffa honom igen, se in i hans varma bruna ögon. Fast helt varma var de väl inte heller? Det var som något... hemligt i dem.
Hey, stop it for fuck sake. This i a big no försökte hon intala sig själv.
Collin, Collin. Who the hell are you?
Starring: Claire Hawkins, 19 / Collin Fetherline, 20 / Seth Avellan 35 / Penn (biroll)
*Sen januari (det här utdraget utspelar sig den 19 maj) har Collin tagit igen lite studier på Lendiver High trots att han är 20, han går där måndag-onsdag varje vecka.
**Efter ett år i fängelse fick Collin ångest och tog avstånd från sin pappa och bror. I april, 2 och ett halvt år efter att han bröt kontakten sökte han äntligen sig till dem igen.
Så, det var det. Bara så att ni vet. Allt i den här kategorin är bara händelser. Kommer inte bry mig så mycket av miljöbeskrivningar, eller beskrivningar överhuvudtaget tyvärr. Så det är i princip bara jag som kan se det jag målat upp, eftersom dessa delar bara finns i mitt huvud. Men jag strävar inte att skriva en snygg roman eller något sådant. Det här är bara min lilla serie, som jag tycker om väldigt mycket.
Just den här delen har funnits i en annan version. Men den var riktigt osannolik. Lite... tråkig, nästan. Ful. Jag har sparat den delen och skrivit om till deras andra möte. Mellan Claire och Collin såklart. Och mobba inte deras namn, Collin Fetherline är ett av de fulaste namnen, jag vet. Men vissa av karaktärerna kan jag bara inte byta namn på (har gjort det på vissa. Fergie Spears funkar liksom inte. Det var en legolek, vi hittade namn i mina FRIDA tidningar, snodde dem från olika kändisar) så det är bara att leva med det.
Tror det är passande att lägga in en ytterligare text om vad fan det här är egentligen. So that is what's coming up!
It's not what I planned

daria werbowy
torsdag 6 augusti 2009 - Shooo! Vädret har varit bra idag, tyvärr märkte jag inte av det så mycket eftersom jag befann mig på en mycket blåsig strand större delen av eftermiddan. Jag och H bestämde oss för att åka till till stranden, där det visade sig vara jäkligt blåsigt men det hindrade oss inte från att bada. Det var väldigt varmt och härligt i vattnet. Vi stannade där till halv fem ungefär, då hade nästan allt folk åkt hem. När vi kom dit var det fullt med folk.
Jag har 86 vänner på Facebook nu och därmed vunnit över Emil som har 82 vänner. Hell yeah! Det har tagit knappt två veckor att besegra honom. Haha, ja jag är en tönt.
Fade to black

johnny's bird
onsdag 5 augusti - Lendiver stories: The Last Stop.
With: Colin Payne, 16 / Blake Precaido, 18.
Augusti 2005, New York.
Ett stålfärgat tåg stod tyst och stilla på ändstationen i väntan på att få startas. Dörrarna stod öppna så att den svala kvällsluften kunde fylla vagnarna. Än syntes ingen passagerare till.
I öppningen till en av vagnarna satt en kille iklädd ljusa slitna jeans och en svart munkjacka med luvan över huvudet. Hans ljusa kastanjefärgade lugg hängde ner över ögonen. Han såg upp efter att ha stirrat ner i marken en lång stund, och upptäckt ett hål i hans ena Converse-sko. Ögonen svepte över stadens svarta silhuett för att sedan fästas på den mörkblå himlen.
Han suckade kort och vände ner blicken igen, såg än en gång ner i marken och spottade. Därefter såg han sig omkring men inte en själ syntes till, perongen var öde. Kanske satt någon trött person inne på stationen och väntade. Han började gräva i fickan efter sitt cigarettpaket, hittade det och tog ut en cigarett som han sedan tände och rökte.
Efter en stund fimpade han den. En joint hade varit att föredra men han hade rökt sin sista kvällen innan och inte fått tillfälle till att köpa nytt gräs. Hans pengar var slut och relationen till sin mamma var långt ifrån på topp. Det hade gått en vecka sedan han senast var hemma, istället hade han hängt med Blake. Men just ikväll orkade han inte träffa någon över huvud taget, speciellt inte Blake. Blake skulle på nån fest med någon tjej han nyss träffat. Typ igår. Inget han hade lust med att följa med på i alla fall, han hade fått nog med ligg och dricka på ett tag nu. Speciellt efter gårdagen. Det tog bara emot just nu.
Där på tåget fick han tid till att tänka. Bara vara för sig själv ett tag. Gå igenom och rensa saker från hans huvud. Komma till insikt, kanske. Slippa Blake.
Blake. Han hade egentligen bara fått honom att dra sig in i en massa skit och droger. Hur fan hade det hänt?
Om han aldrig flyttat från Lendiver, om han vägrat lämna sin pappa och bror. Om han aldrig hade bosatt sig med sin mammas nya familj i New York. Nej, han kunde svära på att det hade varit bättre. Eller om han bara hade hamnat på en annan skola, sluppit träffa Blake.
Efter att han lärt känna honom hade allt mest bara handlat om bråk, droger och, självklart att ligga. Alla dagar innehöll en dos av vardera. Eller mer. Först käfta upp sig mot överklasskillarna som man så innerligt skulle hata, töntarna, lärarna, vilka fan som helst. Sedan det viktigaste; få tag i droger av alla dess slag och knulla med alla tjejer man såg. Eller försöka. Det var allt. Det enda som fanns. Skolan skulle man helst skita i också.
Så hörde han steg bakom sig, inifrån vagnen. En djup mansröst tilltalade honom:
"Ey, you can't sit here. The passengers will arrive any minute."
Han mumlade ett svar och reste sig utan att se på mannen som tilltalat honom och gick mot en av bänkarna längre bort. Mycket riktigt började folk strömma in och ta plats på tåget han just lämnat. Han la sig ner på en av bänkarna till det blivit lugnare igen. Blundade. Han skulle precis ta fram ännu en cigarett när han kände mobilen vibrera i fickan.
Displayen avslöjade att det var Blake som ringde. Han vet inte varför han svarade, han hade lika gärna kunna låtit bli. Han tryckte på 'svara' utan ett ord i följd.
"Where the hell 'r you?"
"Out" - monotont.
"Ey, 'r you comin' or what?"
Uppenbarligen både påtänd och full.
"No..."
"Ey, wh'not? It's fuckin' crazy here!"
"Yeah, good for you"
"Hm.. Ey, what's up man?"
Han lät bli att svara och det blev tyst för en stund. Men Blake fortsatte:
"Well, you're coming?"
"No"
"Pussy!"
"Mmh"
"Ey, not my problem... You're such a retard, y'know!"
Han la på. Orkade inte prata med Blake. Ville inte höra hans röst. Ville bara försvinna ett tag.
Sen somnade han där på bänken. Jävla skitliv.
_____________________________________________________________________________________
Så där. Det där var ett kort utdrag av vad jag kommer kalla Lendiver Stories (har en kategori för det). Så om det står Lendiver Stories har det inget med mig och mitt liv att göra utan det är bara ett fictional utdrag. Just den här delen kom jag på när jag satt på Lidingöbanan och såg ett tomt tåg med dörrarna öppna. Jag tänkte:
"Där kan man ju sitta"
Haha. Sen placerade jag Colin där. Hade egentligen tänkt skriva på planet, och en annan del men hann inte det på de 40 minuterna uppe i luften. Skriver det ändå, någon dag senare. Det är mer kärlek och mycket mindre dysterhet, men handlar också om Colin. Det är min favoritkaraktär, hehe. Kanske blir imorgon. God natt!

Lendiver stories: The Last Stop.
With: Colin Payne, 16 / Blake Precaido, 18.
August 2005, New York.
A steel coloured train stood quietly by the last-stop-platform on this route, waiting to get started. The doors were open so the cool evening air could fill the carts. Yet there were no passengers to be seen.
At the open doorway of one of the carts sat a guy wearing light jeans and a black hooded sweatshirt, with the hood over his head. His bright chestnut bangs hanging down over his eyes. He looked up after having stared down at the ground for a time, and discovered a hole in one of his Converse shoe. His eyes swept over the darkened city skyline and then attached to the dark blue sky.
He sighed shortly and turned down his eyes again, looked once more into the ground and spat. Then he looked around but not a soul in sight, the platform was deserted. Maybe some tired person was waiting further down the platform. He started digging in his pocket for his cigarettes, found them and took out a cigarette, which he lit and smoked.
After a while he stubbed it. A joint would have been preferable, but he had smoked his last the night before and hadn't gotten the opportunity to buy more weed. He hardly had one single buck left and the relationship with her mother was far from the top. It had been a week since he had been at home, instead, he had been hanging around with Blake. But tonight he didn't feel like seeing anyone at all, especially not Blake.
Blake was at some party with a girl they met like yesterday, at another party, of course.Nothing he wanted to attend to anyway, he had had enough of fucking and drinking for at least the next couple of days. Especially after yesterday. Only the thought of it made him sick.
There on that empty train he got time to think. Just be alone for a while. Go through and clear his head. Come to his senses, maybe. Avoid Blake.
Blake. That guy had just gotten him into a lot of shit and loads of drugs. How the hell did that happen? If he never had moved from Lendiver to live with his mom, if he had refused to leave his father and brother. If he never had settled with his mother's new family here in New York. No, he could have sworn that it had been better. Or if he had ended up at another school, he never would've met Blake.
Since he got to know him everything mostly had revolved around fights, drugs, and, of course, lying. Every day included a dose of each. And more. First talk back up against the A students that you so dearly should hate. The geeks, the teachers, any fucking one that weren't cool fucking thug life stoners. And the most important thing; getting hold of drugs of all kinds and fuck every girl you saw. Or try to. That's it.The only thing that existed. And not give a shit about school or education, of course.
He heard footsteps behind him, inside the train. A deep mans voice spoke to him:
"Hey kid, you can't sit here. The passengers will arrive any minute."
Colin mumbled a reply and got up without looking at the man who had spoken to him and walked towards one of the benches at the platform. Indeed, people began to pour in and take a seat on the train he just left. He lay down on one of the benches when the train had left, and the platform were silent again. He closed his eyes. He was just about to pick up another cigarette as he felt his cellphone vibrate in his pocket.
The display revealed that it was Blake on the line. He didn't know why he answeared, he could as well had blown him off. He pressed 'answer' and put the phone against his ear without making a sound.
"Where the hell 'r ya?'
"Out"
Monotonous.
"Ey, 'r you comin' or what?"
There on that empty train he got time to think. Just be alone for a while. Go through and clear his head. Come to his senses, maybe. Avoid Blake.
Blake. That guy had just gotten him into a lot of shit and loads of drugs. How the hell did that happen? If he never had moved from Lendiver to live with his mom, if he had refused to leave his father and brother. If he never had settled with his mother's new family here in New York. No, he could have sworn that it had been better. Or if he had ended up at another school, he never would've met Blake.
Since he got to know him everything mostly had revolved around fights, drugs, and, of course, lying. Every day included a dose of each. And more. First talk back up against the A students that you so dearly should hate. The geeks, the teachers, any fucking one that weren't cool fucking thug life stoners. And the most important thing; getting hold of drugs of all kinds and fuck every girl you saw. Or try to. That's it.The only thing that existed. And not give a shit about school or education, of course.
He heard footsteps behind him, inside the train. A deep mans voice spoke to him:
"Hey kid, you can't sit here. The passengers will arrive any minute."
Colin mumbled a reply and got up without looking at the man who had spoken to him and walked towards one of the benches at the platform. Indeed, people began to pour in and take a seat on the train he just left. He lay down on one of the benches when the train had left, and the platform were silent again. He closed his eyes. He was just about to pick up another cigarette as he felt his cellphone vibrate in his pocket.
The display revealed that it was Blake on the line. He didn't know why he answeared, he could as well had blown him off. He pressed 'answer' and put the phone against his ear without making a sound.
"Where the hell 'r ya?'
"Out"
Monotonous.
"Ey, 'r you comin' or what?"
Obviously both high and drunk.
"Nah..."
"Hey, wh'not? It's fuckin 'crazy here!"
"Yeah, good for you"
"Fuck yes! Ey, what's up man?"
He refrained to respond and it was silent for a moment. But Blake continued:
"Well, you're coming?"
"No"
"Pussy"
"Mmh"
"Ey, your loss ... You're Such a retard, y'know!"
Colin hung up. Blake was the last person he wanted to talk to at the moment. Just the sound of his voice made him wanna puke, or hit something very violently. He just wanted to disappear for a while.
Then he fell asleep on the bench. Shitty fucking life .
"Nah..."
"Hey, wh'not? It's fuckin 'crazy here!"
"Yeah, good for you"
"Fuck yes! Ey, what's up man?"
He refrained to respond and it was silent for a moment. But Blake continued:
"Well, you're coming?"
"No"
"Pussy"
"Mmh"
"Ey, your loss ... You're Such a retard, y'know!"
Colin hung up. Blake was the last person he wanted to talk to at the moment. Just the sound of his voice made him wanna puke, or hit something very violently. He just wanted to disappear for a while.
Then he fell asleep on the bench. Shitty fucking life .
_____________________________________________________________________________________
Well. That was a short extract of what I in the future will call the Lendiver Stories. So if it says Lendiver Stories it has nothing to do with me and my life. This particular part came to me when I sat on Lidingöbanan in Stockholm. I saw an empty train with the doors open and imagined someone sitting in the doorway.
Haha. And that someone became Colin. I intended to write this on the plane, and also another part but I did not manage that in those 40 minutes in the air. Maybe I write that other part tomorrow. There is more love and a lot less gloom to that one, but still starring Colin. He's my favorite character, hehe. Good night!
Well. That was a short extract of what I in the future will call the Lendiver Stories. So if it says Lendiver Stories it has nothing to do with me and my life. This particular part came to me when I sat on Lidingöbanan in Stockholm. I saw an empty train with the doors open and imagined someone sitting in the doorway.
Haha. And that someone became Colin. I intended to write this on the plane, and also another part but I did not manage that in those 40 minutes in the air. Maybe I write that other part tomorrow. There is more love and a lot less gloom to that one, but still starring Colin. He's my favorite character, hehe. Good night!
Lendiver stories

tumblr
Har ingen aning om när jag skrev detta, men jag gissar på att det var tidigare i år (januari eller februari 2009) men jag är inte helt säker. Det kan ha varit i slutet av förra året också.
OM LENDIVER STORIES
Hej, jag heter Bixie och jag är den officiella författaren av The Lendiver Stories. Det var namnet på staden det hela utspelar sig i som döpte hela serien. Från början hette staden och leken Little Drive River, men eftersom det är så långt och ologiskt. Så jag döpte helt enkelt om det till Lendiver. LenDiveR, ser ni logiken?
Det hela startade mars 2006, när jag, Lillebror, A och Kingen började bygga en liten stad av Lego och valde karaktärer (legogubbar) och skapade familjer. Kingen var bara med i början men vi andra lekte på. Och eftersom jag har en så evinnerlig fantasi började jag spinna vidare på allt, och skapa intriger som vi inte lekte. Jag menar, det var med Lego vi lekte trots allt, A var elva, Lillebror var tio och själv skulle fylla fjorton samma år. Vi slutade leka under sommaren och rev staden, men jag har fortsatt skapa händelser och fantisera kring allt fram tills nu, och kommer säkert fortsätta en lång tid framöver. Men jag har inte riktigt ork att göra det här till någon slags roman, alltså en fet bok så jag kommer att hålla mig till att skriva utdrag, händelser och så vidare.
Lendiver alltså. Grunden till allt kommer då ursprungligen från leken men tilläggen och ändringarna är många. Till exempel lekte vi att det fanns mänskliga robotar, svävande bilar, alfer och andra overkliga saker, det har jag självklart tagit bort för att göra det mer realistiskt.
Det finns också utdrag från de tillfällen som aldrig var med i leken. Legoleken utspelade sig under sommaren, maj till augusti 2009 (har räknat ut årtalet på senare tid), och det utgör själva basen för det hela. Har dock uppdaterat så att hela 2009 utgör grunden. Utöver det har jag lagt till lite flashback från karaktärernas förflutna, speciellt då det kommer till Colin. Vissa saker har betydelse och andra saker har jag kommit på bara för kul. Ni kommer nog märka att Colin är min favoritkaraktär. Han finns nämligen med i nästan alla utdrag som jag skrivit ner. Älskar hela familjen Payne. Även några framtidsblickar kan förekomma. Allt från två, tre till tio, tretton år hopp in i framtiden. Men det är verkligen inte mycket om man jämför med tillbakablickarna.
Så nu välkomnar jag er in i en värld av (med risk att låta töntig) intriger, vänskap, kärlek, sex (mycket sex) och drama, drama, DRAMA! Jag måste varna är för lite weirdo handling och massa råskrivning (går inte in på mycket miljö/personbeskrivningar här) och förmodligen ordet 'fuck' lite överallt.
Annars så... Enjoy!
OBS! Lendiver utspelas i Kalifornien, USA. Typ norr om Los Angeles.
English:
I have no idea when I wrote this, but I guess it was earlier this year (January or February 2009) but I'm not entirely sure. It might have been the end of last year too.
ABOUT LENDIVER STORIES
Hi, my name is Bixie and I am the official author of The Lendiver Stories. It was the name of the city, where the story is setted in that named the whole thing. Little Drive River, was what the city originally was called, but it is too long, super weird and illogical. So I simply named it Lendiver. LenDiveR, you see the logic?
It all started in March 2006, when me, my brother, A and Kingen began to build a small city of Lego and make up characters from Lego men and created families. Kingen was not included for that long, but the rest of us kept going until the summer. And just because I have such an eternal imagination, I began to bring it all to a new level, all inside of my head I created intrigues and involved drama, things that my brother and Amanda never knew about, as I didn't really include that to the Lego world. I mean, it was Lego we played with after all, A was eleven, my brother was ten and were about to turn fourteen later that same year. When summer turned to fall we tore down the city, but I've continued to create events and fantasize about everything until this very moment, and will probably continue for a long time in the future. But I don't really have the energy to make this into some kind of novel, or an actual book, so I will stick to writing extracts, certain events and other parts of intrest. Lendiver that is.
The whole thing is originally from the Lego, but the additions and changes are numerous. For example, in the Lego city we had human robots, flying veichles, elves and other fictional things. I obviously removed them to make it more realistic.
Det hela startade mars 2006, när jag, Lillebror, A och Kingen började bygga en liten stad av Lego och valde karaktärer (legogubbar) och skapade familjer. Kingen var bara med i början men vi andra lekte på. Och eftersom jag har en så evinnerlig fantasi började jag spinna vidare på allt, och skapa intriger som vi inte lekte. Jag menar, det var med Lego vi lekte trots allt, A var elva, Lillebror var tio och själv skulle fylla fjorton samma år. Vi slutade leka under sommaren och rev staden, men jag har fortsatt skapa händelser och fantisera kring allt fram tills nu, och kommer säkert fortsätta en lång tid framöver. Men jag har inte riktigt ork att göra det här till någon slags roman, alltså en fet bok så jag kommer att hålla mig till att skriva utdrag, händelser och så vidare.
Lendiver alltså. Grunden till allt kommer då ursprungligen från leken men tilläggen och ändringarna är många. Till exempel lekte vi att det fanns mänskliga robotar, svävande bilar, alfer och andra overkliga saker, det har jag självklart tagit bort för att göra det mer realistiskt.
Det finns också utdrag från de tillfällen som aldrig var med i leken. Legoleken utspelade sig under sommaren, maj till augusti 2009 (har räknat ut årtalet på senare tid), och det utgör själva basen för det hela. Har dock uppdaterat så att hela 2009 utgör grunden. Utöver det har jag lagt till lite flashback från karaktärernas förflutna, speciellt då det kommer till Colin. Vissa saker har betydelse och andra saker har jag kommit på bara för kul. Ni kommer nog märka att Colin är min favoritkaraktär. Han finns nämligen med i nästan alla utdrag som jag skrivit ner. Älskar hela familjen Payne. Även några framtidsblickar kan förekomma. Allt från två, tre till tio, tretton år hopp in i framtiden. Men det är verkligen inte mycket om man jämför med tillbakablickarna.
Så nu välkomnar jag er in i en värld av (med risk att låta töntig) intriger, vänskap, kärlek, sex (mycket sex) och drama, drama, DRAMA! Jag måste varna är för lite weirdo handling och massa råskrivning (går inte in på mycket miljö/personbeskrivningar här) och förmodligen ordet 'fuck' lite överallt.
Annars så... Enjoy!
OBS! Lendiver utspelas i Kalifornien, USA. Typ norr om Los Angeles.

I have no idea when I wrote this, but I guess it was earlier this year (January or February 2009) but I'm not entirely sure. It might have been the end of last year too.
ABOUT LENDIVER STORIES
Hi, my name is Bixie and I am the official author of The Lendiver Stories. It was the name of the city, where the story is setted in that named the whole thing. Little Drive River, was what the city originally was called, but it is too long, super weird and illogical. So I simply named it Lendiver. LenDiveR, you see the logic?
It all started in March 2006, when me, my brother, A and Kingen began to build a small city of Lego and make up characters from Lego men and created families. Kingen was not included for that long, but the rest of us kept going until the summer. And just because I have such an eternal imagination, I began to bring it all to a new level, all inside of my head I created intrigues and involved drama, things that my brother and Amanda never knew about, as I didn't really include that to the Lego world. I mean, it was Lego we played with after all, A was eleven, my brother was ten and were about to turn fourteen later that same year. When summer turned to fall we tore down the city, but I've continued to create events and fantasize about everything until this very moment, and will probably continue for a long time in the future. But I don't really have the energy to make this into some kind of novel, or an actual book, so I will stick to writing extracts, certain events and other parts of intrest. Lendiver that is.
The whole thing is originally from the Lego, but the additions and changes are numerous. For example, in the Lego city we had human robots, flying veichles, elves and other fictional things. I obviously removed them to make it more realistic.
There are also extracts from the time both before and after our Lego world occured. The Lego world was set from May to August the year of 2009 (the precise year is added recently), and is now what i refer as the base of my fictinon. Later on I changed so the base is that full year. Lately I've added plots from the past too, when they (especially Colin) were in their young teens. Some stuff are of matter and some things just silly things I've written from excitement. You will probably notice I like Collin a lot, because he's in pretty much every plot. Obviously he's my favorite character, it's fun to write about him, and his entire family for that matter.
Also small fragments of the future might occur. Everything from a one or two year jump into the future, but also ten to thirteen years. But not by far as much the past plots.
Now it's time to welcome you into a world of (with a risk of sounding dorky) intrigues, love, friendship, sex (a lot of sex) and drama, drama, DRAMA! I must warn you that it might be a little weird, silly and a lot of draft-ish writing (I don't do much environmental/personal descriptions) They also say fuck a lot!
OBS! Lendiver is setted in California, USA. North of Los Angeles or something.
ENJOY!
Also small fragments of the future might occur. Everything from a one or two year jump into the future, but also ten to thirteen years. But not by far as much the past plots.
Now it's time to welcome you into a world of (with a risk of sounding dorky) intrigues, love, friendship, sex (a lot of sex) and drama, drama, DRAMA! I must warn you that it might be a little weird, silly and a lot of draft-ish writing (I don't do much environmental/personal descriptions) They also say fuck a lot!
OBS! Lendiver is setted in California, USA. North of Los Angeles or something.
ENJOY!
On a plane

tisdag 4 augusti 2009 - Sitter nu några meter upp i luften i en vit tub, ett flygplan som allmänheten kallar det. Det känns trist att lämna Stockholm, jag vill ju helst stanna där. För om sanningen ska fram så har jag känt mig så hemma de här dagarna nere i huvudstaden. Men norrland är ju mest hemma ändå, jag har ju skolan där och den vill jag ju inte lämna i förtid! ♥
Men till det jag skulla komma. Jag har ju inte skrivit någonting om min... Ja, vad ska man kalla det? Berättelse? Allt låter så töntigt men något i den stilen är det ju. I mina förra dagböcker har jag skrivit något enstaka utdrag och det kanske jag gör här med om jag får lust :) Som nu till exempel. Ingen kommer säkert att fatta någonting eftersom de är så slumpartat. Jag menar, små utdrag som endast jag ser någon koppling och sammanhang i. Men det duger för mig. Brukar ändå bara "dra ut" intressanta och roliga saker (enligt mig då). Man får väl se på det som en icke-novell-novell de här utdragen för i stort sett består hela berättelsen/boken/serien/whatever av utdrag enbart, till och med i mitt huvud. Fast allt hänger ihop, jag lovar! Kanske inte alltid dock. Det mesta, i princip allt, finns ännu bara i mitt huvud faktiskt. Värt att nämnas är att jag skapade allt utifrån en lek i en liten Lego-"värld" jag byggde och lekte i med Lillebror och min kusin A för, ja, vad blir det, våren/sommaren 2006. Haha. Byggde upp och baserade allt utifrån det. Men självklart utvecklade jag det till det bättre! Gick i sjuan då (haha, Lego äger ju vafan!), och sen dess har det bara växt mer och mer. Exiting huh?!
Well, Lendiver it is!

I'm sitting in a white tube a few feet up in the sky, also known as an aircraft. It feels sad to leave Stockholm, I would rather stay. Truth to be told, I've never felt so much at home than these last few days in the capital of Sweden. But Norrland is my true home, I have school and I would never consider to drop out anytime soon.
Well, where I really was heading. I haven't posted anything from my... What do we call it? Story? Everything sounds so corny, but something like that it is. In my previous diaries I wrote a few extracts, and if I feel for it I will do the same here :) Like now for instance. No one will probably get anything because everything's so random. I mean, small extracts that only I see any connection and context in. But it is good enough for me. I just "take out" interesting and fun things (according to me) anyways. Look at it as a non-short-story-short-story, because that's what this entire story/book/series/whatever is anyways, even in my head. Though it all fits together, I promise! Maybe not always, but still! Most of it, basically everything, is still in my head though. Worth mentioning is that I created everything from a Lego "world" I built and played in with my brother and my cousin A spring/summer 2006. Haha. Based everything on the Lego, and what we played in that little Lego town. But of course I developed it to the better! Was in the seventh grade at the time (haha, Lego owns, for fuck sake), and since then it has grown bigger and bigger. Exiting huh?
Well, Lendiver it is!
Well, Lendiver it is!
We're going home, bitch!

tisdag 4 augusti 2009 - Okej, det där lät för positivt, det är inte alls så det känns om sanningen ska fram. Jag vill inte hem! Jag vill stanna! Om än inte resten av året så i alla fall till skolan börjar.
Men så kom jag på att jag har min orkidé i fönstret hemma och jag tror att jag glömde vattna den innan vi åkte. Snälla, var inte död när jag kommer hem!
Natt - Har nu varit hemma i ett par timmar. Jag kan ju säga att jag började sakna Stockholm så fort jag satte mig på planet. Jag blev inte glad över att se norrland, det var nästan deprimerande att komma hem och se sin hemort. Hur kan en stad vara så liten? Den är minimal och oerhört tråkig. För att inte tala om den lilla orten utanför stan där jag bor. Där blev man inte bara nästan deprimerad, jag gillade inte ens det stället innan vi åkte.
Jag har packat upp allt nu, det är bara de nya kläderna som måste komma ur sina påsar. Och min nya garderob skulle behöva monteras nu också. Jag har lyssnat lite på Miley Cyrus för att få liv i både mig och mitt rum. Känns lite bättre nu.
God natt hoppas jag ♥
Not sad even though it did't happen

måndag 3 augusti 2009 - Idag såg jag snygg ut och det var fint väder. Vi åkte nästan till där-vars-Adam-bor. Mamma blev sur när hon fick veta att jag inte visste exakt vart Adam bodde. Fine, jag håller med, jag skulle ändå inte hitta hem till honom. Men det hade verkligen varit kul att få träffa honom. Men om han velat detsamma hade han varit mer tydlig i vart han bodde. Aja, det är sånt man får ta.
Jag, pappa och brorsan var inne på ett par musikaffärer idag. Musikbörsen var en av dem. Gilla, gilla, gilla alla instrument som fanns! Speciellt alla Gibson-gitarrer!
Hemma på Lidingö åt vi en jättegod middag sedan. När vi handlade gick jag runt och snackade engelska men efter var tredje mening fick jag lov att säga "Haha, nä jag ba skoja!". Bara för att förtydliga att jag inte var seriös. Inte för att någon brydde sig.
I like you a lot lot, think you're really hot hot

söndag 2 augusti 2009 - Åkte in till stan idag igen, köpte två t-shirtar på Topstreetwear och en svart tröja på H&M. Titanic-utställningen nästa då! Vi träffade våra släktingar där igen. Det var väldigt intressant men jag blev trött och fick ont i huvudet.
Och så kom kvällen. Prepare for Lady Gaga at Gröna Lund! Ni vet inte hur lång kö det var in! Men min kusin sms-bokade inträde så vi kom in minuten innan det blev prishöjt. Det var så värt det! Asmycket folk överallt, vi hamnade väldigt långt bak, några meter framför Extreme. Och självklart fann mina ögon en snygging. Han hade svart hår, solglasögon och vit skjorta. Hans ansikte påminde mig om Emil.
Lady Gaga! Hennes förband (Hyper Crush som också är från USA) var också rätt bra, i varje fall tyckte Lillebror om dem mer än Lady Gaga. Men inte jag! ÅH DET VAR SÅ BRA! SÅ VÄRT! Lady Gaga för 70 spänn, inte illa! Hennes scenkläder är grymma! Verkligen coola, men för henne verkar det inte finnas något som heter byxor. Och hon sjunger så jäkla bra också, vilket hördes väl nu då det var live, speciellt under den akustiska piano-versionen av Poker Face. Så bra performer. LADY GAGA! Känns underbart att ha sett henne live!
Vi ville åka Insane en gång innan vi åkte hem men inte då, smockfullt med folk. Vi fick i alla fall åka Extreme, den sista turen, så den var lite längre än i vanliga fall.
Senare - Emil har nu 79 vänner på Facebook! Mina Lidingö-kusiner har addat mig i alla fall. Snart vinner jag!
Satt på Lidingöbanan för någon dag seda och tänkte lite som man gör ibland. Jag spanar ju på snygga killar hela tiden. Undrar om jag hade varit en player om jag varit mindre blyg och feg, och kanske bott någon annanstans? Haha, ändå. Tror inte jag hade velat vara en player men jag skulle nog mycket väl kunna ha varit det, om jag haft lite andra förutsättningar såklart.
Jag spanar på killar 24/7 känns det som, i alla fall här i Stockholm. Och redan efter att en kille (som jag bara känner via internet i och för sig) tackar nej till att träffas (på sätt och vis) spanar jag på andra mer intensivt bara dagen efter, och börjar nästan sms:a med en av dem. Bara nästan eftersom att den andra killen har sagt att han vill att jag ska komma. Fast lite stalkervarning är det ju ändå, när jag går in på H&M bara för att den snygga killen gjorde det, han med gult linne.
Natt - Har tänkt på Adam. Vill träffa honom! Han sa att vi fick komma och det vill jag ju. Men han vägrar säga vart vi skulle kunna träffas, att bara veta på ett ungefär vart han bor hjälper inte direkt. Han kanske inte ens var seriös när han sa att vi fick komma. Eller så kanske han inte vill egentligen. Eller så har han ångrat sig. Men då borde han sagt till. Nej fan, vi kommer inte att hitta! Inte en chans! Åh, damndamndamn.
Jag vill hitta honom. Han är så jävla söt! Finns så många saker jag undrar. Hur låter hans röst? Hur pratar han? Hur är det att vara i hans rum? Hur ser det ut på riktigt? Hur är han som på riktigt? Men det jag undrar mest... HUR HITTAR JAG TILL HONOM?
Nä, jag måste sova. Sluta tänka på Adam. Jag kommer ändå inte få träffa honom. Bara för att man har förväntningar. Bara för att jag verkligen vill. Fuck fuck fuck.
God natt ♥
It's a gangstas paradise, bro!

lördag 1 augusti 2009 - Idag började vi på Götgatan. Kikade in på Weekday och Monki, blev lite saker köpta på det sistnämnda. Vi fikade på ett ställe som hette Tullys, sedan var vi in på en charmig liten musikaffär. Efter det tittade vi lite på Prideparaden vid Slussen. Sedan drog vi till Sergels torg-området, var in på Top Street Wear. Köpte en svart New Era keps. Nedervåningen var skitskum. Istället för en krona tillbaka fick jag ett par örhängen. Sedan shoppade jag lite på H&M och Topshop i Gallerian, två kjolar och sedan ett halsband på JC. Träffade på några släktingar sen. Vi köpte mat på Wok-stället här intill när vi kom hem. Friterad kyckling är lovely!
Imorgon blir det fullt upp. Titanc-utställning och Lady Gaga!