torsdag 1 april - Nu börjar Påskhelgen. Det betyder lov och godis. Fett bra.
Har en känsla av att Ville var med i nattens dröm. Alltså Ville, haha. Ni vet inte hur töntigt och fel det känns att skriva det nu. Robin it is!

tisdag 23 mars 2010 -

NÅGOT RIKTIGT DÅLIGT.
Kliva upp. En halvtimme tidigare för att duscha. Orkade inte igår. Gå till bussen. Åka till skolan. Sånt som man alltid gör. Skippa idrotten för att jobba med utställningen med Z. Nödvändigt. Skippade alla lektioner, utom Bilden för att jobba med huset. Hela nedervåningen är klar! Det ser så fint och gulligt ut.

Robin. Han har fint hår. Så tjockt och... Det är långt. Till axlarna. Det har som en stor våg i sig. Mörkt, mörkt brunt är det. Idag hade han samlat håret i en turkos snodd i nacken. Han hade sin gubbkeps också. Jag gillar hans stil. Rockig men slapp. Gillar hans näspiercing. En sån där ring med en liten kula på. Han har en likadan ring i örat fast större. Hans ögon. Blå. Ibland har de sett ljusblå ut, men de kanske är mörkblå. Hans näsa är fin. Hans mun också. Hans grop i hakan är nog inte så fin. Han såg längre ut idag, men han är nog inte så jättelång ändå. Kanske 1.85 i alla fall. Jag vet inte. Hans tänder är också fina. Söt när han ler. Eller fin. Fin när han ler.
Han pratar högt. Jag hörde vad han sa. Fragment. Jag ville inte lyssna, men gjorde det ändå. Snappade upp små ord. Träffas. Ta en fika. Kompisar. Trollbarn och Hippie-pojken kom och satte sig med oss. Trollbarn. Som känner Robin. Hm.
Vi tog ingen rast. Gick bara tillbaka till att jobba med utställningen. Det var då det började.

THE REVEALING! AWKWARD!
H, Z, E och jag var i bildsalen och jobbade. Det var bara vi där. Jag började prata om 15 april. Han ska tydligen vara med och spela i två band då. Bas i det ena och trummor i det andra. Jag sa att det inte var stalking att filma sin crush om han spelar i band, för det är ju normalt att filma då man är på konsert. Då var det ju så perfekt tajmat att Hippie-pojken kom precis då jag nämnde stalking, och han tycker att stalking är typiskt för mig och mina vänner. Därför började han ge mig råd. Råd om hur jag ska få denne någon att se mig, och hur jag ska kunna ta kontakt med honom. Typ. Han frågade dock aldrig vem det handlade om.
Sen kom Karlsson, som verkade tycka att det var underhållande att lyssna på Hippie-pojkens råd.
Det han kom fram till var att jag ska verka ha roligt med mina kompisar så att det syns, sticka ut lite, och ramla på eller i närheten av honom så han att mitt span komma ihåg mig, veta att jag finns. Det var pretty much allt, men det tog en jävla tid att komma fram till. Säkert en halvtimme. Haha.
Sen kom Trollbarn. Då gick resten plötsligt väldigt snabbt. Hippie-pojken frågade henne hur hon gjorde när hon lärde känna allt coolt folk och så kom de fram till ytterligare några saker. Har fått en mindre blackout här, för helt plötsligt började Hippie-pojken attackera mig med frågor. Nu dög det inte att jag höll mitt span anonymt längre.
Hippie-pojken: "Är han samhällare?"
Jag "Nej"
Hippie-pojken: "Naturare?"
Jag: "Nej"
Hippie-pojken: "..."
Hippie-pojken: "Inte naturare?! Och inte samhällare? Oj."
Uppenbarligen förvånad att han varken var samhällare eller naturare.
Trollbarn (satt vid datorn): "Är han estetare?"
Jag: "Ehh... Heh... Ja"
Trollbarn och Hippie-pojken i kör: "Va?! Oj."
Trollbarn: "Bild?"
Jag: "Nej..."
Alltså var vi direkt inne på musik.
Trollbarn: "Är det en 93:a?"
Jag: "Haha nä..."
Trollbarn trodde ändå att det var en 93:a och började rabbla massa namn. När hon sa "bassisten" mimlade Z något om att han var bassist. Sen sa jag ännu en gång att det INTE var en 93:a.
Trollbarn: "92:a?"
Jag: "Nej!"
Trollbarn och Hippie-pojken: "91:a!"
Jag: "Jaa..."
Trollbarn: "Vem är det då?... Robin?"
Jag: "... "
Jag: *Mumlar* "Jaa......"
Trollbarn: "Va?! Är det Robin? Allvarligt?"
Tystnad.
Tystnad.
Det som händer härnäst är att både Trollbarn och Hippie-pojken börjar gapskratta. Seriöst. Hippie-pojken lägger sig till och med ned på stolarna. Jag går och gömmer mig bakom dörren.
Hippie-pojken: "Hahahahaha! Nej, kom tillbaka!"
Jag går tillbaka.
Trollbarn: "Haha, seriöst. Jag hade aldrig trott det. Det skulle vara den sista jag skulle tänka mig, förutom Drygungen..."
Ändå var hon rätt snabb med att säga hans namn.
Trollbarn och Hippie-pojken: "Jaha... Ja, han är jättetrevlig och så men dryg... Ibland dissar han en... bla bla bla"
Kände mig enormt humiliated och konstig och blä och kunde inte riktigt fokusera på vad de sa.
Trollbarn: "Alltså ja... Jag tror du borde glömma det här men... Ja, du får göra som du vill"
Hippie-pojken: "Gör som du vill"
Hippie-pojken: *Viskar* "Trollbarn vill ha honom"
Trollbarn: "Hah! Om jag velat ha honom kunde jag ha tagit honom för tre år sen"
Och någonstans mitt i allt kom vi ihåg att Karlsson faktiskt också satt där.
Trollbarn till Karlsson: "Du vet Robin... Svart hår... Näspiercing..."
Karlsson: "Ja, jag vet vem det är"

Men åh. Det var bara så awkward! Skitskum stämning i klassrummet alltså. Man ba jaha nu då. Och Trollbarn kollade konstigt på mig och upprepade hur hon aldrig trott det och ville veta hur och varför. AHH! Hippie-pojkens skratt kommer garanterat att följa mig ett bra tag. Trollbarns med. Fast jag kommer bara se Hippie-pojken framför mig. Hippie-pojken som ligger där på stolarna och gapskrattar åt att spanet han just gett massa råd om var Robin. Att mina vänner vet, whatever liksom. Men nu vet Hippie-pojken, Trollbarn och Karlsson. Det här är ju värre än Emil-perioden. Skitskumt. Karlsson bara satt där och flinade. OMG. Trollbarn känner Robin! OMG! Och Hippie-pojken är bekant med honom antar jag. Och Karlsson vet vem det är. Scheisse. Så skumt. Men det var ju det här jag ville. Typ. Att Trollbarn skulle få veta eftersom de känner varandra. Gick och funderade hur det skulle hända hela tiden. Sen blev det så här. Awkward. Det var bättre i huvudet. Inte awkward. Inte på samma sätt. Trollbarn är för bra på att lista ut saker. Och jag är sämst på att hålla det hemligt.

Och just det. Det här var faktiskt ganska roligt.
Trollbarn: "Jag måste bara fråga en sak, varför?"
Jag: "Jag vet inte"
Trollbarn: "Joo"
Jag: "Nee"
Hippie-pojken: "Var det att du såg honom gå omkring såhär..."
*går ett par steg och försöker se "cool" ut*
Hippie-pojken: "Eller var det att du såg honom se cool ut såhär..."
*Låtsas spela trummor överdrivet med inlevelse*
Trollbarn: "Eller var det såhär..."
*Hon ser överdrivet sur ut*
Haha. Them imitations. But still awkward. Awkward as fuck.

måndag 22 mars 2010 - Det är kväll. Skulle gissa på att klockan är halv sju. Kom hem för inte så länge sedan, stannade i skolan till fem för att jobba med utställningen.

Det var svårt att somna igårkväll. Jag var vad engelskspråkiga skulle kalla upset. A mess. Inuti mig. Vill inte känna så här, det är jobbigt. Speciellt när ingen ser. Ingen ser att jag inte mår bra. Jag lyssnade på min mp3, vaknade ibland, drömde konstiga drömmar.

Kom till skolan och gick till soffan utanför musiken. Tänkte läsa lite Samhälls men började skriva upp saker jag vill göra i livet. Som jag kind of måste göra. Vill. Då gick Ville förbi. Han kollade mot mig och såg sur ut. Han var nog trött. Jag har önskat att han ska se mig. Inte titta, utan se mig. Guess my prayers were missunderstood. Hahah.
Gick en snabbis till biblioteket för att kolla texten till Whataya Want From Me.
"Just don't give up, I'm working it out. Please don't give in, I won't let you down... need a second to breathe..." Ungefär. Jag har verkligen börjat gilla den.
Hela förmiddagen grät jag. Osynligt såklart. Kreativt skrivande är alltid en liten räddning. Den läraren skulle nog kunna vara min förebild. Det bästa på schemat ♥

H, jag och Z satt i ljushallen på lunchen. Jag pratade om Ville, sa att vi pratat på msn igår (yes we did). Så kom Link och jag frågade om hon ville följa till Hamnen den 15:e april.
Jag: "Men vad vill du veta?"
Link: "Vilka som spelar"
Jag: "Hm. Eh, jag vet inte. Det är några, vet bara ett band"
Link: "Vad heter dom då?"
Jag sa vad de hette.
Alla: "Hahaha"
Link: "Och vem är det du spanar på där då?"
Jag: "Eh... Bassisten"
Link: "Okej, vem är det då? Vilken skola går han på?"
Jag: "Den här"
Link: "Vad heter han?"
Jag: "Hm. Jag kan säga vad vi kallar honom Ville"
Link: "Okeej..."
Paus
Link: "Men egentligen heter han... Robin?"
Jag: "..."
Jag: "?!?!?!"
Jag: "Ja. Va?! Haha"
Z började skratta.
Link: "Va?! Driver ni med mig?"
Fint att Link bara sagt något random namn och haft rätt. Vafan?

unknown

söndag 21 mars 2010 - Allt det här suger! Hatar det. Fattar först och främst inte hur fan det hände från början. Skitjobbigt. Jag vill verkligen inte! Varför just han? Fuck this! Vill inte, vill inte, HATA! Det känns bara som, ja, varför han? Varför över huvudtaget? Måste det hända?! Jag vill verkligen inte känna så här, eller känna något alls. Inte det här. Sluta! Jag vill döda det, så att det inte finns kvar.

När jag gråter (och det gör jag, för att jag är arg på att man inte kan styra över sina egna känslor, att det inte bara går att stänga av, att det fortsätter och för att det ens hände från början) så låtsas jag ibland att mina vänner ser. Jag föreställer mig att jag gråter hos dem. Det känns bättre då. Och de behöver inte ens ta del av det hela på riktigt. Jag undrar om de ser. Jag tror inte det.
Det är såklart jobbigt ibland när ingen märker något, att ingen ser och bryr sig. Undrar om jag någonsin kommer att visa den här sidan av mig, att våga gråta inför någon annan. När i sånna fall? Jag grät när jag såg Gossip Girl i kväll, med riktiga synliga tårar. Mamma var där men hon såg inget. Vill egentligen bara prata med någon, helst med mamma. Men jag vill inte att någon ska ta del av mina patetiska "problem" när det finns de som har det dåligt på riktigt. Och jag vill inte att mamma ska veta något om Robin.

Det kanske inte är något egentligen. Jag menar, vad är det här jämfört med mycket annat? Men det är jobbigt. Har inte mått bäst idag direkt. Mår scheisse. Känner mig inte ens trött längre, vill bara... Jag vet inte. Typ inte leva mer? För ett tag i alla fall. FUCK! I'm out of here.

måndag 8 mars 2010 - Seg dag. Fint väder ute. Tog en promenad, läste ELLEs trendbibel sen har jag suttit framför datorn hela dagen.
Snackade med en rätt söt kille på msn. Simon. Fick hans msn av Link. Men sedan snackade jag med en annan. Gissa vem. Just det. Robin. Inte mycket, men ändå. Han verkar trevlig. Blev liksom inte så mycket då han ändrade till upptagen. Han skulle repa med bandet sa han.

Min och Robins konversation.

tisdag 2 mars 2010 - Scheisse! Det här går inte! Ni vet inte hur jag känner mig. Shit. När Z och jag är på väg, då kanske det släpper. Torsdag och fredag kommer bli de mest underbara dagarna i mitt liv, men de senaste har helt ärligt varit skit. Jag mår asdåligt. Fan.

Och jag håller nästan på att avslöja allt om Ville. Vi var i ljushallen på lunchrasten. Vi sprang runt. Jag såg Ville när han gick till maten. Han var på väg in men gick ut igen (äcklig mat kanske). Men så sa en av hans kompisar något så han gick tillbaka in igen.
Vi satt i ljushallen och jag låtsades spana på Robban som också var i matsalen. Sen gick Ville ut. Kunde inte låta bli att stirra på honom hela tiden. Helt ärligt. I'm into him. Och det är första gången jag verkligen är nere i någon som har den stilen jag gillar mest. Rockig. Alla andra har varit typiska samhällare, lite sportiga sådär.  Han är snygg. Robin. Smal, lång, rockig, axellångt mörkt hår, slitna Converse... Mm... Robin... Jag gillar honom. Han är cool.

Och ja, det är Robin jag har försökt att rita på bilden.

Imorgon åker vi ♥

måndag 1 mars 2010 - Överflöd av allt. Jag hade anat att den här veckan skulle bli dampig, men jag hade inte föreställt mig totalt tankekaos. Just det. Frustration, dryghet, damp, gråtattacker, damp igen, panik. Det är inte lätt. Jag är stressad. Även om jag är helt säker på att Tokio Hotel-resan med Z är den största anledningen så kan jag inte bortse från de här nya känslorna som kommit är ganska så delaktiga med.

Hålet. Där är alla musikesteter håller hus. Man kan liksom inte gå dit om man inte är estet eller har med dem att göra. Okej, jag är estet men bildestet. Bild. Vi är lite undangömda. I ljushallen finns det två nitliknande utbuktningar i golvet. Dessa kan man sitta på (det är fyra sittplatser på båda och mellan är det fönster som man kan kolla ner genom. Den ena är ovanför Hålet).
Jag såg inte Ville idag på skolan. Han låg nere i Hålet på en soffa nästan hela dagen och typ sov. Innan lunchen när jag gick förbi såg man bara svarta Converse på någon helt klädd i svart som låg där, men sedan innan Formen såg man att det var han. Ville som låg på soffan, nästan helt klädd. Så jag satt där ovanför honom, där han låg. Satt och såg ner på honom genom fönstret. Och han märkte inget.
Antar att det räknas som att jag visst såg Robin idag.

Var på stan efter skolan. Köpte hårborste, ögonbrynspenna och nagellack lite snabbt på Kicks. Gick ut därifrån för att gå till bussen. Då ser jag Ville. Kollar hastigt vilka han är med. Musikestet, musikestet och Trollbarn. Trollbarn?! TROLLBARN I MIN KLASS?! Ser snabbt på henne för att sedan stirra på Ville som skrattar och är fin/snygg/cool. Undrar om Trollbarn såg att jag stirrade på Robin. Men gah, Trollbarn i min klass känner Robin! OMG! Fuck.
Sen blev det tankekaos. Halvgrät. Sen fick Malin plågas av min damp under hela bussresan hem. Glömde dessutom att trycka på stopp så jag fick åka en hållplats längre.

Jaha, så är det då. Jag gillar Robin. Robin som jag kallar Ville. Varför blev det så här?

Till datorn: Hate you because you're stealing my time!!!

almost famous

söndag 28 februari 2010 - Har sett Heroes och varit ute i den mysiga vintern. Det är hur mycket snö som helst ute.
Såg en film som var på tv. Almost Famous. Jag såg den mest för att det är Villes favoritfilm. Patetikt. Den var rätt bra. Utspelades 1973. Coolt. Ibland kan man avundas mamma för att hon fått uppleva alla coola decennium eftersom hon är född 1953. Tänk bara. Helt awesome!
Men har inte fått sitta vid datorn något medan Lillebror har suttit vid datorn HELA FUCKING DAGEN!

fredag 26 februari 2010 - I can hardly walk. Legs in pain. Stupid ballet.

Scrolla ner till mitt förra inlägg. Haha. Rätt patetiskt, eller hur? Det handlar bara om Robin. Bara bara bara. Inte bra. Det osar Emil-emotions-förra-våren. Hoppas inte.
Jag är i alla fall vän med honom på Facebook nu. Frågade Link, Z och H innan.
"Borde man vänförfråga på Facebook före man säger hej till någon eller borde man säga hej före?"
Vi kom fram till att vänförfråga skulle man göra först. Så jag gjorde det och han accepterade.

Spåkulan på Facebook
"Låt inte ett tidigare misslyckande hindra dig från att satsa igen. Det ser lyckosamt ut på kärleksfronten"

Är jag kär i någon? svar - Fortsätt mot målet.
Är Robin mitt mål? svar - Det finns ett budskap i det här.
Borde jag ge upp allt med Robin? svar - Nonchalera inte det främmande och ovanliga.

Jag tar det som att jag ska satsa. För Robin är inte som någon jag varit nere i förut. En musikestet, en rockig metaldude, någon som jag inte faller för och stirrar på för att han är en perfekt supersnygging. Han bara har det.

Emil? svar - Vad spelar det för roll?
Är jag kär i Emil? svar - Ja.
Varför då? svar - Ditt drag.
Kommer jag våga säga hej till Robin? svar - Fortsätt mot målet.
Tror du han kommer börja gilla mig? svar - Passa på när du har ett bra tillfälle.

Det får inte bli som med Emil den här gången. Alltså ahh! Jag vill verkligen. Han kanske inte är så bra, men nu, nu gillar jag honom och jag vill lära känna honom och börja gilla honom på riktigt och INTE FÅ ALLT FÖRSTÖRT SOM MED FUCKING EMIL! Jag vill ha en pojke! Som jag kan hänga med, vara kär i, skratta med, hålla handen med, kyssa, hångla med och typ ligga med. Okej. Eh. Jah.

POEMS ON A FRIDAY

Part 1: Lonely.
Ibland känner jag mig
ensammast i världen
Undrar varför det är så
Varför jag inte finns för
någon annan
Jag försöker synas hela tiden
men ingen ser mig ändå

Part 2: Emotional.
Ibland vill jag döda
mitt hjärta
Ta bort det, så jag
slipper känna
Ibland vill jag skära
i min hud
Bara för att jämföra
smärtan med den
bakom mina revben
och se vad som
gör mest ont
Men det gör jag inte
Jag vet redan svaret

Numera föredrar jag
blått framför rött

torsdag 25 februari 2010 - Jag känner mig som en tönt jag känner mig som en tönt. Jag känner mig som en tönt jag känner mig som en tönt jag känner mig som en tönt jag är en tönt jag är en tönt jag är en tönt TÖNT TÖNT TÖNT. Tönt tönt tönt jag är en tönt. Varför är alla andra så coola?

Jag såg Ville idag! Åh, just det. Varför är jag en tönt? Jo, för att jag "gillar" honom. I'm kinda into him och det är jobbigt. Nu känns det som att jag är helt över Emil, nästan. Jag vill inte ha honom. Och det är Robins fel! Dumma, dumma Robin-pojke. För att han är cool. Han är cool och dum och lång och spelar trummor. Och han är snygg och det är irriterande för han är ingen snygging-kind-of-guy och han är cool. Vafan, kan knappt skriva. Jag skriver som en liten äcklig fjortis och det är Robins fel! Han har grop i hakan, det är inte så fint. Och han har ring i näsan. I like. Jag vet ingen annan kille (typ) som har piercing in da nose. I like. Ah. Ville-Robin lägg av. Varför? Varför måste det vara du? Fuck.
Han är så cool. Musikestet. Coolt. Status. Jag är en liten töntbildestet men dålig hållning (psykiskt i alla fall)
Robin, Robin. Har kollat på alla hans Facebook-foton minst tre gånger om. I like him. Därför är jag en tönt. Men jag gillar Robin. Fast jag vill inte.
Såg honom i matsalen idag. Han såg ut som han brukar. Cool. Han hoppade över räcket vid disken. Räckhopparen. Han är cool därför med. Och han är 91:a. Men bara H och jag får veta. Bara H och jag vet. Men kanske misstänker Z? Måste vara diskret. Hon får inte veta! Ingen! Bara H och jag. E pratar om hur vi ska satsa på Robban och Erik-som-är-söt, men jag vill satsa Robin. Han är cool.

måndag 22 februari - 9 dagar kvar! OMFG!! ♥

Det var någonting i aulan som min brorsas skola var och såg på. Links klass var också där, men inte min. Jag hittade Lillebror utanför aulan strax efter att H hittat Link. Hon retades för att min bror var längre än mig. Men han är ju faktiskt kille, och de blir oftast längre än tjejer trots att han är yngre än mig. Innan det hela berättade jag för Link att Lillebror skulle komma.
"Åh kommer han hit?! Jag måste få träffa din söta lillebror!"

Och Ville. Ni vet han den där Ville. Robin-Ville. Ville-Robin. Spela roll. Han heter Robin egentligen. Han är snygg. Assnygg.
Han som är lik Ville Valo sa jag till Z en gång.
Och idag innan Kultur- och idéhistorian stod vi vid kiosken och han kom dit. Z log menande mot mig.
Mm, jag ser... Vänta va?! WTF?! Du vet inte! Inte det!
En månad har gått utan att ha berättat för någon om min nya crush och det känns bra. Jag vill inte att någon ska veta. Men H, jag kan prata med henne.
Z, Link och E gick till Hemköp på lunchen medan H och jag var kvar i skolan. Vi gick till musikkorridoren och raggade på musikare. Definition av ragga = stå och fnittra i vetskapen av att objekten är i närheten. Det finns nämligen en kille i Robins klass hon tycker är snygg. Nisse. Och han var där nu. Han kom ut ur något rum och gick till biblioteket, vilket vi också gjorde. Det var då jag råkade säga det.
Eller det var mer att vi båda konstaterade att den här killen H spanar på ÄR snygg men redan har tjej. Och jag tänkte att det ju finns ännu en snygg musikare, som dessutom är snyggare. Och jag råkade säga att det fanns någon annan att satsa på istället för Nisse.
Efter många om och men kom hon fram till detta:
"Du har insett att du gillar någon jättemycket"
"Nej. Inte jättemycket. Bara lite" rättade jag henne.
"Men vem?" undrade hon självklart.
"Vet du inte? Du vet det!"
"Hm, nej"
Paus Paus Paus Paus Tänk Tänk.
"Det är väl inte... Ville?"
Jag gav ifrån mig något konstigt ljud, mumlade något ohörbart och gömde ansiktet mot bordet.
"Va?! Är det han?!"
Jag hörde hennes hånfulla skratt så jag rusade in i den närmsta bildsalen gömde mig bakom dörren. Okej då, hon hånskrattade inte, men det kändes så. När vi gick till Samhällen retade H mig för Ville och sa att hon har väl aldrig sagt att hon tycker att han är ful, vilket jag hade antytt att hon tyckte. Hon sa också att hon aldrig hade trott att jag skulle "falla" för honom. Vi kom överens om att vi inte skulle säga något till de andra. Eller rättare sagt så tvingade jag henne att lova att inte säga det. Inte än i alla fall.

All The Right Moves - OneRepublic - superbra låt!

onsdag 10 februari 2010 - Vet ni hur fag det ser ut att sitta bredvid någon i matsalen när det inte sitter några framför eller mittemot? Jättefag. Shoefriend och Erik-som-är-söt gör det ofta, sitter bredvid varann utan någon framför sig. Det ser roligt ut, som om de stirrar ut alla som går in och ut. Sedan lämnar de aldrig matsalen, de stannar i en evighet.

Han Robin som jag kallar Ville, ända sedan jag sa till H att jag tyckte han såg ut som Ville Valo har jag väntat på att han ska dyka upp igen. Visade H hur Valo såg ut, men hon visste inte vem Robin var. Sedan igår kom just han ut ur en av bildsalarna (vilket är lite konstigt eftersom han går musik) som enda person, haha. Sen hoppade han över räcket vid musik på ett jättesnyggt sätt. Me like. Jag tycker om halvslapprockiga killar. Och H kunde väl hålla med om att han var lite lik Ville Valo.

ville valo

tisdag 9 februari 2010 - Jag skolkade idrotten för att skriva på novellen till Kreativt skrivande, för nu har jag bestämt mig för att bli klar med den. Den här veckan. Så jag skippar även dansen imorgon för att få skriva, det är ju bara en gång. Jag har bra närvaro annars.

Ni vet... Nä, såklart ni inte gör. Men han som spelade brat i musiktreornas sceniska, han heter Robin (men jag kallar honom för Ville för han är lite lik Ville Valo i finska bandet HIM) och han är nog lite snygg ändå. Fast jag gillar inte grop i hakan och jag tror han röker. Äh, han är fin ändå. Han spelar trummor, har en ring i näsan och så går han självklart musikestet. Mörkhårig, typ axellångt, men det är fint. Och Converse. Rockig stil. Lade faktiskt märke till honom redan i ettan.

torsdag 21 januari 2010 - Jag har varit obeskrivligt trött idag. Framförallt på förmiddagen. På torsdagar får vi lunch 10:15 och då har inte matsalen öppnat än. Så H och jag (både E och Z var sjuka) gick till aulan och såg sista halvan av musikesteternas sceniska projekt. Vi lyckades smyga oss in. Vi fick se det bästa. Just Dance, Don't Stop Me Now, när braten blir jagad... Han som är brat är lite snygg när han inte är brat. Jag gillar inte brats.

OMG! Imorgon åker tandställningen! Hjälp.

onsdag 20 januari 2010 - Fuck, jag är trött. Just nu sitter jag och ser ett gammalt avsnitt av Midsomer Murder på trean. Så jäkla mycket pauser. Tacka vet jag SVT.

Vi gick ner på stan på lunchen. Kinarestaurangen, för H behövde en lyckokaka till utställningsarbetet. Sen skulle vi gå och fråga om det fanns några Street Dance-grupper att börja i, men det var stängt. Z, Link och jag gick tillbaka dit efter skolan men då vågade vi inte fråga. Fail.
Musik- och dansesteternas, åk3, slutprojekt klockan 13:00. Det var fullsatt och riktigt bra. Haha, askul! Men jag vet inte om förra året var lite bättre ändå. Aja, we like Olof the fat. Och braten, oh haha! De gjorde Just Dance, ursprungligen av Lady Gaga, jättebra och flera av dem sjöng riktigt bra.