I think I lust after you, but I shouldn't
tisdag 23 mars 2010 -
NÅGOT RIKTIGT DÅLIGT.
Kliva upp. En halvtimme tidigare för att duscha. Orkade inte igår. Gå till bussen. Åka till skolan. Sånt som man alltid gör. Skippa idrotten för att jobba med utställningen med Z. Nödvändigt. Skippade alla lektioner, utom Bilden för att jobba med huset. Hela nedervåningen är klar! Det ser så fint och gulligt ut.
Robin. Han har fint hår. Så tjockt och... Det är långt. Till axlarna. Det har som en stor våg i sig. Mörkt, mörkt brunt är det. Idag hade han samlat håret i en turkos snodd i nacken. Han hade sin gubbkeps också. Jag gillar hans stil. Rockig men slapp. Gillar hans näspiercing. En sån där ring med en liten kula på. Han har en likadan ring i örat fast större. Hans ögon. Blå. Ibland har de sett ljusblå ut, men de kanske är mörkblå. Hans näsa är fin. Hans mun också. Hans grop i hakan är nog inte så fin. Han såg längre ut idag, men han är nog inte så jättelång ändå. Kanske 1.85 i alla fall. Jag vet inte. Hans tänder är också fina. Söt när han ler. Eller fin. Fin när han ler.
Han pratar högt. Jag hörde vad han sa. Fragment. Jag ville inte lyssna, men gjorde det ändå. Snappade upp små ord. Träffas. Ta en fika. Kompisar. Trollbarn och Hippie-pojken kom och satte sig med oss. Trollbarn. Som känner Robin. Hm.
Vi tog ingen rast. Gick bara tillbaka till att jobba med utställningen. Det var då det började.
THE REVEALING! AWKWARD!
H, Z, E och jag var i bildsalen och jobbade. Det var bara vi där. Jag började prata om 15 april. Han ska tydligen vara med och spela i två band då. Bas i det ena och trummor i det andra. Jag sa att det inte var stalking att filma sin crush om han spelar i band, för det är ju normalt att filma då man är på konsert. Då var det ju så perfekt tajmat att Hippie-pojken kom precis då jag nämnde stalking, och han tycker att stalking är typiskt för mig och mina vänner. Därför började han ge mig råd. Råd om hur jag ska få denne någon att se mig, och hur jag ska kunna ta kontakt med honom. Typ. Han frågade dock aldrig vem det handlade om.
Sen kom Karlsson, som verkade tycka att det var underhållande att lyssna på Hippie-pojkens råd.
Det han kom fram till var att jag ska verka ha roligt med mina kompisar så att det syns, sticka ut lite, och ramla på eller i närheten av honom så han att mitt span komma ihåg mig, veta att jag finns. Det var pretty much allt, men det tog en jävla tid att komma fram till. Säkert en halvtimme. Haha.
Sen kom Trollbarn. Då gick resten plötsligt väldigt snabbt. Hippie-pojken frågade henne hur hon gjorde när hon lärde känna allt coolt folk och så kom de fram till ytterligare några saker. Har fått en mindre blackout här, för helt plötsligt började Hippie-pojken attackera mig med frågor. Nu dög det inte att jag höll mitt span anonymt längre.
Hippie-pojken: "Är han samhällare?"
Jag "Nej"
Hippie-pojken: "Naturare?"
Jag: "Nej"
Hippie-pojken: "..."
Hippie-pojken: "Inte naturare?! Och inte samhällare? Oj."
Uppenbarligen förvånad att han varken var samhällare eller naturare.
Trollbarn (satt vid datorn): "Är han estetare?"
Jag: "Ehh... Heh... Ja"
Trollbarn och Hippie-pojken i kör: "Va?! Oj."
Trollbarn: "Bild?"
Jag: "Nej..."
Alltså var vi direkt inne på musik.
Trollbarn: "Är det en 93:a?"
Jag: "Haha nä..."
Trollbarn trodde ändå att det var en 93:a och började rabbla massa namn. När hon sa "bassisten" mimlade Z något om att han var bassist. Sen sa jag ännu en gång att det INTE var en 93:a.
Trollbarn: "92:a?"
Jag: "Nej!"
Trollbarn och Hippie-pojken: "91:a!"
Jag: "Jaa..."
Trollbarn: "Vem är det då?... Robin?"
Jag: "... "
Jag: *Mumlar* "Jaa......"
Trollbarn: "Va?! Är det Robin? Allvarligt?"
Tystnad.
Tystnad.
Det som händer härnäst är att både Trollbarn och Hippie-pojken börjar gapskratta. Seriöst. Hippie-pojken lägger sig till och med ned på stolarna. Jag går och gömmer mig bakom dörren.
Hippie-pojken: "Hahahahaha! Nej, kom tillbaka!"
Jag går tillbaka.
Trollbarn: "Haha, seriöst. Jag hade aldrig trott det. Det skulle vara den sista jag skulle tänka mig, förutom Drygungen..."
Ändå var hon rätt snabb med att säga hans namn.
Trollbarn och Hippie-pojken: "Jaha... Ja, han är jättetrevlig och så men dryg... Ibland dissar han en... bla bla bla"
Kände mig enormt humiliated och konstig och blä och kunde inte riktigt fokusera på vad de sa.
Trollbarn: "Alltså ja... Jag tror du borde glömma det här men... Ja, du får göra som du vill"
Hippie-pojken: "Gör som du vill"
Hippie-pojken: *Viskar* "Trollbarn vill ha honom"
Trollbarn: "Hah! Om jag velat ha honom kunde jag ha tagit honom för tre år sen"
Och någonstans mitt i allt kom vi ihåg att Karlsson faktiskt också satt där.
Trollbarn till Karlsson: "Du vet Robin... Svart hår... Näspiercing..."
Karlsson: "Ja, jag vet vem det är"
Men åh. Det var bara så awkward! Skitskum stämning i klassrummet alltså. Man ba jaha nu då. Och Trollbarn kollade konstigt på mig och upprepade hur hon aldrig trott det och ville veta hur och varför. AHH! Hippie-pojkens skratt kommer garanterat att följa mig ett bra tag. Trollbarns med. Fast jag kommer bara se Hippie-pojken framför mig. Hippie-pojken som ligger där på stolarna och gapskrattar åt att spanet han just gett massa råd om var Robin. Att mina vänner vet, whatever liksom. Men nu vet Hippie-pojken, Trollbarn och Karlsson. Det här är ju värre än Emil-perioden. Skitskumt. Karlsson bara satt där och flinade. OMG. Trollbarn känner Robin! OMG! Och Hippie-pojken är bekant med honom antar jag. Och Karlsson vet vem det är. Scheisse. Så skumt. Men det var ju det här jag ville. Typ. Att Trollbarn skulle få veta eftersom de känner varandra. Gick och funderade hur det skulle hända hela tiden. Sen blev det så här. Awkward. Det var bättre i huvudet. Inte awkward. Inte på samma sätt. Trollbarn är för bra på att lista ut saker. Och jag är sämst på att hålla det hemligt.
Och just det. Det här var faktiskt ganska roligt.
Trollbarn: "Jag måste bara fråga en sak, varför?"
Jag: "Jag vet inte"
Trollbarn: "Joo"
Jag: "Nee"
Hippie-pojken: "Var det att du såg honom gå omkring såhär..."
*går ett par steg och försöker se "cool" ut*
Hippie-pojken: "Eller var det att du såg honom se cool ut såhär..."
*Låtsas spela trummor överdrivet med inlevelse*
Trollbarn: "Eller var det såhär..."
*Hon ser överdrivet sur ut*
Haha. Them imitations. But still awkward. Awkward as fuck.
NÅGOT RIKTIGT DÅLIGT.
Kliva upp. En halvtimme tidigare för att duscha. Orkade inte igår. Gå till bussen. Åka till skolan. Sånt som man alltid gör. Skippa idrotten för att jobba med utställningen med Z. Nödvändigt. Skippade alla lektioner, utom Bilden för att jobba med huset. Hela nedervåningen är klar! Det ser så fint och gulligt ut.
Robin. Han har fint hår. Så tjockt och... Det är långt. Till axlarna. Det har som en stor våg i sig. Mörkt, mörkt brunt är det. Idag hade han samlat håret i en turkos snodd i nacken. Han hade sin gubbkeps också. Jag gillar hans stil. Rockig men slapp. Gillar hans näspiercing. En sån där ring med en liten kula på. Han har en likadan ring i örat fast större. Hans ögon. Blå. Ibland har de sett ljusblå ut, men de kanske är mörkblå. Hans näsa är fin. Hans mun också. Hans grop i hakan är nog inte så fin. Han såg längre ut idag, men han är nog inte så jättelång ändå. Kanske 1.85 i alla fall. Jag vet inte. Hans tänder är också fina. Söt när han ler. Eller fin. Fin när han ler.
Han pratar högt. Jag hörde vad han sa. Fragment. Jag ville inte lyssna, men gjorde det ändå. Snappade upp små ord. Träffas. Ta en fika. Kompisar. Trollbarn och Hippie-pojken kom och satte sig med oss. Trollbarn. Som känner Robin. Hm.
Vi tog ingen rast. Gick bara tillbaka till att jobba med utställningen. Det var då det började.
THE REVEALING! AWKWARD!
H, Z, E och jag var i bildsalen och jobbade. Det var bara vi där. Jag började prata om 15 april. Han ska tydligen vara med och spela i två band då. Bas i det ena och trummor i det andra. Jag sa att det inte var stalking att filma sin crush om han spelar i band, för det är ju normalt att filma då man är på konsert. Då var det ju så perfekt tajmat att Hippie-pojken kom precis då jag nämnde stalking, och han tycker att stalking är typiskt för mig och mina vänner. Därför började han ge mig råd. Råd om hur jag ska få denne någon att se mig, och hur jag ska kunna ta kontakt med honom. Typ. Han frågade dock aldrig vem det handlade om.
Sen kom Karlsson, som verkade tycka att det var underhållande att lyssna på Hippie-pojkens råd.
Det han kom fram till var att jag ska verka ha roligt med mina kompisar så att det syns, sticka ut lite, och ramla på eller i närheten av honom så han att mitt span komma ihåg mig, veta att jag finns. Det var pretty much allt, men det tog en jävla tid att komma fram till. Säkert en halvtimme. Haha.
Sen kom Trollbarn. Då gick resten plötsligt väldigt snabbt. Hippie-pojken frågade henne hur hon gjorde när hon lärde känna allt coolt folk och så kom de fram till ytterligare några saker. Har fått en mindre blackout här, för helt plötsligt började Hippie-pojken attackera mig med frågor. Nu dög det inte att jag höll mitt span anonymt längre.
Hippie-pojken: "Är han samhällare?"
Jag "Nej"
Hippie-pojken: "Naturare?"
Jag: "Nej"
Hippie-pojken: "..."
Hippie-pojken: "Inte naturare?! Och inte samhällare? Oj."
Uppenbarligen förvånad att han varken var samhällare eller naturare.
Trollbarn (satt vid datorn): "Är han estetare?"
Jag: "Ehh... Heh... Ja"
Trollbarn och Hippie-pojken i kör: "Va?! Oj."
Trollbarn: "Bild?"
Jag: "Nej..."
Alltså var vi direkt inne på musik.
Trollbarn: "Är det en 93:a?"
Jag: "Haha nä..."
Trollbarn trodde ändå att det var en 93:a och började rabbla massa namn. När hon sa "bassisten" mimlade Z något om att han var bassist. Sen sa jag ännu en gång att det INTE var en 93:a.
Trollbarn: "92:a?"
Jag: "Nej!"
Trollbarn och Hippie-pojken: "91:a!"
Jag: "Jaa..."
Trollbarn: "Vem är det då?... Robin?"
Jag: "... "
Jag: *Mumlar* "Jaa......"
Trollbarn: "Va?! Är det Robin? Allvarligt?"
Tystnad.
Tystnad.
Det som händer härnäst är att både Trollbarn och Hippie-pojken börjar gapskratta. Seriöst. Hippie-pojken lägger sig till och med ned på stolarna. Jag går och gömmer mig bakom dörren.
Hippie-pojken: "Hahahahaha! Nej, kom tillbaka!"
Jag går tillbaka.
Trollbarn: "Haha, seriöst. Jag hade aldrig trott det. Det skulle vara den sista jag skulle tänka mig, förutom Drygungen..."
Ändå var hon rätt snabb med att säga hans namn.
Trollbarn och Hippie-pojken: "Jaha... Ja, han är jättetrevlig och så men dryg... Ibland dissar han en... bla bla bla"
Kände mig enormt humiliated och konstig och blä och kunde inte riktigt fokusera på vad de sa.
Trollbarn: "Alltså ja... Jag tror du borde glömma det här men... Ja, du får göra som du vill"
Hippie-pojken: "Gör som du vill"
Hippie-pojken: *Viskar* "Trollbarn vill ha honom"
Trollbarn: "Hah! Om jag velat ha honom kunde jag ha tagit honom för tre år sen"
Och någonstans mitt i allt kom vi ihåg att Karlsson faktiskt också satt där.
Trollbarn till Karlsson: "Du vet Robin... Svart hår... Näspiercing..."
Karlsson: "Ja, jag vet vem det är"
Men åh. Det var bara så awkward! Skitskum stämning i klassrummet alltså. Man ba jaha nu då. Och Trollbarn kollade konstigt på mig och upprepade hur hon aldrig trott det och ville veta hur och varför. AHH! Hippie-pojkens skratt kommer garanterat att följa mig ett bra tag. Trollbarns med. Fast jag kommer bara se Hippie-pojken framför mig. Hippie-pojken som ligger där på stolarna och gapskrattar åt att spanet han just gett massa råd om var Robin. Att mina vänner vet, whatever liksom. Men nu vet Hippie-pojken, Trollbarn och Karlsson. Det här är ju värre än Emil-perioden. Skitskumt. Karlsson bara satt där och flinade. OMG. Trollbarn känner Robin! OMG! Och Hippie-pojken är bekant med honom antar jag. Och Karlsson vet vem det är. Scheisse. Så skumt. Men det var ju det här jag ville. Typ. Att Trollbarn skulle få veta eftersom de känner varandra. Gick och funderade hur det skulle hända hela tiden. Sen blev det så här. Awkward. Det var bättre i huvudet. Inte awkward. Inte på samma sätt. Trollbarn är för bra på att lista ut saker. Och jag är sämst på att hålla det hemligt.
Och just det. Det här var faktiskt ganska roligt.
Trollbarn: "Jag måste bara fråga en sak, varför?"
Jag: "Jag vet inte"
Trollbarn: "Joo"
Jag: "Nee"
Hippie-pojken: "Var det att du såg honom gå omkring såhär..."
*går ett par steg och försöker se "cool" ut*
Hippie-pojken: "Eller var det att du såg honom se cool ut såhär..."
*Låtsas spela trummor överdrivet med inlevelse*
Trollbarn: "Eller var det såhär..."
*Hon ser överdrivet sur ut*
Haha. Them imitations. But still awkward. Awkward as fuck.
Trackback