unknown

söndag 14 mars 2010 -  I går drömde jag om alkohol och att jag var full. Kul. I natt drömde jag att jag råkade hamna på en rockkonsert och gick runt bland folk innan jag satte mig ensam på en klippa. Robin var där. Han sa hej och tog med mig till de andra killarna han var där med. Han höll mig i handen. Vi satt och snackade en stund. Sedan vaknade jag. Bajs.
Somnade om och drömde att jag hade ljusa Converse som någon hade klippt sönder. Var skitarg. Sedan var jag på ett berg där det var mycket snö och vi åkte upp till toppen där det fanns affärer. A och Kenza var där. De sa åt mig att gå in något som var en hiss, så jag gjorde det. Det var tydligen en förvandlare och jag kom ut som en rätt snygg kille fast jag hade fortfarande läppstift. A och Kenza trodde att det var mitt riktiga jag och började snacka om att de ville ha trekant med mig. Jag fick panik eftersom jag inte alls tänder på tjejer och absolut inte vill ha sex med min kusin. Tillslut blev jag i alla fall jagad av zombieliknande barn genom en lång gång. Jag kanske skulle valt trekanten ändå...

Finalen av Melodifestivalen var ju igår. En grej som var jävligt random var att då Salem Al Fakir går bort från flygeln och ställer sig längst fram vid scenkanten och sjunger, så kommer Björn Gustafsson utklädd till Salem och sätter sig vid pianot och börjar spela på låtsas. Det var så random! Det fulaste är att ingen what so ever kommenterar det sedan. WTF.

Såg en video där Miley Cyrus sjunger Party In The USA live. Så jävla dålig! Miley-hoe! Uppträdandet på Teen Choice Awards är ju fan värst. Så äckligt! Billigt och dåligt! Hata Miley! Fast jag gillade seriöst henne förut och önskade att jag var vän med henne. Nej tack.

torsdag 11 mars 2010 - Strax innan tre kom E, H och Z. Link missade bussen, så hon kom två timmar senare. Vi spelade Guitar Hero. Jag körde på alla instrument men mest gitarr. H spelade minst, hon ville inte. Vi sög ganska mycket på trummor allihopa. Z och Link var de enda som klarade Easy på egen hand. Sen gick det dåligt för E så H och jag joinade på trummor. Jag tog röd och gul, E tog de tre andra (orange, blå, grön) och H tog fotsaken. Det var kul.
Vi åt tacos till middag. Z och Link hade food battle och Link vann (de tävlade om vem som kunde äta mest). Sen var vi på mitt rum och flummade lite. Link hade Svarens bok och E hittade min gamla mjukisdjurs-hund Voffie som hon började leka med.
Vi fikade cheesecake, Ben & Jerry-glass och Coca Cola innan vi gick ut och hoppade i snön. Sedan åkte de hem.

Jag vet att vi låter som värsta åtta-åringarna. Och ja, det är vi också.

tisdag 9 mars 2010 - Hm. Drog in till stan på eftermiddagen. Gick runt med öppen jacka och låtsades att jag var cool medan jag lyssnade på Tokio Hotel, All Time Low och HIM.
Framkallade några väl utvalda bilder från konserterna, köpte svarta knappnålar och en snygg anslagstavla. Ska göra en memory board med Tokio Hotel live ♥ Med foton, tour-t-shirten som jag köpte, konfetti från Scandinavium och biljetten till Globen osv.

 

The Mentalist hade säsongspremiär idag så självklart såg jag det. Därav bilden.

måndag 8 mars 2010 - Seg dag. Fint väder ute. Tog en promenad, läste ELLEs trendbibel sen har jag suttit framför datorn hela dagen.
Snackade med en rätt söt kille på msn. Simon. Fick hans msn av Link. Men sedan snackade jag med en annan. Gissa vem. Just det. Robin. Inte mycket, men ändå. Han verkar trevlig. Blev liksom inte så mycket då han ändrade till upptagen. Han skulle repa med bandet sa han.

Min och Robins konversation.

bill kaulitz

söndag 7 mars 2010 - Tillbaka i verkligheten. Det är bitvis svårt att avgöra om minnena bara är från en avlägsen dröm eller om det verkligen hände på riktigt. Bilderna jag tog under konserten är inte ens bevis nog. Men känslan av underbarhet, lättnaden som bor i varenda vrå av kroppen. Lyckan. Den är för stark för att det skulle kunna vara påhittat.

Kom hem efter fem på morgonen. Somnade en dryg timme efter. Sov inte så länge. Fick lov att se på mina Tokio Hotel-bilder om och om igen. Satt vid datorn och gjorde inget. Fick min första riktiga TH-gråtattack av ett videoklipp på Aftonbladet, från Stockholm innan konserten. Det blev för mycket.

Har nu sportlov. Skönt.

lördag 6 mars 2010 - 00:41 - Igår upplevde jag total lycka. En obeskrivligt underbar lycka som egentligen inte kan förklaras med ord. Bara personer som delar samma kärlek och varit med om samma sak kan sympatisera med mig just nu.
När jag stod där på golvet inklämd bland massa fans, skrikandes, sjungandes och hoppandes. Då visste jag att det, det var lycka. Just då var jag lycklig, och det håller i sig än. Den lyckligaste känslan jag varit med om. Jag ska försöka ge en så rättvis skriftlig beskrivning som möjligt. Men det kommer bli svårt. Man måste ha varit där.

Cirka kvart över nio på morgonen anlände Z och jag till Göteborgs Centralstation. I cirka en kvart fick vi vänta på bussen som 40 minuter senare skulle stanna bara ett par meter från vår tillfälliga boplats. Jessica, Zs kompis väntade på oss och visade oss in i huset.
Jessica verkar flum, social och rolig.
Vi blev välkomnade, runtvisade, och allt vad det innebär. Tokio Hotels Humanoid spelades när vi gjorde oss i ordning. På med smink och lager av kläder inför köningen. 13:22 gick bussen tillbaka till stan. Vi gick direkt till Scandinavium. Kön var lång. Inte alls som i Stockholm där den var rätt gles och särbefolkad. Vi tog plats längst bak.
Vi köade från två fram till insläppet vid sju. Fem timmar utomhus. Det kom massa folk bakom oss också, så vi stod typ i mitten av kön tillslut.
Själva köningen gick bra, fast det var jävligt kallt när inte solen värmde. Vi gick runt lite då och då. Åt inte så mycket men man fick en Vitamin Well-dryck av en tjej som delade ut sånna.
Halv sex började insläppet så smått. Vid det laget var mina fötter som endast var iförda Converse nästintill is. Jag tänkte att jag ville dö. Sen blev jag helt plötsligt yr och mina ögon började imma igen. Allt blev vitt. Blodet rusade bakom öronen och alla ljud kändes avlägsna. Jag råkade svimma i några enstaka minuter. De två snälla tjejerna framför i kön gav mig vatten och ett par godisar. Det hjälpte. Tack. Jag fattade typ ingenting och började skratta då jag kunde stå upp igen, men minns nästan inget av det heller.
Sen in! Ståplats! Tanten snodde våra biljetter. Dammit. Jag ville ha kvar min som minne ju. Vi hamnade aslångt fram! Awesome. Fem-sex meter från scenen, Tom's sida. Så bra. Men det roliga var ju att folk som köat minst sen igår för att hamna långt fram bara stod precis framför oss. Lätt värt att vi inte köade mer än fem timmar och ändå kom så långt fram.
Musiken som strömmade ur högtalarna innan konserten gillades starkt. Vi värmde fötterna, pälsade av oss till konsertoutfitsen och väntade.
Vid nio. Pang! OMG! Fick asbra nära bilder så man ser allas ansikten asbra. ÅHH! Igår var bra men det här... Ståplats... Det ägde sönder allt! Bästaste ever! Alla! De är verkliga! OMG! Vi var långt fram! Nära dem! Mitt framför oss stod mest Tom, min största crush. MY FUCKING PRINCE CHARMING! HAN STOD MOTHERFUCKING DÄR OCH SPELADE OCH SÅG UT SOM EN SUPERHOTTIE TOM! AH LOVE! Hela Tokio Hotel, verkliga. De såg precis ut som på tv/bild/whatever, men mycket, mycket finare! Bill är så söt och Tom röjer! Och hans orgasm-miner är så underbart roliga. Fick massa awesome bilder på Tom och Bill, några på Georg (han stod mest på andra sidan) och nästan ingen på Gustav för han sitter där bak skymd av trummorna hela tiden. Men scenen är awesome! Bills kläder är kanske lite väl extrema, men who cares? Hans utstrålning är underbar! Han är så himla great! OMG! Sen kastade Tom vatten och det kom massa på mig. Blev blöt. Hjälp! Vill spela upp den här kvällen på repeat! OMG. OMG!
Sen var det över. Igen. Men det var värre denna gång för att nu kommer det inget mer på länge. AHH! Take me back!
Efteråt gick vi och köpte dricka på en liten butik. De spelade Tokio Hotel! Så random! Spring Nicht ♥ Och direkt när vi kom in frågade killen som jobbade där om [konserten] var bra. Han var chill och astrevlig. Alltså OMG. Ich liebe Göteborg. Nu har jag upplevt den bästa dagen i mitt liv i just den staden. Ja, mitt livs bästa! Trots att mina fötter blev isbitar och att jag svimmade.

11:25 - Guten morgen alles! Issa och jag har legat och pratat Tokio Hotel-konsert ett tag nu, men nu är vi på fötter. Om ännu ett tag drar vi in till stan. Göteborg alltså.

17:48 - Vi sitter på tåget på väg norrut nu. Tråkigt. Jag älskar Göteborg. Hela tiden, vad jag än tänker på, så spelas gårdagens TH-konsert upp i mitt huvud. Kan inte förneka att jag gillar det. I love you, Tokio Hotel. Tack för att ni gjorde igår till den bästa dagen i mitt liv ♥
OBS! Jag vågar inte lyssna på min mp3 för förr eller senare kommer en Tokio Hotel-låt och jag vet inte om jag kommer att klara det. Inte än.

Gick runt på stan med Z och tänkte att vi älskar Göteborg under dagen. Köpte lite saker på Shock. Nitarmband, tre par coola lösögonfransar, samt en liten piercing från en piercingautomat bara för kul.

20:56 - Ett dygn efter Tokio Hotel live! Har satt igång mp3:n. TH-låtarna stöter jag på då och då och jag kan ju säga att det är svårt. Spring Nicht var nästan värst (hittills) och den spelade de inte ens. Men det har varit en av mina absoluta favoriter med dem hur länge som helst. Åh, konserten. Det underbaraste som hänt mig!
Göteborg. Tokio Hotel live i Göteborg ♥
Kommer aldrig att glömma! Stockholm var också underbart!



Introt. Den stora bollen mitt på scenen öppnades och avslöjade Gustav vid sitt trumset. Bill sprang ut. Noise började och Georg och Tom kom springandes från varsin sida. Alla skrek och alla sjöng med! Det var obeskrivligt och jag var lycklig.
"Nu är jag lycklig, det är just här jag vill vara. Alltid. Om jag fick sätta endast en stund av mitt liv på repeat skulle det vara denna"
LYCKA! Fuck everything else. Det här var bäst ♥
De tre gamla låtarna (Break Away, Ready, Set, Go! och Monsoon) var så ös. Vid de tillfällena blev publiken ännu mer högljudd. Speciellt vid de två första. Monsoon är ju lite lugnare. Hey You, Pain of Love och Dogs Unleashed var riktigt ös! Älskade dem! Hey You är ju min favorit-låt från nya albumet. Bill fick verkligen igång oss då. Och just under den låten kändes det som att Tom kollade på mig. Man vet att det inte alls behöver vara så, men att han kollade mot just det ställe man själv stod på får en att känna så. Det är obeskrivligt, man blir helt wah! Min absolut största och längsta kändiscrush, fem meter ifrån mig. Ni ska bara veta hur snygga och fina de är! Allihopa! Precis som på bild men ännu bättre! Bill! Perfekt! Gustav! Georg! AHH! Och musiken! Mycket bättre live! De låter precis som inspelat, även om Bill ändrar på vissa toner, men åh! Nej! Det är bättre än inspelat!
Alien var ös! Humanoid var den enda på tyska, den var akustisk också. Kunde bara sjunga med i refrängen då de körde den.
"Ich bin... humanoiiid, woah, humanoiiid".
De satt på pallar i mitten av scenen, förutom Gustav då. Under Dogs Unleashed kom Bill upp genom golvet på en motorcykel. Skitcoolt! Den var riktigt bra live!



Fick en underbart fin bild på Tom i början av In Your Shadow (I Can Shine). Han blundade ända tills refrängen kom. Bill sitter ner i början. Jag ville verkligen inte sjunga med i första meningen.
"I hate my life..."
Så tvärtemot vad jag kände (och fortfarande känner). Det kändes så fel!
Screamin' gillar jag också väldigt mycket! Men min favoritdel (sticket) hade de bytt ut mot refrängen av Monsoon. Fattar inte varför Bill säger att Darkside of the Sun är sista låten när alla vet att det är tre låtar kvar! Den var också en av de bästa. De hade eld i den, under Dogs Unleashed också. Det blev asvarmt då, man kände till och med värmen när man hade sittplats.
Zoom Into Me var så fin! Bara Bill och Tom på scenen. Tom vid sin svarta flygel. Sedan började det brinna på den! Så fint! Bills hade sina mest normala kläder då btw. Han hade samma fururiska svarta kroppsstrumpa hela tiden men bytte jackor och detaljer minst fem gånger.
Forever Now var underbar men plågsam. Sista låten! Var ännu värre i Göteborg, för då var det verkligen slut. Så återvände alla till bollen som stängdes. Det gick lite för snabbt tycker jag. Men glädjen finns kvar. Hoppas på att kunna leva på det här ett tag framöver nu. AHH! Alltså fatta! Vi har sett dem live ♥
Och Tom. På minst tre bilder jag tog ser han ut att vara på väg att äta upp mikrofonen. På hälften av bilderna gapar han, eller tittar ner på gitarren. Självklart fick han sina gitarrorgasmer. Awesome! Han ser så kul ut då han mitt i alltihop ser ut som han får orgasm. Skitkul.

Min nästa Facebook update
Bixie vill bo på en Tokio Hotel-konsert, längst fram på parkett. Göteborg ägde ♥

Setlist för HUMANOID CITY TOUR:
Intro - Noise - Human Connect To Human - Breakaway - Pain of Love - World Behind My Wall - Hey You - Alien - Ready, Set, Go! - Humanoid (akustisk, tysk version) - Phantom Rider - Dogs Unleashed - Love & Death - In Your Shadow (I Can Shine) - Automatic - Screamin' Dark Side of the Sun - Zoom Into Me - Monsoon - Forever Now
Underbart!

22:27 - Gävle. Vi kommer stå kvar i en halvtimme. Tänker fortfarande på konserterna. Så jävla underbart! Igår kväll ♥ Vill uppleva det igen, och igen och igen tills jag dör.

fredag 5 mars 2010 - 06:41 - Det går fortfarande inte riktigt att få in. Vi såg Tokio Hotel igår. Hur låter det? Bra, awesome, fantastiskt, underbart. Det var precis så, fast hundra miljoner gånger bättre. Helt obeskrivligt. Tom, Bill, Georg, Gustav. De stod verkligen där, i samma lokal bara meter ifrån oss.
Det var som om man förväntat sig ailens eller kungligheter. Eller förväntat sig, det är helt omöjligt att förvänta sig något, det gick inte att föreställa sig innan ens om man försökte. Men i alla fall så kom de ut på scenen. Stundvis kändes de som människor, helt vanliga som du och jag, men mest kändes de som något mer. Underbart obeskrivligt! Sjöng med i alla låtar, man hörde inte ens sin egen röst och när man inte riktigt kunde texten hittade man på. Hellre det än att vara tyst.
Fick en hel del bra bilder också, men ljudet på videoklippen suger självklart.

Och självklart kom E på att jag gillar Robin. Hon ville veta. Jag sa att han gick i trean på vår skola och hade fem bokstäver i namnet, och självklart satt hon med skolkatalogen och letade igenom alla treor med fem bokstäver i namnet. Haha fan. Nu vet alla. Alla utom Link, men hon märkte ju det typ i onsdags.

Men THTHTHTHTHTHTH! I kväll ser vi dem igen! Ståplats!
Ofattbart awesome! Men innan dess väntar minst sex timmar i en kö ute i den iskalla kylan. Brr.

I'm with awesomeness ♥

torsdag 4 mars 2010 - 08:35 - Vi har vaknat nu. Mittemot där vi parkerat, på andra sidan vägen, står det fyra lastbilar och två gröna fina turnébussar. Tokio Hotel! De är på andra sidan vägen! AHH!

13:48 - Vi har varit på Drottninggatan, Gallerian och i Globen City. Vi kom nyss tillbaka. Fan vad kallt det var. Både mina fötter och händer blev så nära isbitar man kan komma utan att tala bokstavligen.
Jag har aldrig sett så många Tokio Hotel-fans och halvemos på samma ställe förut. Hemma är det typ tio pers som gillar dem.
Nu innan vi kom tillbaka gick vi förbi Tom och Bills styvpappa som var ute med deras två hundar. Kan inte riktigt få in att vi är på samma ställe som dem. Att de är på andra sidan vägen. OMG.

Berättade om Robin för Z igår btw. Kunde inte låta bli.

16:57 - Nu ska vi fixa oss OCH SEN BLIR DET MOTHERFUCKING GLOOOOOOOBEN OCH UNDERBARASTE TOKIO HOTEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

23:57 - Obeskrivligt. För en timme sen var det över. Det var obeskrivligt, men underbart. Berättar mer imorgon. LOVELY ♥ Har det verkligen hänt?

tokio hotel

onsdag 3 mars 2010 - OMG! Nu är vi på väg! Sitter i husbilen med Z nu. Tänkte att jag kunde live-dagboka lite nu under resan, haha. Egna ord ftw. En sak som suger är att min mp3, min lovely underbara älskade mp3, är helt CP och vägrar att starta. Det började när jag skulle ladda in musik, fattar inte vad som har hänt.

Var nere på stan på lunchen, åh det var bäst. Jag såg Ville! Han var på stan med någon som förmodligen var hans mamma. Såg honom typ två gånger och Link märkte att jag blev skum.
"Vad är det? Vem? Han med näspiercing? Är det ditt span?"
Jag svarade inte.

22:43 - Vi åker precis från Tönnebro Värdshus där vi åt lite nattmat. Korv med strips. Värsta lastbilschaffis-maten
Och jag kom på att jag kunde trycka på reset på mp3:n. Dumb ass. Så nu funkar den som normalt och jag har fått lite ny musik av Z. Perfekt.

01:39 - Nu är vi framme! Vi är utanför Globen. Vi försöker parkera. Globen är ROSA!

tisdag 2 mars 2010 - Scheisse! Det här går inte! Ni vet inte hur jag känner mig. Shit. När Z och jag är på väg, då kanske det släpper. Torsdag och fredag kommer bli de mest underbara dagarna i mitt liv, men de senaste har helt ärligt varit skit. Jag mår asdåligt. Fan.

Och jag håller nästan på att avslöja allt om Ville. Vi var i ljushallen på lunchrasten. Vi sprang runt. Jag såg Ville när han gick till maten. Han var på väg in men gick ut igen (äcklig mat kanske). Men så sa en av hans kompisar något så han gick tillbaka in igen.
Vi satt i ljushallen och jag låtsades spana på Robban som också var i matsalen. Sen gick Ville ut. Kunde inte låta bli att stirra på honom hela tiden. Helt ärligt. I'm into him. Och det är första gången jag verkligen är nere i någon som har den stilen jag gillar mest. Rockig. Alla andra har varit typiska samhällare, lite sportiga sådär.  Han är snygg. Robin. Smal, lång, rockig, axellångt mörkt hår, slitna Converse... Mm... Robin... Jag gillar honom. Han är cool.

Och ja, det är Robin jag har försökt att rita på bilden.

Imorgon åker vi ♥

måndag 1 mars 2010 - Överflöd av allt. Jag hade anat att den här veckan skulle bli dampig, men jag hade inte föreställt mig totalt tankekaos. Just det. Frustration, dryghet, damp, gråtattacker, damp igen, panik. Det är inte lätt. Jag är stressad. Även om jag är helt säker på att Tokio Hotel-resan med Z är den största anledningen så kan jag inte bortse från de här nya känslorna som kommit är ganska så delaktiga med.

Hålet. Där är alla musikesteter håller hus. Man kan liksom inte gå dit om man inte är estet eller har med dem att göra. Okej, jag är estet men bildestet. Bild. Vi är lite undangömda. I ljushallen finns det två nitliknande utbuktningar i golvet. Dessa kan man sitta på (det är fyra sittplatser på båda och mellan är det fönster som man kan kolla ner genom. Den ena är ovanför Hålet).
Jag såg inte Ville idag på skolan. Han låg nere i Hålet på en soffa nästan hela dagen och typ sov. Innan lunchen när jag gick förbi såg man bara svarta Converse på någon helt klädd i svart som låg där, men sedan innan Formen såg man att det var han. Ville som låg på soffan, nästan helt klädd. Så jag satt där ovanför honom, där han låg. Satt och såg ner på honom genom fönstret. Och han märkte inget.
Antar att det räknas som att jag visst såg Robin idag.

Var på stan efter skolan. Köpte hårborste, ögonbrynspenna och nagellack lite snabbt på Kicks. Gick ut därifrån för att gå till bussen. Då ser jag Ville. Kollar hastigt vilka han är med. Musikestet, musikestet och Trollbarn. Trollbarn?! TROLLBARN I MIN KLASS?! Ser snabbt på henne för att sedan stirra på Ville som skrattar och är fin/snygg/cool. Undrar om Trollbarn såg att jag stirrade på Robin. Men gah, Trollbarn i min klass känner Robin! OMG! Fuck.
Sen blev det tankekaos. Halvgrät. Sen fick Malin plågas av min damp under hela bussresan hem. Glömde dessutom att trycka på stopp så jag fick åka en hållplats längre.

Jaha, så är det då. Jag gillar Robin. Robin som jag kallar Ville. Varför blev det så här?

Till datorn: Hate you because you're stealing my time!!!

almost famous

söndag 28 februari 2010 - Har sett Heroes och varit ute i den mysiga vintern. Det är hur mycket snö som helst ute.
Såg en film som var på tv. Almost Famous. Jag såg den mest för att det är Villes favoritfilm. Patetikt. Den var rätt bra. Utspelades 1973. Coolt. Ibland kan man avundas mamma för att hon fått uppleva alla coola decennium eftersom hon är född 1953. Tänk bara. Helt awesome!
Men har inte fått sitta vid datorn något medan Lillebror har suttit vid datorn HELA FUCKING DAGEN!

onsdag 27 februari 2010 - Jag har alltid drömt om stora LA-villor i riktig Mtv Cribs-anda, USA och kändisskap som innefattar lyx och glamour. Och ett jobb som modell och skådis.
Men idag kom jag på en mycket intressantare framtid. Den matchar hur jag är nu. Bixie 2010. Jag ska bo i London i en lägenhet. En riktigt engelsk sådan. Eller kanske i ett sånt där läskigt hus som i Midsomer Murder. Där ska jag bo med min pojkvän/man/kille/whatever. Han spelar i band och är en sån där rockig lång smal kille typ som Ville (Robin alltså). Han är lite snyggt chill sådär, inte perfekt alá Chace Crawford. Jag jobbar med att designa coola kläder. Fashion möter Bixie. För jag ska vara grungerockare och sitta och lyssna på The White Stripes och Nirvana. Bara. Och Tokio Hotel såklart.
Och så våra barn. Tre stycken coola små saker. Det blir förbud på rosa-glitter-puttinutt-prinsess-skit. De får vara streetare, emo, rockare, punkare eller Londongrungare. Kanske, kanske Hyper Crushare också. Det är Joel Emilé som är äldst, sen har vi tvillingarna Nathaniel (som är utan mellannamn än sålänge) och Chanell Jezebel. De får gärna spela i band, hålla på med musik eller dans. De är bra på att teckna också. Min familj ska ha mitt efternamn, eller bådas namn. Det kan vara coolt. Om han inte har ett awesome namn som Kaulitz, då skiter vi i mitt. Mitt efternamn plus Johnson, eller mitt plus Robins efternamn skulle passa också. Vallin, Forsgren, Nyberg, Näslund, Wedin och Öberg är pretty much helt bannlysta. Svensson också.

Hell yeah!!! it's looking good!

fredag 26 februari 2010 - I can hardly walk. Legs in pain. Stupid ballet.

Scrolla ner till mitt förra inlägg. Haha. Rätt patetiskt, eller hur? Det handlar bara om Robin. Bara bara bara. Inte bra. Det osar Emil-emotions-förra-våren. Hoppas inte.
Jag är i alla fall vän med honom på Facebook nu. Frågade Link, Z och H innan.
"Borde man vänförfråga på Facebook före man säger hej till någon eller borde man säga hej före?"
Vi kom fram till att vänförfråga skulle man göra först. Så jag gjorde det och han accepterade.

Spåkulan på Facebook
"Låt inte ett tidigare misslyckande hindra dig från att satsa igen. Det ser lyckosamt ut på kärleksfronten"

Är jag kär i någon? svar - Fortsätt mot målet.
Är Robin mitt mål? svar - Det finns ett budskap i det här.
Borde jag ge upp allt med Robin? svar - Nonchalera inte det främmande och ovanliga.

Jag tar det som att jag ska satsa. För Robin är inte som någon jag varit nere i förut. En musikestet, en rockig metaldude, någon som jag inte faller för och stirrar på för att han är en perfekt supersnygging. Han bara har det.

Emil? svar - Vad spelar det för roll?
Är jag kär i Emil? svar - Ja.
Varför då? svar - Ditt drag.
Kommer jag våga säga hej till Robin? svar - Fortsätt mot målet.
Tror du han kommer börja gilla mig? svar - Passa på när du har ett bra tillfälle.

Det får inte bli som med Emil den här gången. Alltså ahh! Jag vill verkligen. Han kanske inte är så bra, men nu, nu gillar jag honom och jag vill lära känna honom och börja gilla honom på riktigt och INTE FÅ ALLT FÖRSTÖRT SOM MED FUCKING EMIL! Jag vill ha en pojke! Som jag kan hänga med, vara kär i, skratta med, hålla handen med, kyssa, hångla med och typ ligga med. Okej. Eh. Jah.

POEMS ON A FRIDAY

Part 1: Lonely.
Ibland känner jag mig
ensammast i världen
Undrar varför det är så
Varför jag inte finns för
någon annan
Jag försöker synas hela tiden
men ingen ser mig ändå

Part 2: Emotional.
Ibland vill jag döda
mitt hjärta
Ta bort det, så jag
slipper känna
Ibland vill jag skära
i min hud
Bara för att jämföra
smärtan med den
bakom mina revben
och se vad som
gör mest ont
Men det gör jag inte
Jag vet redan svaret

Numera föredrar jag
blått framför rött

torsdag 25 februari 2010 - Jag känner mig som en tönt jag känner mig som en tönt. Jag känner mig som en tönt jag känner mig som en tönt jag känner mig som en tönt jag är en tönt jag är en tönt jag är en tönt TÖNT TÖNT TÖNT. Tönt tönt tönt jag är en tönt. Varför är alla andra så coola?

Jag såg Ville idag! Åh, just det. Varför är jag en tönt? Jo, för att jag "gillar" honom. I'm kinda into him och det är jobbigt. Nu känns det som att jag är helt över Emil, nästan. Jag vill inte ha honom. Och det är Robins fel! Dumma, dumma Robin-pojke. För att han är cool. Han är cool och dum och lång och spelar trummor. Och han är snygg och det är irriterande för han är ingen snygging-kind-of-guy och han är cool. Vafan, kan knappt skriva. Jag skriver som en liten äcklig fjortis och det är Robins fel! Han har grop i hakan, det är inte så fint. Och han har ring i näsan. I like. Jag vet ingen annan kille (typ) som har piercing in da nose. I like. Ah. Ville-Robin lägg av. Varför? Varför måste det vara du? Fuck.
Han är så cool. Musikestet. Coolt. Status. Jag är en liten töntbildestet men dålig hållning (psykiskt i alla fall)
Robin, Robin. Har kollat på alla hans Facebook-foton minst tre gånger om. I like him. Därför är jag en tönt. Men jag gillar Robin. Fast jag vill inte.
Såg honom i matsalen idag. Han såg ut som han brukar. Cool. Han hoppade över räcket vid disken. Räckhopparen. Han är cool därför med. Och han är 91:a. Men bara H och jag får veta. Bara H och jag vet. Men kanske misstänker Z? Måste vara diskret. Hon får inte veta! Ingen! Bara H och jag. E pratar om hur vi ska satsa på Robban och Erik-som-är-söt, men jag vill satsa Robin. Han är cool.

Här är de dikter jag lämnade in till Kreativt skrivande.

LIFE.
Men det är svårt
det första
som identifierar
verkligheten
med alla människor

höjda grässtrån
intill en flaska av glas
allt speglas i dess väggar

Nervösa fingrar, trevande
levande
konstnärer som vill spränga
alla regler och gränser

Sympatiska tankar
kan därför ses
från glödlampan
som låg på oss

STÖRNINGSMOMENT.

DIKT TRE.
frosten droppar
faller ner i marken
kylan släpper grenarna
husknutarna och gulnat gräs
solen suddar bort det kalla grå
lättnaden sveper över huden
men vintern kommer tillbaka igen

SORRY, I MISS YOU.
Dimman svindlar mig
yr i mitt sinne
mil ifrån mig
vilsheten immar igen
mitt synfält
virrar i mitt minne
friheten försvinner tillslut

PAIN LUCK BEAUTY.

OSOMMAR.
Jag viskar sol, tyst
så att jag kanske får se den
Sen går jag genom folk
för de finns inte
I mitten av en fråga
lyser ditt ord
omkastat med obildbara facklor
En sommar är det som finns
längst in i mitt huvud
bara ett långsamt möker

du du du
vad gör du?
hindrar mig från att tänka klart

Du förstörde allt
lät sommaren försvinna
under mina fötter
på mindre än en minut
en blind pojke går iväg
Allt han lämnar bakom sig
är trasigt

ENDURE/ENYOY.

måndag 22 februari - 9 dagar kvar! OMFG!! ♥

Det var någonting i aulan som min brorsas skola var och såg på. Links klass var också där, men inte min. Jag hittade Lillebror utanför aulan strax efter att H hittat Link. Hon retades för att min bror var längre än mig. Men han är ju faktiskt kille, och de blir oftast längre än tjejer trots att han är yngre än mig. Innan det hela berättade jag för Link att Lillebror skulle komma.
"Åh kommer han hit?! Jag måste få träffa din söta lillebror!"

Och Ville. Ni vet han den där Ville. Robin-Ville. Ville-Robin. Spela roll. Han heter Robin egentligen. Han är snygg. Assnygg.
Han som är lik Ville Valo sa jag till Z en gång.
Och idag innan Kultur- och idéhistorian stod vi vid kiosken och han kom dit. Z log menande mot mig.
Mm, jag ser... Vänta va?! WTF?! Du vet inte! Inte det!
En månad har gått utan att ha berättat för någon om min nya crush och det känns bra. Jag vill inte att någon ska veta. Men H, jag kan prata med henne.
Z, Link och E gick till Hemköp på lunchen medan H och jag var kvar i skolan. Vi gick till musikkorridoren och raggade på musikare. Definition av ragga = stå och fnittra i vetskapen av att objekten är i närheten. Det finns nämligen en kille i Robins klass hon tycker är snygg. Nisse. Och han var där nu. Han kom ut ur något rum och gick till biblioteket, vilket vi också gjorde. Det var då jag råkade säga det.
Eller det var mer att vi båda konstaterade att den här killen H spanar på ÄR snygg men redan har tjej. Och jag tänkte att det ju finns ännu en snygg musikare, som dessutom är snyggare. Och jag råkade säga att det fanns någon annan att satsa på istället för Nisse.
Efter många om och men kom hon fram till detta:
"Du har insett att du gillar någon jättemycket"
"Nej. Inte jättemycket. Bara lite" rättade jag henne.
"Men vem?" undrade hon självklart.
"Vet du inte? Du vet det!"
"Hm, nej"
Paus Paus Paus Paus Tänk Tänk.
"Det är väl inte... Ville?"
Jag gav ifrån mig något konstigt ljud, mumlade något ohörbart och gömde ansiktet mot bordet.
"Va?! Är det han?!"
Jag hörde hennes hånfulla skratt så jag rusade in i den närmsta bildsalen gömde mig bakom dörren. Okej då, hon hånskrattade inte, men det kändes så. När vi gick till Samhällen retade H mig för Ville och sa att hon har väl aldrig sagt att hon tycker att han är ful, vilket jag hade antytt att hon tyckte. Hon sa också att hon aldrig hade trott att jag skulle "falla" för honom. Vi kom överens om att vi inte skulle säga något till de andra. Eller rättare sagt så tvingade jag henne att lova att inte säga det. Inte än i alla fall.

All The Right Moves - OneRepublic - superbra låt!

lördag 20 februari 2010 - Jag såg Twilight för trettonde gången och spelade Guitar Hero med min brorsa igår. Ikväll efter Melodifestivalen såg jag Catwoman. Den var superbra! Har för mig att jag såg någon Catwoman-film när jag var mindre men det kan inte ha varit den här. För hon jag minns var ganska elak.

onsdag 17 februari 2010 - Jag försökte säga till H och E att jag är över Emil, men de trodde mig inte. Eh, okej. Tack. Fast jag vet inte ens om jag tror på det. Sanningen är att jag kanske inte är helt över honom än. Jag kan inte sluta tänka på honom och jag tycker fortfarande att han snygg.
Men så finns det en annan sanning. Jag vill verkligen vara över honom nu. Jag är trött på honom och jag kan inte låta mig själv bli sårad och ledsen på grund av honom en enda gång till. Jag vill inte se honom heller (samtidigt som jag vill det) för jag är rädd för hur min reaktion kommer att bli, jag är rädd att jag kommer att falla tillbaka.
Jag är riktigt osäker. Och det är absolut ingen förnekelse. För jag vet att jag delvis är över honom, men samtidigt vet jag att jag har känslor kvar för honom. FUCK THIS.

onsdag 17 februari 2010 - Jag älskar älskar älskar älskar älskar ÄLSKAR Step Up 2: The Streets. Så jag fick bara lov att se den idag! Den är bättre än ettan (som är mer fin och känslosam) och... Ah! Det finns inte ord. Redan i huvudmenyn av DVD:n började jag dansa. Jag måste köpa soundtracket på CD om det finns! Jag saknar hip hop och r'n'b i min skivsamling och det suger. Ska dusha och sova nu, kanske äta glass och se på tv också, vi får se.

På Bilden och på lunchen flummade och skrattade vi. Askul. Allt började med att jag nämnde en film jag såg på skolan i åttan på skolan, Deuce Bigalow: European Gigolo. Det är en b-film om manshoror och den suger. Så E fortsatte med att berätta handlingen, sen pratade vi om killar och sex, haha.
Såg AN & co sen i matsalen. Om jag inte bryr mig tillräckligt länge kommer även de att sluta bry sig, så vi testar det.