onsdag 17 februari 2010 - Jag försökte säga till H och E att jag är över Emil, men de trodde mig inte. Eh, okej. Tack. Fast jag vet inte ens om jag tror på det. Sanningen är att jag kanske inte är helt över honom än. Jag kan inte sluta tänka på honom och jag tycker fortfarande att han snygg.
Men så finns det en annan sanning. Jag vill verkligen vara över honom nu. Jag är trött på honom och jag kan inte låta mig själv bli sårad och ledsen på grund av honom en enda gång till. Jag vill inte se honom heller (samtidigt som jag vill det) för jag är rädd för hur min reaktion kommer att bli, jag är rädd att jag kommer att falla tillbaka.
Jag är riktigt osäker. Och det är absolut ingen förnekelse. För jag vet att jag delvis är över honom, men samtidigt vet jag att jag har känslor kvar för honom. FUCK THIS.