Converse-killen

devin oliver
 
måndag 1 december 2008 - När jag satt och åt i matsalen såg jag en snygg kille. Han gick ut ut matsalen, och jag såg knappt hans ansikte så jag hittar honom inte i skolkatalogen. Vet inte hur jag ska hitta honom igen. Han hade i alla fall blont hår, snedlugg. Lite sådär halvlång killfrisyr, slitna grå jeans, en brun t-shirt och svarta Converse. Me like! Följde honom med blicken upp till andra våningen, mittemot matsalen när han gick därifrån. Var bara tvungen.
 
THE CONVERSE BOY - monday, december 1st, 2008
As I sat and ate lunch in the school cafeteria, I saw a very good looking guy. He went out of the cafeteria, but I could barely see his face, so now I can't find him in the yearbook. Don't know how to find him again. Anyways, he had mid-blonde hair with bangs. You know, that longer kind of hairstyle cute boys usually have. Worn, gray, skinny jeans, a brown t-shirt and black Converse. Me like! Followed him with my eyes as he went to the second floor, across from the cafeteria. I just had to.

The beginning

 
En kille. Helt vanlig. Men tydligen inte för mig. För mig var han självklart något mer. Onödigtvis. Jag blev vad man skulle kunna kalla "kär" i honom. Avslöjade jag för mycket nu? Förlåt. Är en novell värd att läsa när man vet slutet? Just det, det är ju inte slutet som är avslöjat. Förmodligen inte ens handlingen.

Och den handlar om honom. Conversekillen. Det här kommer förmodligen inte ens handla om honom. Conversekillen. Utan bara flickan som blev kär i honom. Och hennes värdelösa liv.

If I could write a letter and send it to my younger self, I would've.


Det går över, älskling, det gör det alltid.
Slösa inte tid på sånt som ändå inte är verkligt.

Jag skulle ändå inte trott på det. Jag vet.

XOXO Bixie
THE BEGINNING
A boy. Completely normal. But apparently not to me. To me, he was obviously something more. Unnecessarily. I was what one could call "in love" with him. Did I reveal too much now? I'm sorry. Is a short story worth reading when you already know the end? Oh right, it's not the end that is revealed. Probably not even the plot.

And it's about him. The Converse boy. But this will probably not even be about him. The Converse boy. Only the girl who fell in love with him. And her worthless life.

If I could write a letter and send it to my younger self, I would've.

It will fade away, baby, it always do.
Don't waste time on things that isn't real.

But of course, I wouldn't have believed it anyways. I know.

XOXO Bixie