En kille. Helt vanlig. Men tydligen inte för mig. För mig var han självklart något mer. Onödigtvis. Jag blev vad man skulle kunna kalla "kär" i honom. Avslöjade jag för mycket nu? Förlåt. Är en novell värd att läsa när man vet slutet? Just det, det är ju inte slutet som är avslöjat. Förmodligen inte ens handlingen.

Och den handlar om honom. Conversekillen. Det här kommer förmodligen inte ens handla om honom. Conversekillen. Utan bara flickan som blev kär i honom. Och hennes värdelösa liv.

If I could write a letter and send it to my younger self, I would've.

Det går över, älskling, det gör det alltid.
Slösa inte tid på sånt som ändå inte är verkligt.

Jag skulle ändå inte trott på det. Jag vet.

XOXO Bixie
THE BEGINNING
A boy. Completely normal. But apparently not to me. To me, he was obviously something more. Unnecessarily. I was what one could call "in love" with him. Did I reveal too much now? I'm sorry. Is a short story worth reading when you already know the end? Oh right, it's not the end that is revealed. Probably not even the plot.

And it's about him. The Converse boy. But this will probably not even be about him. The Converse boy. Only the girl who fell in love with him. And her worthless life.

If I could write a letter and send it to my younger self, I would've.

It will fade away, baby, it always do.
Don't waste time on things that isn't real.

But of course, I wouldn't have believed it anyways. I know.

XOXO Bixie