high school musical

onsdag 27 maj 2009 - Skolans dansuppvisningar började idag. Jag är med. Innan den första uppvisningen var jag riktigt nervös. Mest av tanken på att han kanske skulle vara där och titta. Jag kunde inte veta säkert såklart, men jag hoppades nog att han skulle komma. Jag drömde till och med om det innan. Det gick bra med dansen båda uppvisningarna, men den andra gick det lite bättre. Såg honom på andra våningen då jag hade lunch.

måndag 25 maj 2009 - Förlåt för att jag är så töntigt och patetiskt. Alltså fan!

Vi hade hål på första lektionen. E, H och jag fick för oss att sätta oss vid de höga borden bredvid kiosken. Ljushallen var tom. Jag såg en kille på andra våningen. Jag visste att det var han. Emil.
Sen gick han ner till biblioteket.
"Gissa vem som är i biblioteket" fick jag lov att säga efter en stund. E tyckte att vi skulle gå dit.
"Kom vi går dit! Jag måste ändå på toan."
Jag protesterade men gav med mig tillslut. Ville ju egentligen. Det första som hände på väg ner till bioblioteket var att vi gick förbi varandra, Emil och jag. Fick lov att se mot honom. Våra ögon möttes. Jag tror jag log men han var allvarlig och hans ögon mörka. Jag gillar hans ögon.

söndag 17 maj 2009 - Han heter Emil. Hittade honom i min kusins skolkatalog. Ingen tvekan om att det är han.

PS. Emil är en snygg kille. E är min kompis som är tjej.

torsdag 14 maj 2009 - Det var lång kö till matsalen när vi fick lunch. Så vi gick ner till biblioteket en stund. När vi kom tillbaka till matsalen såg jag honom i kön, vi hamnade några meter bakom. Såg vart han satte sig men han var borta när vi tagit oss genom matkön, tagit mat och skulle leta ett bord. Whatever liksom.

Efter lunchen gick vi ner till biblioteket igen. Z skulle visa E bilder på japanska stilar på internet. H och jag valde att stanna utanför, tills Z kom med ett viktigt meddelande.
"Jag tror du vill komma" sa hon.
Trots mitt besatta kärlekskranka jag fattade jag inget. Trodde det var nåt på datorn. Men på dataskärmen var det inget speciellt. Så såg jag upp och såg honom sitta vid datorn i hörnet.
Han reste sig och gick när han såg mig. Rättelse: Han reste sig och gick efter så lång tid det tar att stänga ner och logga ut. Han gick fort mot närmaste bokhylla, duckade som bakom den på ett väldigt odiskret sätt. Han försvann och kom ut bakom en annan bokhylla vid utgången till biblioteket. Han var på väg ut men någon, förmodligen en kompis, drog tillbaka honom bakom bokhyllan.
What the fuck?
"Inte igen!" hörde jag någon av dem säga.
De sa säkert något mer för sedan gick de ändå.
De kom dock tillbaka rätt snabbt. Vid det laget hade jag tagit en stol och satt mig vid datorn tillsammans med Z och E. H hade följt mitt exempel.
Två andra kompisar till killarna var där också. Sa väl nåt till dem. Men så gick han och den första kompisen igen, den här gången bort mot musikkorridoren. Men än en gång kom de tillbaka.
"Hon var/är ju rätt snygg" tycktes jag höra kompisen säga.
Han mumlade ett ohörbart svar. De gick till de två andra igen. Jag försökte att inte kolla på dem så mycket, nu när det var så uppenbart att de var medvetna om mig.
Vi fyra satt fortfarande och kollade olika japanska stilar. Minns att jag kommenterade en tjej på datorskärmen med meningen Hon ser ju sjuk ut! med lite för hög röst än vad jag tänkt. Till och med mitt uttal lät annorlunda.
De fyra killarna hade fullt upp med att fåna sig som småflickor inte så långt ifrån oss. De var vid pelaren vid disken. Gick bara runt där som om de var rastlösa men inte hade någon aning om vart de skulle ta vägen. Fnittrade. Jo, jag lovar! Han lekte med sin keps. Tog av sig den och avslöjade sitt ostyriga väldigt korta mörkblonda hår. De agerade helmysko och verkade lite halvt obekväma. Försökte höra vad de sa där bakifrån pelaren som de gömde sig bakom.
"Fråga vilket datum det är?"
"Nej!" protesterade någon som jag tror var han.
Va?! Killar är konstiga. Allt verkade riktigt skumt. Efter ett tag kom de fram från sitt "gömställe" igen.
"Ni är ju sjuka" sa av de "nya" kompisarna till Mr. Unknown och den första kompisen innan de alla lämnade biblioteket. Word. Fast alla fyra verkar rätt sjuka.

Mina kinder kändes varma hela dagen efter händelsen i biblioteket. Kunde knappt koncentrera mig överhuvudtaget på resterande lektioner. Nu kan jag i alla fall vara helt säker på att han vet att jag finns. Oh shit!

onsdag 13 maj 2009 - Jag kände igen hans ryggtavla som idag var klädd i en mörkblå t-shirt och hans kepsprydda huvud. Det var i matsalen. Så ovanligt. Not.

Så. Mina tre vänner sätter sig vid ett bord snett emot det han satt vid. Jag går fram och sätter mig vid den sista lediga platsen vid vårt bord. Om jag bara kollar lite till vänster skulle han kunna se mig rakt i ögonen, men han sitter och stirrar ner i sin tallrik.
Han reagerar när jag sätter mig. Han kollar mot mig. Inte mitt ansikte, nej, utan på mina händer som jag har i knät under bordet? Mina skor? Jag vet inte.
Jag har också Converse, mönstrade gråbeigea. Han har sina ljusa, de som är smutsiga.
Jag började le. H märkte det. Z också. Inte E.
"Vad fnittrar du åt?" frågar hon. Men istället för att vänta på ett svar vänder hon sig om och ser honom snett bakom sig.
"Jaha" säger hon som om det är självklart. Vilket det också är.

Jag kunde inte låta bli att iakta honom lite diskret. Det var svårt att låta bli. Först satt han bara där, han hade ätit klart men väntade nog på sina kompisar. Men sen gick han. Bara för att lämna brickan och sedan komma tillbaka. Till en början blev jag väldigt ostadig på händerna, det kändes som om hela jag skakade. Om jag hade varit hungrig innan kunde jag inte känna av det nu, men jag åt ändå. Panerad fisk var det. En gång såg jag att han kollade mot mig men vände blicken ner i bordet när han såg att jag märkte.

tisdag 12 maj 2009 - Jag har tänkt på en sak, att jag inte riktigt kan komma ihåg hur han ser ut. Hans ansikte. Det blir liksom suddigt och otydligt när jag försöker att minnas det. Fattar inte varför. Men när jag ser honom känner jag igen honom direkt.

big sky by misha taylor

måndag 11 maj 2009 - Kom på mig själv med att tänka på honom. Det var roligare då jag inte var så besatt. Them boys alltså, se vad de gör mot små flickor som mig.

Var osäker på om jag skulle få se honom idag. Men när vi satt och åt kom han in genom dörrarna till matsalen, (vi satt nära ingången). E lade också märke till honom, mest på grund att jag blev som blir då jag ser honom. Skjut mig.

fredag 8 maj 2009 - Hatar att jag känner så här. Man kan inte vara kär i någon man inte känner.

unkonwn

torsdag 7 maj 2009 - På matten kunde jag inte sluta tänka på honom så jag skrev lite.

Störningsmoment
Med ett fånigt leende på läpparna
ögonen ofokuserade
och tankarna uppe
bland molnen

Kinderna blir varma
tankarna blir svårtydda

Min blick följer honom
när han finns i mitt synfält

Fatta vad du distraherar mig
jag kan inte jobba
inte tänka
FUCK YOU

Åh just det. Råkade avslöja min svaghet för denne pojke för H, E och Z.

onsdag 6 maj 2009 - Såg Conversekillen i matsalen på lunchen, ni vet den blonda söta killen som inte finns i skolkatalogen. I måndags såg jag honom också och då följde jag honom med blicken tills han stannade vid sitt skåp. Definitivt en samhällare.

I matsalen. Han satt någonstans bakom oss i en svart mössa och en brun t-shirt. Converse hade han också, men de var ljusa. De hade nog varit vita en gång.
Jag log och H förstod att han var i närheten men det förnekade jag. Jag vågade inte.
"Okej då, ja han är här" avslöjade jag tillslut.
"Vart? Vad har han för kläder?"
"Haha, jag tänker väl inte på det" ljög jag eftersom jag mycket väl lagt märke till hans kläder. Men okej då, något kunde jag väl avslöja."Han har svart mössa"
H svarade att hon skulle hålla koll på alla killar med mössa. Jag ville inte låta henne se honom, feg som jag var. Då såg jag honom resa sig upp och gå. Jag ville följa hans exempel bara för att H då skulle missa honom. För sent. Han gick förbi rakt framför ögonen på henne, och sedan ut ur matsalen. Men. Hon hade inte sett honom. Det gick ju bra att hålla koll på alla killar med mössa. Verkligen.

unknown

tisdag 5 maj 2009 - Efter skolan följde jag med hem till H.
"Vem är 'Conversekillen'?" frågade hon någonstans mellan skolan och hennes hem.
"Va?"
"Ja, du skrev ju på bloggen igår att du 'såg Conversekillen'"
"Jaha, ja..."
"Vem är det?"
"Jag vet inte"
Paus.
"Jag vet inte vad han heter eller vilken klass han går i. Han finns inte i skolkatalogen, jag har letat flera gånger" fick jag lov att förklara.
"Okej. Men lova att säga till nästa gång du ser honom"
"Mm, okej."

Vi var på H's rum. Hon öppnade en låda i sin byrå och tog fram skolkatalogen. Började bläddra i den. Jag sa än en gång att han inte fanns där, att det inte var någon idé att leta.

 

unknown

måndag 4 maj 2009 - På bussen till skolan varje måndagsmorgon brukade jag tänka på hur allt var annorlunda nu. Att jag var tyst och blyg så sent som bara för knappt ett år sedan, framför allt på högstadiet. Varje dag hela tiden. Och att jag nu blivit glad och pratig. Jag tänkte på hur det skulle vara om jag råkade falla tillbaka till det gamla helt plötsligt.
Men den här måndagen var annorlunda. Jag hade inte tänkt det ovannämnda. Till skolan gick jag tyst och deppig. Allt kändes grått, som om mitt huvud var omgivet av tunga moln. På grund av vad har jag glömt nu. För att lunchen kom och jag såg honom.

Han hade svart mössa och fula skor. Det var på den turkosa t-shirten jag först kände igen honom, hur konstigt det än låter. Han hade inte funnits i en enda tanke sedan sist jag såg honom i februari.
Jag kunde inte släppa honom med blicken, jag ville inte. Orkade inte ens bry mig om att vara diskret. Han gick när vi satte oss, i matsalen alltså. H undrade vad jag kollade efter men jag bara log och svarade det klassiska Inget.

Conversekillen. Och han hade inte ens Converse. The unknown boy.