söndag 17 juli - Det är mörkt ute. Jag räds inte mörker, men det får mig att tro att sommaren är över. Och vädret är riktigt kusligt. Allt är så... stilla.
Och jag ligger två Harry Potter-filmer efter. Vill, men orkar inte se fjärde i natt. Nu alltså.

Natten som var sov jag i en bil. En bil som var stekhet på morgonen när man vaknade. Jeeez. Men varför? Varför sov jag i en bil?

Lördagen. Var hemma på förmiddagen. Ville bara kolla tumblr jättefort (för det blir ett beroende direkt när man skaffar tumblr) innan jag åkte till Issa. Och uppenbarligen hade något hänt på tumblr under natten. Men jag hann inte kolla. Tre nya followers hade jag i alla fall fått. OMG ♥

Well. Issa + jag + Adam + Link + Morgan → Åsele. Vem är Morgan? Issas snälla kompis som körde oss dit. Adam och link skulle tälta och supa som alla andra som åker dit. Äckl. Vi andra tre... Well, jag visste inte riktigt. Bara vad jag själv ville ha ut av resan, vilket var drömfångare och Dead By April.
Lappland. Åsele ligger där. Ni vet, det är en stor marknad där över en helg i juli. Och det är verkligen norrländskt. Man ba shit! Trots att man är norrlänning själv. Antar att där jag bor är norrlands Stockholm, norrlänningsbratsen ni vet. Lite mer känt än andra ställen här uppe. Pratar mindre bonnigt. Inte lika mycket norrlänningar som de andra, för vi har precis lika mycket fördomar om Lappland som 08-or och skåningar. Nästan i alla fall. Man ba... HÅLA! Har de internet här?

Det var en stor marknad. Det vanliga utbudet. Hittade en fin drömfångare. Sedan hittade vi campingen. Då var det kört. Äckl. Det jag aldrig ville vara en del av var jag tvungen att vara en del av. Att vara mitt ibland.
Det visade sig att alla skulle supa. Även Issa och Morgan. På campingen. Med alla fjortisar. I närheten av doucharna med Jocke i spetsen. Ja, jag är väldigt anti den här tillställningen. Ungdomar (tattare och fjortisar) som far och campar på en åker - eller ska jag säga läggda - i en liten håla i Lappland med fylla som enda mål. Ja... och allt det andra som följer med sånt här äckel. Jag menar, det är inte ens en festival. Bara en jävla skabbmarknad. Äckligt. Ja, jag är väl en brat. Borde kanske ha stannat i Bratsele i stället.
Detta fick mig faktiskt att sakna Getaway Rock. Men det fanns inget att göra, så jag satte mig i gräset och lät A Day To Remember och Avenged Sevenfold hålla mig sällskap. True friends. Såg Nils E. HAH. Min gamla crush. Jaha. Så mycket brydde jag mig. Hatade faktumet att man såg så många bekanta ansikten.
Jag kände mig överflödig, så jag gick. Det kändes bättre. Avenged Sevenfold ♥

Gjorde inget. Blev less. Sur. Arg. På allt. Ingen brydde sig. Gick omkring där i samhället som kallas Åsele. Satt och gjorde inget. Ville hem. Blev ännu mer less när tiden gick och därmed blev säker på att jag skulle missa Dead By April. Trillen. Vart fan ligger det ens till att börja med?
Men så hittade jag Jocke och Cilla osv. De talade om vart det låg. Så jag gick dit. Själv. Och Issa hörde äntligen av sig. But it's just almost easy to forgive. Men när jag väl kom dit (200 jävla spänn i inträde!) och ställde mig vid scenen kände jag att jag ville vara glad.
Förband: Live Elephant från Umeå. Nej. Men bassisten körde crabcore ibland och det är ju riktigt underhållande. Värt. Men det är inte okej att säga circle moshpit för det finns inget fanskap som heter så. Är man metalhead borde man veta det. Endera eller liksom. Inget jävla circle moshpit. Och Issa och Morgan dök upp. Utan fulla douches. Thanks.
Dead By April var så jävla värt! De är asbra. Vi stod typ längst fram och publiken öste. JA! I Åsele! Det var tryck i Åsele. Så jävla mycket mer än i Gävle. Vafan var det för fel på Gävle? Jävla Gävle. Fan Åsele visste bättre! Men då har de väl inte sett något större än Dead By April heller. Losers. Haha.

Sedan var det vi tre. Åt pizza. Vid tre gick vi och lade oss i Morgans bil. Köpte en Coca Cola och en Sandwich-glass till frukost. Och sedan köpte jag den största drömfångaren jag kunde hitta. Nu har jag två.
11:40 drog Issa, jag, Link och Adam med bussen till Umeå. I Umeå stannade vi i två timmar för att vänta på bussen hem. Vi åt på McDonald's. Så värt, så värt. Sedan hittade vi en awesome godisaffär. Sega Råttan. Jag var inte den enda som blev exited. De hade American/English soft drinks! Och Skittles! Och A&W's Root Beer! Happiness.

Sedan kom jag hem till tumblr. Vad som hänt var min The Rev-teckning. 184 notes. Minst lika många reblogs som likes. Fick lite hybris. "Whoever drew this is a genious" skrev någon. OMG. Så lycklig.
Har 11 followers nu. Hih. I ♥ tumblr.

Fast nu är jag rädd. Känner mig screwed som alltid. Förstör alltid allt. Blöh. Lär mig aldrig.
Han Fredrik. 14 juli skrev han till mig på Facebook-chatten, vilket jag missat för Facebook talade inte om det för mig alls. "Har letat efter dig som fan" osv. Och jag missade det. Såg det nu. Dampsvarade. Han kommer inte svara tillbaka nu!
Men OMG. Ofta?! Ofta han letade efter mig! Han! Han är sju år äldre än mig och han ville hitta mig! Jag är ju asliten! Men han letade mig! Ville hitta mig. Hah! Lol... I feel... vet inte... no comments.
Känner mig lite som Issa nu. Åldersnojig helt plötsligt. Men att han är 26 spelar egentligen ingen roll, det är det att jag är knappt 19. Jag är så liten. Ofta han inte tycker att jag är en liten skit? Han är 26. Född 1985. Sju år före jag föddes.
Men ändå bra. Blev glad. Han letade mig. Ville hitta mig. Så det var inte bara jag som ville hitta honom. Vågade knappt leta efter honom för jag var rädd att han inte brydde sig om mig alls eller hade glömt mig eller något. Sedan när jag väl hittat honom vågade jag knappt vänförfråga honom. Jag menar, så himla mycket snackade vi ju inte. Vi hängde ju bara någon timme.
Ja. Jag är en tönt. Men det visste alla redan. Men nu ba jaha. No more. I'm screwed. Jag är sämst. Han är söt ju. Lite.